Begtest: Mercedes E-klass

Mercedes visade den nya E-klassmodellen (W210) som ersatte föregångaren (W124) sommaren 1995, som 1996 års modell. Vid introduktionen fanns det fyra bensinmotorer, E200 med 136 hk, E230 med 150 hk, E280 med 204 hk samt E320 med 224 hk. Kort därpå kom E420 med V8 på 279 hk. Dieslarna hade 95, 129 eller 177 hk beroende på hur mycket kunden var villig att betala.

Med åren ändrades motorprogrammet allt eftersom och E230 ersattes av E240 med V6 och 170 hk, E200 fick kompressor och 163 hk och E55 AMG med kompressorladdad V8 på 354 hk togs hit i begränsad omfattning.

Under 1999 genomgick E-klass en facelift och fick bland annat backspeglar med inbyggda blinkers. 2002 presenterades en ny E-klass i fyradörrarsupplaga, ett knappt år senare ersattes kombiversionen av en ny modell.

Mercedes E-klass är en stor och rymlig bil, med hög komfort. Köregenskaperna är bra och bilen rullar tyst även i hög fart. E-klass är bakhjulsdriven och vintertid finns en viss sladdrisk. Anti­sladdsystem eller fyrhjulsdrift finns på en del E-klass för den som har råd.

Mercedes har på senare år drabbats av dåligt kvalitetsrykte, bilarna håller inte samma standard som förr och som ägarna förväntar sig. E-klass är kanske hårdast drabbad eftersom det visat sig att rostskyddet inte håller måttet. Åtskilliga bilar har börjat rosta i förtid men Mercedes har varit långsamma med motåtgärder och inte särskilt generösa med att hjälpa kunderna.

Det en spekulant på en E-klass främst bör kolla före köp är skarvarna under dörrarnas tätningslister, plåten runt bakluckans nyckelhål, skärmkanterna fram och bak samt dessutom kolla så att inte stenskott i front och på sidor skapat rostangrepp. Även under bilen bör man kolla efter angrepp; på tröskellådor, på hjulupphängningar och i fjäderbensfästena samt vid handbromsens infästning.

Men enligt de tester Vi Bilägare har utfört är rostproblemen inte bara begränsade till dessa områden. Undermålig lackering med dålig vidhäftning och otillräcklig galvanisering gör att rosten kan blomma upp precis var som helst.

När Vi Bilägare undersökte en rad E-klassexemplar 2004 hittade man angrepp på bilar som bara var två år gamla men från hösten 2003 förbättrades rostskyddsbehandlingen avsevärt.

Andra fel saknas inte heller: Hjullagren kan vara slitna, lyssna noga efter ett molande ljud. På en del E-klass kan krängningshämmarna föra oljud; ett byte av kullederna kostar omkring 1 500 kronor. Bakre bromsskivorna är ofta rostiga, de främre snedslitna.

Klonk från framvagnen kan betyda att spindellederna är glappa. Det kostar mellan 2 000 och 2 500 kronor att byta på båda sidor. Om bilen känns onormalt vinglig kan hjulvinklarna behöva justeras. Det kan också betyda att bakvagnsupphängningarna och länkarmarna bak är slut. En totalrenovering av bakvagnen på E-klass kan kosta omkring 10 000 kronor.

På E-klass med skinnklädsel bör du kolla noga så att stolsvärmen fungerar. Gör den inte det måste man riva upp allt för att byta elvärmefunktionen. Det kostar ofta 6 000-7 000 kronor.

Fukt från bakaxeln är inte ovanligt, men droppar det bör man byta packboxarna i kardanen direkt, en affär på drygt 5 000 kronor.

Mercedes har kamkedja, som oftast håller betydligt längre än kamrem. Men lyssna alltid efter kedjerassel.

Eftersom begagnade E-klass tidigare varit mycket billigare i Tyskland har många privatimporterats till Sverige. Enligt svenska verkstäder upptäcks fler fel på dessa bilar. Det förekommer exemplar som behöver repareras betydligt tidigare än svensksålda bilar. Det kan tyda på att bilen rullat mycket längre än vad som anges.

Mätarfifflet kan döljas med förfalskade serviceböcker, utbytta rattar, stolar och pedaler, förfalskade växellådsnummer och chassinummer.  

En privatimporterad bil bör vara betydligt billigare än i prislistorna här intill. Den kan också vara dyrare att försäkra. Och se upp för E-klass som säljs till anmärkningsvärt låga priser, de är oftast inga fynd.