Begtest: Mercedes C-klass

Mercedes C-klass kom 1993 som en efterträdare till modell 190. Under 2000 var det dags för en ny C-klass att träda fram. Det är den modellen som vi tittat närmare på här.

C-klass finns i fyra karossformer, sedan, kombi och som två olika coupéer.
Motoralternativen är nästan oöverskådligt många, en av de vanligaste är C200 Kompressor med 163 hk.

En svagare variant, C180, finns också, liksom den starkare C320 med sexcylindrig motor. Även en rad olika dieselmotorer finns på programmet. Värstingarna heter C32 AMG och C55 AMG med 354 respektive 367 hk.
C-klass är en mycket trevlig bil att köra. Väghållningen är utmärkt och styrningen är exakt. Antisladdsystemet ESP är standard i samtliga modeller. Det höjer körsäkerheten främst i halka.

Förarmiljön håller hög klass, precis som på de flesta Mercedes. Instrumenteringen är både snygg och lättanvänd. Stolarna är bekväma och det går lätt att hitta en bra körställning.

Komforten i baksätet är inte lika bra. Visserligen är utrymmena något förbättrade jämfört med tidigare version men ändå är det trängre än i de flesta konkurrenter.

Utrymmet för bagage är bättre, speciellt i kombin. Ändå är det ingen storlastare för att höra till kombibilar.

Tre olika utrustningsnivåer finns, Classic är basmodellen. Lyxvarianten heter Elegance och sportvarianten kallas Avantgarde. Skillnaderna består i stil på dekoren och vissa utrustningsdetaljer. Dessutom finns en rad olika tillvalsutrustningar.

Nya generationen C-klass klarar besiktningen bättre än medelbilen. Ändå finns det problempunkter att se upp med. Rostiga bromsskivor bak eller kärvande bromsok är vanligt på många bilar, så även C-klass.

Elektronikfel är vanligt, främst på modeller från 2000 och 2001. Det handlar om blinkande baklampor, felvisande bränslemätare, startproblem, krånglande centrallås och nycklar, felaktig stolsjustering och liknande. Ofta beror de här problemen på styrdon som inte får fram rätt information. Vanligen rättas dessa fel till med hjälp av förlängd garanti eller goodwill. Men i framtiden riskerar elektronikproblemen att bli en dyr åkomma för Mercedesägare.

Ett sådant kan vara att varningslampan för motorstörning som tänds. Det är ofta falsklarm eller resultatet av en enstaka misständning, men lämpligast är att låta en verkstad undersöka saken. En igensatt ventil till kompressorn kan vara en förklaring.

Fel på luftkonditioneringen brukar vara dyrt. På C-klass kan ett plaststag som styr luftströmmen gå sönder. Det märker man lättast genom ett tickande ljud. Det kostar ett par tusenlappar.

Glappande krängningshämmarstag är ett annat fel. Ett klonkande läte över ojämnheter avslöjar glappet. Det brukar kosta ett par tusen kr att åtgärda.

Servicen för C-klass är ovanligt dyr, liksom kopplingsbyte för nästan 12 000 kr. Kolla noga så att kopplingen inte slirar. Ett plus dock för kamkedja istället för kamrem. Normalt sett behöver kamkedjan inte bytas.

Mercedes har på senare år haft problem med rost, främst på E-klass. Men även C-klass är drabbad, fast inte i samma omfattning. Rosten hittar du lättast på dörrar och baklucka. I många fall har dessa bytts ut på Mercedes bekostnad. På vår provbil, en C200 från 2001, hittade vi lacksläpp och rost på nederkanten till förardörren. Från oktober 2003 är rostskyddet förbättrat.

På en del exemplar, vanligen privat­importerade från Tyskland, kan mätarställningen vara felaktig. Då kan man luras både på bilens värde och vilka reparationer som väntar. Andrahandsvärdet var tidigare högt på Mercedes. Men privatimport och kvalitetsbekymmer har gjort att stjärnstatusen tappat i lyskraft.

C-klass i sedanversionen är en ganska kall bil på begagnatmarknaden, särskilt i kombination med manuell växellåda. Det gör att prutmånen blir större.

Mer eftertraktad och därmed dyrare är kombin. Privatimporterade bilar bör vara väsentligt billigare än i prislistorna här intill.