Begtest: Alfa Romeo 156

När Mercedes A-klass stupade i älgtestet hösten 1997 satsade de europeiska motorjournalisterna istället sina röster på Alfa Romeo 156 som Årets Bil. När den sportiga modellen introducerades i Sverige rakade försäljningssiffrorna i höjden. Det lite bortglömda märket fick en rejäl skjuts framåt.

Liksom sin föregångare 155, är 156 en ganska trång bil, både för passagerare och bagage. En kombimodell, kallad Sportwagon, presenterades vid millennieskiftet men inte heller den är något för storlastaren.

I stället är det den vackra designen och körglädjen som Alfa vinner på. Styrningen är mycket alert och motorerna varvglada, 156 är kul i nästan alla körsituationer.

Alfa 156 fanns från början med två motorutföranden. Dels en tvåliters fyrcylindrig med 155 hk, dels en 2,5-liters V6 på 190 hästkrafter.

Under 2002 ersattes fyran av en ­direktinsprutad maskin på 165 hk, JTS kallad, och samma år introducerades toppmodellen GTA med 3,2-liters V6 på 250 hk. En 1,8-liters fyra på 140 hk har också sålts här. På andra marknader har även dieselversionerna gått bra och en och annan sådan har letat sig hit via privatimport.

Två fyrhjulsdrivna versioner kom 2004, Crosswagon och Q4. Vanligaste växellådsalternativen är fem- eller sexväxlade manuella, men det har även funnits en automatlåda kallad Q-System till V6-modellen samt en halvautomatisk låda med namnet Selespeed.

Modellen har uppdaterats två gånger. 2002 syntes de största skillnaderna på inredningen som blev mer påkostad, 2003 ändrades fronten radikalt med kraftigt markerad grill och aggressiva strålkastare.  

I Vi Bilägares långtest 1998 visade sig Alfa Romeo 156 vara en överraskande bra vinterbil, stabil och med bra värme. Överhuvudtaget innebar 156-modellen en ordentlig uppryckning för Alfas kvalitetsrykte.

Men det klassiska Alfabekymret med rost har fabriken inte lyckats eliminera. Vi Bilägare gav Alfa 156 en tvåa i rostbetyg 1998, ett betyg som faktiskt sänktes till en etta när modellen testades igen 2002. På Vi Bilägares långtestbil av årsmodell 1998 upptäcktes begynnande rost redan efter två år, trots åtta års rostskyddsgaranti.

Med åren har Vi Bilägares prognoser visat sig helt riktiga. Rapporter om rost i bakskärmar, hjulhus samt vid tak- och dörrlister styrker detta.

Kamaxelremmen måste bytas var tredje år eller var 6 000:e mil. Tidigare var intervallen 12 000 mil men efter flera motorhaverier ändrades kraven.

Därför är det mycket viktigt att kontrollera så att remmen är bytt vid 6 000 mil. Annars kan det bli rena massakern i motorn med trasiga ventiler, kolvar och topplocksrenovering. En sådan reparationsnota hamnar ofta runt 20 000 kronor.

Ett annat vanligt fel på Alfa 156, speciellt på den första årsmodellen, är länk­armarna i framvagnen. Det är glappa gummibussningar som gnisslar och knarrar. Många länkarmar byttes i samband med den första servicen. Andra irriterande småfel är ojämn tomgång, något som oftatst kan botas med omprogrammering av styrdatorn. Om bilen inte startar kan ett relä till styrdonet vara utan ström.

På V6-modellen kan luftmassemätaren krångla, vilket gör att bilen får fel bränsle-luftblandning. Då blir körningen ryckig. Därför är det viktigt att byta luftfilter. På de modeller som har sexväxlad låda kan synkroniseringen ofta vara sliten, bilen blir svår att växla och kopplingen slits.

Ett motorfäste kan ge vika, det upptäcker man genom ryck i ratten vid pådrag. Felet är vanligast på V6.

Fel på dräneringen till luftkonditioneringen har gjort att kondensvatten runnit ut på golvmattorna på några bilar.
Kolla också alla elfunktioner. Bland annat kan elvärmen i stolarna kan ge upp tidigt.

De första åren var 156 en förhållandevis eftertraktad bil på begagnatmarknaden och värdet stod sig ganska bra. Nu är köpintresset för modellen mycket lägre och priserna på tidiga exemplar låga. Även bland senare årsmodeller går det att fynda.