AUDI A6 - en tystlåten tysk

Hur man uppfattar ljud och buller är dessvärre till stor del individuellt. Men med flera nya testbilar i färskt minne och förstås med hjälp av vår ljudmätare, anser vi att det finns fog för att berömma Audi för bra ljudkomfort. I alla fall med däck i standardutförande, är det bäst att tillägga. Bredare och större däck brukar innebära mer buller.

Vi som kör omkring på Stockholms in- och utfarter vet att bullret i vissa bilar är obehagligt högt - mest beroende på den grova asfalten. A6 hör till de bilar där man lyckats dämpa det lågfrekventa mullret väl, vilket annars är en riktig öronpina. I A6 kan man lyssna på radio eller prata med de andra i bilen utan att vrida på huvudet och höja rösten avsevärt. Det är en viktig egenskap, inte minst i en bil av den här kalibern och i den här klassen.

Minskat vindljud är det som Audis tekniker helst vill föra fram. Nya karossformen, tätningar runt dörrar och fönster och inte minst luftflödet under bilen har minskat luftmotståndet och bränsleförbrukningen i hög fart. Det ger också lägre ljudnivå. Bara genom att låta vindrutetorkarnas viloläge ligga i lä av huvläppen minskas luft-virvlar som bromsar och väsnas. 

Trivsam och elegant

Man kommer på sig själv med att sitta och njuta bakom ratten. Inte bara på grund av komforten. A6 är trivsam också på andra sätt. Ta bara det nya utseendet. Trots att karossen är både längre och bredare ger den intryck av att vara slankare. Det är en mycket elegant bil. Framifrån liknar den visserligen en framrusande tjur. Men nästan alla som kommenterat testbilen har varit positiva. Det är mest äldre personer som tveksamt rynkar pannan. 

Det är desto mer välbekant i kupén. Instrumentbrädan har visserligen en helt ny form. Men den välbekanta Audikänslan infinner sig genast - stramt, gediget och logiskt. Och visst ger det lite extra knuff att nosens form återfinns i rattcentrum. Klimatanläggning är standard och även om de nya knapparna är ganska små är det inga problem att se och begripa hur anläggningen fungerar. 

Audi har förhållandevis hårda och stabila stolar. Det brukar löna sig i längden. Komforten i förarsätet är av hög klass. Man får bra stöd när det svänger och man höjer eller sänker enkelt med handtaget på yttersidan. Möjligen kunde man önska sig en större lutning på stolen, eller att den vore justerbar också i framkant. 

Vår testbil med Prolinepaketet hade elektriskt justerbara svankstöd (i höjd och djup) vilket innebär att man enkelt kan ändra lite på trycket mot ryggen samtidigt som man kör. Det är skönt vid längre körpass. 

Hastighetsmätaren är placerad en smula till höger. Därför måste en lång förare justera upp ratten annars  skymmer faktiskt rattkransen. Men med alla justeringsmöjligheter är det ändå enkelt att få till en bekväm körställning.
  
Sitter bekvämt

Baksätet är som soffan i vardagsrummet hemma. Det är gott om plats för benen och man sitter verkligen bekvämt. Däremot är mittplatsen väl hård både i rygg och sits. 
  
De flesta elektronikbaserade finesser styrs och hanteras via Audi MMI (Multi Media Interface) och är i vårt tycke betydligt enklare att hantera än de främsta konkurrenternas motsvarande system. Därför blir det också roligare att använda och utnyttja elektroniken, samtidigt som rattandet och knappandet inte stör koncentrationen på körningen. Grundinställningar gör man förstås med bilen stillastående. Användarhandboken för MMI är lika tjock som den vanliga instruktionsboken, men då förklaras alla finesser som går att få. 

Man kan t ex enkelt ställa vindrutetorkarna i serviceläge, d v s vilande mitt på rutan, så att man kan vinkla ut dem när man väntar frost vintertid.

2,4 räcker väl
Visserligen hävdar vi att Audi A6 2,4 är en jämförelsevis tyst bil. Samtidigt är sången från lilla V6-motorn klart njutbar, även om man närapå måste ta ner sidorutan för att höra välljudet. Det är ett lågt men klart maffigt ljud, dämpat via katalysator och tre ljuddämpare.

Avgassystemet är för övrigt i rostfritt stål, vilket är både plånboks- och miljövänligt. 
    
Den minsta bensinmotorn i A6 är fullt tillräcklig för de flesta. 2,4-motorn är inget annat än en nerbantad 3,2-litersmaskin. Och minskningen av volymen har inte förstört dess smidighet eller varvvillighet. Den drar jämnt och rappt upp till över 6 000 v/min och svarar härligt vid omkörning i landsvägstempo. 3,2-litersmotorn är kanske ändå idealet eftersom den levererar ett vridmoment som är 50 procent högre, trots samma bränsleförbrukning (enligt Audi). Det är nämligen en FSI-motor. Priset är dessvärre dryga 70 000 kronor högre. Därför kommer det troligen att säljas en hel del bilar med V6 2,4. Och dessa kommer absolut att bli nöjda med motorvalet. Den går tillräckligt fort. 

Audi A6 2,4 har en tjänstevikt på modiga 1 690 kg. Den väger med andra ord exempelvis 130 kg mer än BMW 520i. Ändå sticker Audi A6 iväg från stillastående upp till 100 km/tim på omkring nio sekunder och är därmed aningen kvickare än BMW 520. Bägge har en toppfart på 230 km/tim. Vridmomentkurvan visar att Audimotorn ligger över 200 Nm redan vid 1 500 v/min och behåller kraften ända upp till 6 000 v/min. 

Det gör att man faktiskt kan rulla fram på femman i 50 km/tim. Testet av motorns elasticitet visar att A6 2,4 har skaplig kraft också på höga växlar och låga varvtal. Man kan "gubbköra" utan att fresta på kraft-överföring eller bränsleförbrukningen.

Hur det än är med motorns smidighet - komfort och säkerhet, det vill säga vikt, kostar bränsle. Och i stadskörning försvinner litrarna alldeles för fort ibland. Vid ett tillfälle hade vi en genomsnittsförbrukning på 1,6 l/mil. 

Vid mer normal blandad körning landade förbrukningen på  8,9 l/100 km.  

Ingen svår match

Älgprovet blir som väntat ingen svårare match för Audi A6. Visserligen är bilen stor och behöver yta när däcken börjar slira mot asfalten. Men det senaste elektroniskt styrda stabiliseringsprogrammet från Bosch, ESP 8, ser till att hålla bilen på rätt kurs och i balans. Bromsarna hugger in olika tidigt, beroende på hur brutalt man vrider på ratten. Med mjukare rörelser går systemet in och hjälper till vid lite högre fart, 62-63 km/tim, annars redan vid 60. A6 ändrar inte beteende med passagerare i bilen. Den understyr bara lite tidigare.
 
Snabba sidoförflyttningar i 110-120 km/tim, som normalt kräver koncentration och motstyrning, blir nästan helt odramatiska med A6. Balansen bibehålls och man får inte några farliga kast med bakvagnen. Körsäkerheten är med andra ord mycket hög. Styrningen blev under någon bråkdel av en sekund tung vid den snabba förflyttningen mellan vägbanorna under älgtestet, troligen beroende på att ESP normalt bromsar ytterhjulet vid så snabb kurvtagning. 
   
Man kan med hjälp av en särskild knapp koppla ur antispinnsystemet och med ett längre tryck på knappen även stabiliseringsprogrammet.
   
En nyhet är att Audis bromssystem automatiskt torkar bromsskivorna när man kör i väta genom att regelbundet lägga an bromsarna med ett lätt tryck. På så vis undviker man att föraren, när han väl behöver bromsa, plötsligt upplever att det inte händer något när han eller hon först trampar på bromsen.

Roligt att köra

Styrningen bidrar till känslan av kontroll och att det är roligt att köra. Servotronic, kallar Audi sitt system som helt enkelt består av en vanlig kuggstångstyrning och en hastighetsberoende servo där man använder en elmotor för att pumpa upp trycket i hydrauloljan. Det är ett lite tyngre system än en elservo men det är lättare att få rätta känslan i styrningen. Och det har A6. Den är mycket lättstyrd när man parkerar, för att vid ökad fart minska servoverkan.

Styrningen är mycket bra också vid rakt-fram-läge, vilket innebär att man på motorväg kan hålla bilen spik rakt. 

Audis sexväxlade växellåda är inte riktigt lika smidig och lättarbetad som de bästa konkurrenternas och inte heller som den A4 vi tidigare testat. Växlar man lugnt som i vanlig vardagskörning är det inga problem. Men vid snabbare hantering hamnade åtminstone jag fel ibland, vid växling mellan tvåan och trean. Möjligen var det just det här exemplaret som kärvade lite. 
Utväxlingen ä
r annars väl vald och bidrar till den goda portion körglädje som den här bamsingen till bil  ger. Vid 110 km/tim är varvtalet ungefär 2 100 v/min på sexans växel. Det hjälper till att hålla buller och bränsleförbrukning i schack.

Audi har ersatt reservhjulet med ett nödlagningskit, det vill säga tätningsmedel i en liten flaska och en elektrisk kompressor. Det klarar att täta däcket om skadan inte är större än fyra mm. Men då gäller det att man inte kört med däcket lufttomt eftersom det då förstörs. Det finns fortfarande utrymme för nödhjul men med lagningskitet spar man vikt och tjänar extra stuvutrymme. Lagningskitet ska fungera ända ner till minus 27 grader C. Som tillval finns PAX-däck som klarar att köras kortare sträckor trots punktering.

Med samma typ av parkeringsbroms som i A8, en knappmanövrerad elektromekanisk broms, är det slut med underhållande handbromssladdar. Däremot blir den en utmärkt hjälp vid start i backe eftersom bromsen lossar själv när man släpper upp kopplingen  - om föraren använder  bilbältet.  

Andra bekvämligheter som man snabbt vänjer sig vid är att dörrarna av säkerhetskäl låses när man kör iväg. Stannar föraren och går ur med starnyckeln kvar i låset hålls alla dörrar utom förardörren fortfarande låsta. Tar man däremot med sig startnyckeln när man kliver ut bilen kan bagageluckan och övriga dörrar öppnas utifrån.  

Och bara efter ett snabbt ögonkast i listan för tillval hittar man en hel mängd nästan nödvändiga finesser såsom advanced key med startknapp, steglös automatväxellåda, navigationssystem, radarstyrd distanskontroll, kontrollsystem för däcktryck, sportstolar, parkeringshjälpsystem, TV-modul, solgardiner, eluppvärmt baksäte, adaptiva ljus som lyser upp vägen på sidan, isolerglasrutor etc. Skulle man kryssa för allt hamnar också den billigaste versionen av A6 runt en halv miljon kronor. Det finns med andra ord skojiga saker om man har fet plånbok.

Besiktningen hos Rostskyddsmetoder visar att också Audi tagit ett kliv bakåt. Dörrtröskelskarven är numera vänd nedåt, vilket vi tidigare kritiserade Volvo V50 hårt för. Trenden är tydlig. Också Audi väljer att spruta mindre undertill och i stället skydda genom att täcka underredet med plastsköldar. Fortfarande är det ändå en bra konstruerad och rostskyddad bil.

Testad i Vi Bilägare nummer: 10/2004