Astra - praktisk bullerlåda

På svenska vägar upplevde vi bilen som trög, bullrig och stötig. På Autobahn kändes den stark, stadig och bekväm. På högfartsvägar fungerar bilens styva sportchassi - som är extrautrustning - i det närmaste perfekt. Opeln rullar tryggt och stadigt som en klippa även i mycket högt uppskruvade hastigheter. Inte ens hårda vindbyar får bilen att tappa spåret.

På svenska vägar med lägre hastigheter klagade allmänt testförarna på åkkomforten. Däcksbullret på grov asfalt är en pina för öronen, fjädringen stöter stumt på ojämna vägar och knattret under huven är ljudligare än man väntar sig av en modern diesel. Efter kallstart är gången rå och brusig.
Jämfört med halvkombin är kombimodellen 25 centimeter längre. Avståndet mellan hjulaxlarna är också längre, nio centimeter. Även den vanliga Astran är välbalanserad, men kombin är ännu stadigare. Det märktes tydligt på snöiga och isiga vintervägar. Vi misstänkte ibland att ESP-systemet slutat fungera eftersom sladdhämmaren aldrig gick in. Men det behövdes inte. När bilen verkligen tappade greppet ingrep ESP så det både kändes och hördes.
Den senaste generationens Opel Astra finns med fyra bensinmotorer, 1,4 liter/ 90 hk, 1,6 liter/105 hk, 1,8 liter/125 hk och en Sport-version med 2,0 liter och turbo/175 hk. Dieselmotorn är på 1,7 liter, en med 80 hk och en med variabel turbo och 100 hk, dock utan partikelfilter. Det är den sistnämnda motorn som vi kört i Vi Bilägares långteststall.

Enligt de officiella siffrorna ska motorn klara sig med 5,0 liter per 100 km, men i verkligheten hamnade vi på 6,0 liter. Under en test i Autobahnfart steg förbrukningen till 7,2 liter.

Till Opelns fördelar på långa resor hör en smidig och lättskött farthållare och en bra färddator som underhållning. Andra plus är fina utrymmen för både folk och bagage. Astra lastar både brett och långt. Även höger framstol kan vikas ihop om man måste frakta extra lång last. Sätena är emellertid ganska bökiga att fälla och lastgardinen klumpig att hantera.

Skulle inte lastutrymmet räcka till för semesterpackningen så har Astra sällsynt smarta takrelingar, där lasthållaren för takboxen monteras med några enkla handgrepp.

Om förbrukningssiffrorna kryper ned till en halvliter milen får Astra en god driftsekonomi, allra helst eftersom dieseln är miljöklassad med lägre fordonsskatt som följd och med ett serviceintervall på hela 5 000 mil. Men för att det ska bli bra ekonomi får det inte bli lika mycket fel med elektroniken som det blev med Vi Bilägares testbil, olägenheter som lyckligtvis inträffade under de två första garantiåren.

Den extrautrustade CD-spelaren med Twin Audio blev en ständig källa till irritation. Radion kunde sätta på sig själv efter att bilen parkerats. Bilen var inne på verkstad flera gånger, men när battteriet gång på gång laddades ur byttes slutligen hela radioenheten. Ett allvarligt kommunikationsfel med övrig elektronik angavs som orsak. Andra missar var strejkande instrumentering och osäkra centrallåsfunktioner.

Mitt under värsta värmeböljan lade också luftkonditioneringen av. Utan garanti hade det blivit en merkostnad på 4 500 kronor.

Vissa irritationsmoment rapporterades från olika förare, bland annat om blinkersspaken utan fasta lägen, små pillriga knappar för farthållaren och få fack för småprylar. Ovana Astra-förare kan ses blinka än åt vänster än åt höger. Finessen är att bara dutta till spaken, för att få tre blinkningar.
Under vintertestet noterade vi också att det tog ovanligt lång tid att värma upp kupén. Först efter en halvtimme med högsta värme och fläkten på dånande fullfart började det kännas riktigt behagligt i kupén. Dieselmotorn är försedd med ett extra värmeelement och enligt en diagnos på verkstaden fungerade det som det ska. Men bastuvärmen kom sent.  Plus för Opel är ett bra rostskydd och att bilen belönats med fem krockstjärnor hos Euro NCAP.