Nästa artikel
116i - former före användbarhet
Test

116i - former före användbarhet

Publicerad 3 maj 2007 (uppdaterad 21 september 2010)
Högt pris, trång kupé och bakvänd teknik. Kan det vara ett vinnande koncept? Det tror i alla fall BMW, som låtit yttre former och en annorlunda drivlina gå före praktisk användbarhet i nya 1-serien. På gott och ont...

På prislappen står det 194 000 kr. Redan det är en rejäl bunt med pengar för en liten bil med 1,6-litersmotor, påver komfortutrustning och i BMW-sammanhang blygsamma fartresurser.
Men i praktiken blir startpriset för nya 1-serien ännu högre, trots att det handlar om budgetversionen 116i. Ytterst få köpare lär hoppa över komfortpaketet för 19 900 kronor, eftersom det är smartaste sättet att få någon form av luftkonditionering i bilen.

Paketet innehåller, förutom en automatisk klimatanläggning, även stöldlarm, främre dimljus och ljudanläggning med CD. För mugghållare och varningstriangel (lagkrav) tvingas kunden  punga ut med ännu en tusenlapp. Det gör 214 900 kronor.

Vår testbil var dessutom extrautrustad med metalliclack och lättmetallfälgar, vilket höjer priset ytterligare ett snäpp; till 227 500 kronor. Lägger man slutligen till en sportläderratt med integrerade radioreglage, regnsensor och farthållare landar man på 235 100 kronor.

Precis så mycket kostade den 116i som testlaget synat i sömmarna under 250 mil. Så visst har BMW lyckats med uppsåtet att ge sin nya kom-paktmodell premiumstatus, åtminstone när det gäller att ta betalt...

Men man får förstås en del för slantarna också, förutom  den image som märkesloggan från München ger.
 
1-serien är både spektakulärt formgiven och tekniskt raffinerad på ett sätt som är nytt för Golfklassen. Huvudmotståndare är förresten inte VW Golf utan den lite finare koncernkusinen Audi A3, som hittills varit statusbilen i segmentet.

Till skillnad från storlekskonkurrenterna har BMW valt att låta den nya bilen ha motorn på längden och driva på bakhjulen, precis som resten av märkets modeller. Något annat duger inte för optimala köregenskaper, menar konstruktörerna.
  
Av samma skäl har 1-serien ett för bilstorleken ovanligt påkostat chassi. Framvagnen, till exempel, är till stora delar gjord i aluminium som håller vikten nere och bakhjulen hänger i hela fem länkarmar. Det senare för bästa möjliga kombination av hjulkontroll och fjädringskomfort. 
 
Golfklassen i övrigt följer undantagslöst det klassiska småbilsreceptet; tvärställd motor och framhjulsdrivning. Det är en behändig lösning, där drivpaketet kräver minimalt med plats. Därmed ges bra möjligheter för generösa innerutrymmen även i mindre bilar. 
        
Med 1-seriens drivlina är det precis tvärt om; den stjäl plats från de åkande. När motorn dessutom, för viktfördelningens skull, placerats långt bak i motorrummet inkräktar den extra mycket på kupélängden.

Det märks framför allt i baksätet, där benutrymmet är starkt begränsat. Vuxna får bara med nöd och näppe plats, trots att 1-serien är både längre och har ett större axelavstånd än de flesta klasskonkurrenter. Designteamet har också lyckats få till en bakdörr som är extremt smal i underkant, ett stilgrepp som gör det onödigt krångligt att ta sig i och ur aktersoffan. 
  
Nej, det är bakom ratten man ska sitta i den nya BMW:n. Då blir det plötsligt ganska lätt att ha överseende med de praktiska och utrymmesmässiga bristerna.

Redan under den första korta testrundan upptäcker man också att bakhjulsdrivningen nog har sina fördelar trots allt. Styrningen, med en väl avstämd hydraulisk servo, är helt befriad från drivkraftsreaktion och ger en närmast perfekt precision och känsla.

Även bilens viktfördelning har kunnat göras idealisk, 50/50 mellan fram- och bakaxel, och spårvidden är väl tilltagen. Tillsammans med en stadig fjädring ger det en kurvbalans och väghållning utöver det vanliga.
    
Hänger lydigt med

Undanmanövrar i konbana, snabba sidoförflyttningar eller snäva högfartsvängar spelar ingen roll. Den lilla BMW:n hänger lydigt med dit föraren vill, som en väl fastspänd ryggsäck.

Det väl tilltagna axelavståndet gör också bilen behagligt riktningsstabil vid landsvägskörning.
Så när det gäller köregenskaperna har testlaget inget att klaga på. Tvärtom, frågan är om någon konkurrent når upp till 1-seriens nivåer på det området.


Tyvärr grumlas körglädjen en hel del av den tröga 1,6-litersmotorn, som inte riktigt gör bilen rättvisa. Vi har även provat 150 hk-versionen och då stämmer allt bättre. Till den starkare motor hör också en sexväxlad låda, som är både snabbare och smidigare än den femväxlade i 116i. Men det kostar, en 120i med samma utrustning som vår testbil går på nästan 270 000 kronor.

Den som vill ha ännu vassare doningar under huven ska veta att sådana kommer så småningom, det talas till och med om sexor. Undrar just var priset landar då?
 
Kul finess

Körsäkerheten i 1-serien garanteras av elektronisk livlina i form av ett avancerat anti-sladdsystem, med tillhörande diffbroms och antispinnfunktion. Det är standard på alla versioner av den nya BMW-modellen. En kul finess är att sladdhämmaren har två lägen, varav det ena tillåter lite mer hjulspinn innan det griper in. Det kan med fördel utnyttjas när föraren vill köra lite sportigare, men ändå ha tryggheten kvar. Systemet går även att koppla ur helt för den som så vill.   
  
Fjädringskomforten är fast och bestämd, men håller sig på rätt sida gränsen för att inte bli obehagligt stötig. Även ljudkomforten får godkänt. Det går både att prata obehindrat och lyssna på radio i landsvägsfart, vilket långtifrån är fallet i alla Golfklassbilar.

Däremot tycks 1-serien vara hyperkänslig för felaktigt ringtryck, i alla fall när den som vår testbil extrautrustats med lite bredare däck; 205/50 R 16 (standard är 195/55 R16). Vi råkade efter ett testmoment som krävde maximalt tryck köra vidare med däcken fullpumpade.

Plötsligt började bilen bete sig nervöst och oroligt. Den kände av varenda ojämnhet och lutning i vägbanan vandrade fram och tillbaka som en osalig ande. Men så fort ringtrycket sänktes till normal nivå försvann det ohyfsade uppträdandet och BMW:n blev som vanligt igen. Märkligt!

Punkteringssäkra

Om nu ringtrycket kan ställa till problem så behöver en 1-serieägare i alla fall inte oroa sig för att få punktering. Däcken är punkteringssäkra och det innebär att det går att köra vidare upp till 15 mil med en däckskada, fast inte gärna fortare än 80 km/tim.

En bra trygghetsdetalj om punkteringen inträffar på ett farligt eller olämpligt ställe, till exempel Stockholms infartsleder i rusningstrafik. Föraren riskerar heller inte att tappa kontrollen över bilen, en fara som finns när ett vanligt däck går sönder. Särskilt illa kan det gå om punkteringen inträffar i hög fart. 
  
Nackdelen är att de punkteringssäkra däcken är relativt dyra, runt 2 000 kronor styck för dimensionen 195/55 R16.

I övrigt är säkerhetsutrustningen i den nya BMW:n fullödig och allt annat än fem stjärnor skulle, enligt tillverkaren, vara ett misslyckande när bilen så småningom krocktestas av Euro NCAP. 

Fiffiga detaljer

1-serien vimlar också av små fiffiga och omtänksamma detaljer som man inte tänker på om man inte vet om dem. Några exempel:

Nyckelns fjärrkontroll är försedd med ett uppladdningsbart batteri som laddas upp i tändningslåset. Bromsljusen tänds i två steg beroende på hur hårt man bromsar. Skulle ett bromsljus gå sönder så leds mer kraft ned till bakljusen, som då fungerar som bromsljus. Om det blir fel på bakljus, bromsljus eller blinkers tar andra lampor över deras funktioner. 
Nya 1-serien är på många sätt en påkostad bil, men BMW har lagt de mesta av slantarna på säkerhetsdetaljer och avancerade chassilösningar.

Skral utrustning

Komfortutrustningen är där-emot skral, inte ens luftkonditionering är standard. Men det mesta finns att köpa till och bilen går att skräddarsy för alla upptänkliga individuella behov. Fast då riskerar kalaset att bli riktigt dyrt.

Inredningskvaliteten håller sedvanlig hög standard, men förarstolens höjdinställning är primitiv. Sikten lämnar också en del övrigt att önska.    Takstolparna är tjocka och rutorna är små. Även backspeglarna kunde vara ett nummer större, både de yttre och den inre.


Testad i Vi Bilägare nummer: 13/2004

Ämnen i artikeln

Kommentarer

Missa inget från Vi Bilägare

Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.