Jag har glödtänt rätt ordentligt på det där med bonusar. Vattenfalls miljoner till sparkade direktörer tyder till exempel på ren kortslutning i ledningen.

Och så har vi Saab, ett företag som blöder, som inte klarar av att betala leverantörsräkningar med produktionsstopp som följd. Men som ändå ska betala ut flera miljoner i bonus till ledningen. Denna ledning har nämligen nått 40 procent av målen i affärsplanen som den själv är ansvarig för.

Victor Muller, som enligt uppgift får 4,5 miljoner kronor i bonus, tycker att det är helt i sin ordning. Jan Åke Jonsson, avgående vd, sägs tveka om han ska ta emot drygt två miljoner i bonus.

Saabs ledning har säkert slitit ont det senaste året men saken är ju väldigt enkel: Det finns inga pengar att betala ut bonus med.

Antalet små bilverkstäder har minskat med två tredjedelar de senaste fem åren enligt färsk statistik som redovisas i tidningen Motorbranschen. Orsaken är att moderna bilar kräver dyra investeringar i både verktyg, datormjukvara och utbildning av personal.

Små verkstäder har att välja mellan att växa eller att lägga ner och drygt 60 procent har alltså valt det senare. Det är för övrigt samma trend i övriga Europa. Det här är en utveckling som inte förvånar men som likafullt är trist.

Förra veckan tittade jag in på ett par mindre verkstäder och den personliga kontakten mellan kund och mekaniker man får på sådana existerar inte på större anläggningar.

Jag tror att de flesta bilägare i likhet med mig känner ett större förtroende för mindre verkstäder än för branschens giganter där man riskerar att reduceras till ett anonymt könummer.

Nästa vecka går vi ut med de sammanlagda resultaten för konsumentundersökningen AutoIndex 2011, där bilägarnas egna subjektiva uppfattningar om bilinnehavet ger ett mått på kundnöjdhet.

Men innan vi går ut officiellt brukar vi ge tillverkare/generalagenter en första ”hint” om resultaten. Då sitter vi i timslånga möten under två intensiva dagar och går igenom delar av undersökningen.

Alla generalagenter har förstås egna uppföljningar om kundnöjdhet, men fördelen med AutoIndex är att det går att mäta hur nöjda de egna kunderna är i förhållande till konkurrentens kunder.

Vi vet redan nu att en stor del av bilbranschen använder AutoIndex som ett instrument, för att förbättra sig på områden där de inte levt upp till förväntningarna. Allt fler nöjda kunder, det är det självklart målet att sträva mot och det borde i förlängningen också gynna oss konsumenter. 

Deltest två av Vi Bilägares nya långtestbilar blev i vart fall inledningsvis mer av körning i regn och rusk till och med i snöfall i stället för som planerat en sommartest. Färden började i Tallinn och gick vidare på omväxlande mycket ojämn eller helt slät asfalt mot Riga och under tisdagen till Vilnius huvudstad i Litauen.

Vägen mot Riga är av den typ som Transportstyrelsen klokt nog successivt bygger bort, det vill säga huvudleder med bara ett körfält i vardera riktning och med hög tillåten maxhastighet. Vi blev ofta omkörda av bilister som höll betydligt högre fart än den tillåtna på de mest olämpliga ställen. Heldragna linjer tycks av vissa mest uppfattas som en rekommendation som man inte behöver bry sig om. Inte ens vid möte.

Visserligen är vägarna ovanligt raka och befriade från sikthämmande krön. Och det finns heller inte mycket att titta på om man inte svänger av. Vägkrogarna håller milt sagt varierande kvalitet.

Marianne Sterner som ledde karavanen råkade få syn på något som innebar ett befriande uppehåll – gamla stridsflygplan parkerade vid ett motell! Där vaknade alla till och började läsa på informationsskyltarna och snacka flyg.

Mest intresse väckte SU 15 – en rysk stridsmaskin av kolossalt format. Den kom 1950 och hade redan då en toppfart på dubbla ljudhatigheten. Dessvärre är den också ökänd efter att på grund av ett missförstånd under kalla kriget ha skjutit ned ett japanskt passagerarflygplan av typen 747.

Det finns en ny sport i Stockholmstrafiken. Den är ganska korkad och får i vart fall mig att fundera över om alla som är ute och åker verkligen har körkort! Det går ut på att man själv har väldigt bråttom och att alla andra ska hålla sig undan.

I stort sett varje dag när jag närmar mig köslutet in mot Stockholm på motorvägen och alltså sänker farten en aning inträffar detta drama. Det kan rulla kanske 10-20 km/tim långsammare än högsta tillåtna hastighet. Då kommer Rally-Harry brakande bakifrån och kör i full speed med sikte mot mig.

För att slippa ha tokdåren två meter bakom mig i 80-90 knutar kör jag åt sidan och låter honom lägga sig tätt i baken på nästa bil. Längre kommer han inte, eftersom nästa bilförare inte fattar varför han ska köra åt sidan. Det är ju kö framför! Det är då Rally-Harry kommer på att kollektivkörfältet är tomt

Han drar över dit och skuggar en buss ända tills det är dags att tränga sig över alla körfält igen och svänga ut på kringfartsleden till vänster. Då brukar han vara 50-75 bilar före mig – i tid räknat cirka 15-20 sekunder. Hur kan någon ha så in i norden bråttom. Det kan ju inte handla om barnafödande varje dag?!

Fick tillfälle att vara med under inspelningen av Top Gear för ett tag sedan och ”testa” intervjusoffan inne i flyghangaren vid gamla militärflygfältet Dunsfold, sydväst om London. Det är där som BBC byggt upp studio och arrenderat testbanan.

Onsdag eftermiddagar under högsäsong görs studioinslaget med en entusiastisk och tålmodigt stående publik. Min kamrat Gerry som är säkerhetsansvarig på banan berättar att intresset är så stort att det finns kölistor åratals framåt i tiden, men i gengäld är det helt gratis, men publiken ska också vara 50/50 män och kvinnor.

Top Gear har 350 miljoner TV-tittare jorden runt, 40 procent kvinnor, och är en av BBC:s främsta och mest inkomstbringande produktioner någonsin. Från att ha varit ett högst ordinärt bilkonsumentprogram 1978-2002 lyftes konceptet därefter till en mer humoristisk nivå. Det blev genast succé, och programledarna Jeremy Clarksons, Richard Hammonds och James Mays tester i de mest märkliga fordon och miljöer har gått hem i stugorna.

För att inte tala om ”The Stig” – den snabbe biltestaren som ständigt har racingoverallen och hjälmen på sig utan att avslöja sin identitet. Gerry hävdar att han vet vem det är, men han har tystnadsplikt. Och vi svenska ska nog inte tro att det är Stig Blomqvist.

”Ha-ha”, skrattar Gerry. ”Stig är mer en lattjo beteckning än ett egennamn. Men visst, Stig Blomqvist är en djäkel på att köra bil.”

Regnet det bara öser ner. Och vi blir så blöta om både bil och däck. Men det passar oss som en handske för vi testar bromsning i vått.

Niklas Carle lägger blydojan på bromspedalen och V-boxen mäter fram hårresande skillnader – men mellan vad avslöjar vi inte förrän i höst! Tji förhandsdata!

Sitter just nu i funderingar kring bilvalet inför en testduell lite längre fram. Den ena duellanten är given och det är Lexus nya kompakthybrid CT200h.

Men frågan är vad man ska ställa den mot; bilvärlden vimlar ju inte direkt av små lyxhybrider.

I det läget gäller det att hitta andra jämförbara alternativ, också de med betoning på vettiga bränsle- och miljöegenskaper.

En snål Audi A3 skulle kunna vara ett bra val, om modellen inte vore så gammal. Den är på väg ut ersätts snart av en ny generation.

Alfa Giulietta är en annan kompaktbil som gärna vill uppfattas som exklusiv. Problemet är att den sannolikt inte kommer att säljas i särskilt många exemplar i Sverige och är av den orsaken inte sådär jätteintressant.

Fler uppslag finns förstås, men vilka de är avslöjar jag inte här. I stället låter jag frågan gå vidare till er, kära bloggläsare.

Har ni någon bra idé om den optimala testutmanaren till Lexus CT200h? De vore mycket spännande att se era kommentarer i frågan. Skriv!

Har du inga planer för sommaren? Då kan jag varmt rekommendera en tripp till Paris och till Musee les Arts Decoratifs. Det ligger invid stora konstmuseet Louvren och där får du en bilupplevelse som saknar motstycke.

Kläddesignern Ralph Lauren har använt ett ansenligt antal miljoner dollar till att köpa unika sport- och racerbilar och 17 av dyrgriparna har nu fraktats till Paris för att begapas av allmänheten. Och gapar, det gör man.

Redan vid inträdet till utställningen slås tonen an av en Bugatti med beteckningen 57 S (C) Atlantic från 1938. Den byggdes i bara fyra exemplar och är en av de vackraste bilar jag någonsin sett!

Jag stod också länge och njöt av linjerna hos Alfa Romeo 8C 2900 Mille Miglia från 1938, men finast i mina ögon var nog ändå Jaguar XK 120 Roadster från 1950. Vilket hantverk!

Alla bilarna är förstås körbara och hur motorerna låter kan man smyga in i ett par avskilda kammare och lyssna på. Det enda som jag inte riktigt gillade är bilarnas skick. De är minutiöst restaurerade och verkar helt fabriksnya. Ingen bil ger intryck av att ha körts en meter – och det är inget jag gillar att tänka mig.

Utställningen pågår till 28 augusti. Kommer du inte till Paris kan du i alla fall kolla på bilarna på skärmen: www.ralphlaurencarcollection.co.uk

Jag kör för närvarande Vi Bilägares Saab 9-5. De bilar vi köper har varje testförare 2 till 2,5 månader. Så jag hade tur som fick en stor, bekväm bil under sommarperioden.

9-5 gjorde en tveksam start men har sedan dess visat framfötterna. Jag har inte råkat ut för några som helst konstigheter. Jag hade i och för sig föredragit en snål diesel före 220 bensinhästar. Färddatorn är lätt optimistisk då det gäller förbrukningen i Stockholms förbaskat tröttsamma köer. Bensintörsten närmar sig nog en liter per mil.

Men man åker ju ståndsmässigt och många är intresserade av nya 9-5. I morse gjorde en brett leende herre tummen upp när vi gled förbi hållplatsen där han väntade på bussen.

I lördags meddelade plötsligt runda displayen i mitten av hastighetsmätaren – ”Byt olja”. Så nu ska vi in till auktoriserade verkstaden nästa vecka. Mätarställning: 2 350 mil. Jag antar att det innebär en mellanservice. Lite tidigt kan man tycka. Det är närmare 2 000 än 3 000 mil.

Men det beror ju på körstil och oljan ser duktigt svart ut, betydligt värre än Volvo V60:an som jag kollade och fyllde på olja i för 14 dagar sedan. Återstående oljelivslängd var 4 procent i lördags. I dag är den bara 3. Hoppas vi klarar oss till torsdag! Återkommer med rapport om service/oljebyte torsdag eller fredag nästa vecka!

De som varit inne i centrala Örebro i sommar kan inte ha undgått utomhusutställningen OpenART. Av cirka 50-talet mer eller mindre överraskande installationer blev jag bland annat stående framför kubanen Juan Milanes Benitos verk ”Reserve Space” vid hörnet Olaigatan/Drottninggatan.

Med en konstruktion av armeringsjärn har Benito skapat en Buick -58:a, eller vad det nu kan vara, fortfarande vanlig på Havannas gator. Där vårdas jänkekarosserna så gott det går, men mer vanligt är att V8.orna ersatts av mindre japanska motorer.

Benito visar hur bilen används i andra delar av världen, exempelvis i Kuba, när hela familjen med vänner, djur och prylar ska få plats. Det måste liksom skapas många sittplatser.

Synd bara att installationerna inte får vara i fred. Åverkan och till och med stölder av den allestädes närvarande Mr White har förekommit.

Utställningen pågår fram till 11 september.

Victoria och Daniel blir alltså föräldrar i mars nästa år. När jag blev pappa första gången för drygt 30 år sen så var bland det första som kom på tapeten att byta bil. En tvådörrars Volvo 140 funkade inte så bra när barnvagnsinsatsen skulle lastas in.

Vad ska Victoria och Daniel välja för bil som är säker, komfortabel och praktisk ur ett familjeperspektiv? Kom gärna med förslag!

För egen del var valet enkelt på den tiden när det begav sig. Jag var Volvo-freak då och något annat än en 245:a fanns inte på kartan.

Nu råkade det vara så att min äldre bror hade en till salu just då. Vit och, som alla hans bilar alltid var, extremt välvårdad.

Det var bara ett aber, det var en diesel. Min onda aningar bekräftades direkt vid provkörningen; den lät illa, luktade illa och var fruktansvärt slö. Det var framför allt den sistnämnda egenskapen som gjorde att jag direkt kunde meddela brorsan: "Det blir ingen affär."

Det blev dock en vit Volvo 245 i alla fall men en bensinare. Ingen raket den heller men ändå en helt annan värld prestandamässigt än dieseln.

Jag kom att tänka på det när det kom färsk försäljningsstatistik från Bil Sweden i dag. 120-gramsdieslar är störst på miljöbilsmarknaden och dieselandelen för hela landet var 60,9 procent under första halvåret. Jämtland och Norrbotten hade 78,1 respektive 75,6 procent dieslar av de totala nyregistreringarna.

Tiderna har förändrats och jag har också sedan länge föredragit diesel framför bensin. Man åker snålt, mindre miljöförstörande – rent kungligt! – utan att behöva pruta på prestanda.

Saab hotas av konkurs och nedläggning, Volvo går jättebra, Volkswagen befäster sin förstaplats i Europa, italienska polisen har världens snabbaste snutbil...allt förbleknar och förvandlas till intet när hovet nu släpper sin nyhet:

Victoria är gravid i tolfte veckan!

Vad har vi i motorpressen att sätta emot denna händelse? Svaret är ingenting. Nada.

Så vitt bekant har upphovet till Victorias välsignade tillstånd inte ett skvatt med bilar att göra. Bara att konstatera att vi är överkörda i nyhetskriget.

Men grattis i alla fall till de blivande föräldrarna Victoria och Daniel.

Förresten, nedkomsten är beräknad att ske i anslutning till bilsalongen i Genève i mars. Jag visste väl att det fanns någon koppling...

174 starka dieselhästar och automatlåda. Ändå kvalar den in som miljöbil.

BMW:s nya 120d-modell imponerar stort, åtminstone på papperet. Men hur klarar den sig i verkligheten? Det är jag just nu fullt sysselsatt med att försöka ta reda på.

I testet, som rullade igång i går, ställer vi den nya BMW:n mot en Lexus CT200h. Även det är en bil som smiter under den svenska miljöbilsgränsen, fast med en helt annan teknik. Här är det bensin och el som gäller!

Vad funkar bäst – en snåltrimmad diesel eller avancerad hybridteknik? Svaret får du i Vi Bilägare nummer 13. Då publiceras testet i sin helhet.

Men redan nu kan jag avslöja att testlaget fått en förhandsfavorit. Gissa vilken!

Vi Bilägare har testat extraljus igen. Bland nyheterna finns HellaLuminator LED, som verkligen är extrem. Den slår visserligen inget rekord i fråga om räckvidd. Men den är förstås E-märkt, det vill säga godkänd att använda på bilen och har en hel del andra ovanliga prestanda.

Ljusets färgtemperatur är grym. Den lyser med en vithet som ligger i paritet med dagsljus. Den drar lite ström och ska hålla i evighet. Enligt importören K G Knutsson ligger livslängden någonstans mellan 20 000-30 000 timmar. En xenonlampa ska klara ungefär 2 500 timmar.

Priset är dessvärre också extremt 5 985 kronor inklusive moms. Så det behövs nog en rejäl skrapvinst på Triss eller minst en tolva på stryktipset om man ska kunna slå till!

Testet publiceras i Vi Bilägare nummer 12, som kommer till butik den 13 september.