Krockkuddar räddar liv, inte tu tal om annat. Men utlösta krockkuddar kan också orsaka chocktillstånd, tillfällig dövhet och brännskador.

Ett fåtal gånger har jag kommit i kontakt med bilförare som råkat ut för spontant utlösta explosioner, men i så gott som alla fall finns det en förklaring. Bilen har utsattas för fysiskt våld, vilket ju är själva syftet med att systemet aktiveras, men att föraren inte varit medveten om det.

Bengt Frisell från Kristinehamn råkade för en tid sedan ut för en – som han upplever det – spontan explosion. Chockad, "halvt döv" och brännskadad på underarmen noterade han att kudden löst ut i hans Kia Carens -06.

Enligt Bengt utsattes inte bilen för något fysiskt våld under den korta tidsperiod när han körde av bilen från bildäck på en färja och nedför rampen – då kudden plötsligt löste ut. I samband med explosionen tappade Bengt kontrollen över ratten, och bilen for med höger framhjul in i avkörningsrampens kant. I efterhand visade det sig att bilen fått en kraftig smäll på höger bärarm.

Bilen undersöktes som sig bör av teknisk expertis från Kia Motors. Informationen som fanns lagrat i bilens styrdon och som läser av airbagsystemet styrker att bilen utsatts för kraftigt krockvåld, aktivering av bältessträckarna och utlöst airbag. Elektriska fel med airbagen uteslöts också. "I de fall där en airbag utlösts av elektriskt fel eller annan typ av våda så aktiveras inga koder som berör bilens g-kraftsensorer eller retardationssensorer" som det står i Kias förklaring.

Den intressanta frågan är när kudden löste ut? Bengt håller fast vid sin version. "Kudden löste ut först, det var därför jag tappade kontrollen över bilen".

Ska du hyra bil i Spanien så får du bereda dig på att bli snuvad på bränslepengar.

Det normala är att kunden återlämnar bilen fulltankad men i Spanien ska det ske med tom tank. Ingen återbetalning görs för bränsle som finns kvar i tanken för en hyresperiod över tre dagar. Det är inte lätt att planera sin körning så att soppan tar slut exakt där hyrbilen ska lämnas och det är väl just det som är biluthyrarnas ”affärsidé”.  

När bilen hämtas ut ska kunden betala för full tank – plus en serviceavgift för att hyrbilsfirman tankat den!

Visst luktar det lite bondfångeri?

Men det går att luras tillbaka. Ta med en reservdunk och en slang och sug ut de sista dropparna i tanken innan du lämnar tillbaka nycklarna.

Ont ska med ont fördrivas.

Jag har varit ute och åkt och det är minsann inte lätt att hitta bra testvägar. Vi brukar ofta åka uppåt Värmland där det finns en del fina stråk, men när Svenska Rallyt ockuperade både vägar och flygplatsen i Hagfors måste jag söka mig åt andra håll.

Jag drog upp en slinga söderut och det började inte alls bra. Färjan över Bråviken hade havererat och det var ingen idé att välja den härliga slingan från Jönåker till Kvarsebo där man kör på den gula båten. Vi fick ta Europavägar till någon dryg mil söder om Söderköping.

Vid Ringarum börjar en väg mot Åtvidaberg och den är krokig och kul. Vi fortsatte till Kisa och där tog det roliga slut. Trots att det såg lovande ut på kartan blev det idel raka vägar mot Eksjö och Värnamo och det var nästan svårt att hålla sig vaken…

Nattuppehållet efter 50 mil var i Bredaryd. Hört talas om den metropolen? Där finns ett värdshus som har eget ölbryggeri, en samling av cirka 2 500 ölflaskor, uppåt 200 ölsorter att provdricka och som inte det vore nog tillhandahåller man även cirka 300 whiskysorter.

Tråkigt nog gillar jag varken öl eller whisky men det var kul att titta på alla flaskor.

På hemvägen prickade jag in en ljuvlig slinga norr om Bredaryd, mellan kyrkorna i Åker och Bondstorp – grusväg på sommaren och nu skönt snötäckt och hal. Men sen blev det trista rakor igen väster om Vättern. Vi vek av mot Stockholm i Kumla och i Flen var vi så uttråkade och sömniga att vi måste stanna på OK och dricka kaffe för att orka ända hem.

Testen? Jo, vi var ute med tre familjebussar. En är körglad, en är bekväm och en är fyndigt inredd. Gissa vilka!

Förresten vill jag gärna ha hjälp med att hitta nya, krokiga och skojiga vägar att testa bilar på. Helst inom en radie av 25 mil från Stockholm. Jag är tacksam för alla förslag!

Att proppa mikrobilar fulla med drickabackar är något som testlaget normalt sett inte brukar ägna sig åt. Metoden är i första hand till för att kolla bagageutrymmenas effektivitet i kombibilar.

Men i trippeltestet mellan nya VW Up, Renault Twingo och Chevrolet Spark gjorde vi ett undantag och tryckte in så många backar vi kunde i de små korta stadsbilarna (alla är i klassen under konventionella småbilar).

Och en sak står helt klar. Särskilt mycket läsk får man inte med sig från stormarknaden, i alla fall inte om man låter baksätet vara uppfällt. Då ryms bara tre backar därbak, jämfört med de ungefär 20 som går in i en ordinär Golfklass-kombi.

Men fälls baksätenas ryggstöd så ökar lastkapaciteten rejält och blir riktigt imponerande. Trots att bilarna inte är mycket längre än 3,5 meter så sväljer de uppemot 25 läskbackar när bagageutrymmet utnyttjas fullt ut. Det trodde vi aldrig!

För jämförelsens skull kan vi berätta att en Golfklass-kombi slukar runt 40 backar när den proppas knökfull.

Hur det gick i övrigt i testet mellan de tre småttingarna får ni vänta ytterligare ett antal veckor på att få besked om. Det avslöjas inte förrän i nummer sex av papperstidningen, som kommer ut först i april.

Böter för fortkörning är styrmedlet för att sänka hastigheterna. Nu vill NTF (Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande) införa morot vid sidan om piska.

Bilister som kör laglydigt ska belönas och kunna vinna upp till 10 000 kronor. Detta ska ske genom ett lotteri, enligt NTF:s förslag.

Alltså, hur nipprig är inte den idén?! Belöningssystem kan nog vara bra i vissa sammanhang men att få betalt för att man inte bryter mot lagen...då har man gett upp på något sätt.

Rikspolischefen Bengt Svensson vill för övrigt frigöra resurser för att kunna beivra brott bättre. Det skulle enligt Svensson kunna ske genom att polisen slapp utfärda pass, ta hand om djur bland annat.

Jag tycker att Svensson är inne på rätt spår och att NTF har spårat ur.

Fotografen Jan Gustafsson, Västerås, skriver till sin bild:

”En dag på jobbet. Studieresa genom Italien. Under en promenad i Villa Borghese, Rom, kan man konstatera att ridande polisen har skaffat sig förstärkning. Smart!”

Man kan säkert vitsa mycket mer om bilden men visst ger den bra bild (!) av spännvidden mellan italienska polisens arbetsredskap.

För inte så länge sen presenterade Stockholmspolisen sin nya bil, en Mercedes E 350 CDI, 4-Matic kombi för drygt 800 000 kronor inklusive polisspec. VW Passat ratades för att den är för liten, E 220 och E 250 för att de är för klena!

Bara en nackdel med E 350 enligt Stockholmspolisen: den är för stor för storstadsgatorna.

Kanske bilvalet inte var så smart i alla fall?

På tal om polisbilar, på den här länken finns exempel på extrema polisbilar: http://www.concept-cars.org/the-worlds-finest-police-cars.html

Där kan man se att italienska polisen inte bara kör Smart, även Lamborghini Gallardo finns i stallet. Och tyska poliskåren har en Brabus CLS Rocket som gör 360 km/tim med hjälp av dubbelturbo och V12. Världens snabbaste polisbil; här prioriteras fart före Smart.

Kolla in länken och tala om vilken polisbil som är din favorit.

Ändra aldrig på ett vinnande lag! Det verkar vara den ledstjärna som gäller för Audis designavdelning. Och den följs uppenbarligen slaviskt.

Ett exempel är senaste generationen Audi A3, som hade premiär på bilsalongen i Genève. Gäsp, gäsp är min enda kommentar till utseendet. Men inte för att det är direkt misslyckat eller fult, utan för att karosslinjerna är i stort sett identiska med föregångarens.

Vid ett snabbt ögonkast syns det överhuvudtaget inte att det handlar om en alldeles ny modell. Hur kul är det när man parkerar sin dyrt inköpta ögonsten på garageuppfarten?

Samma trista design-feghet gäller för övrigt många andra Audi-modeller. Även i fallet A6 och A8 är de nya modellerna snarlika den gamla.

Dessutom är A6:an förvillande lik den mindre A4-modellen, vilket knappast gör saken roligare. Vad var det som svischade förbi – en A4 eller en A6? Det är många gånger svårt att avgöra, också för ett tränat öga.

"Vorsprung durch technik” har länge varit Audis devis. Men lite mer ”vorsprung durch design” skulle inte skada. I alla fall inte enligt min åsikt.

Håller du med mig, eller...?

Det är inte lätt att uttrycka sig både sakligt och koncist, det vet vi som dagligdags jobbar med texter. VW-gruppens brev till sina kunder lämnar frågetecken efter sig.
 
Så har då processen med återkallelserna efter avgasskandalen – eller serviceåtgärderna som VW-gruppen föredrar att kalla det –  inletts med brevutskick. Sammanlagt ska 225 000 bilar i Sverige kallas in under 2016. 
 
Under årets första veckor har brev gått ut till berörda kunder och av de samtal och mejl jag får är kunderna fortfarande besvikna över den information som ges. Jag har tagit del av breven som i huvudsak är identiska, men undertecknade med respektive märkes servicechefer. Det skiljer förstås i texten beroende på om bilen har en 2-litersmotor – verkstadstid 30 minuter– eller en 1,6-litersmotor – verkstadstid 60 minuter.
 
Det är framför allt formuleringen som bland annat gått ut till Skodas kunder med 2-litersdieslar som det reageras över. ”Volkswagen AG har nu presenterat tekniska lösningar som har godkänts av beslutande myndighet”. Vem är beslutande myndighet? Vad har godkänts? Har myndigheten beslutat något? Och i så fall vad?
 
I brevet som går ut till Golf-ägare med 1,6-litersmotorer har i alla fall åberopade myndighet, KBA, namngivits, men det är också enda tillägget. Att KBA är den tyska transportmyndigheten framkommer inte.
 
Här tycker man förstås att VW-gruppen borde ha kostat på sig att vara mer tydlig. Det är ju ändå de egna kunderna det handlar om, de som man till varje pris vill behålla.
 
Åtgärden beskrivs som ”en mjukvaruuppdatering av motorns styrenhet”. Mer information ges inte utan här hänvisas till hemsidans www.vwdieselinfo.se
En förklaring om vad mjukvaruuppdateringen innebär saknas, och om det finns risker med att effekt och bränsleförbrukning påverkas av åtgärden?
 
Här får man söka sig till hemsidan och där ges inget konkret löfte, mer än att ”Målet är att justera utsläppsnivåerna utan negativa effekter för vare sig motoreffekt, förbrukning eller prestanda”.
 
I nästa uppföljande brev bör VW-gruppen precisera sig än mer, och förhoppningsvis ha färska uppgifter som styrker att inga negativa konsekvenser uppstår.

”Självkörande fordon – hot eller möjlighet”.

Det är rubriken på ett seminarium som hålls i riksdagen under torsdagen. Infrastrukturminister Anna Johansson, Volvochefen Håkan Samuelsson och andra höjdare ska diskutera en framtid där föraren är ett datorprogram i bilen.
 
Jag ska dit och lyssna.
 
En intressant fråga är den juridiska. Vem har ansvaret om en olycka inträffar? Människa eller maskin? En annan viktig aspekt är datasäkerheten. Hur säkerställer man att de självkörande bilarna inte går att hacka?
 
Apropå det där med datasäkerhet så lånade jag en provkörningsbil tidigare i veckan, den eldrivna Nissan Leaf som nyligen fått uppgraderat batteripaket.
 
En nyhet är att bilen fått en ny app till mobiltelefonen, NissanConnect EV, som kan användas för att fjärrstyra laddning och för att starta bilens klimatanläggning. Det senare är ju en bra funktion för att förvärma kupén och därmed spara energi.
 
Men det finns ett men. När jag försöker logga in dyker det här meddelandet upp på mobilskärmen:
 
”Tjänsten kan inte nås. Försök igen eller kontakta Nissan.”
 
Det visar sig att appen tills vidare är avstängd på grund av ett säkerhetshål. Eller rättare sagt att Nissan glömt det där med säkerheten.
 
Vem som helst har kunnat fjärrstyra nämnda funktioner i valfri Nissan Leaf. Instruktioner har cirkulerat på nätet. Det enda som har behövts är chassinumret som är utskrivet i vindrutan. Inget lösenord.

Enligt Nissan kan alla Leafägare lugnt och tryggt fortsätta att använda sina bilar. Det är bara mobilappen som påverkas. En åtgärd håller på att arbetas fram.
 
Vi får väl hoppas att biltillverkarna har lärt sig det där datasäkerheten när det är dags för självkörande bilar.

Jag kan inte annat än tycka synd om den nu 80-åriga läsaren som för fyra år sedan köpte en Opel Ampera för närmare en halv miljon, helt fascinerad av laddhybridtekniken. Då fick han med sig en femårig nybilsgaranti och ytterligare tre år för batteriet, en garanti han trodde skulle träda i kraft när han i höstas råkade ut för GM-sjukan – ”Rattlåset behöver service”.

Vi Bilägare har färska erfarenheter av samma meddelande, först med långtestbilen Saab 9-5 och nyligen med vår egen Opel Ampera. Vid båda tillfällena handlade det om totalt driftstopp, bärgning och så småningom uppdatering av programvaran hos verkstaden. Allt gick på garantin.
 
Den här ägaren fick betala 7 805 kronor för verkstadsbesöket och ytterligare 3 858 kronor för en ”lånebil”, på grund av att bilen inte hade fullständig servicehistorik.
 
I Amperans fall heter det att bilen ska in på årlig service eller efter 3 000 mil om det infaller först. Ägaren hävdar att han tagit del av informationen och kontaktade också verkstaden om service i tid, men möttes av besked att det inte var nödvändigt så länge inte varningslampan för service blinkat. Efter ytterligare nio månaders körning, utan varningsmeddelande, lämnade han slutligen in bilen för service.
 
Driftstoppet inträffade efter drygt 3 000 mil, och något varningsmeddelande om ny service, hade inte dykt upp den här gången heller. Och med den servicehistoriken hävdar Opel att garantin nu är puts väck.
 
Juridiskt sett har Opel förstås helt rätt, garantivillkoren säger att bilen ska servas en gång om året. Däremot kan man uppenbarligen inte lita på att varningslampan varnar i tid, av det här fallet att döma. Vad jag förstår måste ägaren nu försöka leda i bevis att lampan inte har fungerat eller att systemet inte har nollats, varken vid leveransen eller vid senaste service. Det känns som om läget inte är det allra bästa, såvida inte Opel backar och som goodwill ger någon form av förlängning på garantin.

Volvo är väl det uppenbara exemplet men det finns fler som förtjänar en eloge.

Förra veckan var jag iväg för att köra nya Mercedes E-klass och en sak som imponerade var just säkerhetstänket.

Ta till exempel det nya säkerhetssystemet Pre Sound som sänder ut en kort ljudsignal i högtalarna om bilen upptäcker att en krock är på väg att ske. Signalen får trumhinnan att sluta sig och på så sätt minskar risken för hörselskador vid bilolyckor.

Ett utmärkt exempel på när ingenjörer löser problem som åtminstone jag inte visste existerade.

Pre Safe kallar Mercedes ett annat nytt säkerhetssystem som använder krockkuddar i framstolarnas ryggstöd för att knuffa föraren eller passageraren in mot bilens mitt precis innan en sidokollision.

Ett annat exempel på teknik som kanske inte ger någon extra krocktestsstjärna men som kan göra skillnad i en riktig krock.

Hatten av för sådana säkerhetsinsatser!

En rapport från provkörningen av nya E-klass finns för övrigt i det nya numret av Vi Bilägare som kommer till prenumeranter i veckan.

Att byta bil är ingen enkel sak. Det är tidsödande att åka runt och provköra.
 
Instant Test Drive, en ny giv från Volkswagen, skulle kunna underlätta valet. Beställ en provkörning i din smartphone, så kommer bilen till dig!
 
Det handlar om ett test som görs under några veckor under april månad i Stockholm. Så passa på att boka en bil. Du kan få bilen levererad till hemmet eller till jobbet, inom tullarna. Det är som sagt ett pilotprojekt, varför tjänsten är begränsad då det gäller bilar och område.
 
Men tanken är närmast genial. Om det här pilotprojektet faller väl ut byggs förmodligen systemet ut med fler bilar och platser. Då är lika mycket vunnet för konsumenten som för bilsäljarna. Du vill jämföra bilar, säljarna vill att du ska in i bilen och helst köpa den. För att det ska fungera riktigt bra gäller att fler stora importörer och förstås Volvo hakar på.
 
Jag tror faktiskt att en hel del byter eller köper ny bil utan provkörning. Den här tjänsten kan göra det lättare att hinna köra de bilar man funderar på att köpa.
 
Det är ett modernt, snabbt och inspirerande sätt att provköra en bil. Hoppas att det går i lås!

Kolla VW:s nya idé på www.instanttestdrive.se

Som av en händelse har Vi Bilägares AutoIndex och branschens egen generalagentsenkät presenterats samma vecka. Det som återförsäljarna kan uppleva som problem smittar självfallet av sig också på kunderna.
 
Vi Bilägares konsumentundersökning bygger på vad kunderna anser om sitt bilägande. GA-enkäten handlar om vilka relationer som återförsäljarna upplever att de har med sina respektive generalagenter.
 
Den fråga hos återförsäljarna som vållar mest kritik är hur generalagenterna hanterar garantiersättningarna. Här har det påvisats att verkstäderna snuvas på 100 miljoner kronor och att ”GA:s garantiersättningar är ett hån mot branschen”. En nyligen genomförd undersökning av MRF visade att 38 procent av alla garantiarbetena inom den auktoriserade handeln varit obetalda.
 
Självfallet påverkas också kunderna av om det råder misstämning internt inom säljleden. Det går att dra intressanta paralleller av de båda undersökningarna. Subaru och Volvo hamnar i toppositioner såväl i AutoIndex som i GA-enkäten. Och i Subarus fall handlar det om en remarkabel förbättring i GA-enkäten, från 15:e till tredje plats. Också i AutoIndex är Subaru ett av de märken som betygmässigt ökat mest under det senaste året.
 
I GA-enkäten framgår det att det är mest oroligt hos Nissans och Fiats återförsäljare och i AutoIndex är Seat- och Fiatkunderna minst nöjda med sitt bilägande.

De sista veckorna har jag spenderat ovanligt många mil på det svenska vägnätet – från norr till söder och många mil däremellan. Att köra bil på långresor är alltid lika avslappnande och själavårdande. I ett hektiskt samhälle uppstår äntligen tid över till kontemplation och reflektion.
 
Denna gång uppmärksammade jag de regionala skillnaderna i körbeteende. Främst till vilken grad man visar hänsyn till varandra i trafiken och i vilka situationer.
 
Stockholmare blir ofta måltavla för diverse nedsättande ord om de stroppiga huvudstadsinnevånarna. Men de ska ha beröm för att de alltid släpper in en medbilist i sin fil så länge blinkersen är på (vilket inte alltid är fallet …).
 
Denna kö-insläppande kultur har faktiskt gått så långt att Stockholmare tar sitt filbyte för givet. Det är inte ovanligt att någon byter riktning i samma millisekund som blinkers aktiveras och styr mot en obefintlig lucka i filen bredvid. En tillsynes oundviklig krocksituation avstyrs endast genom medtrafikanternas välvilliga inställning till filbyten.
 
Samtidigt kan ett filbyte vara smått omöjligt att genomföra i andra delar av Sverige, främst i mindre orter. Inte sällan har jag bevittnat hur en lucka täppts till så fort jag aktiverat min körriktningsvisare.
 
Istället är hänsynen vid omkörningar betydligt generösare i norr, jämfört med söder.

Det blev tydligt på den vältrafikerade E20-sträckningen, ökänd för sina allvarliga mötesolyckor. Här – om någonstans – kan man tycka att samarbete är A och O för allas överlevnad. Istället undveks vägrenen kategoriskt av samtliga bilister som om den vore smittad av pesten. Att underlätta vid omkörningsförsök var inget som låg i E20-resenärernas intresse.
 
Norrut är det snarare regel än undantag att öka framkomligheten för de som vill köra snabbare genom att gå ut på vägrenen – vare sig det behövs eller inte. Denna smidiga omkörningsprocedur avslutas med ett vänligt tack från blinkerslamporna från den förbisläppta bilisten,  och ett tack-för-tacket-blink med ljustutan från den den omkörda bilen. Ingen prestige, bara hövligt samspel.
 
Måhända har att bilister på den södra halvan av landet blivit bortskämda med motorvägar och 2+1-vägar med mittvajerräcke och därmed glömt bort att man kan behöva hjälpa till i trafiken ibland.
 
Mitt sommartips till alla oavsett hemvist: stick ut på en bilsemester i Sverige i år. Det finns massor av intressanta platser att upptäcka och regionala trafikbeteenden att lära sig av i vårt avlånga land.

Cykel är ett alldeles utmärkt fortskaffningsmedel, men tidigare körutbildning – om det funnits någon sådan –  tycks vara som helt bortglömd så fort man hamnat uppe på en cykelsadel.  Till och från är det en rysare för mig som bilist att kryssa fram i Stockholmstrafiken. Minst problem har jag med mina medtrafikanter på fyra hjul. Mest problem orsakar rödljuskörande cyklister och ouppmärksammade fotgängare som ständigt glor i sina mobiler.
 
Jag både bilar och promenerar i Stockholms innerstad och har även cyklat, fram till den dag då cykeln blev stulen. Visst, det var tråkigt att bli av med cykeln, men jag ångrar inte en sekund att jag lade av med hojandet. Tempot är fruktansvärt högt uppdrivet, det blir jag också varse om när jag promenerar till och från jobbet varje dag.
 
När uppropet kommer; ”Släpp cyklisterna loss, det är vår” blir det helt nya trafikförutsättningar. I DN skrev någon en underfundig insändare om att man får passa sig när ”Audi- och BMW-fjantarna” tillfälligtvis byter ut bilen mot hojen.
 
Det verkar som om många cyklister inte pallar att stanna när de väl fått upp farten. Det blir hur många situationer som helst vid övergångsställena, och det är lika ofta fotgängarnas fel. Vi bilister stannar trots allt vid rödljus, även om det finns ”rötägg” som chansar vid omslag till gult.
 
Jag har nyligen varit i både Köpenhamn och Helsingfors och förundras över att disciplinen är en helt annan än i Stockholm. Där väntar fotgängarna verkligen på grönt ljus, också när det är soprent med bilar på gatan. Och i Köpenhamn, vid flera av de mest trafikerade vägarna, räknas tiden ned när ljussignalen ska slås om. Det ger en mer avstressande effekt.
 
Trots att  Köpenhamnsborna i ännu större utsträckning hojar till sina jobb upplever jag trafikklimatet som lugnare, både som bilist och fotgängare. En orsak till detta är att Köpenhamn byggt ut sina cykelbanor på ett helt annat sätt än vad som gjorts i Stockholm. I det avseendet har det trots allt under senare år skett en utveckling i vår huvudstad – men vad hjälper det när trafikmoralen bara blir sämre och sämre?