Det blev en kort "smekmånad" för Spykers ägare Victor Mulleer. Bara några timmar, faktiskt. Muller togs emot som en hjälte av folksamlingen i Trollhättan efter att Saab-affären med GM blivit klar.

Men nu börjar verkligheten hinna ikapp honom. Med all rätt är den stora frågan vilka som är Victor Mullers och Spykers finansiärer?

Muller vill inte redovisa det öppet, trots att regeringen och hela det politiska etablissemanget kräver det. Då inställer sig förstås nästa fråga: varför tiger Muller?

Desssutom: det saknas fortfarande pengar för att slutföra affären.

Kan Saab-affären fortfarande falla? är frågan som avslutar en artikel på Vilägares hemsida.

Svar: ja.

Onsdag är det äntligen dags att bege sig till ÅRETS EVENEMANG igen, Rally Sweden i Värmland som tyvärr bara arrangeras vartannat år numera.

Vår reporter Bosse Wennerberg åkte med på en träningsrunda härom dagen med en av dessa fartfantomer, norrmannen Petter Solberg. Snitthastigheten på den 15 kilometer långa skogsbilvägen var 100 km/tim och Solberg toppade nästan 200! I nästa nummer av Vi Bilägare (nr 3) kan du läsa om Bosses hiskeliga fartupplevelse som codriver åt Solberg.

Rallyförare i världstoppen är fruktansvärt bra bilförare. Men jag är åkrädd och skulle nog göra på mig om jag åkte med. Det är tillräckligt spännande att stå vid sidan om och titta.

Jag såg en dokumentär om Christian von Koenigsegg på TV i går. En sekvens: K promenerade runt i Saabs fabrik med fabrikschefen och frågade "Är dom (personalen) beredda på att öka tempot?". Svaret: "Utan tvekan".

Personalen på sitt eget företag har K drivit så hårt att de flesta trotjänarna slutat. De orkade inte men gav ändå K credd för att han själv jobbar mest av alla.

Programmet gav bilden av en man som är nästan manisk i sin strävan att förverkliga sin dröm om en egen supersportbil. Vägen mot den har verkligen inte varit spikrak men K verkar inte acceptera några hinder. 

"Ska du inte ge upp?", löd frågan i programmet när oturen än en gång satte käppar i hjulen.

K tittade förvånat på frågeställaren.

"Ge upp? Jag ger aldrig upp."

"Hur har medierna rattat Saab?" är rubriken för en debatt på Publicistklubben i Stockholm i kväll.

Intressant ämne och definitivt något som engagerat mediekonsumenter. Jag har själv fått en hel del påskrivet för att min tro på Saabs möjligheter att överleva varit rätt så svag.

Oavsett vad man tycker om Saab-affären så tycker jag att det hedrar journalistkåren att man debatterar sitt sätt att hantera stora nyhetshändelser. Det kan inte komma annat än gott ur det.

Sen är det förstås synd att debatten, som vad jag vet också är öppen för allmänheten, krockar med damernas 10 km fristil där Charlotte Kalla förhoppningsvis ska ta Sveriges första OS-guld.

Våra däcktestare, Erik Rönnblom och Nisse Frendin, tog flyget till Texas i morse för att göra nästa års sommardäckstest den här veckan. Det är svensk sommarvärme i Texas den här tiden på året.

Själv ska jag strax byta till vinterdäck på min Honda Jazz. Friktionsdäck. Ett ganska sent byte men det beror på att vintern verkar låta vänta på sig i år. Det behövs inga vinterdäck i dag heller - Stockholm har regn och åtta grader varmt  - men förr eller senare kommer halkan.

Det känns i alla fall bra att inte behöva rassla omkring på dubbdäck just nu.

Tyska tullen verkar vara undersysselsatt. I alla fall den tullstation som finns på gränsen till Schweiz.

Vår delegation som körde ner i natt till Zürich för att hämta hem strandsatta Nisse Frendin med sällskap har börjat återfärden till Stockholm. När gränsen till Tyskland skulle passeras blev det tvärstopp.

In i ett garage med VW Multivanen. Där vidtog en grundlig undersökning av bil och allt bagage.

Tullen kan undersöka vem som helst om man hyser misstankar. Men, hur misstänkta verkar sex uttröttade medelålders svenska resenärer i en splitter ny VW Multivan vara i dessa askmolntider? 

Inte särskilt.

Pratade med Erik Rönnblom vid 8-tiden. Efter en lång natt närmar sig han och Lennart Saxberg den tysk-schweiziska gränsen.

- Vi är strax norr om Stuttgart, enligt GPS ska vi vara framme i Zürich om 50 minuter,

Där väntar frukost, sen ilastning av Nisse Frendin med sällskap och så tillbaka till Stockholm igen. Räddningsexpeditionen med bil har gått helt enligt plan så här långt - till skillnad mot flyget.

Mer än hälften av bilisterna körde för fort när Motormännen gjorde dolda fartkontroller på 19 platser runt om i landet.

Flest fartsyndare med dold övervakning hade gruppen taxi - manlig förare. 86 procent körde för fort. Tvåa kom lastbil/långtradare - kvinnlig förare. 80 procent kvinnliga lastbilsföarare körde för fort.

Mera förvånande var att en ny mätning med synliga kontroller resulterade i att var femte bilist körde för fort. Hur dum får man bli?

Jag är på väg till ett pressmöte som handlar om avmonopoliseringen av bilbesiktningen som förmodligen blir verklighet vid årsskiftet. Den kommer säkert som amen i kyrkan att innebära att avgiften för oss bilister höjs kraftigt. En dubblering är trolig. Erfarenheter från andra länder som konkurrensutsatt den här verksaqmheten talar sitt tydliga språk.

Andra konsekvenser: sämre kvalitet på besiktningarna och miljoners miljoner i bonus till direktörerna för de privatägda aktörerna i branschen.

Jag läste just en debattartikel av Björn Sundfeldt, motorjournalist och med ett förflutet som chef för avdelningenFordon & Samhälle på AB Svensk Bilprovning. Han föreslår att bilprovningen läggs ner, skrotas.

Sundfeldt pekar på att det inte finns några belägg för att bilbesiktning har någon effekt på trafiksäkerheten. Inte någonstans i hela världen. Det är en försvinnande liten del av trafikolyckorna som orsakas av tekniska fel. Nästan alla olyckor är förarrelaterade.

Avskaffa bilprovningen och inför förarbesiktning - det vore något att tänka på.

Det blir alltså sänkt fart på 1 600 mil av de svenska vägarna om Vägverkets förslag går igenom.

En del ivriga motståndare till hastightssänkningen säger att sänkta hastighetsgränser kommer att leda till fler olyckor av två skäl: 1) bilförarna somnar vid ratten av tristess och 2) de tar större risker vid omkörningar.

Det förstnämnda är förstås ett skämt och det andra tror jag inte heller på. Men ettusen sexhundra mil! Det är ett drygt tredjedels varv runt jordklotet.

Säg att det verkligen skulle vara motiverat från säkerhetssynpunkt med en så genomgripande hastighetsändring - i så fall måste väl Vägverkets tidigare bedömning av lämpliga hastighetsgränser vara ett fullständigt fiasko.

Vad är det då som säger att verkets bedömning nu är riktig? Inte mycket. Nuvarande hstighetsgränser är 38 år gamla. Kunde man inte under dessa snart 40 år gjort justeringar efterhand?

Vägverket hänvisar som vanligt till statistik. Det verkar onekligen som om de sänkta hastighetsgränserna är ännu en produkt från skrivbordet.

Etanol skulle bli det ledande miljövänliga bränslet. Vi fick fler och fler etanoldrivna alternativ tack vare stimulansåtgärder som miljöbilspremire på 10000 kronor, avgiftsbefrielse från biltullar, fri parkering.

Alla bensinmackar som säljer bränsle över en viss mängd ålades att installera ett miljöbränslealternativ.

Sen började den nedåtgående spiralen. Ett antal små glesbygdsmackar tvingades slå igen för att de inte hade råd att skaffa miljöpump. Miljöbilspremien togs bort, avgiftsfria tullar försvinner inom kort, bensinpriset sänktes så att det blir en krona dyrare att köra på etanol.

Det sistnämnda resulterade i att försäljningen av etanol minskade med 70 procent mellan september och december.

Alltså: mackarna tvingas investera i ett bränslealternativ som allt färre vill ha. En hel del små stationer tvingas dessutom lägga ner för att de inte har 500 000 kronor till en pump som ingen tankar från.

Detta är i allra högsta grad ett exempel på moment 22. Kort sagt en jävla cirkus.

Lite statistik om körkortsinnehav: 1989 hade varannan 18-åring körkort, 49,3 procent. Förra året var det bara 27,5 procent av 18-åringarna som tog körkort.

Det är en utveckling som varken bilbranschen eller vi som ger ut biltidningarna tycker är särskilt kul. Något måste göras för att det uppväxande släktet ska fatta att bilar gör nytta och ger nöje. Frågan är vad?

Utvecklingen för 80-plussarna är den omvända: För 20 år sen hade 26,5 procent körkort, 2008 var det 59,8.

På torsdag avmonopoliseras fordonsbesiktningen. Svensk Bilprovning tänker fira det.

Jo, ni läste rätt. Det ska Bilprovningen "fira".

I det här ögonblicket har vi fått sex inbjudningar till pressmöten på olika ställen i landet för att fira denna nyordning som mycket troligt leder till att fordonsbesiktningen blir två-tre gånger dyrare utan att kvaliteten förbättras.

Inte så mycket att fira för Sveriges bilägare.

Men Svensk Bilprovning gör det, vilket förefaller obegripligt sett ur ett strikt kommersiellt perspektiv. Här har man haft ensamrätt och kunnat styra och ställa efter behag utan störande konkurrens. Bilprovningen har på senare år tagit sitt ansvar och i stort sett skött sitt uppdrag väldigt bra.

Det rimliga vore naturligtvis att djupt beklaga avregleringen, ta en gravöl över en svunnen tid och sedan bita ihop och gilla läget.

Vägverket kampanjar för att få oss att dämpa farten. Budskapet är att du bara vinner 48 sekunder per mil om du kör 90 km/tim på 80-väg. Vidare påstår Vägverket att risken att dödas vid en olycka ökar med 70 procent.

Tidsförlusten om du minskar farten från 100 till 90 km/tim är enligt Vägverket 42 sekunder.

Dubbelfel skriver en läsare, Björn Haskel, i ett mejl till mig.Enligt Björn Haskel ligger det till så här:

Tidsvinsten i det första fallet är (10/90 - 10/80) x 3600 = 50 sekunder. Tidsförlusten i det andra exemplet är (10/100 -  10/90) x 3600 = 40 sekunder.

Inför såna uträkningar förvandlas jag till en fågelholk. Fattar noll. Men det är säkert rätt att Vägverket har fel...

En fundering bara: hur påverkas risken att dödas vid en olycka av dessa två sekunder? Här tror jag att AL kan komma med ett klarläggande.

Nja, det blev nog lite skruvat det där med kopplingen mellan svenska banker och antalet trafikdöda i Litauen...

Jag menade naturligtvis inte att det är bankernas fel att fler dör i trafiken i Baltikum än på andra ställen. Man har ju trots allt ett eget ansvar som bilförare.

Men ett faktum är att frikostiga banklån har inneburit att försäljningen av prestandabilar ökat starkt i de baltiska länderna. Och vad har man en sån bil för om man inte testar fartresurserna? Gör man det på fel ställen och dessutom är nybörjare bakom ratten så ligger olyckan nära.

Nå, nu när krisen är ett faktum och låntagarna inte klarar av avbetalningarna, har bankerna återtagit bilarna och försöker kränga dem till reducerade priset för att rädda åtminstone en del av pengarna.

Det är alltså köpläge för den som suktar efter en Porsche eller M5:a. Men då krävs egna stålar.