I söndags passerade jag Ã-verkalix i Norrbotten vid 17-tiden och termometern i min VW Polo TDI visade 27 plusgrader. Osannolikt varmt så långt norrut vid den här tiden på året.

Hade det inte varit för termometern så hade jag inte haft en aning eftersom Polon förstås har AC. Det blev lite av en värmechock när jag stannade och klev ur.

AC förresten, det betraktades som lyxutrustning för bara tio-femton år sen. Numera finns  det väl knappt något bilmärke som inte har denna utrustning som standard.

Samma utveckling som med ABS-bromsar tidigare - och lika viktigt från säkerhetssynpunkt skulle jag vilja säga. En stekhet bilkupé gör föraren slö,  seg och trafikfarlig.

En av sex bilförare som i normala fall har glasögon använder inte dessa när de kör bil.

Det är Sifo som gjort undrsökningen och frågat 2100 glasögonbärande svenskar. Claes Tingvall, trafiksäkerhetsdirektör på Trafikverket, säger att det är "en fundamental sak att se när man kör bil".

Jag tvivlar på att Tingvall är rätt citerad; det konstaterandet är ju verkligen att slå in en öppen dörr.

Nå det låter ju alarmerande att så många skippar glasögonen bakom ratten, medan samma undersökning visar att 88 procent av de tillfrågade bär glasögon när de ser på TV eller går på bio.

Som sagt, det låter alarmerande men sanningen är ju att det finns många olika slags synfel och -nedsättningar. En del måste ha läsglasögon men klarar sig utmärkt utan när de kör bil. Men de räknas som glasögonbärare och hamnar därför i undersökningens kategori som inte använder sina glasögon bakom ratten.

Vem som beställt undersökningen? Jo, optikkedjan Specsavers.

Studenttider innebär lastbilsflak med öldrickande och vrålande (och för all del glada) ungdomar i Sveriges städer.

I Stockholm är trafiken i innerstaden i normala fall intensiv. Studentflaken gör framkomligheten än sämre.

Eftersom det dessutom pågår många gatuarbeten i city just nu beslutade trafikkontoret att förbjuda studenflaken i de mest centrala delarna av Stockholm.

Det var ett logiskt och bra beslut men studenterna reagerade direkt och fick utrymme i både tidningar och TV att framföra hård kritik mot förbudet. De anser att det är en mänsklig rättighet att få ställa till trafikkaos runt Sergels torg.

Politikerna hakade på och körde över gatukontorets tjänstemän och rev upp beslutet att förbjuda.

Här kan man tala om i-landsproblem.

Vi har fått en ny medarbetare på Vi Bilägares redaktion. Inte nog med det, det är min tjänst som redaktionschef som han tar över.

Niklas Carle är namnet och för er som gillar motorcyklar är Niklas ett välbekant namn sedan tiden som redaktionschef på Bike. Därefter har han under ett par år varit chefredaktör på Automobil och sedan den 1 september är han alltså motor på Vi Bilägare.

För egen del övergår jag till att skriva på heltid i Vi Bilägare förutom att jag tills vidare fortsätter med bloggen.

Kanske blir det också tid över till att träna på en grej som Niklas är en mästare på, nämligen att köra motorcykel på bakhjulet.

Jag har ägnat delar av helgen åt att läsa en av två nyutkomna böcker som skildrar hur det gick till när Saab räddades från nedläggning. Den är skriven av statssekreteraren i Näringsdepartementet, Jöran Hägglund, Centerpartiet, och heter "Saabaffären inifrån".

Ekerlids Förlag beskriver i baksidestexten Hägglunds bok som en "thriller från verkligheten". Tja, det är i så fall en thriller där hjälten, Hägglund själv, är fullkomligt ofelbar.

Enligt Jöran Hägglund var det på hans förslag som GM ändrade sitt beslut från nedläggning till försäljning. Han är Fritz och Scott och Enrico med GM-cheferna - du och bror.

Bovarna är förstås den politiska opinionen som beskrivs som ansvarslösa opportunister. Hägglunds enkelspårighet är nästan genant och orsaken är förstås att den här boken inte är någon objektiv betraktelse av händelserna - eller thriller - utan en politisk partsinlaga. Lämpligt nog utgiven strax före valet.

Nå, helt ofelbar är i alla fall inte Hägglund som författare. Han stavar till exempel öppenhjärtig felaktigt öppenhjärtlig. (Det var den typen av samtal han hade med GM:s högsta ledning.)

En av Sveriges mest kända motorjournalister, Håkan Matson på Dagens Industri, får av Göran (förlåt, Jöran) sitt efternamn ändrat till Mattsson.

Jag har just läst den andra av två nyutkomna böcker om Saabs dödsryckningar och återuppståndelse.

Författare är Jonas Fröberg, SvD-journalist, och boken heter "Kampen om Saab – bakom kulisserna under ett osannolikt ödesår".

Den första hade statssekreteraren Jöran Hägglund i Näringsdepartementet som författare. Hägglunds bok framstod som en oblyg hyllning av regeringen, Centerpartiet och författaren själv. Det var de som räddade Saab.

Fröbergs bok har en helt annan hjälte, Saabs vd Jan Åke Jonsson. Utan hans smått omänskliga insats skulle Saab med all säkerhet varit historia vid det här laget.

Jag ger mig helt för Jonssons fantastiska tålamod och aldrig sviktande framtidstro. Jonas Fröbergs bok beskriver processen att rädda Saab som en berg och dal-bana där det pendlade mellan hopp och förtvivlan tusen gånger om. Jan Åke Jonsson stod pall i alla väder och den mannen är numera en av mina idoler.

Som författare sopar naturligtvis yrkesmannen Fröberg banan med Hägglund. Fröbergs bok är för det första, till skillnad mot Hägglunds, ingen partsinlaga. För det andra verkar den vara resultatet av en gedigen research där han lagt ett invecklat pussel.

Resultatet är en mycket intressant reportagebok om alla turer kring Saab-affären. Läs den!

Jag är så ilsken och upprörd så jag knappt vet var jag ska börja! Först två påståenden:

1. Hojab Parkeringsservice i Solna är ett rufflarföretag.
2. Nord Security Bevakning & Vakttjänst KB i Kalix är ett rufflarföretag.

Detta har hänt:

Mikael Nyström i Ängelholm äger en Volvo med registreringsnummer DCC145. Den har stått avställd i Ängelholm sedan den 27 mars 2010.

Nu har Mikael fått en påminnelse om kontrollavgift från Hojab. Bilen påstås av pakeringsbolaget ha stått felparkerad på Strandgatan i Kalix, 150 mil från Ängelholm, den 3 augusti i år.

Mikael har vittnen som kan intyga att både han och bilen befann sig i Ängelholm den dagen. Varken han eller bilen har för övrigt någonsin varit så långt norrut. Han bestred kontrollavgiften; skulle han ha tagit sin avställda Volvo, åkt 150 till Kalix, felparkerat och åkt hem igen? Naturligtvis inte!

Självklart räknade Mikael Nyström med att misstaget skulle klaras upp och kontrollavgiften avskrivas. Men det här är svaret han fick från Hojabs kundservice:

".parkeringsbolaget vidhåller att fordonet varit uppställt på tid och plats som angivits. Vi emotser betalning om 300 kr inom 10 dagar från brevets utskriftsdatum. Utebliven betalning kan medföra att rättsliga åtgärder vidtas."

Detta är vettlöst! Skandal!

Mikael Nyström tycker inte att det är rimligt att driva en rättslig process för en så liten summa så han betalade in de 300 kronorna. Det är förmodligen exakt vad Hojab iskallt räknar med att de flesta gör när företaget vägrar backa från sina orimliga påståenden.

Genom åren har det förekommit att snöskoterägare i Kiruna krävts på P-böter för att deras skotrar stått felparkerade lite varstans i landet, Skåne till exempel. Det har naturligtvis rättats till.

Inte så med Hojab och Nord Security. I deras värld är jorden platt och ingenting kan ändra det..

"Regler är till för att följas", brukar det heta från den välkammade delen av mänskligheten.

Svårt att invända mot i princip (även om det förvisso finns regler som inte är verklighetsanpassade) men fruktansvärt jobbigt att alltid leva upp till. Inte minst i trafiken. Man kan tycka att självbevarelsedriften skulle vara starkare bland bilister; det handlar ju i yttersta fall om ett val mellan liv och död. Men riskkalkyler är som bekant inte många bilisters bästa gren. 

Övervakning och bestraffning är de konventionella sätten att motverka regelbrott. Böter och/eller fängelse, körkortsindragning. 

Nu ser vi en ny trend med belöning till trafikanter som håller hastighetsgränser, kör säkrare och miljövänligare. Jag deltog själv i ett projekt som NTF och Volkswagen genomförde i centrala Stockholm. En fartkamera registrerade alla som körde lagligt, 30 km/tim, och därmed hade chansen att vinna 20 000 kronor (jag vann inte).

Snitthastigheten sjönk från 31,5 till 24,7 km/tim på den aktuella sträckan.

Till våren startar ett ettårigt forskningsprojekt med 300 privatbilister som rekryterats ur MHF:s medlemskader. Deras körningar mäts med GPS-teknik som registrerar hastighet, körsträcka, kraftiga inbromsningar och bränsleförbrukning. Ju mer ekonomisk och miljövänlig körning, desto större rabatt på bilförsäkringen upp till 30 procent. Förutom MHF står SaluAnsvar, Folksam och Trafikverket bakom projektet.

Helt ny är inte tanken; vi har ju länge haft bonus på försäkringspremien men villkoren har varit "lång och trogen tjänst", vilket uteslutit yngre förare.

Alla sätt är bra utom de dåliga. Belöningssystemet är inte så pjåkigt.

Alltid lär man sig något nytt. I dag besökte jag Polishögskolan i Stockholm för första gången för att prata bilkörning och poliser. Vi kom in på utryckningskörning och vilka regler som gäller för polisen.

Jag hör till dem som levt i föreställningen att polisbilar inte får överskrida hastighetsgränserna utan att föraren slår på blåljus och/eller sirénen. Nån gång har man väl därför retat sig på en polisbil som dragit förbi utan vare sig det ena eller det andra.

Fel av mig. Poliser får köra över hastighetsgränserna om de har ett brådskande ärende. Utan blåljus och sirén. När dessa är på betyder det att det råder "fara för liv och hälsa" eller "större egendomsskada" och då är det upp till polisbilsföraren att avgöra vilka trafikregler han anser att han måste bryta mot för att ta sig fram.

Efter 310 mils radiolyssnande på tio dagar är det dags att kora Sveriges bästa radioröst.

Suverän segrare: Egon Malmgren, Ekot.

Malmgrens röst är lugn, trygg, förtroendeingivande och full hörbar hela tiden även på de mest bullriga vintervägarna.

Till dagens radiorookies, hör och lär!

Välkommen till nya Biltestarbloggen! Jag tänkte börja med att skriva om reaktionerna på våra artiklar om långtestbilen Saab 9-5.

Att kritiska artiklar om Saab skulle väcka ont blod förstod jag från början. Men att de skulle uppröra känslorna så våldsamt som de gjort hade jag ingen aning om.

För det är inga direkt vänliga ord som landat i min brevkorg efter skriverierna om trasslet med nya 9-5:an. Jag har kallats både det ena och det andra och det är förstås inte särskilt kul. Men det är saker man kan ta.

Tristare är att många inte tycks förstå att varför man skriver som man gör. För mig som journalist måste självklart lojaliteten alltid ligga hos läsarna – och inte hos Saab Automobile!

Därför tycker jag att det är en skyldighet att upplysa om de problem som finns med nya Saab 9-5. Hur ska annars de som funderar på att köpa bilen få reda på det?

Sedan kan förstås även jag tycka att det är tråkigt att behöva klanka ned på Saab, som har tillräckligt med problem ändå. Men det är en helt annan sak…

Vad har vi här då? Magnus Johansson, chefredaktör på tidningen Bike, blev omkörd av en rad med mystiskt kamouflerade små bilar mitt i Stockholm. En av dem fastnade i hans telefonkamera.

Registreringsskyltarna avslöjade att bilarna kom från Polen. Det ger oss en del att gissa på. I Polen tillverkas ju massor av bilar, av exempelvis Fiat, Kia, GM och VW.

Min gissning är att vi ser en Kia Picanto. Första modellen kom redan 2003 och är färdig att bytas ut. Men det kan förstås också vara en Fiat 500 i nytappning.

Vad tror du?

Det finns mycket man kan göra med ett par glasslådor från GB, exempelvis skära till dem och bygga en förvaringsbox för en kamera, och genom ett hål låta linsen sticka ut. På bilden ser ni hur Vi Bilägare-fotografen Simon Hamelius bar sig åt vid Svenska Rallyts värsta hopp, vid Colin´s Crest – se bilden på Patrik Sandell i Skodan.

Här har Simon tagit plats vid snödrivan och datorn för att kunna styra exponeringarna. En USB-kabel kommunicerar med kameran som är placerad strax efter hoppet – och som kan halas in med hjälp av ett tio meter långt snöre fastsatt i glassboxen. Här flyger amerikanen Ken Block över krönet, han noterade också längsta hoppet, 37 meter.

Britten Matthew Wilson satsade inte lika hårt och ”sabbade” vidare experiment genom att toucha till boxen, kanske i ett islag från någon av stänkskärmarna.

Sällan har en måndagmorgon varit mera uppiggande än i dag. Kom till jobbet och fick veta att antalet unika besökare på vibilagare.se ökade med nästan tio procent förra veckan.

– 41,6! utropade chefredaktören Niklas Carle när han rasslade nerför spiraltrappen till marknadsavdelningen.

Jag trodde att han pratade om något nytt köldrekord tills webbredaktören Fredrik Diits berättade att det handlade om ett nytt besöksrekord på hemsidan.

Okej, det finns biltidningssajter som är betydligt större. Än så länge. Men vi har ökat med 100 procent på ett halvår och passerade en milstolpe förra veckan, över 40 000 unika besökare, 41 609 närmare bestämt.

Hurra!

Vi har haft bilbyte i långteststallet nyligen. De flesta skulle nog utan tvekan säga att jag bytt upp mig, från Dacia Duster till Volvo V60. Från teststallets billigaste bil till den dyraste.

Men åtminstone i ett avseende är Volvon inte bara sämre än Dacia; den är sämst i hela stallet.

Titta på bilden här intill så ser ni varför. Torkarbladet på bakrutan förmår inte alls hålla rent. Minst 20 procent av svepytan förblir skitig hur mycket man än slösar med spolarvätska. Väldigt irriterande.

Man skulle kunna anta att det har med formen att göra. Den starka lutningen av bakdelen bidrar till att anliggningstrycket på torkarbladet blir för lågt längst ut. Men det är inget olösligt problem.

Det där får nog Volvo-verkstan fixa på första servicen.