Ännu en undersökning, den här gången signerad Motormännen, visar att mer än varannan bilist inte använder blinkers. Ingen överraskning precis; det är bara att ge sig ut i trafiken så inser man att man får ägna sig rätt mycket åt tankeläsning för att lista ut vad många bilförare ska ta sig för.

Det som förvånar är att det inte händer fler olyckor.

När det gäller mobilprat bakom ratten så kanske det finns en chans att även Sverige får ett krav på handsfree. Det sägs att infrastrukturministern Åsa Torstensson ska bytas ut. Hon har som bekant profilerat sig som motståndare till skärpta regler för mobil i bil. Med en ny ansvarig minister får vi förhoppningsvis också en ny syn på problemet.

Vi Bilägares enkät här på hemsidan visar att 84 procent anser att mobilprat utan handsfree bakom ratten bör förbjudas. Jag delar den uppfattningen.

Vi hade en artikel om bilvärldens extremer i Vi Bilägare nr 16. Störst, billigast, bredast, äldst och så vidare.

Men en variant missade vi, mest osynliga bil. Kenneth Roth påpekar detta i ett mejl. Han anser sig nämligen vara ägare till den mest osynliga bilen, en blyertsgrå Opel Astra 1,6, årsmodell 2003.

Som bevis anför Kenneth:

”Jag bor i ett hyreshus med en stor gemensam parkering och när bilen har stått där har den vid flera tillfällen blivit påkörd bakifrån av olika grannar. Vid konfrontationer har samtliga uppgett att de trott att parkeringsrutan var ledig! Först när de körde in i min bils dragkrok upptäckte de att så inte var fallet. Finns de reflexvästar för bilar?”

När en chef säger att "det finns absolut ingen anledning till oro" så betyder det väldigt ofta att det är precis vad det gör.

Saab Automobiles styrelseordförande Victor Muller avsikt var väl att lugna personal och kunder efter beskedet att 200 visstidsanställda måste sluta på grund av dålig försäljning.

Men, nog finns det anledning till viss oro, inte bara för de 200 som måste sluta utan också för de som är kvar. Försäljningsprognosen för 2010 har justerats ner med 50 procent till drygt 30 000 bilar.

Det är nog bra med optimism men det krävs även lite realism. Att vara berättigat orolig betyder inte att man gett upp. Snarare att man skaffar sig bättre krisberedskap.

86 procent av de som hittills svarat på vår webbfråga om det är bra med avgift på dubbdäck säger nej.

Centerns förslag har inte direkt folkets stöd.

Såg en kul grej om Per Gillbrand, tekniksnillet bakom Saabs turbomotorer, i Dagens Industri i lördags. Gillbrand hade provat en av Electrolux dammsugare för första gången (det är 26 år sen) och var inte nöjd med produktens…väghållning!

I ett brev till dåvarande Electrolux-chefen Hans Werthén skrev Per Gillbrand bland annat:

”Bäste direktör Werthén, Häromdagen drabbades jag av en Electroluxdammsugare beroende på att vi nyss har flyttat till ett hus av sådan storlek att min hustru kallat på hjälp. Det blev för mig en utomordentligt chockartad upplevelse.

Väghållningen, herr Werthén, väghållningen är en pyramidal katastrof. Hur kan man åstadkomma ett fordon som:

a) fastnar i varje hörn på grund av att fronten är vinkelrät mot färdriktningen
b) välter och lägger sig på rygg som en död grävling vid minsta ojämnhet i vägbanan, såsom en tröskel eller den egna elsladden.

Hög prestanda utan goda vägegenskaper är en både farlig och på sikt osäljbar kombination. Jag vädjar härmed att Electrolux anställer en expert på chassifjädring och hjulupphängning så att även en ickehusmor kan handha aggregatet och fullt utnyttja dess utomordentliga egenskaper även vad beträffar acceptabel medelhastighet.”

Det skulle ha varit mycket intressant att veta vad Werthén svarade. Så jag ringde Per Gillbrand, 76 år i dag, för att höra.

– Jag fick inget svar av Werthén själv, säger Gillbrand, men fick veta att han delegerade frågan till någon utvecklingsavdelning på Electrolux. Inte så humoristiskt, kanske, men jag noterade i alla fall att dammsugarna blev lite rundare i formerna så småningom.

Därmed kanske det är så att Per Gillbrand inte bara är upphovsman till turbomotorer utan också till en förbättrad väghållning för dammsugare.

Bilhandlare är den yrkesgrupp som svenskarna har sämst förtroende för enligt en undersökning som Fastighetsbyrån har låtit göra. Bara en procent litar på bilförsäljarna. Därefter följer fondförvaltare och journalister, 4 procent, fastighetsmäklare, 5 och politiker 6 procent.

Jag är inte förvånad – så här har det väl sett ut i alla tider med den skillnaden att bilhandlarna nu fått överta gamla tiders "hästskojares" renommé.

Men säger detta hela sanningen om dessa yrkesgruppers moraliska resning?

Nej, det gör det inte. Enligt min mening är de flesta bilhandlare nog så seriösa och majoriteten av journalisterna gör ett hederligt jobb. Problemet är att dessa yrken lockar en del människor som frestas att ta genvägar; snabba pengar, en bra story, kometkarriär.

Några få förstör för flertalet.

I topp på listan ligger, som alltid, läkare (55 procent) och poliser (50 procent).

Att starta en splitter ny bil utan motorvärmare, diesel, i minus 32 är inte kul. Det är misshandel. Likafullt var jag tvingad att göra det nu.

Det var trögt, men det gick. Nästa vinter ska jag bygga en garage-igloo.

Spade självklart, bogserlina visst, termos med varm dryck... det är en del utrustning som är bra att ha med sig på vinterbilresan. Efter en jultur från minus 5 till minus 30 vill jag lägga till en grej: en varmluftspistol.

Det var i alla fall en sådan som blev räddningen när dörrlåset frös och det först inte gick att stänga dörren och sen inte att öppna den!

Problemet är att man måste ha tillgång till ett eluttag eftersom det inte finns sladdlösa varmluftspistoler; de drar för mycket ström för ett batteri.

Det skrivs som bekant en hel del trams på nätet, särskilt av dem som inte vågar uppge sitt rätta namn, vilket vår kommentarsfunktion dessvärre ibland är ett exempel på. För egen del är det länge sen jag slutade bry mig om anonyma påhopp och oförskämdheter; det går ju liksom inte att slåss mot väderkvarnar.

Men en del drar sig inte heller för att öppet göra bort sig. Som mannen på Volvo i Skövde, inhyrd via ett bemanningsföretag, som skrev på Facebook: "En dag kvar av veckan på detta dårhus".

Han fick kicken direkt.

Ögat har många fantastiska egenskaper. Det anpassar sig efter ljusförhållanden och gör att vi klarar mörkerkörning med ganska begränsad ljusmängd.

Men inget av våra sinnen har någon inbyggd skala. Så utan att göra någon slags mätning, måste vi göra direkta jämförelser, för att veta vad som är bättre eller sämre.

Det blev tydligt när Vi Bilägares testgäng gav sig ut på vintertest med de nya långtestbilarna. När mörkret föll, blev det tydligt vilka som var favoriter när det gällde ljus.

Det var de tre bilarna med xenonljus som lovordades, Ford C-Max, Saab 9-5 och Volvo V60. De två andra med vanliga halogenlampor, Opel Meriva och Dacia Duster, bedömdes ha ”svagt ljus”, ”klent” eller ”gulaktigt sken”.

Till saken hör att både Meriva och Duster får bra betyg vid vår objektiva ljusmätning. Det är förstås inte tillnärmelsevis lika bra som bra xenonljus. Men objektivt sett är ljuset bra.

Bra xenonljus höjer säkerheten. Prova själva – om ni inte redan har gjort det!

Så har ännu ett Svenska Rally körts utan att någon svensk förare har lyckats hävda sig bland alla finnar och norrmän. Varför lyser inga svenska rallystjärnor längre? Det är 16 år sedan en svensk (Kenneth Eriksson) lyckades vinna vår nationella prestigetävling.

När jag var rallyreporter, på 70-och 80-talen, var de svenska förarna i världsklass och det var ofta en våldsam fight mellan främst svenskar och finnar i VM-toppen. Men efter Stig Blomqvists och Björn Waldegårds generation har vi bara sett sporadiska framgångar i rallyskogen.

Finnarna har däremot inga problem med återväxten och norrmännen kör numera sk:en ur svenskarna, trots att rally var förbjudet i Norge tills för några år sedan.

Att svenskarna så totalt försvunnit ur rally-VM är svårt att förstå. Det finns ju massor av entusiastiska rallyförare, det ser man på varenda småtävling. Men ingen har lyckats ta sig upp och hålla sig kvar i världseliten.

Handlar det bara om sponsorbrist eller saknar dagens svenska rallyförare den envishet och tävlingsanda som behövs för att nå toppen och stanna där?

Den här gatan ligger rätt centralt i Stockholm. Jag passerade där med bilen för en stund sen och tänkte: här får de som klagar på snöröjningen vatten på sin kvarn.

Det var ju 1,5 vecka sen som snön vräkte ner en natt. Snöröjarna måste ha glömt den här gatstumpen.

Niklas Carle, Vi Bilägares chefredaktör, är händig med kameran också. Vid däcktestet i Texas ville han ha köra en filmsekvens på den teststräcka där vi brukar mäta vattenplaning och bromsning. För säkerhets skull tog vi en testbil som inte var kopplad till rälsen.

”Kör mot mig i skaplig fart och bromsa framför mig” löd ordern. Jag körde och stannade – alldeles för långt bort. Det var ju trots allt bossen som stod där.

”Nej, jag vill att du ska stanna närmare – under inbromsning!” Jag bromsade allt senare. Och jag höjde farten allt mer. Det blev lite av tredje gången gillt. För då fick jag inte stopp på ekipaget.

Vår nytillsatte chefs fortsatta karriär hängde på hans snabbhet i fötterna. Han sa visst nå’t när jag gled förbi med full broms. Men jag slog dövörat till...

Fasen också, jag missade en bil när jag berättade om vilka bilar jag ägt i den förra bloggen. Min kära röda kilformade Alfa Giulietta, hur kunde jag glömma den? Jag köpte den nästan ny och hade den parallellt med min GSA kombi, som ett lite sportigare alternativ till den sävliga Cittran.

Alfan var en härligt välbalanserad bil och perfekt att köra med lätt uppställ på grusvägarna i trakterna runt Skellefteå, där jag bodde då. Västerbottens-drifting skulle man kunna kalla det.

Men av familjeskäl (ytterligare barn) fick Giuliettan tyvärr gå till försäljning redan efter något år. Som tur var fick jag lika mycket när jag sålde den som jag gett för den.

Det måste vara en av de bättre Alfa-affärerna som gjorts i landet. Alforna är ju knappast kända för sitt höga andrahandvärde.

Nu lovar jag att inte berätta mer om mina gamla bilar…

Konnässör är en person som har särskilt djupa kunskaper om ett ämne. (Se även nörd.) Ofta rör det sig om tämligen udda ting och inte sällan är det en överraskning att just den människan har just det specialintresset.

På Vi Bilägares redaktion har vi exempelvis en som är storsamlare av plåtburkar, en annan har möjligen världens största privata samling av korkskruvar, en tredjes stora lidelse är  modelljärnvägar.

Ytterligare en är stor ölkännare och fick en högtidsstund i dag när Systembolaget hade ölsläpp på tre utvalda butiker i landet. Det handlar inte om fatöl direkt utan om specialbryggd öl som tål att lagras i 25 år och med ett flaskpris på i vissa fall en bra bit över hundralappen.

När det kommer till bilar finns det oräkneliga klubbar och sajter för snart sagt alla böjelser. Nu kan vi även räkna in en som, enligt upphovsmannen Pierre Kjellin i Uppsala, kan vara den enda i sitt slag i världen.

Hemsidan heter www.straightfive.com och vänder sig till entusiaster som sätter femcylindriga bilar framför allt annat. Själv fastnade Pierre för femcylindrigt när han köpte sin första bil, en Audi 100 för åtta år sen.

Sajten innehåller smått och gott från den femcylindriga motorvärlden och en uppdaterad översikt om allt som finns i den vägen på bilmarknaden.

Kul!