Skarpt läge

När vi närmar oss Östersund på E45:an söderifrån är det ymnigt snöfall, det är stormstyrka i vindbyarna och minimal sikt. Trots uppmaningen från gps:en att svänga vänster vid Svenstavik, och alla avtagsvägar därefter, håller vi fast vid Europavägen. Landskapsarkitekten Monika Goras upplysta konstverk vid trafikplatsen Odensjö är välkomnande och vägen leder äntligen vidare in mot Östersunds city. Skymningen kommer snabbt i januari och det är en lättnad med gatljusen genom stan och över Frösöbron.

Vi bor vid Frösö Park, ett relativt nyöppnat spahotell, där tidigare flygflottiljen F4 höll till. Nu förstår jag gps:ens uppmaning, hade glömt Vallsundsbron, trots att den funnits i 20 år. Numer får Frösön räknas som en stadsdel i Östersund tack vare en väl utbyggd infrastruktur, inte bara för flygplatsens skull, utan också för genvägen norrut mot Åre via Rödöbron, på 1990-talet Sveriges första betalbro i modern tid.

Att benämna Östersund som Sveriges vintersportstad nummer ett måste redas ut och vem argumenterar för det bättre än SVT:s skidexpert Mathias Fredriksson, själv Östersundsbo sedan 25 år. Annars är han uppväxt dalslännning från Dals Rostock. Vi träffas dagen därpå, inte vid Skidstadion utan inne i närliggande ishallen Östersunds Arena där två av hans söner tränar ishockey.

– Jag valde åt dem, hockey och fotboll, säger Mathias. De får gärna avstå skidåkningen.

Mathias Fredriksson, femfaldig medaljör i OS och VM och vinnare av den totala världscupen 2003, anser att Östersund är den bästa av svenska städer att bo i för aktiv vintersport. Falun kan möjligen konkurrera med sin nationalarena för svensk längdåkning och en hoppbacke av internationell klass, men i långa loppet vinner Östersund.

– Vi har 89 kilometer perfekt preparerade spår och i skogen finns 60 000–70 000 kubik sparad snö om mildvädret slår till. Tack vare belysningen är det under vintern ljusare att träna kvällstid än mitt på dagen.

I vinter satsar Östersund stort på skidskytte-VM 7–17 mars. Prognosen lyder på 120 000 besökare, enligt Joakim Samuelsson i arrangörsstaben.

– Hela arrangemanget bygger på hållbarhet, säger han. Transporter ska helst ske med elbilar samtidigt som det nya miljövänliga dieselbränslet HVO100 testas av vår huvudsponsor BMW. Annars är parollen att inte ta bilen under milen.

Självklart måste omtalade Skidstadion besökas och för min del väntar en snabbkurs i sporten. Längd har jag åkt i många år, men aldrig med bössa på ryggen, likt en finsk vinterkrigare.

Instruktören Nicklas Olausson visar mig grunderna och bössans konstruktion. Det här är ett finkalibrigt vapen och betydligt enklare att hantera än de mausergevär jag sköt med under militärtjänstgöringen på I3 i Örebro på 70-talet.

När jag kommer inspurtande på Skidstadion har jag landslagsåkaren Oskar Ohlsson i bakhasorna. Det är bara vi som tar plats på skyttevallen. Han, med hög puls och mitt i ett svettigt träningspass, och jag, endast lätt svettig av nervositet. Mest problem har jag att komma ned i liggande ställning med skidorna spretande åt varsitt håll.

Första skottet blir en bom, sedan skärper jag mig och får tavlorna mitt i kornet. Tvåan, trean, fyran – och femman sitter. Nicklas jublar! Och efter träningspasset kommer Oskar Ohlsson skidande och erkänner att han blev lätt psykad av mig under den sista skjutningen. Tusan, finns det något veteran-VM att sikta in sig på månne?

Kulturellt har Östersund också en hel del att bjuda på. Jamtli har nyligen blivit officiell filial till Nationalmuseum i Stockholm. Detta visar sig i en liten men innehållsrik utställning med kända verk av Rubens och Jenny Nyström. För övrigt är det full fart i de underjordiska delarna med barn som roar sig bland vikingar, forbönder och samer. Förhoppningsvis lär sig ungarna ett och annat medan de leker. Utomhus finns friluftsmuseet, nu med översnöade byggnader och bland annat en igenbommad bensinmack från 1950-talet.

Gastronomiskt ligger Östersund väl framme, utsett av UNESCO som ett globalt nätverk för matkultur. Vi har fått tips om Norra Station, men när vi frågar äldre Östersundsbor på Prästgatan blir de som frågetecken. ”Nja, vi har ju Västra stationen och stora järnvägsstationen…”

Förklaringen får vi när vi släntrar in på en innergård på Hamngatan där det tidigare varit en radio- och TV-butik och som nu varsamt gjorts om till café med eget kafferosteri och allmän mötesplats.

– Vi har nyligen öppnat och namnet Norra Station vill vi mer ska föra tankarna till en väntsal, säger Östersunds matambassadör Manne Mosten.

Hela stället andas hållbarhet; verksamheten är plastbantad, entrégolvet av Revsunds granit är 120 år gammalt och hissdörren 100 år. Idén är återbruk.

– Jämtland är jordbruksbygd med få stora industrier, säger Manne. Vi har lokala livsmedelsproducenter som utvecklingskraft.

Han menar att det handlar om ren kunskapsöverföring och har för egen del skaffat sig insikter genom besök hos lokala mathantverkare och bryggerier.

– Här på Norra Station ska man kunna boka provningar och köpa biljetter till olika turer, exempelvis Footwalks med historisk koppling. En 70-talstur innebär fem restaurangbesök med fem rätter på fem timmar. I övrigt ska vi använda inlandsbanan, bussar och båtar för mat- och kulturresor.

Industriväggarna i källaren är av kalksten som ger en behaglig atmosfär. Här hålls konferenser och provningar och fungerar också som galleri för lokala förmågor.

Väl ute i solen, det lilla som det kan bli under en januaridag, är det bara att välja och vraka bland caféer och restauranger. Vi står över omtalade Lilla Saluhallen och Jazzköket och väljer istället Jazzkökets filial Bistro för lunch, med samma entré som biograf Saga på 1940-talet. Till tonerna av Norah Jones äter vi rostad jordärtskocksoppa på havregrädde där köket till och med gjort ett konstverk av en vanlig tunnbrödsrulle.

En annan innergård som bevarats på sluttande Hamngatan ligger för övrigt bakom Jazzköket. Här har inredningsbutiken Magasinet tagit vara på äldre trähus och i sin verksamhet även inkluderat ett litet café.

Tvärgatorna i Östersunds centrala delar lutar kraftigt ned mot Storsjön. På andra sidan järnvägsspåret vid hamnen är Storsjöhyttans dörrar vidöppna trots minusgrader för syretillförsel. Här sker glasblåsningen i spridande värme från ugnarna medan kunderna ser på. En bit längre norrut närmare Frösöbron sticker landtungan Badhusparken ut, ett eldorado för soldyrkande östersundare under vårvintern.

När mörkret faller fortsätter aktiviteterna i den belysta Gustavsbergsbacken på Frösöberget till långt in på kvällen.

Frösön är naturligtvis en lunga för hela Storsjöbygden och med tillkomsten av Frösö Park ett stenkast från flygplatsen, har andra näringar tagit fart. En sådan är Frösö Handtryck, visserligen startat redan 1946, men nu i större och mer ändamålsenliga lokaler och med kunder från hela världen. En av de pålitligare är en Östersundsbo, Cadillac-renoveraren Johan Hellsten.

– När vi ser Cadillac från åren 1957–1959 ber vi att få ta en titt i bagageutrymmet. Då blir vi glada om de har mattygerna från oss, samma mönster och färger som originalen, berättar Ingeborg Själander som jobbat i företaget i 44 år.

En utpräglad bilverksamhet med bas på Frösö är annars Flat Out Sweden/Explore Östersund där jämtlänningen Patrik Sandell, numer firad rallycrosstjärna i USA, är en av initiativtagarna. Tack vare fina förhållanden, inte minst tack vare isbanekörning på Storsjön och på myrar, har företaget lockat till sig såväl bil-, lastbils- som däckbranschen, liksom privata kunder.

– Vi har kurser både för seriösa ändamål och för dem som vill ha riktigt skoj, berättar vd Mattias Lönn. VM-stallen i rally tar vi hand om på vägarna vid byn Kall bakom Åreskutan.

Överlag andas man stor framtidstro i Östersund. Ett sådant exempel är Erik Rådström, delägare i Musikanten på Färjemansgatan, en affärslokal överlastad med gamla och nya instrument, framför allt elgitarrer.

– Jag tror att folk kommer att tröttna att handla på nätet och vill ha kontakt med levande människor igen. Jag tror absolut på en framtid för mindre specialbutiker.