Dalälven på längden och tvären

Utan att ägna dem någon nämnvärd tanke, reser vi ofta över vattendrag. Både med tåg, buss och bil. En av de älvar som många reser över är Dalälven.

Dalälven är det fjärde största vattensystemet i Sverige med ungefär 5 200 sjöar som är större än en hektar. Från norra Dalarna flyter Österdalälven ner förbi Älvdalen och Mora där också Oreälven rinner ut via Orsasjön till Siljan.

Nere i Djurås förenar sig även den forsande Västerdalälven. Dalälven fortsätter sedan förbi Borlänge och passerar Gysinge och Söderfors på sin väg ut mot Bottenhavet vid Skutskär.

Vattnet skapar gott om energi på sin väg ut mot havet. I älven finns drygt 130 kraftverk som tillsammans ger 4 800 GWh i årsmedelproduktion.

Norrland sägs börja norr om Dalälven som omger sig med faluröda stugor, levande jordbruk, skogar och angränsande sjöar. Den som söker avkoppling, vandringsleder och fina fiskevatten kan med fördel söka sig hit och alla årstidernas skiftningar har sin tjusning utefter älvens flöden.

Första sommarutflykten till Dalälven går till Dalarna där älvens strandkanter är lummiga. Vi har inga planer på att själva fånga middagen men en firre vill vi ändå få på tallriken.

Det är lätt att hitta bra caféer och restauranger i trakterna. När vi kommer till Husby, hittar vi ett värdshus och slår oss ner invid älven som lugnt flyter förbi nedanför serveringen.

På Husby Wärdshus anordnas kulturaftnar av varierande slag. Pop, blues, barbershop, folkmusik, magi, poesi, teater och författaraftnar står på programmet.

Sara Hedberg jobbar på värdshuset under sommaren. Just i dag är det extra mycket att göra eftersom personalen förbereder för ett bröllopssällskap.

– Det är särskilt roligt när vi får duka upp för bröllopsgäster, tycker Sara.

Maten lever upp till förväntningarna och vi sitter kvar en stund för att njuta av lugnet och svalkan som det rinnande vattnet för med sig.

Nästa utflykt går till nedre Dalälven som anses ha ett av Sveriges tio bästa fiskevatten. De populäraste fiskarna är öring och harr men här finns även lax, gös, gädda och stora abborrar. Det går att hyra cykel, kanot och båt. Den som vill utveckla sina fiskekunskaper kan även följa med på en guidad fisketur.

Det här området är oförtjänt mer känt för sina stundtals många myggor än för sin skönhet.

Gysinge ligger vid Dalälvens norra strand. Här finns många välbevarade gamla miljöer invid det forsande vattnet. Redan 1670 anlades en masugn vid Gysingeforsarna och på 1870-talet var Gysinge ett av de största vallonbruken i landet. Här gjordes stångjärn och gjutjärn. Tågen mellan Sala och Gävle gick förbi här under början av 1900-talet då orten var aktiv. Spåren är i dag upprivna och Gysinges roll som bruksort är sedan länge historia.

I dag är Gysinge mer ett utflyktsmål. Det finns badplats, servering, smedja, hantverk, utställningar och vackra omgivningar för promenader. Här ligger en av Norrlands största herrgårdar som i dag ägs av PRO och som används till kursverksamhet.

Gysinge har ett Naturum och ett café vid vattnet. Det finns också en Brukshandel som säljer lokalproducerade varor.

Många som intresserar sig för gamla hederliga byggnadstekniker och håller på att renovera sitt hus, besöker Centrum för byggnadsvård. Här får vi också tips om hur vi kan ta hand om vårt hem på ett mer miljövänligt sätt.

I Gysinge har tidigare funnits ett bilmuseum som specialiserade sig på Rolls- Royce. Den ingick i en turistanläggning som betydde mycket för brukets bevarande. Här kunde besökarna även se lipizzanerhästar och flyguppvisningar.

Den som vill se gamla fyrhjulingar i Gysinge i dag, besöker Brandbilsmuseet. Här finns vattensprutor och annan släckutrustning från tidigt 1800-tal och fram till 1900-talet. Brandbilar och ambulanser speglar utvecklingen från 1930-talet och framåt.

Brandbilsmuseet drivs av stiftelsen Svensk Brandnostalgi som håller museet öppet alla dagar under juli och annars på helger eller enligt överenskommelse. Det anordnas också bussturer hit.

Några bilar står utanför byggnaden men de flesta fordon hittar vi inomhus. Här hittar vi också Olle Andersson som kan mycket om brandbilarna och de andra räddningsfordonen som visas upp inne på museet.

Olle stannar vid en favorit bland brandbilarna.

– Den här var med vid landstigningen i Normandie den sjätte juni 1944. Sedan dess har den lackats röd och fått vit skinnklädsel, visar Olle.

I ett hörn av lokalen står en privat ambulans och lite längre bort står en av bilbyggaren Anders Wimans tidiga specialutrustade ambulanser.

På övervåningen ligger en båt bredvid ett par skotrar som använts av polisen. Här finns också Sandviks gamla sjukstuga och räddningsutrustning från olika tidsperioder.

För entusiaster finns även en del överskott som är till försäljning. Bredvid ett stort trähjul står en låda med Kronans gröna koftor och på ett bord trängs tutor och små reservdelar som suttit på något räddningsfordon.

De nyaste brandbilarna som är fullt funktionsdugliga, används av frivilligbrandkåren och ger en uppskattad förstärkning till Gästrike Räddningstjänst. När vi besöker museet är en av brandbilarna fortfarande utlånad till Hälsingland där den fått ge förstärkning vid sommarens skogsbränder.

De som vill vädra lungorna med frisk naturluft, finner många vandringsleder i området runt Gysinge och det finns vindskydd och grillplatser för trevliga vilopauser.

Den som vill gå en kort promenad, kan promenera den knappa kilometern runt den tillgänglighetsanpassade Granön där 1800-talets brukspatron anlade en engelsk park som i dag är ganska vildvuxen.

Färnebofjärdens nationalpark bjuder på ett unikt deltalandskap och ett rikt fågelliv. Från nationalparkens huvudingång i Sevedskvarn är det några kilometer att vandra till Gysinge.

Vi träffar Lena och Jimmy Rick från Östervåla som precis gått den längre sträckan på dryga fyra kilometer. Efter en kopp kaffe vid Dalälvens brusande forsar, tänker de gå den kortare sträckan på tre kilometer tillbaka till parkeringen.

– Det är en trevlig promenadvända om man är naturintresserad och det finns skyltar efter stigen som berättar om de olika biotoperna och vilka djur som lever där, säger Lena. Snart är de på benen igen och vi ser dem styra stegen över bron.

Ute på en brygga nedanför herrgården sitter Inger och Ture Flemström från Hallstavik och njuter av utsikten över vattnet. De har husbilen med sig och har bott vid Årsunda camping innan de kom till Gysinge och nu funderar de på när de ska åka vidare till Hedesunda Ön.

– Vi skulle gärna stanna här lite till innan vi åker hemåt. Vi trivs verkligen här. Det är ett fint område och det är otroligt att miljöerna är så välbevarade, tycker Inger och Ture.

Det är tidig kväll när vi närmar oss Dalälvens utlopp. I det lite bräckta vattnet strax söder om utloppet är det populärt att ta ett svalkande dopp eller finna egna privata sanddyner på de långa sandstränder som fortsätter breda ut sig söderut.

Vi svänger av från stora vägen för att leta oss ut till Rullsands havsbad. Hit kommer strandflanörer året runt för att njuta av vågorna som meditativt rullar in från havet. Campingen är öppen hela året och restaurangen håller öppet från slutet av april till och med september.

En sensommarpromenad gör gott i både kropp och själ och vi tar av oss skorna och låter den svala sanden ge svalka till kon-torströtta fötter. Trots det lite kyliga vattnet ser vi några ungdomar som vadat ut en bit i de långsamma vågorna.

Efter strandpromenaden sätter vi oss en stund i lä mellan några sanddyner och bara njuter av stillheten. Ungdomarna dröjer sig kvar i vattnet. Kanske är det sista badet för sommaren.

När solen gått ner borstar vi lite vemodigt sanden från fötterna och kör hemåt i skymningen.