Vägkrogen Brändåsen satsar på bra lunchmat tillagad på lokala råvaror. Det gav en topplats när Vi Bilägare utsåg Sveriges bästa vägkrogar bland dem vi har testat de senaste åren.
(Se länk till höger för den kompletta listan)
Varje höst ger sig familjen Näslund ut i svampskogarna för att plocka kantareller till vägrestaurangens populära svampsoppa. I fjol blev det nära 400 liter kantareller som Torbjörn och Eva Näslund kunde servera på Brändåsen.
Familjen Näslunds restaurang är en av Sveriges bästa vägkrogar. Hemlagad kantarellsoppa är så långt från vägkrogskedjornas halvfabrikat som det går att komma.
När Vi Bilägare förra året testade vägkrogarna mellan Stockholm och Göteborg var Brändåsen en av de få anläggningar som tillsammans med Dinners i Arboga överraskade oss. Familjen Näslund, som både driver restaurangen och Statoil-stationen i samma byggnad, hade ifjol 1,2 miljoner besökare.
Krogen, som fyller tio år under 2009, är relativt nyrenoverad och matsedeln skiljer sig mycket från de man kan hitta på sträckans traditionella vägrestauranger. Fyra kockar i köket har relativt fria händer att överraska matgästerna. Lunchrätterna kostar 75 kronor. Det är lite över snittet men det verkar stamkunderna köpa. Förvänta er inte traditionell vägkrogsmat som bacon och ägg men där-
emot stekt makrill med spenat eller baconlindad falukorv som vid vårt besök förra året.
Torbjörn Näslund, som naturligtvis är mycket matintresserad, säger att han vill ge sina gäster en "aha-upplevelse".
- Det ska vara god lunchmat och kockarna får gärna överraska. Häromdagen hade någon i köket grillat den gravade laxen. Det smakade fantasiskt!
En av Brändåsens bästsäljare är den hemkomponerade fisksoppan som kostar 139 kronor. Det är en av de rätter som, trots priset, får matintresserade bilister att till och med köra en omväg för att luncha på Brändåsen.
Många av de vägkrogar som toppar Vi Bilägares lista är privatägda precis som Brändåsen. En annan gemensam nämnare är att de sällan använder halvfabrikat. Maten kostar ofta lite mer men de som vill äta bra längs svenska vägar verkar också vara villiga att betala några kronor extra.
Vi Bilägare är den enda tidning som kontinuerligt testar svenska vägkrogar. Under åren har vi besökt hundratals vägrestauranger, framför allt dem som ligger längs Europavägarna.
25 av Sveriges vägkrogar ingår i två stora kedjor, Rasta och Dinners. De 20 Rastakrogarna ligger i huvudsak i södra och mellersta Sverige och samma sak gäller för de fem Dinnerrestaurangerna. Att det är en tuff bransch framgår av att Dinners i början av året lade ner en av sin krogar, Galtsjön i Blekinge. Georg Häselbarth, VD för Dinners, säger att företaget förhoppninmgsvis kommer att öppna en eller två nya vägrestauranger i år.
Norr om Gävle verkar vägkrogskedjornas intresse ta slut men just på E4:an norrut har Vi Bilägare hittat några (privatägda) favoriter, Näske krog, Svartviks herrgård och vår senaste upptäckt Dingersjö Wärdshus.
Vi har under åren besökt åtskilliga av Rastakoncernens vägkrogar men sällan blivit imponerade. Här serveras ganska tråkig husmanskost i stora portioner. Många av kunderna är lastbilschaufförer. Rastas VD, Jan Bengtsson, uttrycker det så här: "Man vill kunna gå på toa och äta och det ska gå fort!"
Rasta driver själva 17 av sina krogar medan återstående har franchiseavtal med moderföretaget. Än så länge har Rastas satsning på lastbilschaufförer och bussresenärer inte gått speciellt bra. Första halvåret 2007 gav en vinst på 6,4 miljoner medan samma period 2008 hade röda siffror, minus 0,7 miljoner. Efter att tidigare ha haft en belgisk ägare är Rasta numera svenskägt och Ikea-miljardären Ingvar Kamprad är en av delägarna.
Dinners koncept för sina vägkrogar ser helt annorlunda ut. Kedjan vänder sig inte till lastbilschaufförer utan riktar in sig på bussresenärer och privatbilister. Alla Dinnerskrogarna är vackert inredda och maten är aptitligt exponerad. Oftast finns det bara en dagens rätt och husmanskosten serveras inte i jätteportioner. Maten ser alltid bra ut men Vi Bilägares testpatrull har ofta tyckt att kryddningen av maten kunde vara bättre.
Georg Häselbarth på Dinners tycker inte om att kalla sina anläggningar "vägkrogar" eftersom det förknippas med dålig mat. Han tror att den traditionella vägkrogen är död och att bilisterna redan nu efterlyser en ny typ av anläggningar som är en kombination av restaurangbutik, fräsch fastfood och stekhus. Just den inriktningen finns redan på flera av Dinners anläggningar och även Brändåsen säljer mycket snabbmat som smörgåsar och pizza slice.
Den bästa vägkrogskedja som funnits i Sverige hette Route 66. Det var en ambitiös satsning där de olika krogarna bland annat satsade på lokala landskapsrätter. En av förklaringarna till att Route 66 fick stänga var att à la carte-priserna blev för höga. Svenska bilister är inte villiga att betala så mycket som 100 kronor för en lunch. Det är bara vägkrogar i stil med Gyllene Uttern (nära Gränna) som kan hålla sådana priser. Där betalar man både för bra lunchmat och en speciell miljö.
Kommer det att byggas många nya vägkrogar i framtiden? Knappast, tror Jan Bengtsson på Rasta. Det är svårt att få lönsamhet på en ny vägkrog eftersom investeringarna, bland annat avfarter och p-platser, blir på tok för stora. En lösning skulle vara att Vägverket eller de berörda kommunerna gick in och sponsrade nyetableringar. Men det gör de nästan aldrig, säger Jan Bengtsson.
FOTNOT: De tolv bästa vägkrogarna är hämtade från Vi Bilägares tester från 2007 och 2008. Tester av vägkrogar är en färskvara och det kan hända mycket (positivt eller negativt) på kort tid. Vi återkommer med nya tester av svenska vägkrogar.
Varje höst ger sig familjen Näslund ut i svampskogarna för att plocka kantareller till vägrestaurangens populära svampsoppa. I fjol blev det nära 400 liter kantareller som Torbjörn och Eva Näslund kunde servera på Brändåsen.
Familjen Näslunds restaurang är en av Sveriges bästa vägkrogar. Hemlagad kantarellsoppa är så långt från vägkrogskedjornas halvfabrikat som det går att komma.
När Vi Bilägare förra året testade vägkrogarna mellan Stockholm och Göteborg var Brändåsen en av de få anläggningar som tillsammans med Dinners i Arboga överraskade oss. Familjen Näslund, som både driver restaurangen och Statoil-stationen i samma byggnad, hade ifjol 1,2 miljoner besökare.
Krogen, som fyller tio år under 2009, är relativt nyrenoverad och matsedeln skiljer sig mycket från de man kan hitta på sträckans traditionella vägrestauranger. Fyra kockar i köket har relativt fria händer att överraska matgästerna. Lunchrätterna kostar 75 kronor. Det är lite över snittet men det verkar stamkunderna köpa. Förvänta er inte traditionell vägkrogsmat som bacon och ägg men där-
emot stekt makrill med spenat eller baconlindad falukorv som vid vårt besök förra året.
Torbjörn Näslund, som naturligtvis är mycket matintresserad, säger att han vill ge sina gäster en "aha-upplevelse".
- Det ska vara god lunchmat och kockarna får gärna överraska. Häromdagen hade någon i köket grillat den gravade laxen. Det smakade fantasiskt!
En av Brändåsens bästsäljare är den hemkomponerade fisksoppan som kostar 139 kronor. Det är en av de rätter som, trots priset, får matintresserade bilister att till och med köra en omväg för att luncha på Brändåsen.
Många av de vägkrogar som toppar Vi Bilägares lista är privatägda precis som Brändåsen. En annan gemensam nämnare är att de sällan använder halvfabrikat. Maten kostar ofta lite mer men de som vill äta bra längs svenska vägar verkar också vara villiga att betala några kronor extra.
Vi Bilägare är den enda tidning som kontinuerligt testar svenska vägkrogar. Under åren har vi besökt hundratals vägrestauranger, framför allt dem som ligger längs Europavägarna.
25 av Sveriges vägkrogar ingår i två stora kedjor, Rasta och Dinners. De 20 Rastakrogarna ligger i huvudsak i södra och mellersta Sverige och samma sak gäller för de fem Dinnerrestaurangerna. Att det är en tuff bransch framgår av att Dinners i början av året lade ner en av sin krogar, Galtsjön i Blekinge. Georg Häselbarth, VD för Dinners, säger att företaget förhoppninmgsvis kommer att öppna en eller två nya vägrestauranger i år.
Norr om Gävle verkar vägkrogskedjornas intresse ta slut men just på E4:an norrut har Vi Bilägare hittat några (privatägda) favoriter, Näske krog, Svartviks herrgård och vår senaste upptäckt Dingersjö Wärdshus.
Vi har under åren besökt åtskilliga av Rastakoncernens vägkrogar men sällan blivit imponerade. Här serveras ganska tråkig husmanskost i stora portioner. Många av kunderna är lastbilschaufförer. Rastas VD, Jan Bengtsson, uttrycker det så här: "Man vill kunna gå på toa och äta och det ska gå fort!"
Rasta driver själva 17 av sina krogar medan återstående har franchiseavtal med moderföretaget. Än så länge har Rastas satsning på lastbilschaufförer och bussresenärer inte gått speciellt bra. Första halvåret 2007 gav en vinst på 6,4 miljoner medan samma period 2008 hade röda siffror, minus 0,7 miljoner. Efter att tidigare ha haft en belgisk ägare är Rasta numera svenskägt och Ikea-miljardären Ingvar Kamprad är en av delägarna.
Dinners koncept för sina vägkrogar ser helt annorlunda ut. Kedjan vänder sig inte till lastbilschaufförer utan riktar in sig på bussresenärer och privatbilister. Alla Dinnerskrogarna är vackert inredda och maten är aptitligt exponerad. Oftast finns det bara en dagens rätt och husmanskosten serveras inte i jätteportioner. Maten ser alltid bra ut men Vi Bilägares testpatrull har ofta tyckt att kryddningen av maten kunde vara bättre.
Georg Häselbarth på Dinners tycker inte om att kalla sina anläggningar "vägkrogar" eftersom det förknippas med dålig mat. Han tror att den traditionella vägkrogen är död och att bilisterna redan nu efterlyser en ny typ av anläggningar som är en kombination av restaurangbutik, fräsch fastfood och stekhus. Just den inriktningen finns redan på flera av Dinners anläggningar och även Brändåsen säljer mycket snabbmat som smörgåsar och pizza slice.
Den bästa vägkrogskedja som funnits i Sverige hette Route 66. Det var en ambitiös satsning där de olika krogarna bland annat satsade på lokala landskapsrätter. En av förklaringarna till att Route 66 fick stänga var att à la carte-priserna blev för höga. Svenska bilister är inte villiga att betala så mycket som 100 kronor för en lunch. Det är bara vägkrogar i stil med Gyllene Uttern (nära Gränna) som kan hålla sådana priser. Där betalar man både för bra lunchmat och en speciell miljö.
Kommer det att byggas många nya vägkrogar i framtiden? Knappast, tror Jan Bengtsson på Rasta. Det är svårt att få lönsamhet på en ny vägkrog eftersom investeringarna, bland annat avfarter och p-platser, blir på tok för stora. En lösning skulle vara att Vägverket eller de berörda kommunerna gick in och sponsrade nyetableringar. Men det gör de nästan aldrig, säger Jan Bengtsson.
FOTNOT: De tolv bästa vägkrogarna är hämtade från Vi Bilägares tester från 2007 och 2008. Tester av vägkrogar är en färskvara och det kan hända mycket (positivt eller negativt) på kort tid. Vi återkommer med nya tester av svenska vägkrogar.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.