Kroatien - Vin, tryffel och bad

Men förutom den traditionella badturismen satsar landet också på att locka besökarna upp i bergen och ut på öarna. Egen bil eller hyrbil är nödvändigt när man ska ge sig ut på jakt efter ett annat Kroatien.

En milslång bilkö möter oss på väg mot norra Kroatien. Det är långhelg och tusentals italienare har passat på att utnyttja de låga priserna i grannlandet. Man kan förmoda att de känner sig hemma i ett land där de flesta talar italienska och det serveras pasta på alla restauranger.

Vi är däremot på väg söderut från italienska Trieste och kan åka snabbt genom Slovenien på nästan tomma vägar. Innan vi är framme i Porec passerar vi två gränser där passpolis och tull förstrött tittar i våra pass.

Kroatien är en av årets nyheter på den svenska charterhimlen. Fram till 1992 hade den Adriatiska kusten varit ett populärt resmål för skandinaver. Sen kom kriget och det tog drygt tio år att få charterbolagen att satsa på nytt. I år har såväl Always som Ving hittat Istrien, den norra delen av Kroatien. En sommarresa kostar strax under 4 000 kronor för en vecka.

Alternativet är att köra bil hela vägen, förslagvis via Sazznitz, Berlin och sedan vidare till Regensburg, Linz, Graz och Maribor/Ljubljana. Det blir en sträcka på cirka 170 mil.

Istrien och Kvarner, de två nordligaste områdena i Kroatien, är ungefär vad en ambitiös bilturist hinner med på en vecka. Då klarar man av de vackra kuststäderna Porec, Rovinj och Pula, tar en tur upp i bergen till Motovun och avslutar veckan med de båda öarna Krk och Cres.

Flyr solen
Porec är en av Istriens äldsta och största städer. Romarna byggde upp den för över 2000 år sedan och den har tidigare hetat både Parenzo, Parens och Parenthium. Idag är Porec omgärdad av turisthotell och badstränder men den gamla stadskärnan med en bevarad romersk stadsplan finns kvar. Trots massor av turister och mängder av restauranger har Porec behållit mycket av sin charm och har flera gånger fått pris som "Istriens mest välbevarade stad".

I Porec är det mycket enkelt. Vi följer den ström av turister som är på väg mot stadens eget världsarv, biskop Euphrasius basilika. Förutom att det är en magnifik kyrka med mosaiker från 500-talet så är det dessutom en skuggig miljö där man kan fly solen. Vi avslutar besöket med den obligatoriska klättringen upp i klocktornet. Utsikten domineras av alla enhetligt röda tegeltak och det intensivt blå havet. I öster skymtar vi bergen som är vårt nästa mål.

I varje gathörn i Porec ligger minst två tre restauranger. Priserna varierar en hel del och det kan löna sig åt att ägna en stund åt pris-jämförelser. Maten är italiensk och man kan oftast få både sardiner, musslor och bläckfisk. Vildsparris med stekta ägg är en lokal specialitet men ännu vanligare är olika pastarätter med tryffel.

Vi har tänkt äta lunch på Spinovci, en bondgård uppe i bergen några mil nordost om Porec. Vi lär oss ganska snabbt att medelhastigheten på Istriens landsvägar ligger kring 50 km/tim. Vi kör på en tvåfilig landsväg  genom ett bördigt jordbrukslandskap. Någonstans där ute i skogarna vet vi att man kan hitta Istriens vita guld - tryffeln. Världsrekordet för vit tryffel kommer just från det här området. I oktober 1997 hittade Giancarlo Zigante en väldoftande vit tryffel som vägde 1,31 kilo. Störst någonsin enligt Guinness rekordbok.

Framkomligheten på vägarna blir inte bättre av att vi hela tiden hamnar bakom bussar och långsamma traktorer. Återstår bara att ta det lugnt och njuta av utsikten. Vi måste ha njutit lite för länge eftersom vi missar avtagsvägen till Spinovci och hamnar på en helt annan gård som också serverar hemlagad mat. Med hjälp av en vägbeskrivning på knackig italienska och några kompletterande telefonsamtal hamnar vi äntligen på rätt avtagsväg. Ackompanjerande av en häftig regnskur och åska kör vi äntligen in på Spinovcis gårdsplan.

Bästa lunchen
Ut ur köket tittar Marijana Tikel, dotter i huset, och undrar om vi är sugna på mat. Under den närmaste timmen äter vi resans bästa lunch och allting lär vara producerat på gården.
- Jodå, både skinkan, vakteläggen, sur-kålen, korven, pastan med tryffel och tryffel-osten är från vår gård. Det är faktiskt bara oliverna som är köpta.

Gården har varit i familjen Tikels ägo i över 200 år. Idag är det både en bondgård, pensionat (med tre rum) och restaurang. På borden ligger vaxdukar, väggarna är smyckade med blommiga seldon och på ett gammalt foto tycker vi oss känna igen husets herre.

- Jo, det är pappa. Han är inte så gammal, bilden är visst från 1959.

Bakom Marijana skymtar vi köket där hennes mamma Ivanka levererar rätt efter rätt till vår överdådiga lunch. Då och då viskar hon en fråga till dottern för att höra om vi är nöjda. Inte ens när blixten slår ner i närheten och strömmen går verkar hon rubbas i sitt lugn. Det inträffar tydligen då och då uppe i bergen lugnar Marijana oss. En halvminut senare blinkar lamporna till och strömmen är tillbaka.

Då är det dags för lunchens höjdpunkt, pasta krönt med rakbladstunna skivor av tryffel. Redan när Ivanka hyvlar tryffel över den rykande pastan sprider sig den speciella doften in till vårt bord. Snart fyller den hela rummet trots att dörren står öppen ut mot gården.
När det gäller viktiga saker som jakt, tryffeljakt och grappa är det pappa Mario som för ordet. När kommunikationsproblemen blir alltför stora rycker Marijana in och tolkar för oss alla.

Duvorna är väckarklocka
Nästa dags väckarklocka är duvorna och talgoxarna som tävlar med Motovuns morgonpigga tuppar. Vi hinner med en morgonpromenad längs den medeltida stadsmuren och upptäcker att alla berg i omgivningarna är försvunna! Det är morgondimman som har bäddat in bergen i bomull. När vi kör söderut en timme senare är dimman borta och bergen finns där på nytt.

Kroatien har en lång tradition som vinproducent. Kombinationen av varma somrar, milda vintrar och en gynnsam jordmån är förklaringen till att det idag tillverkas över 700 olika viner i Kroatien.
Under tiden då Kroatien ingick i Jugoslavien satsade man mer på kvantitet än kvalitet. För ett tiotal år sedan gick 15 unga vinodlare i Istrien samman för att satsa på verkligt bra viner. En av dessa är vingården Matosevic i Kruncici, inte långt från Limfjorden.

Sasa Topolovec, "viningenjör" på den vingården visar stolt upp en modern anläggning där man tillverkar viner som fått mycket bra betyg i specialtidningarna. Om ett av deras bästa viner, Matosevic Millenium Alba, heter det: "...en angenäm fräschör i munnen, en komplex lång smak med kryddiga nyanser, len smörighet och ett diskret stänk av fat och karamell."

Vita stoltheter
Sasa som själv brukar leda vinprovningar på Matosevic berättar att man har en ganska liten produktion och inga egna vinodlingar.

- Vi har avtal med tio olika odlingar som vi köper druvor från. Dom odlar, vi kontrollerar och talar om när dom ska skörda!
Vingården har visserligen varit först med en egen Beaujolais Noveaux men det är dom vita vinerna som är Matosevics stolthet. De tillverkas bland annat av druvor som Chardonnay, Pinot blanc och Malvasia.
Sasa smakar själv uppmärksamt på Matosevics vita viner som alla har namn som börjar på A. Aura, Anima och Alba.

- Känner du doften...nästan som cigarrök i näsan!  Och den här...mer smultron och kanske vanilj.

Om Sasa Topolovec får bestämma så kommer det under lång tid att satsas på torra vita viner på Matosevic.

- Det är dom enda riktiga vinerna. Resten är juicer...

Hittills har det konceptet varit framgångsrikt. Hela årsproduktionen säljs tidigt och man får spara några lådor för att vinturisterna inte ska bli utan. En tröst är att det idag finns många liknande vingårdar som tar emot besökare och erbjuder provsmakning. Många av dem ligger i nordvästra Istrien.

De flesta av Matosevics viner skulle kunna avnjutas tillsammans med de ostron och musslor som odlas i Limfjorden några kilometer från vingården. Fjorden är kantad av hyggliga restauranger men området är också naturreservat och det är inte tillåtet att bada där. Vid sidan av vägen står mängder av gatustånd som säljer allt från olivolja till grappa och mobiltelefoner klädda med musselskal. Limfjorden är välbesökt men risken är stor att just den här kuststräckan utvecklas till en turistfälla. Om vi inte redan är där.

Kloka politiker
Den risken finns absolut inte i Rovinj, en av kustens vackraste städer där man skulle vilja stanna i flera dagar. En gång var Rovinj en ö men på 1700-talet fyllde man igen kanalen och den blev till en halvö. Bilen parkerar man enklast i hamnen och sen är det dags att ge sig in i Rovinjs smala gränder. Kloka politiker har sett till att hålla borta allt tingel-tangel från den gamla stadskärnan och det är lätt att bli förtjust i en av Istriens vackraste kuststäder.

De flesta av de smala gränderna leder förr eller senare fram till den höga katedralen. Där finns också ett klocktorn som är byggt med Venedigs San Marco som förebild. Många andra byggnader har venetianska drag eftersom Rovinj kontrollerades av Venedig under drygt 500 år, från 1283-1797.

Pula, några mil söder om Rovinj, har på några decennier förvandlats till en charmig kuststad där industrier och varv fått stryka på foten för stora marinor och historieturism. Här ligger en av romarnas största amfiteatrar som nästan kunde kunde konkurrera med Roms Colosseum. Pulas välbevarade gladiatorscen kunde ta emot 23 000 åskådare och hade 20 entreer.

Efter att under lång tid ha använts som stenbrott till andra byggnader i Pula är den nu renoverad och används som teater och även för en filmfestival.

Mot Krk!
För att ta oss ut på ön Krk kör vi norrut igen längs Istriens östra kust. Vi upptäcker på nytt att det tar lite längre tid än planerat att köra en sträcka. Vägarna är smala och det är svårt att hitta omkörningstillfällen. Vi gör dessutom ett halvtimmeslångt stopp i Labin, ännu en muromgärdad bergstad med byggnader från den venetianska tiden. Vi gör som andra turister och klättrar upp i Labins "panoramatorn" Belöningen blir en fantastisk utsikt i fyra riktningar.

Färjan i Brestova är den snabbaste förbindelsen till ön Cres. Bil plus två personer kostar 100 kronor och det räcker oftast att vara på plats en halvtimme i förväg. Vägarna på ön är ännu smalare än på fastlandet och en långsam kolonn av bilar och bussar rullar söderut.

Majestätisk gam
Efter en halvmil stannar flera av bilarna vid en parkeringsplats och några av passagerarna riktar kikare och kameror mot norr. Efter en stund hör vi en tyskt turist skrika "geier" och strax upptäcker även vi den majestätiska gamen som seglar över bergen. De utrotningshotade fåglarna föds på ön, tillbringar några år i Grekland och Spanien och återvänder sen till Cres. Här på norra delen av ön häckar de på en fridlyst bergsplatå och lever på självdöda lamm.

Den enda och smala vägen fortsätter söderut och fortsätter över till ön Losinj. En smal bro knyter ihop öarna.

De många vackra husen i Mali Losinjs hamnpromenad avslöjar att staden har haft en framgångsrik era långt innan turismen etablerade sig i området. Då, på 1700- och 1800-talet, var Mali Losinj en betydande hamnstad och många segelfartyg hade hemmahamn här. En fungerande fiskmarknad inne i en av hamnbyggnaderna avslöjar att staden fortfarande har en fiskeflotta. Till och med grönsaks- och fruktstånden är placerade på båtar i hamnbassängen.

Grannen Krk är den största ön i området. Den har färjeförbindelse med Crews och broförbindelse med fastlandet. I öster finns öns vita klippor medan den västra delen har en betydligt yppigare vegetation.
Staden Krk är från medeltiden men byggd på samma plats som en romersk bostättning. En magnifik katedral, många vackra och trånga gränder samt en hel hop bra restauranger har gjort staden till ett populärt turistmål. Som på många håll är invånarna i Krk inte säkra på att de vill ha mer massturism.

"Vi behöver en turism med högre kvalitet och där vi kanske får folk att stanna en längre tid."

Själv har vi inte tid att stanna längre utan tar den snabbaste vägen tillbaka mot Porec. Den går via Rijeka, Opatija och en avgiftsbelagd tunnel i bergen. Dubbelt så snabb som kustvägen.