P-vakten om Sveriges mest hatade yrke: "Man får kommentarer"

Det här är en av våra exklusiva artiklar som ingår för dig som Premiummedlem, men som du tillfälligt kan läsa gratis. Du kan enkelt bli Premiummedlem här.

Det var en vanlig senvinterkväll på jobbet. Jimmy Strinder promenerade längs ett bostadsområde för att kontrollera de parkerade bilarna. I periferin såg han en svart Dodge Ram komma smygkörande. Plötsligt accelererade bilen mot honom och när smällen kom flög han rakt in i en snödriva. Bilen vände om och försvann sakta ut i mörkret.

Knappt ett år senare sitter jag med Jimmy i en vit Toyota Corolla med Q-Parks logga på dörrarna. Under denna molniga decembermorgon ska jag få följa med honom på jobbet.

Även om påkörningar inte tillhör vardagen för parkeringsvakter är de en utsatt yrkesgrupp som ofta får ta emot hat och glåpord, ibland även hot och våld. Men han säger att han älskar sitt jobb och menar att det positiva oftast överväger det dåliga. 

– Man får kommentarer från både höger och vänster. Men om man är en bra parkeringsvakt och en bra person så kan man vända det mesta till något positivt, säger han.

Jimmy är gruppledare för Aimo Parks (tidigare Q-Park) parkeringsvakter i centrala Stockholm, en grupp på cirka 30 personer som bevakar privata områden så som gårdar, bostadskvarter och parkeringshus dygnet runt. Vakterna jobbar ensamma och en stor del av arbetet går ut på att köra till platser där kunder ringt in och anmält felparkerade fordon.

– Det här är ett serviceyrke. Vi hjälper folk att parkera rätt, vi hjälper folk att förstå skyltar och vi hjälper folk att betala med appen. Vi bötfäller i andra hand. Det är bättre om personen åker därifrån än att det ska sättas en böteslapp och att bilen står kvar.

När han inte åker för att kontrollera anmälda felparkeringar jobbar Jimmy efter eget ansvar och väljer själv vilken rutt han vill ta. Vårt första stopp blir vid ett bostadsområde i Nacka. När vi parkerar påpekar han att man ska stå nära husen och så synligt som möjligt.

– Man vill gärna ge personen en chans att komma ner, man kan inte stå och gömma sig i en buske, säger han.

Redan den andra bilen vi passerar saknar p-skiva. Jimmy tar bilens uppgifter med sin handdator och sedan börjar en timer räkna ner till när han kan skriva ut boten. I det här området gäller sex minuter, men Jimmy ger bilägaren lite extra tid.

– Jag hoppas att personen kommer så att jag kan tala om för hen att p-skiva gäller vid den här adressen. Alla kan göra fel, man kan vara stressad, behöva gå på toaletten och så vidare. Det kan finnas miljoner orsaker. 

När det gått cirka en kvart och resten av bilarna på gatan kontrollerats går han tillbaka till bilen utan p-skiva, fotograferar den och skriver ut den gula lappen. När den väl sitter på rutan är det i princip omöjligt att ta tillbaka den.

Vi lämnar platsen och kör vidare. Jimmy berättar själv om de fördomar som han tidigare brottats med. 

– Innan jag började jobba här hatade jag allt som har med parkeringsvakter att göra. Man trodde de var övernitiska och att de fick procent för varje lapp de skrev. Men vi tjänar inget extra på att vara jävliga mot folk eller hitta på en överträdelse, säger han och fortsätter.

– Ska man förändra något så måste man börja själv. När jag började jobba så vändes min inställning nästan direkt. Det var inte alls som jag trodde.

Svordomar och glåpord är vardag, men Jimmy har även varit tvungen att hantera mycket mer allvarliga situationer. Föraren som körde på honom den vinterkvällen har inte gått att identifiera. Turligt nog klarade sig Jimmy med lindriga skador. 

En annan gång blev han attackerad av tre män som också vandaliserade hans bil. Som gammal väktare lyckades han försvara sig och efter en stund lämnade männen platsen. Men bilen var i så pass dåligt skicka att den fick bogseras bort.

– Först och främst tänker man att det är så onödigt för sånt ska inte behöva hända, sen blir jag arg för att jag lät mig själv hamna i en sån situation nattetid när det var mörkt ute.

Så varför får då parkeringsvakter så mycket hat?

– Får man en bot är man inte glad. Man tror att den gula lappen är där för att förstöra ens liv. Då är det svårt att vara resonabel och vi kan uppfattas som dryga eller dumma. 

– Men om vi inte hade funnits hade det varit anarki på gatorna. Folk hade ställt sig hur som helst. Utryckningsfordon hade inte kommit fram. Vi gör en samhällsnytta, med det är inte uppskattat av dem som gör fel. 

2018 var Solna, Stockholm och Sundbyberg de tre kommuner där flest parkeringsböter delades ut per invånare och detta är inget som verkar förvåna Jimmy.

– Folk är så stressade i Stockholm. Då är det lätt att man glömmer p-skivan eller att kolla på skyltningen. Men när vi kommer dit har vi ingen aning hur stressad personen varit.

Jag frågar honom hur man lättast ska undvika den gula lappen och svaret är väldigt enkelt.

– Gör rätt, följ alltid skyltningen. Det är den som bestämmer vad som gäller. När du kommit in i ett område titta på skylten, när du går därifrån, titta på skylten igen.

Jimmy släpper av mig vid Gullmarsplan och jag låter honom jobba vidare. Trots att han inte är rädd för konflikter har dagen varit fri från otrevliga möten. Men det finns många historier, både roliga, konstiga och mörka. För Jimmy tycks det positiva alltid väga tyngst.

– Nu med facit i hand kommer jag aldrig söka ett annat arbete. Jag kommer pensioneras här, berättar han innan han kör iväg mot nya adresser.