Djungelns lag för reklamskyltar i vägkanten

Det är en kväll i juni på E4 i södergående riktning. Utanför fönstret susar budskapen förbi. Fönsterfirmor, snabbmatskedjor, livsmedelsaffärer … alla konkurrerar om bilisternas uppmärksamhet genom skyltar på husvagnar, dragkärror och pålar i marken. 

Vid Nyköping blir det ännu tätare mellan reklamskyltarna. Där radar de upp sig även på motsatta sidan, tydligt riktade mot alla som rör sig söderut. För att läsa måste man vrida huvudet och spana över tre vägbanor. Skavsta flygplats tipsar om parkeringsplatser och en sportbutik vill att vi ska svänga av och handla padelracketar och träningstights. 

– Jag tror nästan ingen har tillstånd. Om du söker tillstånd vill det rätt mycket till för att du ska få sätta upp en skylt vid vägen, säger Kjell Hagberg. 

Han är chef på bygglovsenheten i Nyköping och den som ansvarar för att det rensas i skyltdjungeln runt vägarna i kommunen. Men det är lättare sagt än gjort. 

– Många tror att det bara är att ta bort skyltarna, men det får vi absolut inte göra. Det är fastighetsägarens ansvar, säger han. 

Varje gång en skylt ska bort måste hans avdelning kontakta fastighetsägaren, alltså den som äger marken där skylten står, förelägga den personen att skaffa ett tillstånd och om den inte får ett sådant: se till att skylten tas bort. Det är något av ett Sisyfosarbete – det vill säga ett jobb som aldrig tar slut. 

– Många gånger plockar de ner sin skylt och sedan dyker den upp igen 200 meter bort på en ny fastighet, och då startar vårt jobb igen, säger Kjell Hagberg.

Det verkar vara djungelns lag som råder. Vilket delvis kan förklara att reklamskyltarna är så många på vissa sträckor utmed våra vägar. 

Regelverket är också ganska krångligt, med många inblandade. Kommunerna ger bygglov för reklamskyltar inom detaljplanelagt område och är tillsynsmyndighet utanför det. Tillstånd för att placera ut skyltar utanför detaljplanelagt område söks hos Länsstyrelsen – som i vissa fall måste höra vad Trafikverket tycker. Men inte alltid. 

Vi tar det från början. När det handlar om skyltar utmed allmänna vägar regleras allt av två lagar: väglagen och den som brukar kallas skyltlagen. Om skylten ska placeras inom 50 meter från allmän väg är det väglagen som styr. Då krävs tillstånd från Länsstyrelsen, som också remitterar Trafikverket. Vilket svaret blir beror på om det anses trafiksäkert eller inte. 

Reklam så nära vägen bedöms oftast som trafikfarlig.  

– Om du inte kan ta till dig ett budskap på mindre än en sekund så tappar du så mycket fokus på bilkörningen att du kan hamna i en farlig sits, säger Per Johansson, nationell trafikingenjör på Trafikverket. 

– Det är undermedvetna beteenden hos människan. Man styr inte sitt receptiva beteende i den utsträckning som man tror. När det händer något i periferin flyttas fokus dit, speciellt om det är något som rör på sig såsom bildväxlande skyltar. 

En gång i tiden fruktade man att H&M:s reklam med en lättklädd Anna Nicole Smith skulle orsaka olyckor. I dag är det elektroniska skyltar med täta bildväxlingar och rörliga filmer som bedöms som särskilt farliga. De får därför konsekvent nej av Trafikverket och Länsstyrelsen följer den rekommendationen. Annat som konstaterats vara extra distraherande är webbadresser och telefonnummer. Men även var skylten ska sättas upp påverkar beslutet.

– Den får inte vara placerad på en plats där vi tycker att trafikanterna bör fokusera på annat, säger Per Johansson och radar upp exempel: 

– I närheten av korsningar, trafikplatser, 2+1-vägar där man ska byta körfält, där det är mycket trafik eller höga hastigheter. På sådana platser kan det bli trafikfarligt om det är något annat som konkurrerar om förarens uppmärksamhet.

Att komma runt bestämmelserna genom att placera reklamskylten på något som är flyttbart, som en höskrinda eller en husvagn, går inte heller. Själva budskapet räknas som permanent, så skylten kräver tillstånd. Det är med andra ord svårt att få placera en skylt nära vägen. 

Men ska reklamskylten placeras längre bort än 50 meter är det något enklare. Det är här skyltlagen kommer in i bilden. När den träder in krävs bara tillstånd från Länsstyrelsen, för det handlar inte längre om trafiksäkerhet utan om hur skylten påverkar landskapsbilden. Det som får nej är sådant som förfular miljön. Till exempel kluster av skyltar på platser där det inte finns annonsering sedan tidigare.

Just det här utnyttjas av personer som inte vill att trafiksäkerhetsaspekten ska blandas in när deras tillstånd prövas. 

– Kruxet är att många känner till regelverket och placerar sin stora digitala skylt 51 meter från den allmänna vägen. Då försvinner kravet i väglagen och det betyder att Trafikverket inte yttrar sig i ärendet. Men egentligen blir trafiksäkerhetsrisken större eftersom man måste vrida mer på huvudet för att se den, säger Johan Backman på Länsstyrelsen i Stockholm. 

Det märks några mil norr om Stockholm, inte långt från en annan flygplats. Där, strax före Arlanda, finns två exempel på ”51-metersskyltar” som sannolikt inte skulle ha fått godkänt om väglagen styrt. På varsin sida av motorvägen lyser deras budskap i skymningen. 

En studie från VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut, från 2011 visade att just elektroniska skyltar påverkar bilförare extra mycket. När vädret är dåligt kan ljuset från dem upplevas som bländade, vilket är extra besvärande för äldre förare. Det gäller förstås lika mycket på 50 som på 51 meters avstånd från vägen. 

– Meteravståndet är lite märkligt eftersom alla reklamskyltar vid vägar sätts upp för att bilister ska se dem och då borde det på sätt och vis alltid vara en trafiksäkerhetsbedömning, tycker Johan Backman.