Enligt infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd är det viktigt att bilisterna känner att de får ett mervärde eftersom de skatter som är förknippade med bilburen mobilitet är många. Mervärdet ska komma genom omplanering av befintliga vägar samt byggandet av nya, vilka ska lätta trycket på några av landets många trafikproppar.
Få är de bilister som motsäger sig denna vilja, och vissa av oss har till och med förståelse för att allt tar lite tid, även om trafikproblemens segdragna natur tvingar oss undra om man underskattat utveckligen en smula.
De tre nya vägarna, som ligger i Motala, Nacka och Sundsvall, ska enligt regeringens strategi finansieras av bilisterna själva, vilket möjliggör en snabbare utveckling än den vi har i dag. Det är här det tidigare nämnda mervärdet får sig en törn. Främst på grund av att det ligger ytterligare avgifter i botten, men även genom risken att viss trafik riskerar att ledas till områden där man inte vill ha den, vilket professorn i trafiksystemanalys Jonas Eliasson upplyser om.
Att införa fler betalvägar är att i bästa fall lösa problemen kortsiktigt.
I det långa loppet borde naturligtvis en utfasning av de statliga ansvaren för att hålla vår infrastruktur i skick generera minskade kostnader på annat håll inom bilismen. Annars har jag svårt att få ihop ekvationen och inte hitta någon annan anledning än den som tidigare visat på dålig insikt och felplanering.
Om man leker med tanken skulle en av anledningarna till Elmsäter-Svärds initiativ kunna vara att man tar höjd för minskade intäkter från bränsleförsäljningen i och med användandet av snålare och eldrivna bilar.
Där borde man rimligtvis ha full kontroll över situationen. Eller kommer vi inom några år att se samma privatfinansierade gräddfilslösningar även inom välfärden?
Bilisterna är i dagsläget en hårt ansatt grupp som är tacksam att slå på då behovet är stort och alternativen få.
Tur att vi är av segt virke, annars hade kanske någon annan, eventuellt känsligare grupp, fått dra det stora lasset för att få det svenska samhället att gå ihop.
Läs mer:
Kan bli fritt fram för nya betalvägar
Diskutera: Hur ser du på förslaget att införa fler betalvägar?
Testvinnare
Kompakt och välpaketerad
Plus: Åkkomfort överlag, fartresurser med och utan last, genomtänkt lastutrymme.
Minus: Något velig automatlåda med ryck vid start, stötig fjädring.
Förväntningarna på en Volvokombi skiftar inte så mycket genom åren eller modellbytena. Den ska vara bekväm att sitta i, lugn att köra, smart paketerad och kännas säker när något utöver det vanliga sker. Nya V60 är precis så, dessutom en smula rymligare på alla ledder jämfört med föregångaren, samtidigt som bilen är mer kompakt att hantera än den ganska svulstiga V90. Mest välkommet är nog att lastutrymmet blivit just så mycket större som behövdes; det går in mer än man i förstone tror. Att lastförskjutningsgallret är så rejält dimensionerat och så enkelt att fälla undan är en typisk Volvogrej, inte någon nyhet visserligen men bra icke desto mindre. Lastbågarna är dessutom enkla att montera. Man sitter skönt i V60, på fyra platser, och kupén är propert utformad. Pekskärmen har blivit en vanesak med allt lägre ”tröskel”. Förarstolen är bäst i kvintetten, baksätet rymligt för två, men inte för tre; en rejäl kardantunnel hindrar det. Vi har Volvos ställbara chassi Four-C på vår långtestbil, men oavsett inställning är bilen ganska hård i rörelserna. Det ”lirar” inte riktigt med bilens komfortkaraktär i övrigt. Ändå går det inte att klaga på långfärdskomforten, den är i klass med Audis.
Motorn känns stark och har rimlig förbrukning sett till effekten. Det finns bra klipp när så önskas, både med och utan last. Växellådan gör ett bra jobb för det mesta, men vid start kan det bli ryckigt och ibland växlar lådan omotiverat ned när det finns segdragning för att ligga kvar på en högre växel. V60 klarar last med godkänt resultat, men briljerar knappast i undanmanövern. När gränsen väl är nådd tappar framhjulen fäste abrupt och bilen understyr rakt ut ur konbanan.
Mer från Vi Bilägare
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
Haha!, ok för att man kan vara lobbyist men att skriva att bilister drar lasset för att samhället "ska gå ihop" är ju ren humor.
Jag gillar inte betalvägar.
Inget fel med betalvägar, bara du får valuta för pengarna. Norge har haft betalvägar, betaltunnlar och betalbroar sedan 50-talet och där funkar det jo. Att betala 30 kr för att använda en bro i stället för att köra 4 mil in i fjorden och ut igen, eller att betala en 50-lapp för att köra i en tunnel under en fjord i stället för att åka med färjan är väl bra business?
Nja MVH AL, är det verkligen alldeles korrekt? Fram till för cirka 30 år sedan var bränsleskatter uttryckligen avsedda för investeringskostnader vilket inte längre är fallet men att det skulle vara liktydigt med att dessa skatteintäkter inte alls är avseeda för att bekosta investeringar är kanske att dra det lite väl långt. Håller annars med "johnkommentar" - humor var ordet!
Fullständigt kostnadsansvar förvisso men det är inte samma sak som att det finns något som hindrar att delar av intäkterna från bensinskatt etc används för andra utgifter än kostnadstäckning. Kopplingen mellan kostnader och intäkter är i detta fall därtill inte ens teoretisk eftersom skatten är KPI uppräknad vilket näppeligen vare sig trafikolyckor eller vägslitage kan anses vara. Därtill kommer att en inte obetydlig del av utgifterna för vägar idag ligger på annan huvudman än staten som tar hand om intäkterna. Men i sak håller jag med dig om det oförståndiga i att blanda ihop begreppen, även om jag väljer att läsa ledaren lite snällare än vad du gjort. Med risk för att raljera en aning så vart den inte onödigt begåvat uttryckt i flera delar.
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.