Havererad vision

Vägverket har kört rejält på grund med sin nollvision och efter tio år är man inte ens i närheten av målet. Antalet dödade i trafiken ökar istället för att minska. 490 människor fick sätta livet till under 2007, det uppsatta målet var 270.

Fiasko är ett ord som ligger nära till hands och nu höjs allt fler kritiska röster från trafikforskare och inte minst Vägtrafikinspektionen.

Att målet till fullo inte uppnåtts kan man ha viss förståelse för, det handlar trots allt om en vision, men något som upprört många är Vägverkets genomskinliga försöka att bortförklara situationen. Enligt verket är det högkonjunkturen det senaste året som fått olyckstalen att gå åt fel håll. Det förfaller aningen märkligt eftersom det rått högkonjunktur även år 2006, 2005 och 2004.

Nej, den förklaringen framstår mest som ett lättvindigt försök att smita undan ansvar och en mer ingående analys av misslyckandet. Idag ångrar verket och dess generaldirektör Ingemar Skogö uppenbarligen det uttalandet och erkänner att "det här behöver studeras ytterligare"

Vad är det vi inte ska få se?

När Vi Bilägare bestämde sig för att granska alla 490 dödolyckor under fjolåret stötte vi genast på patrull. Det visade sig, hör och häpna, att det inte finns någon samlad nationell djupstudie av olyckorna.

Den mest elementära och självklara analysen, en sammanställning av alla olyckor, saknas alltså.Uppgifterna, som är hemligstämplade för alla utom forskare, finns spridda i landets sju vägverksregioner, men ingen har ännu haft "ork och tid" att sammanställa dem. Häpnadsväckande uppgifter som gör att man kan börja funder över seriositeten i hela Nollvisionsprojektet. Varför detta hemlighetsmakeri?

Att avidentifiera materialet vore ingen större sak om det är där skon klämmer. Vad är det vi inte ska få se? Är Nollvisionen bara symbolpolitik? Är politikerna för rädda för väljaropinonen för att visionen någonsin ska bli verklighet. Frågorna hopar sig.

Många forskare menar att Nollvisionens mål har satts för högt och att det gått för långsamt med trafiksäkerhetsåtgärderna. Jämfört med många andra länder har Sverige i realiteten haft en sämre utveckling för antalet dödade under de år visionen funnits.

Åtgärder har visserligen vidtagits på vägar och fordon men trafikanternas attityder och beteenden har inte påverkats nämnvärt .Det skulle kräva hårda nypor och obekväma beslut som sänkta hastighetsgränser, drastiskt höjda fortkörningsböter, ökade polisövervakning och mycket annat.

Impopulära beslut som få politiker är villiga att ta, bättre då att ha en vision som tuffare på lite lagom.