Tattarplugg och humör

Jag har kört mycket bil de senaste åren men nu kräver både badrumsvågen och ekonomin en förändring.

Nu i efterhand kan jag inte begripa hur jag tänkt, när bilen rullat morgon, middag och kväll. Om jag skulle hämta en gitarr på Odenplan, bil. Följa dottern till danskursen, bil. Möte på radiohuset, bil. Resor som skulle gått snabbare med tunnelbana eller buss. Jag pratar om Stockholms innerstad. Inte om dig i Ruskträsk som behöver åka till Ã-hmans herrekipering i Lycksele för att köpa långkalsonger.

Det borde finnas differentierade bensinskatter. Västerbottens inland kan väl få soppa för en femkrona medan vi som åker runt och eldar fossila bränslen för att köpa snus vid Norrmalmstorg borde betala femtio kronor litern, minst.

Framför allt är det bra för oss nötskallar som hellre odlar ölmage och babianröv än att ta fem minuters promenad till pressbyrån. Men ibland kommer man inte fram med tunnelbanan. Från Stockholm till semester på Orust t ex. Jag ringde Hertz och hyrde en nystädad (bara det!) Volvo XC 70.

Bilarna luktar alltid bårhus (vad städar de med?) men en bil utan glasspinnar under gaspedalen är värd varenda krona och jag gled iväg med en känsla av lyx. Väl framme på Orust upptäckte jag att det var pyspunka på vänster fram. Det oroade hustrun som skulle vidare till Skövde dagen efter men jag försäkrade att om vi bara tryckte i fullt med luft så skulle det vara lugnt.

Efter tio mil ringde hon och var ängslig, luften pös så att det hördes och nu visste hon varken ut eller in. I det här läget, tänkte jag, är det bra med hyrbil, för nu kommer en servicegubbe och räddar frugan ur sitt trängda läge. Jag trodde fel. Larmnumret hade en kö på femton minuter och när jag kom fram var det kalla handen.

- Punka, då har hon väl kört på nåt eller? 
- Nej, sa jag, det har varit så ända sedan Stockholm.

Och då kontrar hon med:

- Hur kan jag veta att du inte bara säger så?

Nu tappar jag huvudet och skriker så det hörs ända till Svanesund

- Vad är det för jävla vits att hyra bil om ni inte kan ställa upp när det händer något!.

Då svarar hon, och har naturligtvis rätt:

- Om du läser noga i kontraktet så avsäger vi oss allt ansvar vid punktering men jag kan naturligtvis skicka en bärgningsbil till självkostnad.

När min hustru återvänt tar jag bilen till verkstaden i Uddevalla och efter en snabb undersökning visar däckmannen upp något som ser ut som en bit tuggtobak.

- Det här är en tattarplugg, har du lagat det här själv eller?

Han berättar vidare att däcket är gjort för 270 km/tim och det får man inte laga alls och absolut inte med tattarplugg. Den här mannen är en fin människa, tänker jag, och tattarplugg är ett vackert ord som jag kommer att ha användning för. Väl hemma i Stockholm kliver jag in på Hertz på Vasagatan och lägger plastpåsen med pluggen på disken.

Jag har eldat upp mig ordentligt men inleder ändå försiktigt med att säga att det känns trist att betala för reparationen av däcket.

- Självklart, säger en ung man i mormonkostym och AIK-slips. Du behöver inte betala för två veckors hyra och vi ersätter dig med tvåtusen kronor för det besvär vi orsakat. Är det okej?

Jag hade lärt mig tre saker. Ordet tattarplugg, det lönar sig att hyra bil och… att försöka vara trevlig.