”Skärmtiden i bilen borde regleras”

Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.

Ett av de flitigast diskuterade ämnena hos föräldrar är också en av de mest omdebatterade bland bilägare och motorjournalister. Jag talar naturligtvis om användandet av skärmar, tiden vi lägger på dem, samt hur hanterandet av dem påverkar vår fokus på omvärlden och tar allt mer av vår vardag i anspråk.

En av de första tillverkarna att lansera skärmen som kommunikativ kanal mellan förare och bil var BMW i och med introduktionen av iDrive runt millennieskiftet. Systemet möttes av en kritikerstorm – till stor del på grund av sin komplexitet – och när är Erik Rönnblom testade systemet i 5-serien 2003 gick han rakt på sak: ”Tanken är nog bra. Men inte i en bil. Systemet med att bläddra i menyer genom att trycka och vrida på en ratt är alldeles för komplicerat. Koncentrationen skall ägnas åt körning, inte databehandling.”

Dagens system har mognat och förbättrats, vilket även gäller människans förmåga att använda tekniken, men på grund av en ständig påfyllnad av funktioner och variationer så är Erik Rönnbloms argument från 2003 fortfarande aktuellt. Som ett målande exempel kan vi ta Volkswagen Golf, där senaste generationens skärmsystem styr c:a 1 500 funktioner, att jämföra med 30 i ursprungsmodellen från 1974.

För bilindustrin är utvecklingen mot fler skärmfunktioner en kostnadseffektiv lyckträff. Fysiska reglage är dyra och kräver ändringar i paneler, medan skärmfuktioner adderas genom kodremsor. För oss konsumenter är verkligheten en annan.

Vår undersökning av olika skärmsystem visar på en utveckling som går åt fel håll. Tiden det tar att ändra vissa vanliga funktioner i bilen är i många fall skrämmande lång och i många fall är skärmarna placerade på ett trafikfarligt sätt, vilket blir extra allvarligt när de taktila elementen saknas.

En reglering vore på sin plats, alternativt ett system som sänker säkerhetsbetyget för tillverkare av modeller med onödigt komplicerade lösningar.