Förmodligen är jag uppe i det blå även där, kanske har man sagt så i åratal, men för mig är det helt nytt.
Det babblas på om kändisar som fastnad med skägget i brevlådan eller i vinkelvolten på olika sätt. Nya tv-program som alla tycker är dåliga men tittar på ändå, eller trender som sveper över landet som alla pratar om (menar mina vänner), men jag fattar ingenting och sitter där och klipper med ögonen och huvudet på sned som en hund för bäst öronvinkel.
"Tycker du att man ska göra film på Sex and the city?" undrar middagsgästerna, och medan jag funderar på detta livsavgörande spörsmål känns det som att det växer ut helskägg, cardigan, lodenrock och grå foträta Eccoskor. Jag känner mig som en gammal farbror som fortfarande väntar på att det ska blinka en trekant i ena hörnet innan man byter tv-kanal.
Det här är inget snobbigt koketterande, jag hänger bara inte med. En anledning är att jag inte läser kvällstidningar. Inte som ett uppnäst ställningstagande utan för jag en dag helt enkelt inte var nyfiken på vad som dolde sig bakom löpsedlar som "Charlotte Perellis bröst växte i direktsändning", "Carolas tänder lossnar" eller "Snarkning kan vara dold cancer".
Nu passerar jag tidningsställen med en ljummen känsla av håhåjaja, där ser man hur det kan gå. Ibland kommer mina farföräldrars samlade likgiltighetsuttryck över mig och plötsligt känns det helt relevant att vid kiosken stanna till och puffa: "så kan det gå när inte haspen är på" eller "huga huga sommarstuga".
Men det finns en faktor som är helt avgörande för att jag sitter tyst i fikarummet på mitt kontor; jag åker inte bil till jobbet. Det är där knuten sitter. Rix FM, Mix Megapol och allt vad kanalerna heter matar på under sina morgonsändningar med ämnen till dagens och veckans "snackis" och då folk kommer in på kontoret är de fyllda av samma tankegods och kan börja bubbla direkt.
Reklamradion har en annan ton i samtalet än vad gamla P3 hade på 1960-1970-talen. Nyheter som idag är huvudnumret i Rix FM, som t ex Brad Pitt och Angelina Jolies nya bebis, skulle aldrig ha nämnts i forna tiders melodiradio, och här har det skett en intressant glidning.
De kommentarer som förr bara existerade just i fikarummet - "Catherine Zeta-Jones vore inte helt fel men hur fan kunde hon gifta sig med den där stelkäftade gubbtjyven?" - har nu blivit det sätt man pratar på i radion, man raljerar. De har upphöjt vårt tiokaffe-pladder till radiopratarsvenska. Man flyter lite ovanpå och skojar samt försöker få in ordet "okej" så många gånger som möjligt.
Om man lyssnar en hel förmiddag tror man det ligger en bonus på lönen och lockar, flest "okej" vinner och den som tar ett ämne på allvar får sparken.
Jag kan inte påminna mig om att vi lyssnade på det sättet innan reklamradion kom, det var Melodikrysset, Ã-nskekonsert med Sten Frykberg och naturligtvis Ringer så spelar vi, men aldrig i bilen. Det kan ha haft något att göra med FM-mottagningen mellan Norsjövallen och Lycksele, eller så var det helt enkelt inte så förr i tiden.
Minns du?
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
Så var det inte förr. Du börjar bli gammal precis som en annan är. Nu gäller ytlighet, snuttifiering, kommersialisering, reklambabblande radiostationer. Slå på SR P1 och lär dig något med vettigt innehåll.
Som alltid är Dina kåserier kanon. Är det inte så att samtalen är som TV? Ingen orkar, har tid att fundera eller följa med utan det skall gå fort och nu, precis som "Donken". Prata fort, äta fort, sola fort, DVD-titta med snabbspolning. Varför är Dallas, Sex &, CSI osv poppis ? Du beöver inte tänka, inte följa med, inte förstå. Inga följetonger med fortsättning i nästa avsnitt. Ett bra program kan man hoppa in i efter 30 minuter och ändå förstå vad som händer. Inga namn nämnda men även riksradion spottar ur sig självförnedrande "lustigheter" utan något som helst innehåll och dessutom på bästa sändningstid. Huaa
Ja, dessa fria radiokanaler...
Ett förbannat elände. Något mer ensidigt får man leta efter. "Vi spelar vad vi vill!" Oj, vad upproriskt, då. Det gör faktiskt jag med. Men hade jag en radiokanal så skulle jag väl spela det lyssnarna vill.
Var finns bredden? Förr kunde man under en timme få höra schlagers, lättpop, hårdrock, olika slags jazz, ett klassiskt musikstycke, visor, och lite gammeltjo. "Ja, men det är väl bra att var och en får lyssna till just sin musik." Om man är motståndare till utveckling, kanske. Undrar om samma person som lallar med till samma gamla dansband eller har snöat in på någon av alla de monotona stilarna som t ex House läser enbart serietidningar? Dessutom så är ljudet kraftigt processat i snart sagt alla radiokanaler, så att det skapar lyssningströtthet ganska snabbt - åtminstone om öronen är vana vid äkta ljud.
Och inte blir det bättre av dessa morgontjafsare som sällan eller aldrig egentligen har något att snacka om - på riktigt.
Janne tar upp även försämringen tv-utbudet (som ändå är skyhögt överlägset de fria radiokanalernas).
När SVT fyllde 50 år, så kunde man kolla på några exempel längs en tidsaxel. Jag tittade bland annat på ett avsnitt av det då nya, svenska Dolda kameran. Avsnittet var betydligt längre än jag mindes det. Idag skulle man klippt bort en massa "onödiga" pauser och bytt kameravinklar ett otal gånger med sekundkorta klipp för att hålla tempot uppe. Jag kände först nästan en irritation över det långsamma tempot, men det övergick till att kännas behagligt - att få vila i stunden. Historien fick berätta sig själv - helt själv.
Det här programmet Debatt - när någonsin förekom där en debatt? En vilt tyckande i snuttifieringens tecken.
Amerikanare måste vara otroligt korkade eller så har de inget som helst närminne.
Hur ska man annars förklara att innan ett reklamavbrott så talar om vad man kommer att få se efter avbrottet och efter avbrottet talar man om vad man såg några minuter tidigare och åter vad man kommer att få se. Jag minns faktiskt vad det var jag såg och jag vill inte veta vad jag kommer att få se. Det visar sig väl. Ofta uteblir ett överraskningsmoment eftersom det avslöjats i förväg.
Eländet har börjat även i svenska produktioner.
Märker att jag egentligen har mer att skriva, men det här är långt nog.
Nutidens människor orkar inte med att begrunda, känna stämningar, att söka information.
Dessutom räds de tystnad då håller de på att bli vansinniga.
Jag känner igen mig i det här men jag har valt att stänga av. För några år sedan körde jag taxi, då gick radion nästan jämt. Men Rix FM och Mix Megapol är så hemskt enahanda, ibland får jag för mig att de bara kör 5-6 låtar om och om igen, och meningslöst snack däremellan. Fick bli P4 oftast men nu när jag bara sitter i bilen privat är den oftast avstängd. Kvällstidningar har jag inte köpt på många år. Har aldrig saknat dem. Jag kan väl inte skylla på åldern, är bara 32? Men allt meningslöst skräp... Att umgås med folk, ta en promenad helt själv i skogen, läsa en bok, baka goda kakor, det finns en massa trevligt att fylla fritiden med! Men vi får tack och lov välja själva.
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.