Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.
Det här med vinterväghållning är en ständig diskussion vid den här tiden på året. Åsikterna går isär. Snösvängen hinner inte med när det kommer mycket snö på kort tid. Då knorras det. Men när vägarna väl plogas uppstår irritation över en tillfälligt bromsad framkomlighet.
Salt är en vattendelare. Somliga anser att salt förstör mer än det hjälper. Lite snö på vägen håller faktiskt ned hastigheten. Saltets nedbrytande förmåga på bilar och brokonstruktioner är ett kostsamt problem. Tusentals ton salt på vägarna varje år hotar vårt dricksvatten och att tippa snösmörja direkt i en vattenreservoar som Mälaren kan man tycka är lite tokigt?
I det senaste numret av Naturskyddsföreningens tidning, Sveriges Natur, slog man ett slag för traditionell halkbekämpning, sand i stället för salt, på trappor och infarter. Vulkansand, zeolit, provas också i vissa kommuner.
Mitt senaste samtal med en förare av ”tradare” blev aningen hett: ”Dom är för sent ute och vill vänta tills det snöat klart, eller saltar när det är för kallt och då blir det svinhalt”. Och vägar med tre siffror är lömska eftersom de åtgärdas sist.
Min egen käpphäst är – ploga bort snö och slask i stället för att bara hälla ut salt!
Ämnen i artikeln
Kommentarer till artikeln (31)
- 2024-12-21 09:08 saabnisse skrev: Märkligt…
- 2024-12-21 08:46 CJ77 skrev: Salt är inte…
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.