I trafiken hänger smockan i luften

En kille kör mot rött när jag kommer med barnvagnen. Tre meter längre
fram fastnar han i en vänstersväng så jag tar chansen att springa fram
och slå handflatan i karossen. "Du körde mot rött din jävel!" (Ja, sån
är jag…) Han vevar ner rutan på sin lilla skåpbil och vrålar tillbaka: 
"Om du rör bilen igen slår jag ihjäl dig!"


Då tycker jag att han är omåttligt fånig så på väg tillbaka till barnvagnen säger jag "vilken jävla idiot". "Vad sa du", hojtar skåpbilsmannen. "Jag sa din jävla idiot", svarar jag. Killen kliver ur bilen och ställer sig som mannen med oxpiskan mitt i en av Stockholms mest trafikerade korsningar.

"Hörrudu", ropar han men så blir det inte så mycket mer för nu tutar alla bilar bakom honom och det är säkert tio personer som skriker "flytta på dig din jävla idiot"! Han överger tanken på att gå fram och nita en kille med barnvagn, hoppar in i bilen och drar iväg med en rivstart som skulle gjort vilken dragsterförare som helst imponerad.

Jag erfar en kort känsla av seger men så ångrar jag mig och tycker lite synd om honom. Det är ju knappast så att min attack gör att han slutar köra mot rött i 80 knyck  i innerstan. Man gör inte den konsekvensanalysen när man blivit påhoppad av en skäggig galning, och att sänka farten eller stanna för grönt skulle dessutom vara emot gammal god budbilstradition och killen skulle få sparken på nolltid.  Jag kan tänka mig hur snacket går i fikarummet. "Idag kom det fram en idiot med barnvagn och slog på bilen, dom tror tamejfan dom äger hela världen bara för att de har barn."

Han har faktiskt lite rätt. Det vaknar en liten barnvagnsfascist i mig så snart jag närmar mig ett övergångsställe. Man tycker att alla ska vika undan och bilarna stanna så snart jag tittar åt deras håll. Visst ska man reagera om någon kör vårdslöst men det går också bra att säga ifrån på ett trevligt sätt. Jag kunde tagit registreringsnumret, ringt till firman och klagat på en av deras chaufförer. Det hade förmodligen gett bättre resultat än att jag gör en kille så förbannad att han riskerar att köra på ytterligare tio barnvagnar innan skiftet är slut.

Det är något med trafiken som gör att alla vanliga sociala regler upphör. Ingen skulle komma på tanken att skrika till tanten före i kön på Konsum "betala då för helvete din jävla kärring"! Men i trafiken dröjer det inte länge innan smockan hänger i luften. Man tutar, gapar, ger fingret och blinkar så fort någon stackare inte kommer iväg tillräckligt snabbt vid grönt.

Som cyklist tycker man att alla bilister är fiender som inte visar respekt ända tills man själv utan skrupler trampar mot rött och garvar åt bilarna som får stå och vänta. "Loosers, ni skulle cyklat i stället ha ha ha!"

Det mest fascinerande är att man har alla de olika trafikanterna i sig. Som fotgängare eller cyklist ser man allt ur sitt perspektiv där backande varutransporter och Renault Twingo-racerförare gör livet surt för en men sekunden efter att man rullat ut ur garaget förvandlas man till en fullblodsbilist. Man retar sig på vinglande cyklister och folk som går rakt ut i gatan utan att se sig för. Ett ämne för en psykologisk avhandling. Multipel trafikpersonlighet.