”Hoppas inte höjningen handlar om politiska poäng”

Full fart framåt? Trafikverket har tvingats backa om sänkta hastighetsgränser.

Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.

Hastighetsgränserna i Sverige har alltid varit föremål för debatt. I ena ringhörnan finns de som hävdar att begränsningarna är för låga med tanke på vägarnas skick och den förhållandevis låga belastningen, att man fokuserar bättre när det går fort och att alla ändå bryter mot reglerna.

I andra ringhörnan finns de som anser att säkerheten trumfar tidsvinningen, att tiden du sparar är marginell i förhållande till den större risk det innebär att köra snabbare, men också att lägre hastighetsgränser är bättre för klimatet eftersom bilarna drar mindre bränsle.

Hastighetsbegränsningar bestäms av länsstyrelsen, Trafikverket eller kommunen och besluten baseras på säkerhet, miljö, tillgänglighet och regional utveckling. Ett exempel på det senare är att man väger in möjligheten till smidig arbetspendling i beslutet. Sedan 2016 har högsta tillåtna hastighet på landets 80-, 90-, 100-, 110- och 120-vägar till stor del baserats på en rapport från Trafikverket, vilken säger att man systematiskt skall anpassa begränsningarna efter rådande säkerhetsstandard.

”Höjda hastighetsgränser må vara ett enkelt steg i strävan att effektivsera vårt transportsystem, men …”

I början av maj uppmärksammades att regeringen rivit upp Trafikverkets beslut om sänkta begränsningar på ett antal 80-sträckor i Dalarna och beslutat om att återigen höja maxgränsen till 90 km/tim. Ändringen har sin bakgrund i klagomål från kommuner och näringsliv, men också från privatpersoner som uttryckt sitt missnöje över bristande framkomlighet.

Höjda hastighetsgränser må vara ett enkelt steg i strävan att effektivisera vårt transportsystem, men det är också ett steg som många gånger kräver andra säkerhetsmässiga åtgärder (som bland annat mötesseparation) såvida inte sänkningen från första början baserades på en slentrianmässig gissning.

Sveriges vägnät är erkänt eftersatt och dåligt anpassat för klimatförändringarna. Dessutom är budgeten tajt, vilket tvingar ansvariga för vägarna att prioritera bland alla måsten.

Vi får hoppas att höjningarna inte bara handlar om att plocka politiska poäng.