Fyndet för 10 000 kostade 33 200

En släkting tipsade om en Saab i "toppskick" och jag slog till.
Jag borde tvekat om "toppskicket" eftersom priset var tiotusen kronor, men det var mitt första bilköp och jag hade inte en susning om vad man kunde förvänta sig för de pengarna. Jag tog tåget till Falun för att hämta fyndet och blev inte besviken.

Den var nytvättad och vaxad som om den rullat ut från maskinhallen i Trollhättan dagen innan. Jag langade fram pengarna och körde stolt iväg i en bil som spann fint under motorhuven. Efter några mil ringde jag mitt försäkringsbolag.

- Jag ser på registreringsnumret att det är en turbo, sa försäkringskvinnan.
Dessutom bor du i innerstan, din modell är den mest stulna så premien är lite högre, få se nu…

Medan hon räknade tänkte jag att om det kostar mer än hemförsäkringen, då är jag illa ute, det har jag inte råd med.

- Det blir 10 800 kronor per år för  en helförsäkring.
Jag höll på att köra av vägen.

- Det är mer än vad bilen kostade kved jag, och nöjde mig med trafikförsäkring och en plågsam insikt om bilägandets realiteter.

I höjd med Uppsala övergick motorns spinnande till ett ljud jag minns från tonårens raggarsvängar i Lycksele. En bil utan ljuddämpare. Någon hade lagat med plastic-padding och nu lossnade plasten. Alla vände sig om och tittade när jag rullade in i Stockholm, men inte av det skäl jag hoppats när jag stolt lämnade Falun. Veckan efter skulle jag på turné så jag åkte till mitt skivbolag och köpte tvåhundra exemplar av min egna soloskiva för att sälja efter konserterna.  Jag orkade inte bära upp skivorna till lägenheten och det var synd för nästa morgon var bilen borta. Jag hade förlorat bilen (utan försäkring) plus skivorna (12 000 kronor).

Nästa kväll ringde polisen som hittat "fyndet" på en handikapp-plats men jag som druckit några glas vin väntade tills nästa morgon. Då hade en nogrann p-lisa lappat den två gånger och vid det laget hade bilen under det enda dygn jag ägt den kostat mig 23 800 kronor.

En Saab-specialist i Västberga hjälpte mig med det söndertrasade tändningslåset och ljuddämparen och vips var jag ytterligare 6 000 kronor fattigare. Men nu har jag i alla fall en bra bil, tänkte jag men hann bara till Fredhällstunneln. Motorstopp.
Bärgarmannen som var en skicklig människokännare såg direkt att jag var en idiot och frågade - eru säker på att de e' soppa i kärran? Det var vänligt för mitt i allt kaos hade jag glömt tanka och det skulle känts pinsamt att komma tillbaka till Saab-specialisten med det felet. Jag bogserades (700 kronor) till närmaste mack, tankade och åkte hem.

Två dagar senare var det punktering på höger fram.

Min kinkiga Saab krävde ett TRX-däck, mycket ovanligt men bra, och… dyrt.  2 300 + moms. Det här måste vara dolda kameran tänkte jag. Snart kommer polarna fram och garvar. Men inte. Tre veckor senare dog bilhelvetet på Odengatan och det blev bärgningsbil till Saab-verkstan igen som hittade ett dyrt fel i tändningen. Då brast allting för mig och jag avbröt med darrande stämma bilmekanikerns utläggning,

- Nu är det så förstår du, att jag tänker gå härifrån för att aldrig mer komma tillbaka, kan jag få ge dig bilen? Det går bra sa han. Så jag hämtade min gitarr ur bakluckan och tog bussen hem.

Tre veckor, 33 200 kronor. Jag betalade av på banklånet i åtta år.