”Elon Musk har fel om körglädje – det är mer än acceleration”

Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.

Tesla har visat upp den ”utomjordiskt” snabba versionen av Model S som kallas Plaid. Den har tre elmotorer, över 1 000 hk och ska klara 0–100 km/tim på strax över två sekunder.

Imponerande, förstås – och säkert viktigt för att höja elbilarnas status bland skeptikerna. Om elbilen är så brutalt kvick kan det säkert få vissa som är tveksamma till elbilar att ändra åsikt.

Men Elon Musk och många Teslaanhängare verkar ofta sätta likhetstecken mellan körglädje och acceleration. Inget kunde vara mer fel – åtminstone inte i min bok.

Jag har kört många bilar som inte ens med den bästa av vilja kan beskrivas som snabba. Ändå kunde de leverera köregenskaper som få andra. 

Ett exempel är min Suzuki Swift Sport med 136 hästkrafter. Obetydligt mer än i en skottkärra, ändå var den dunderrolig i kurvorna tack vare ett fint chassi, lagom hård dämpning, trevlig styrning och exakt växellåda.

Åt andra hållet har jag kört extremt starka och snabba bilar som inte levererade ett uns körglädje. Bland annat BMW M6 Gran Coupé som trots långt över 500 hästkrafter kändes som ett tungt bojsänke med artificiellt pianoljud i högtalarna.

Läs också: Tesla visar nya Model S Plaid – och höjer priset

Simpel berg-och-dal-bana

Det är klart att alla har olika åsikt om vad körglädje egentligen är. För vissa kan det säkert vara att accelerera snabbt och jag imponeras alltid över ”accelerationssuget” när jag kör elbil.

Men att likställa brutal acceleration med roliga köregenskaper tycker jag är att förminska hela bilens själ – den blir inte mer än en simpel berg-och-dal-bana, en slangbella som klarar fem accelerationer innan batteriet tröttnar. Model 3 tycker jag är mycket roligare att köra än Model S, men även i Model 3 finns skönhetsfläckar när det gäller körglädjen vid sidan av accelerationen.

Ingenjörerna kan betydligt mycket mer än att bara jaga hundradelar, och jag tror många på utvecklingsavdelningen hellre filar på köregenskaperna i sig än på att kapa ytterligare sprinttiden ytterligare.

En bil som är rolig att köra även i låga och lagliga hastigheter är så otroligt mycket mer värd för mig än accelerationsmissil som bara kommer till sin rätt på strippen. Och det gäller för övrigt även förbränningsbilar med bensin- eller dieselmotor.

Det hoppas jag fler biltillverkare inser.

Läs även Nils Svärds krönika om att åka på långresa med elbil – en upplevelse som fortfarande lämnar mycket att önska.