”Det vi tagit för givet i en Volvo gäller inte längre”

Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.

Det finns många förutfattade meningar om olika bilmärken och bilar från olika länder. Till exempel vet väl alla att japanska bilar är pålitliga men ack så tråkiga, att tyska bilar är lite bättre än alla andra och att franska bilar är ... franska och mest strular.

Eller hur är det egentligen med det där?

Varifrån alla generaliseringar kommer är svårt att säga. Många är pigga på att försvara sitt eget bilval och påtala dess förträfflighet. Kanske har någons släktings morbrors kompis haft problem med sin bil och så får det avgöra att ett visst fabrikat är skräp.

Ibland tycks gamla synder sitta djupt. Det finns fortfarande några som tvekar på att köpa en tjeckisk bil. Man vet ju inte hur det är med kvaliteten och man såg ju vad som hände i Trafikmagasinet 1978 ...

Ett märke som vi svenskar ändå borde ha en hyfsad uppfattning om är Volvo. Att generation efter generation har fostrats i dessa bilar har satt sina spår. De flesta är nog överens om att det är en säker bil, praktisk, trygg på vintern och att man sitter bra i den.

Men återigen, stämmer allt det där? Kan man ta det för givet?

Inför 2025 har Vi Bilägare som vanligt köpt fem nya långtestbilar och bland dessa finns just en Volvo. Den har i alla fall ett sådant märke.

Den första stora prövningen för långtestbilarna blev en 250 mil lång tripp till polcirkeln, en resa som visar vilka som har gjort läxan om den svenska vintern. Där om något borde väl Volvo ha fördel av hemmaplan?

Men det svenska märket stod inte att känna igen. Mycket av det vi tidigare tagit för givet i en Volvo gällde inte längre. I stället var det den tjeckiska bilen som övertygade.

Vad jag vill komma fram till är att fördomar snabbt kan komma på skam om man utmanar dem. Men då gäller det att testa ordentligt och med öppna ögon. Det är inte så enkelt för den enskilde men av just den anledningen finns Vi Bilägares långteststall.