Det lönar sig med bilbälte

Det börjar med ett rimligt pip som snart, om man inte omedelbart sliter på sig bältet, övergår till ett starkt och ihållande ylande. Det ska väl inte vara svårt att spänna fast sig innan man startar kan man tycka, men nu är vi rätt många i bilen så det är lätt hänt att någon glömmer av sig. Jag trycker på tändningsknappen och varnaren drar genast igång: bee - bee - bee- bee. Ja - JA - JAA! ropar hustrun som håller på att sätta fast lillgrabben, men bältesvarnaren känner ingen misskund och ökar volymen till ett aggressivt: be - BE - BEE - BEEE!

Varje avfärd till badstranden inleds med ett milt kaos när alla badgrejor ska med, familjen baxas in och spännas fast. Det är rörigt nog som det redan är men den här varningssignalterrorn blir liksom pricken över i:et. När vi rullar iväg och den ettrige, elektroniske ordningsmannen äntligen tystnat pustar familjen ut med ett samfällt: Herreguuuud!

Den lille rackaren är på hugget dygnet runt och, framför allt, alla avstånd. Ingen sträcka är för kort, eller hastighet för låg för att dra igång larmet och påminna föraren om den lagtrots som begås. Om jag försöker backa bilen över gräsmattan tre meter fram till dörren så att vi kan lasta in: BE - BE - BE - BE. Ingen nåd.

Jag tycker det här är bra. Jorden är till brädden fylld av nötter som anser det vara ett intrång i den personliga integriteten att inte få köra utan bälte. Samma ljumma bryléhjärnor drar samtidigt slutsatsen att det inte alls är kränkande att ta emot de 25 000 kr per dygn som intensivvården kostar efter en bilolycka. Man kan helt enkelt säga att det lönar sig med bilbälte, för alla.

Lagstiftningen som instrument för att förbättra levnadsvillkor fascinerar mig. Informationskampanjer i all ära men det finns inget som kan skapa en så snabb effekt som en ny lag. Bara under min livstid har det hänt mycket. När mopedhjälmen skulle på trodde man att tonåringarna skulle vägra åka med töntig störtkruka på huvudet. Man hade i år försökt uppmuntra till det men helt utan resultat. Så kom lagen och ett halvår senare var det knappt någon som minns hur det var innan. Detsamma gäller cykellyse, bilbarnstol och just bilbälte.

Ett exempel utanför trafiken är rökförbudet på restauranger. Något alla trodde var omöjligt, det skulle bli protester och ramaskri och så blev det... ingenting. Bara trevligt.

Nu är det en sak till jag väntar på: alkolåset. Varför dröjer det? 2004 kunde man läsa att "Vägverket har fått i uppdrag att upprätta en plan för arbetet med att verka för ett nförande av alkolås" Den som fått sitt barn nermejat av ett rattfyllo tycker nog att byråkrattempot i den meningen känns som ett hån, men nu är det så här man förbereder när lagar stiftas, och jag tror inte viktiga saker ska beslutas i affekt.

Jag kan ärligt säga att det även för egen del skulle kännas tryggt med en extra koll innan man sätter sig bakom ratten vid niotiden på morgonen efter en sen middag med vin kvällen innan. Även om man är pigg och fin och noggrant räknat centiliter och timmar skulle det vara skönt att få det svart på vitt. En liten blåsning och så BEE - BEE - BEE - BEE!