En hel massa saker borde bytas, säger bilmekanikern, och som vanligt har jag inte en susning om det stämmer. Han skulle kunna påstå något i stil med att ”GDL- fjädern har fått cirkeloxid på stiftflänsarna”. Visst sörru jag betalar, skulle jag svara. Vad vet jag.
Så småningom får jag beskedet att arbets- och materialkostnad kommer att landa kring fyratusen kronor och det är samma sak där. Vad ska jag säga om det? ”Du ljuger din rackare! Det kan inte kosta mer än tretusen kronor, på sin höjd!” Men så säger jag naturligtvis inte. Man är i händerna på deras förmodade ärlighet, och det är bara att hoppas att de är goda människor som vill mig väl.
Här, som i många andra serviceyrken, finns det en hel del invandrare, och ibland undrar jag om det överhuvudtaget skulle finnas någon service kvar i Sverige utan de senaste trettio årens inflyttning.
När fick du ett solstrålande leende senast, från en svensk femtioårig expedit i en tobaksaffär? Det finns inte. Åtminstone inte i de trakter av Stockholm som jag besöker för att köpa kvällstidning och tipskupong.
Trevliga herrar från Medelhavsländerna däremot, de tar emot som om vi vore släkt. Pratar väder, vind och frågar mina barn om allt från namn, ålder och skolgång och till sist så får pojkarna varsin klubba.
Men åter till bilverkstaden. Min mekaniker förklarar lugnt och metodiskt vad som bör åtgärdas och det är jag verkligen inte van vid. Alla mina tidigare svenska mekare har vrålat ohörbara fackuttryck i luren medan någon kört en vinkelslip i bakgrunden.
Men den här killen talar långsamt på en vanlig linje från kontoret och tar absolut inte för givet att jag vet vad vevtapp, kylmedelfläns eller kardanknut betyder. Dessutom begriper han läget: När kunden lämnar in en bil som kostat elvatusen kronor i inköp, måste det inte nödvändigtvis vara fabriksnya originaldelar till allting. Kärran ska i första hand plåstras ihop så att den kan rulla ett år till.
Den här människan ska få följa mig livet ut, tänker jag. En pålitlig bilmekaniker skänker ett lugn i tillvaron som inte går att värdera i pengar.
Men när jag står där i verkstaden och hör den mörkhårige mannen med olivfärgad hy berätta vad som bör åtgärdas på min bil, kryper den fula sanningen fram. Jag är rasist. Eller, kanske inte riktig så illa, men åtminstone ordentligt fördomsfull. Han ringer för att kolla om delarna som min bil behöver finns på lager och pratar arabiska med någon i andra änden av luren.
I mina otränade nordiska öron låter det mest som en hejdundrande utskällning men när han lagt på, ler han mot mig igen och säger: ”De hade alla grejerna inne. Jag fixar det i eftermiddag.”
Då tänker jag: Det kan väl ändå inte finnas ord för hjulrotationssensorer på arabiska? Det är så dumt att jag rodnar nu när jag skriver det. Jag vet inte hur min hjärnas synapser kopplade just då, men jag hade väl någon förvirrad idé om att arabiska mest innehöll ord som kamelsadel, turbantvätt och minarethögtalare. Se där. De mest märkliga och idiotiska vanföreställningar ligger på lur där man minst anar det.
Men, jag vet inte vilken fördom som är mest sann, den om arabiska språket eller att infödda svenskar har tappat förmågan att visa lite vanligt, trevligt bemötande.
Mer från Vi Bilägare
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
Det var nog tur du la in din lilla brasklapp där på slutet, annars hade du framstått som mer än lovligt fördomsfull. Det är klart att det finns både trevliga och otrevliga människor, oavsett var dessa kommer ifrån. Dessutom vill man ju bli bemött på olika sätt, själv tycker jag inte om överdrivet personliga relationer med tobaksnasaren eller bilmeken. Jag har mina vänner, det räcker med dem.
"Så småningom får jag beskedet att arbets- och materialkostnad kommer att landa kring fyratusen kronor och det är samma sak där. Vad ska jag säga om det? ”Du ljuger din rackare! Det kan inte kosta mer än tretusen kronor, på sin höjd!” Men så säger jag naturligtvis inte. Man är i händerna på deras förmodade ärlighet, och det är bara att hoppas att de är goda människor som vill mig väl."
Jag kan lova att jag med stor tydlighet ifrågasätter priset - särskilt arbetskostnaden. Ett byte av multispaken på min 210:a skulle enligt Mercedes-verkstaden ta 90 minuter. När den väl byttes på en icke-Mercedes-verkstad (med mig i passagerarsätet) tog det 25 minuter! Men eftersom killen inte tog betalt för halva timmar fick han samtidigt gå över hela bilens underrede och känna på alla hjulupphängningsbussningar och liknande. Dessutom tog han bara halva priset jämfört med Mercedes-verkstaden.
Annars är det helt rätt som Johan skriver. När ser man ett genuint leende hos någon i kassan nu för tiden? Eller när bemöts man med en vänlig hälsningsfras? Men hos pizzabagaren däremot blir man behandlad som kungen. Men så är han ju inte svensk!
Men "olivfärgad hy" ... Hmmm ... Var det Hulken du träffade, eller?
Det finns trevliga svenska verkstadsmekaniker kan jag tala om. Eftersom vi nämligen går till en. Det är klart att han inte är någon utpräglad solstråle som sprider leenden, solsken och sång omkring sig, men han förklarar utförligt och så jag begriper när jag undrar över någonting. Och det gör jag, som den snudd på sjukligt vetgiriga person jag är. Vilket kan ge en del roliga situationer.
Som när han lärde mig hur man ser på ett tändstift att det är bytesmoget. Numera är ju nämligen bilarna så bra så till och med helt utslitna tändstift är ju sotfria och stå med bladmått i motorhuven känns inte så lyckat.
Sedan hittar jag ett tändstift på bänken i kontoret, tittar på det och anmärker att utifrån det jag lärt mig måste det här tändstiftet vara totalt slut var på han skrattande bekräftar att så är det.
Klart att verkstaden var trevlig.....fick du ett kvitto förresten? ...;-)
Själv har jag alltid blevit bäst bemött på icke märkesverkstäder men det beror nog lika mycket på att det blir så mycket mer personligt.
Bilia försöker ju med så kallade personliga tekniker men det fungerar inte hela vägen ändå eftersom att det är så bökigt att få prisuppgift,beställa lånebil,hämta bilen efter rep. o.s.v .....känslan av att dessutom blevit grundlurad lägger också en dunkel dimma över det hela. ( någon skall ju betala för all denna "byråkrati )
Dock fungerade det väldigt bra hos den lilla Citroenverkstad som jag köpte en bil ifrån men tyvärr tog ju även de lite för mycket betalt. ( men trevliga var dem )
Generellt är vi väldigt serviceminded i Sverige....ta bara en tur till Danmark om ni tvivlar,både Danmark och Norge skriker efter Svensk arbetskraft och det är inte utan grund.
Nåja...det var ju kul att det blev så billigt att hålla liv i din Volvo denna gång Johan oavsett om jag inte anser att färgen på killen som fixade bilen spelar någon roll.
Det finns helt enkelt otrevliga människor oavsett vad de jobbar med eller vart de kommer ifrån ursprungligen.
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.