Broavgifterna: ”Orättvist att vissa får betala och andra slipper”

Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.

Minns du när E4:an gick genom Uppsala och alla rödljus? Jag har nästan glömt, det är ändå 17 år sedan den nya sträckningen invigdes öster om stan.

Färskare i minnet är Sundsvall och hur E4:an passerade precis utanför casinot. Sedan 2014 finns dock den nya bron som tar en rakt över fjärden.

De här två förbifarterna fyller samma funktion men av någon anledning är motorvägen utanför Uppsala helt fri att använda och bron i Sundsvall belagd med avgift.

Nio kronor per passage låter kanske inte som så mycket att bråka om men vad är logiken i att en väg är gratis och en annan kostar? Du som jag levde kanske i föreställningen att vi redan betalar för vägarna via skattesedeln?

Uppenbarligen ska vi betala en gång till. Men bara för vissa vägar.

Skurubron i Nacka är det senaste exemplet. Från och med den 1 oktober kostar det fyra kronor att passera den nybyggda bron som ligger precis bredvid den gamla.

Därmed har Sverige fått sin tredje betalväg efter Sundsvallsbron och Motalabron, om vi räknar bort Öresundsbron och trängselskatten i Göteborg och Stockholm.

Just med trängselskatten finns en poäng, att minska trängseln, medan dessa vägavgifter handlar om att skjuta över notan till bilisterna, som får stå för två tredjedelar av byggkostnaden. Plötsligt kan den där nya vägen byggas utan att dränera kassan hos stat och kommun. Det uppenbart orättvisa i att vissa trafikanter får betala en avgift som andra slipper, och att tullarna lockar till att ta smitvägar, blundar man för.

Nu flaggar Trafikverket för att underhållet av vägnätet är kraftigt eftersatt och att det saknas flera miljarder om året för att ens upprätthålla dagens standard. Hur ska man ha råd med framtida vägbyggen?

Fortsätter vi på inslagen bana kan vi om 17 år minnas tillbaka på 2023 som den gamla goda tiden med bara några enstaka betalvägar.