I slutet av 1970-talet påbörjade Volvo arbetet med LCP, Light Component Project. Målet var att bygga ett förslag på en framtida lättviktsbil genom att använda bland annat aluminium, magnesium och det nya materialet kolfiber. Vikten fick inte bli högre än 700 kilo och bränsleförbrukningen skulle underskrida 4,0 l/100 km.
Våren 1983 presenterades det säregna resultatet, konceptbilen LCP 2000, en låg tvådörrarsbil med lågt luftmotstånd och låg vikt. Bilen var fyrsitsig men i baksätet åkte passagerarna baklänges och klev in genom bakluckan. Vissa drag i formgivningen skulle dyka upp tre år senare när Volvo 480 sattes i produktion.
Fyra LCP-bilar med olika tekniska lösningar tillverkades och de var utrustade med turboladdade trecylindriga dieselmotorer, som byggdes i antingen magnesium eller gjutjärn, där den senare gick att köra även på bränslen som raps- och majsolja.
Det blev aldrig någon produktion av LCP 2000, men idéerna levde vidare inom Volvo och i dag kan den 30-årsfirande konceptbilen bevittnas på Volvo Museum i Göteborg.
Diskutera: Vad tycker du om Volvo LCP 2000?
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
Det är verkligen en bedrift att komma fram med något så fruktansvärt fult som denna. Kan vara det mest anskrämliga på fyra hjul jag någonsin sett.
Men det var ju ändå ett tappert försök även om man fortsatte med törstiga modifierade Amazoner.
Men även dessa var ju praktiska och blev populära.
Nu vet man ju förstås inte hur en sån här bil skulle tagits ermot.
Bakvänt baksäte hade ju Zündapp redan 1957 och även Saab på sin 95 som dessutom var sjusitsig.
Trecylindriga dieslar hade ju Volvo sedan länge på sina traktorer, där hade man kunskaper, så det var ju naturligt att fortsätta med.
Men förmodligen var det den alltför vanliga svenska fegheten som gjorde att man inte fortsatte.
Det kanske fanns förhoppningar redan då att det skulle gå att inbilla oss att Volvo skulle bli ett premiummärke istället för att fortsätta med svenska folkhemstrabanter.
Jag tycker att det är synd att den här modellen inte fick utvecklas.
Konceptbilar har som bieffekt att väcka uppmärksamhet, inte att vara undersköna.... så de lyckades!
Håller med Swemba. Ännu fulare än den Datsun konceptbil jag såg ca. 10 år tidigare.
Intressant, kände inte till denna bil sedan tidigare. Man ser att det fanns möjlighet att bygga bränslesnåla och miljöanpassade bilar redan för länge sedan. Hur mycket kloka idéer som har "slarvats bort" inom forskar- och företagsvärlden vågar jag knappt tänka på. Kombinationen av mäktiga företagsintressen, den relativt låga kostnaden vid pumpen (i förhållande till nyttan), tron att den fossila oljan räcker i evighet och folks omedveten/ ovilja att inse bilars negativa miljöpåverkan har garanterat gjort mycket för att bromsa utvecklingen.
Jag förstår inte att det finns de här som enbart hakar upp sig på utseendet, det är ju inte det primära och Volvo har ju fått betydligt fulare bilar i produktion, t.ex. suggan XC90.
Bakdörrens konstruktion är ju intressant även om det kan bli obekvämt med den höga tröskeln vid i- och ursteg.
Den trecylindriga dieseln trodde man kanske inte på, kanske ansåg man att marknaden inte var mogen.
Idag finns det ju trecylindriga motorer hos många fabrikat.
Tyvärr var det lite för många och starka konservativa krafter som stoppade det här projektet.
Fronten har väl lite drag av den senare lanserade 480, men i övrigt ser den väl inte värre ut än vilken 740 som helst. Fast det är ju i och för sig illa nog...
Den främsta utrustningsdetaljen torde väl ändå vara runtomsikten.
Jag minns en visning av denna bil på 80-talet. Det var Rolf Mellde som presenterade den. Han var den som ledde utvecklingen. Kunde inte låta bli att ställa en fråga till honom om frihjul, som ett sätt att ytterligare minska förbrukningen - han hade ju ett förflutet hos Saab!
Per_ K, fick du något svar?
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.