Två ska man vara...

Under testresan bytte vi bilar med ett par timmars mellanrum och inget ändrade hans uppfattning om Lillvolvon. Men för några dagar sedan tog han bilen på snabbresa till övre Norrland. Ã-ver 100 mil i varje riktning. Sen lät det annorlunda:
    - Vilken kompetent bil! Fantastisk att köra långt. Jag körde i två halva dygn och blev inte trött någonstans.
    Volvo har skapat en riktig liten vägpärla som tål att köras både långt och hårt. Helst på krokiga skogsvägar där föraren kan pressa den fina väghållningen och balansen fullt ut. Motorn i vår bil - Volvos välljudande femma på 2,4 liter - kryddar förstås köregenskaperna. Den tycker om bensin, men ger utdelning för varenda droppe.   
    Egentligen skapades C30 som slängbil för jäktade storstadsbor. Den är lättmanövrerad i röriga, trånga trafikmiljöer. Bakluckan av glas ger nästan fri sikt bakom aktern och över axeln har föraren ett ovanligt vidsträckt synfält. Mittstolpen är formad så den inte skymmer och tack vare att bilen smalnar av lite bakåt syns omgivningen fint genom de långa bakre sidorutorna.
    Trots att C30 är en liten sportkupé har den ett av teststallets skönaste baksäten. Det är perfekt skålat och de båda sitsarna har flyttats in lite mot bilens mitt för att passagerarna ska se bättre. Benutrymmet är oväntat generöst, förutsatt att inte föraren är alltför lång.
    Men som semesterbil för en familj har förstås Volvo C30 sina begränsningar. Åker fyra i bilen finns det inte plats för mer än några mindre bagar i bagageutrymmet - om man inte skaffar Volvos eleganta lastbågar för 1 700 kr och lägger på en takbox. Åker däremot bara två kan baksätets ryggstöd fällas och då går det att trycka in nästan 450 liter bagage, vilket är lika mycket som i Skoda Roomster. Grejorna bör dock inte vara stora eller tunga, för lastöppningen är trång och lastkanten kräver höga lyft.
    Med bagage i bilen försvinner förstås bakåtsikten för föraren och sikten in och genom bilen för bakomvarande trafikanter. Väskorna kan täckas av ett fult lastskynke av sladdrig grå plast som Volvo verkar ha snott från någon utrangerad öststatsbil.
    Volvo C30 gör sig bäst för två personer av flera anledningar. Som på alla bilar med två dörrar måste framstolarna fällas och skjutas framåt för att folk ska komma in baktill. Det är en dum procedur som sker med tre handgrepp: med ett handtag fälls ryggstödet och stolen dras framåt. Handtaget ska släppas när stolen trycks tillbaka, annars fastnar sätet och föraren får ställa in det på nytt. För att slutligen fälla tillbaka ryggstödet ska handtaget användas igen. Bakvänt och krångligt. Vi gjorde ofta fel, varpå stolen låstes i fel läge och vi svor långa ramsor.
    Volvo verkar ha haft lite bråttom med att släppa ut C30, för det finns flera missar. På de två kortaste av våra fem testförarna sågar sig till exempel bilbältet in i halsen. Under vintern och våren, när vi burit tjockare kläder med kragar har vi inte noterat problemet. Men så fort de kraglösa sommartröjorna åkte på visade sig de första röda skavmärkena.
    Turligt nog är det teststallets längste förare, Erik Rönnblom, som ska tillbringa sin riktiga semester i Volvo C30. Han är rätt typ för den lilla sportkupén:
    - Jag och frugan är mellan 50 och 60 och behöver inte längre släpa med ungar, hundar eller cyklar på semestern. Vi kommer att ha mycket kul med C30!