Den kloka idén att göra en stor familjebuss med sportiga köregenskaper gav Ford titeln Årets Bil 2007. Det var nära att den också blev Årets Semesterbil.
Om man skulle köra S-Max med förbundna ögon - vilket Gud förbjude - skulle man aldrig gissa att den är en tung, sjusitsig bil med förmåga att lasta två kubikmeter gods. Trots längden på nära 480 centimeter är den smidig och alert och tar kurvor med samma bestämda följsamhet som en liten sportkupé. Ford använder en hel del komponenter från Volvo S80 och det har nog främjat både väghållning och säkerhet.
Enorm instrumentbräda och en extra sidoruta i de kraftiga, delade vindrutestolparna avslöjar att S-Max är en liten buss, men förarplatsen är ändå personbilslik. Den känns befriande vanlig och lättbegriplig jämfört med Citroën C4 Picasso.
Fordratten lutar i 28 grader som på en personbil och när föraren släpper den finns den lilla växelspaken på perfekt kort avstånd till höger. Växlarna skiftas med snärtiga handledsknyckar. Fords 140 hästars turbodiesel svarar vaket på kommandon från högerfoten och tar i med skön kraft. Om föraren trampar ned gasen hårt överladdar turbon under ett ögonblick vilket ger extra snärt i draget.
Motorn känns som en sportmaskin, men förbrukningen ligger på angenäm dieselnivå. Trots att S-Max väger över 1,7 ton tom drar den bränsle som en småbil. Räckvidden håller Europaklass. Om bilen lämnar Stockholm med full tank kommer den nästan till Hannover.
S-Max är förarens bil men det betyder inte att passagerarna lämnats i sticket. Tvärtom. De har visserligen inte så stora rutor att titta ut genom, men de sitter skönare än på Citroëns ganska platta säten. Fordstolarna är större och har fastare stoppning. Om ryggstöden lutas vinklas sittdynorna också bakåt, vilket skapar en väldigt vilsam åkställning.
Trots att S-Maxkarossen är lite lägre än andra familjebussar räcker takhöjden till för riktigt storvuxna. Benutrymmet är enormt. Även om föraren sitter långt bak finns det ett smärre dansgolv bakom stolen.
Innerutrymmena har utnyttjats mera till fromma för passagerare än för bagage. S-Max är nästan 20 centimeter längre än Citroën C4 Picasso men lastar ändå lite mindre när bakstolarna är maximalt tillbakaskjutna. De kan dock flyttas framåt hela 15 centimeter om bagageutrymmet måste förstoras. Stolarna kan också fällas ned parallellt med golvet. Då skapas ett lastrum som sväljer två kubikmeter prylar och har så stor golvyta, att det kan användas som dubbelsäng. Det förutsätter dock att bilen är utrustad med två extra stolar längst bak. De bygger upp durken så att ytan blir plan.
Att få två extra säten i bagageutrymmet kostar 7 000 kr extra. Ford hävdar att det är näst intill fullstora säten som passar folk upp till 180 centimeters längd, men det stämmer inte riktigt. Barn sitter däremot hyfsat men rätt instängt.
Skulle vi bara ha bedömt körglädje och åkkomfort hade nog Ford S-Max även blivit Årets Semesterbil. Men det fanns flera faktorer att väga in. Vår bil är en välutrustad så kallad Titanium-version men når inte upp till Citroëns Exclusive-nivå. Hade vår S-Max rustats till Citroënstandard hade den blivit minst 35 000 kronor dyrare än den franska familjebussen. Ändå hade vi fått avstå från både panoramaruta och automatväxling.
Priset blev avgörande för segern. Men S-Max är en hedersam tvåa.
Enorm instrumentbräda och en extra sidoruta i de kraftiga, delade vindrutestolparna avslöjar att S-Max är en liten buss, men förarplatsen är ändå personbilslik. Den känns befriande vanlig och lättbegriplig jämfört med Citroën C4 Picasso.
Fordratten lutar i 28 grader som på en personbil och när föraren släpper den finns den lilla växelspaken på perfekt kort avstånd till höger. Växlarna skiftas med snärtiga handledsknyckar. Fords 140 hästars turbodiesel svarar vaket på kommandon från högerfoten och tar i med skön kraft. Om föraren trampar ned gasen hårt överladdar turbon under ett ögonblick vilket ger extra snärt i draget.
Motorn känns som en sportmaskin, men förbrukningen ligger på angenäm dieselnivå. Trots att S-Max väger över 1,7 ton tom drar den bränsle som en småbil. Räckvidden håller Europaklass. Om bilen lämnar Stockholm med full tank kommer den nästan till Hannover.
S-Max är förarens bil men det betyder inte att passagerarna lämnats i sticket. Tvärtom. De har visserligen inte så stora rutor att titta ut genom, men de sitter skönare än på Citroëns ganska platta säten. Fordstolarna är större och har fastare stoppning. Om ryggstöden lutas vinklas sittdynorna också bakåt, vilket skapar en väldigt vilsam åkställning.
Trots att S-Maxkarossen är lite lägre än andra familjebussar räcker takhöjden till för riktigt storvuxna. Benutrymmet är enormt. Även om föraren sitter långt bak finns det ett smärre dansgolv bakom stolen.
Innerutrymmena har utnyttjats mera till fromma för passagerare än för bagage. S-Max är nästan 20 centimeter längre än Citroën C4 Picasso men lastar ändå lite mindre när bakstolarna är maximalt tillbakaskjutna. De kan dock flyttas framåt hela 15 centimeter om bagageutrymmet måste förstoras. Stolarna kan också fällas ned parallellt med golvet. Då skapas ett lastrum som sväljer två kubikmeter prylar och har så stor golvyta, att det kan användas som dubbelsäng. Det förutsätter dock att bilen är utrustad med två extra stolar längst bak. De bygger upp durken så att ytan blir plan.
Att få två extra säten i bagageutrymmet kostar 7 000 kr extra. Ford hävdar att det är näst intill fullstora säten som passar folk upp till 180 centimeters längd, men det stämmer inte riktigt. Barn sitter däremot hyfsat men rätt instängt.
Skulle vi bara ha bedömt körglädje och åkkomfort hade nog Ford S-Max även blivit Årets Semesterbil. Men det fanns flera faktorer att väga in. Vår bil är en välutrustad så kallad Titanium-version men når inte upp till Citroëns Exclusive-nivå. Hade vår S-Max rustats till Citroënstandard hade den blivit minst 35 000 kronor dyrare än den franska familjebussen. Ändå hade vi fått avstå från både panoramaruta och automatväxling.
Priset blev avgörande för segern. Men S-Max är en hedersam tvåa.
Plats för sju
PLUS: Motorn, väghållningen, körupplevelsen, åkkomforten, förbrukningen, flexibiliteten.
MINUS: Dyr, något begränsad framåtsikt.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
Kan inte Vibilägare som första biltidning göra en uppdelning av familjebilar som har plats för 6-7 personer,och de som är femsitsiga med nödsäten bak.
För oss som har barn som inte flyttar hemifrån vid tolv trettonårsåldern ,där nödsäten är för små för ungdomarna kan det vara intressant att veta vad marknaden har att erbjuda
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.