Snabb-jobb i 20 år

Rickard Rydell var bland de snabbaste på den fria träningen, snabbast i första kvalificeringsrundan och snabbast på "uppvärmningen". Ändå blev han helt poänglös när deltävlingarna nio och tio kördes i WTCC, världsmästerskapet i standardvagnsracing.

I WTCC är marginalerna små, mycket små, och det behövs inte mycket till misstag för att man ska falla igenom fältet.

- Jag gjorde mitt första förarmisstag i år på andra kvalificeringsrundan, och det fick jag lida för hela helgen, suckar Rickard. Nu kan jag nog glömma den individuella VM-titeln. Jag får sikta in mig på att vinna enstaka race framöver, och framför allt se till att hjälpa mina teamkamrater i Seat så att vi säkrar märkesmästerskapet.

Rickards startpositioner omöjliggjorde framskjutna placeringar i båda loppen. Inklämd i ytterspår i det täta startfältet försvann allt utrymme redan i första svängen. Rydells dieseldrivna Seat Leon TDI knuffades av banan och hjulupphängningen fick en kraftig smäll.

- Hjulvinklarna förändrades, jag fick för mycket toe-in och bilen blev oerhört svårkörd.

För Rickard är de här till synes dramatiska episoderna vardagsmat i hans snart 20-åriga karriär som racingproffs, även om han haft bättre dagar än de han upplevde på Circuito Ricardo Tormo.

- Jag har inga som helst problem med motivationen och jag känner att jag har mer att ge, säger Richard när vi drar oss tillbaka för en pratstund inne i Seat-teamets V.I.P-rum.

- I Formel 1 sägs det att man har sin toppkapacitet mellan 32 och 35 år, fysiken och reaktionerna är avgörande för hur länge du kan ligga på toppnivå. I WTCC sker allt långsammare och det gör att det går att hålla på mycket längre. Det är ändå krävande att köra ett lopp, vår teamdoktor har kommit fram till att jag har en puls på 140 vid starten och över 180 de sista varven i pressat läge.

Rutin och fysik (spelar bland annat hockey vintertid!) har Rickard så det räcker till. Och snabbheten består, det som framkommer under test- och kvalificeringsrundor - egenskaper som Rickards arbetsgivare noterat genom åren.

Och sist men inte minst måste också föraren ha förmåga att tillsammans med ingenjörerna sortera ut all datainformation för att kunna ställa in bilen på ett optimalt sätt.

Ã-ppna spjäll mellan förarna
Seat-teamet med fem fabriksbilar har under en tävlingshelg en stab på 80 personer varav ett dussintal är ingenjörer. Och för första gången i Rickards karriär har han en svensk chefsingenjör vid sin sida - Jonas Jarlmark, doktor i lastförskjutning och väghållning och dessutom medarbetare i Vi Bilägares systertidning Automobil.

Jonas och Rickard läser av all information om gas, bromsar, acceleration, styrning, rattutslag, stötdämpare och hjulhastigheter. Inställningen av en tävlingsbil är extremt finkänslig, och för att träffa något så när rätt blir det alltid en fråga om kompromisser.

- Trots att bilen väger över 1 100 kilo känner jag direkt att egenskaperna förändras om vi bara flyttar fyra kilo vikt från mitten till bak, säger Rickard.

I Seat-teamet är det öppna spjäll mellan förarna. Alla i teamet får ta del av varandras inställningar.

- Vi lär oss mer och utvecklingen går mycket fortare. Vi jobbar tillsammans som kompisar, men samtidigt går det inte att kommas ifrån att vi också har ett inbördes konkurrensläge.

Det är just på den här nivån som Rickard genom åren visat sin klass. Även om det uttryckligen inte funnits första- eller andraförare i teamen är det sällan som svensken fått stå tillbaka för någon annan. Det är en av hemligheterna bakom varför Rickard kunnat behålla sin position som racingproffs i 20 år.

- Lågkonjunkturen slår hårt också mot motorsporten, säger han. Jag har kontrakt året ut, sedan får vi se. Men klart är att jag även fortsättningsvis vill syssla med racing, på eller utanför banan. Annars har jag förstås alltid vårt familjeföretag Rydells blommor att falla tillbaka på.

Detta är en förkortad version av Boo Wennerbergs reportage om Rickard Rydell. Hela reportaget finns i Vi Bilägare
# 9. Missa inte det.