Sedan skrotpremien försvann 2007 skrotas 100 000 färre bilar varje år i Sverige. Ingen vet exakt var bilarna tar vägen. Vissa exporteras illegalt till Afrika.
Michael Abraham, vd för Sveriges bilskrotares riksförbund, som själv har varit i branschen sedan 1973, har sett underliga saker hända de två senaste åren.
- I normala fall avregistreras och skrotas 250 000 bilar varje år i Sverige. Men 2008 hände något märkligt, berättar han.
- Då sjönk antalet skrotade bilar från 250 000 till 150 000 stycken, samtidigt som antalet avställda bilar ökade med 100 000.
- När man ställer av 100 000 fler bilar utan att de skrotas då kommer förstås frågan upp: var tar bilarna vägen? Försvinner de utomlands, eller står de kvar i Sverige?
Skrotpremie och finanskris
Under 2009 fortsatte antalet skrotade bilar att sjunka, från 150 000 till 133 000 stycken.
Michael Abraham ser både den borttagna skrotpremien och finanskrisen som skäl till att folk ställer av sina bilar, men struntar i att skrota dem.
- Bilägaren måste betala transporten själv. Han kanske måste hyra ett släp eller anlita en bärgare, säger han.
- Är det långt till bilskroten så kan det kosta från ett par hundralappar och upp till en tusenlapp. Då låter många bilen stå istället.
Att gamla skrotfärdiga bilar exporteras till Afrika ser Michael Abraham som ett stort miljöproblem.
- I dag har vi 85 procents lagstadgad återvinningsgrad när bilar skrotas och 2015 ska den graden vara uppe i 95 procent.
- En bil som inte hanteras på rätt sätt är ett miljöfarligt avfall. I vissa av de äldre bilarna har du exempelvis kvicksilverströmbrytarna kvar.
- Du har dessutom oljor och glykoler som är giftiga ämnen som läcker ut i backen och skapar miljöproblem. Det förstör ju grundvattnet och allt möjligt.
Nytt ersättningssystem
Michael Abraham påpekar också att den som säljer sin bil till någon som ska exportera den till Afrika får vara vaksam.
- Säljaren ska verkligen kolla att den nya ägaren har ett riktigt personnummer som det är möjligt att föra över bilen till.
- Annars kommer säljaren att stå där med ett juridiskt ansvar för bilen, om den inte blir överförd på den nye ägaren.
- Det kan bland annat innebära att säljaren tvingas fortsätta betala den årliga avställningsavgiften till Transportstyrelsen i evinnerlig tid. Och betalar man inte så går det vidare till kronofogden för indrivning, varnar Michael Abraham.
Mindre jobb
För skrotningsbranschen är det också ett stort problem att allt färre bilar skrotas.
- Mindre jobb drabbar förstås de anställda i vår bransch.
Michael Abraham tror att införandet av ett nytt ersättningssystem skulle lösa problemet med bilarna som inte skrotas.
- Vi förordar en miljöpant, eller transport-ersättning, som oavkortat ska gå till den senast registrerade ägaren, säger han.
På Naturvårdsverket tror Helén Lindqvist, producentansvarig för bilar, att den finansiella krisen varit en orsak till att folk inte skrotar sina gamla bilar.
- Jag tror att många ställer av bilarna och hoppas att skrotningspremien ska komma tillbaka, vilket inget tyder på att den gör, säger hon.
- Krisen har också gjort att människor behåller sina bilar längre. Det hänger nog ihop med att nybilsförsäljningen också har minskat.
- Vi kan i vart fall inte dra slutsatsen att bilarna hamnar ute i naturen. Jag tror att det är en liten grupp människor som tycker att det är okej att slänga avfall i skogen.
- Jag tror inte att den vanlige Svensson åker ut till skogen efter jobbet och lämnar sin bil där. Det kan man dessutom åtalas för.
- Sedan är det förstås ett problem i sig att många gamla avställda bilar står på gårdsplaner och liknande och läcker oljor samt annat miljöfarligt.
50 trisslotter
En rad små bilhandlare i Sverige beställer regelbundet uppgifter från bilregistret om vilka som äger gamla bilar av företrädesvis japanska märken.
Sedan skickar de ut erbjudanden per post till ägarna och lovar dem bra betalt för att köpa, hämta och sedan exportera bilarna till länder i främst västra Afrika.
- Min sambo, som äger en Toyota Corolla kombi av årsmodell 1997, fick först ett brev från Bilhandlaren i Helsingborg som erbjöd ett pris på 25 000-35 000 kronor, berättar Tobias Petersson i Stockholm.
- Sedan kom ett erbjudande från Alamex, men i det står vare sig någon adress eller några priser. De skriver att de betalar kontant eller via en banköverföring, berättar Tobias Petersson.
- De skriver också att de ger ett bra pris och utlovar dessutom 50 trisslotter med chans till storvinst, om det blir affär.
- De skriver även att de hämtar bilar över hela landet.
Ingen adress
Tobias Peterssons sambos bil har gått 12 000 mil och är nybesiktigad utan anmärkningar. På Blocket annonserats motsvarande bilar ut för
20 000-25 000 kronor.
Frågan om sådana här uppköpare av gamla bilar är seriösa är alltid svår att besvara.
- Man undrar när de bara har kontaktinformation via mobiltelefoner och inga hemsidor, adresser eller liknande, menar Tobias Petersson.
Om du ska sälja din bil till en uppköpare så kan du göra tre grundkontroller:
* Bolagsverkets näringslivsregister ger dig ett registreringsnummer om du har uppköparens företagsnamn eller namnet på personen bakom firman.
* Skattemyndigheten upplyser om uppköparen har F-skattsedel, vilken han måste ha för att få bedriva näringsverksamhet.
* Kronofogdemyndigheten upplyser om personen, eller företaget, har några skatteskulder eller andra skulder.
Vi Bilägares kontroller visar att både Bilhandlaren i Helsingborg och Alamex är registrerade enskilda firmor med F-skattsedlar som inte har några registrerade skulder hos kronofogden.
En annan flitigt förekommande firma i de här sammanhangen, Awade Bilar, hittar vi däremot ingen registrering av i näringslivsregistret, i alla fall inte under det namnet.
Grov organiserad brottslighet
För fyra år sedan granskade polisen i Hamburg verksamheten med alla tiotusentals gamla bilar från olika håll i Europa som samlades i stadens hamn, för att exporteras både till västra Afrika och till Mellersta östern.
Där påträffades hundratals svenskregistrerade bilar, som i många fall fortfarande var registrerade på sina tidigare svenska ägare.
De bilarna kunde Naturvårdsverket i Sverige se till att de togs omhand och att kostnaderna belastade de senast registrerade ägarna.
Men polisen fann också en grov organiserad brottslighet.
55 svenska bilar om dagen
Skrothandlare i Sverige hade avregistrerat bilarna som skrotade, fått ut skrotningspremierna och sedan sålt de inte alls skrotade bilarna vidare på export.
Polisutredningarna ledde till en rad åtal för bedrägerier och grova skattebrott.
- Enligt den tyska polisen så exporterades mellan 70 000 och 80 000 bilar per år bara via Hamburgs hamn och de uppskattade att ungefär hälften av dem kom från Skandinavien, berättar Pia Jonsson, som utreder miljöbrott vid Rikskriminalens finanspolis.
Det hon säger bör betyda att runt 20 000 av bilarna kom från Sverige, vilket innebär en genomsnittlig export av 55 svenska bilar varje dag året om, bara från den här hamnen.
Då ska man samtidigt veta att den här verksamheten är lika stor i Rotterdam och många andra europeiska hamnar.
Miljöfarligt
Nu när skrotningspremien är borta misstänker polisen att det sker en fortsatt brottslighet i form av svarta affärer, där uppköpare av gamla bilar inte alltid redovisar sina inkomster för skattemyndigheten.
Det kan också fortfarande förekomma att bilar, som det utfärdas skrotningsintyg för, i själva verket exporteras.
- Det är förbjudet att exportera en skrotad bil, eftersom den då betraktas som miljöfarligt avfall, förklarar Pia Jonsson.
- Det är först när man tar bort batterier och andra miljöfarliga detaljer och det i princip bara är chassit kvar som en bil betraktas som enbart avfall.
Ett annat problem är att många av de gamla bilar som exporteras till Västafrika fylls med elektronikskrot som datorer och TV-apparater.
- Det är också förbjudet att exportera. Men det sker ändå, dels för att det kostar mycket att ta hand om elektronikskrotet i Sverige, dels för att det finns ett behov i Afrika eftersom man där inte har någon egen tillverkning av elektronikprodukter eller bilar, säger Pia Jonsson.
- Samtidigt så visar det sig att mycket av det här elektronikskrotet inte går att använda när det kommer fram och då dumpas det direkt. Det är ett jätteproblem.
Stoppat transporter
Johan Rehnquist på Tullverkets brottsbekämpning säger att tullen under vintern har stoppat en rad transporter med elektroniskt avfall från Sverige.
- Vi vet inte var grejerna kommer från, men ofta är de i väldigt dåligt skick.
- Förmodligen så är det både så att det stjäls avfall från återvinningsstationerna och att det finns vitvaruhandlare som betalar någon för att komma och hämta skrotet, istället för att själv ta hand om det.
- Det finns ett producentansvar som gör att man är skyldig att ta hand om gamla varor och se till så att de förstörs, säger han.
Tullen ser att det även skickas begagnade bildelar som motorer, motorhuvar, avgassystem och däck till Afrika.
- Man säljer grejer som fungerar och sådant som kan repareras med små medel blir lagat. I övrigt så plockar man ut värdefulla metaller ur skrotet och bränner resten.
- Men de har ju inget fungerande system för återvinning i de här afrikanska länderna. Det betyder att man eldar upp till exempel TV-apparater utan att rena röken och sedan dumpar man resterna i naturen, berättar Johan Rehnquist
Diskutera: Hur ska man få fler bilar till skroten?
- I normala fall avregistreras och skrotas 250 000 bilar varje år i Sverige. Men 2008 hände något märkligt, berättar han.
- Då sjönk antalet skrotade bilar från 250 000 till 150 000 stycken, samtidigt som antalet avställda bilar ökade med 100 000.
- När man ställer av 100 000 fler bilar utan att de skrotas då kommer förstås frågan upp: var tar bilarna vägen? Försvinner de utomlands, eller står de kvar i Sverige?
Skrotpremie och finanskris
Under 2009 fortsatte antalet skrotade bilar att sjunka, från 150 000 till 133 000 stycken.
Michael Abraham ser både den borttagna skrotpremien och finanskrisen som skäl till att folk ställer av sina bilar, men struntar i att skrota dem.
- Bilägaren måste betala transporten själv. Han kanske måste hyra ett släp eller anlita en bärgare, säger han.
- Är det långt till bilskroten så kan det kosta från ett par hundralappar och upp till en tusenlapp. Då låter många bilen stå istället.
Att gamla skrotfärdiga bilar exporteras till Afrika ser Michael Abraham som ett stort miljöproblem.
- I dag har vi 85 procents lagstadgad återvinningsgrad när bilar skrotas och 2015 ska den graden vara uppe i 95 procent.
- En bil som inte hanteras på rätt sätt är ett miljöfarligt avfall. I vissa av de äldre bilarna har du exempelvis kvicksilverströmbrytarna kvar.
- Du har dessutom oljor och glykoler som är giftiga ämnen som läcker ut i backen och skapar miljöproblem. Det förstör ju grundvattnet och allt möjligt.
Nytt ersättningssystem
Michael Abraham påpekar också att den som säljer sin bil till någon som ska exportera den till Afrika får vara vaksam.
- Säljaren ska verkligen kolla att den nya ägaren har ett riktigt personnummer som det är möjligt att föra över bilen till.
- Annars kommer säljaren att stå där med ett juridiskt ansvar för bilen, om den inte blir överförd på den nye ägaren.
- Det kan bland annat innebära att säljaren tvingas fortsätta betala den årliga avställningsavgiften till Transportstyrelsen i evinnerlig tid. Och betalar man inte så går det vidare till kronofogden för indrivning, varnar Michael Abraham.
Mindre jobb
För skrotningsbranschen är det också ett stort problem att allt färre bilar skrotas.
- Mindre jobb drabbar förstås de anställda i vår bransch.
Michael Abraham tror att införandet av ett nytt ersättningssystem skulle lösa problemet med bilarna som inte skrotas.
- Vi förordar en miljöpant, eller transport-ersättning, som oavkortat ska gå till den senast registrerade ägaren, säger han.
På Naturvårdsverket tror Helén Lindqvist, producentansvarig för bilar, att den finansiella krisen varit en orsak till att folk inte skrotar sina gamla bilar.
- Jag tror att många ställer av bilarna och hoppas att skrotningspremien ska komma tillbaka, vilket inget tyder på att den gör, säger hon.
- Krisen har också gjort att människor behåller sina bilar längre. Det hänger nog ihop med att nybilsförsäljningen också har minskat.
- Vi kan i vart fall inte dra slutsatsen att bilarna hamnar ute i naturen. Jag tror att det är en liten grupp människor som tycker att det är okej att slänga avfall i skogen.
- Jag tror inte att den vanlige Svensson åker ut till skogen efter jobbet och lämnar sin bil där. Det kan man dessutom åtalas för.
- Sedan är det förstås ett problem i sig att många gamla avställda bilar står på gårdsplaner och liknande och läcker oljor samt annat miljöfarligt.
50 trisslotter
En rad små bilhandlare i Sverige beställer regelbundet uppgifter från bilregistret om vilka som äger gamla bilar av företrädesvis japanska märken.
Sedan skickar de ut erbjudanden per post till ägarna och lovar dem bra betalt för att köpa, hämta och sedan exportera bilarna till länder i främst västra Afrika.
- Min sambo, som äger en Toyota Corolla kombi av årsmodell 1997, fick först ett brev från Bilhandlaren i Helsingborg som erbjöd ett pris på 25 000-35 000 kronor, berättar Tobias Petersson i Stockholm.
- Sedan kom ett erbjudande från Alamex, men i det står vare sig någon adress eller några priser. De skriver att de betalar kontant eller via en banköverföring, berättar Tobias Petersson.
- De skriver också att de ger ett bra pris och utlovar dessutom 50 trisslotter med chans till storvinst, om det blir affär.
- De skriver även att de hämtar bilar över hela landet.
Ingen adress
Tobias Peterssons sambos bil har gått 12 000 mil och är nybesiktigad utan anmärkningar. På Blocket annonserats motsvarande bilar ut för
20 000-25 000 kronor.
Frågan om sådana här uppköpare av gamla bilar är seriösa är alltid svår att besvara.
- Man undrar när de bara har kontaktinformation via mobiltelefoner och inga hemsidor, adresser eller liknande, menar Tobias Petersson.
Om du ska sälja din bil till en uppköpare så kan du göra tre grundkontroller:
* Bolagsverkets näringslivsregister ger dig ett registreringsnummer om du har uppköparens företagsnamn eller namnet på personen bakom firman.
* Skattemyndigheten upplyser om uppköparen har F-skattsedel, vilken han måste ha för att få bedriva näringsverksamhet.
* Kronofogdemyndigheten upplyser om personen, eller företaget, har några skatteskulder eller andra skulder.
Vi Bilägares kontroller visar att både Bilhandlaren i Helsingborg och Alamex är registrerade enskilda firmor med F-skattsedlar som inte har några registrerade skulder hos kronofogden.
En annan flitigt förekommande firma i de här sammanhangen, Awade Bilar, hittar vi däremot ingen registrering av i näringslivsregistret, i alla fall inte under det namnet.
Grov organiserad brottslighet
För fyra år sedan granskade polisen i Hamburg verksamheten med alla tiotusentals gamla bilar från olika håll i Europa som samlades i stadens hamn, för att exporteras både till västra Afrika och till Mellersta östern.
Där påträffades hundratals svenskregistrerade bilar, som i många fall fortfarande var registrerade på sina tidigare svenska ägare.
De bilarna kunde Naturvårdsverket i Sverige se till att de togs omhand och att kostnaderna belastade de senast registrerade ägarna.
Men polisen fann också en grov organiserad brottslighet.
55 svenska bilar om dagen
Skrothandlare i Sverige hade avregistrerat bilarna som skrotade, fått ut skrotningspremierna och sedan sålt de inte alls skrotade bilarna vidare på export.
Polisutredningarna ledde till en rad åtal för bedrägerier och grova skattebrott.
- Enligt den tyska polisen så exporterades mellan 70 000 och 80 000 bilar per år bara via Hamburgs hamn och de uppskattade att ungefär hälften av dem kom från Skandinavien, berättar Pia Jonsson, som utreder miljöbrott vid Rikskriminalens finanspolis.
Det hon säger bör betyda att runt 20 000 av bilarna kom från Sverige, vilket innebär en genomsnittlig export av 55 svenska bilar varje dag året om, bara från den här hamnen.
Då ska man samtidigt veta att den här verksamheten är lika stor i Rotterdam och många andra europeiska hamnar.
Miljöfarligt
Nu när skrotningspremien är borta misstänker polisen att det sker en fortsatt brottslighet i form av svarta affärer, där uppköpare av gamla bilar inte alltid redovisar sina inkomster för skattemyndigheten.
Det kan också fortfarande förekomma att bilar, som det utfärdas skrotningsintyg för, i själva verket exporteras.
- Det är förbjudet att exportera en skrotad bil, eftersom den då betraktas som miljöfarligt avfall, förklarar Pia Jonsson.
- Det är först när man tar bort batterier och andra miljöfarliga detaljer och det i princip bara är chassit kvar som en bil betraktas som enbart avfall.
Ett annat problem är att många av de gamla bilar som exporteras till Västafrika fylls med elektronikskrot som datorer och TV-apparater.
- Det är också förbjudet att exportera. Men det sker ändå, dels för att det kostar mycket att ta hand om elektronikskrotet i Sverige, dels för att det finns ett behov i Afrika eftersom man där inte har någon egen tillverkning av elektronikprodukter eller bilar, säger Pia Jonsson.
- Samtidigt så visar det sig att mycket av det här elektronikskrotet inte går att använda när det kommer fram och då dumpas det direkt. Det är ett jätteproblem.
Stoppat transporter
Johan Rehnquist på Tullverkets brottsbekämpning säger att tullen under vintern har stoppat en rad transporter med elektroniskt avfall från Sverige.
- Vi vet inte var grejerna kommer från, men ofta är de i väldigt dåligt skick.
- Förmodligen så är det både så att det stjäls avfall från återvinningsstationerna och att det finns vitvaruhandlare som betalar någon för att komma och hämta skrotet, istället för att själv ta hand om det.
- Det finns ett producentansvar som gör att man är skyldig att ta hand om gamla varor och se till så att de förstörs, säger han.
Tullen ser att det även skickas begagnade bildelar som motorer, motorhuvar, avgassystem och däck till Afrika.
- Man säljer grejer som fungerar och sådant som kan repareras med små medel blir lagat. I övrigt så plockar man ut värdefulla metaller ur skrotet och bränner resten.
- Men de har ju inget fungerande system för återvinning i de här afrikanska länderna. Det betyder att man eldar upp till exempel TV-apparater utan att rena röken och sedan dumpar man resterna i naturen, berättar Johan Rehnquist
Diskutera: Hur ska man få fler bilar till skroten?
FAKTA:
* Det går att exportera en begagnad bil från Sverige till Afrika helt lagligt.
* Då ska ägaren lämna en exportdeklaration till Tullverket med uppgifter om nettovikt, värde och mottagaradress.
* Bilen måste också avregistreras hos Transportstyrelsen. Men ägaren måste ha ett intyg som styrker att bilen har förts ut ur Sverige och det intyget ska komma från införsellandet.
* De svenska registreringsskyltarna ska lämnas tillbaka till Transportstyrelsen.
* Även en avställd bil kan exporteras, om den exempelvis transporteras på en släpkärra. Men det är lätt att fiffla. Tullen kollar inte med bilregistret om bilen är avställd eller avregistrerad, annat än om man misstänker brottslig verksamhet.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
Jag har en kompis (som vi kan kalla Emme) hur som helst, dennes Volvo så pass rostig att inte ens skroten ville ta emot bilen (för låg metallhalt) Så det fanns inget annat att göra än att skicka den till Afrika.
Din kompis Emme har både blivit utsatt för brott och har han inte exportdokumenten i ordning har även Emme gjort ett brott. Alla bilar kan tas tillbaka gratis på Refero. www.refero.nu Rostig eller ej. Tror att du Jarl skämtar aprillo med oss. Om inte är det bara beklagligt och sorgligt.
Att skicka sin bil till Afrika för skrot låter inte som den billigaste lösningen.
Däremot tror jag många bilar som bilprovningen dömer ut och som blir för dyra att reparera, säljs till Afrika och där får rulla ytterligare ett antal år
Hade själv en gammal Nissan som på japanskt manér funkade perfekt maskinellt, men rost och dåliga bromsar skulle kosta ca 15.000 kr att fixa, och jag ansåg inte att bilens låga marknadsvärde motiverade reparation.
Den var otroligt lättsåld för 4.000 kr och gick på troligen på export.
Förr köptes det många Peugeot 504, som ansågs vara en robust bil, det rullar fortfarande många i Afrika i ett skick som trotsar all beskrivning.
Nu är Toyota populärast, i Afrika. Alla äldre Hi- Ace är nu dammsugna från Sverige och skälet är förstås Toyotas höga kvalitet.
Sen när blev Jarls inlägg något annat än att skratta åt. :)
Har inge rost på min bil men Jarl du kan ju kolla om erat reservdäck sitter kvar? Har hört att det börjar rosta där.
Jarl:
Att du orkar! Du är inget annat än en insändar pajas som tror på allt som tex Toyota skriver.Jag kan berätta för dig att reklamen ljuger! By the way, läser du ngt annat än Toyota broschyrer och skriver du ngt annat än falska beskyllningar mot tex skribenten "EMME"? Skärp dig Jarl, växt upp!
Låt skatteverket sköta registreringsruljansen via direktkontakt med köpare/säljare i alla affärer där handel sker med alla de som inte är licensierade registergodkända. Dvs stoppa Olle i grind och säkra så att Svensson inte får problem med en bil som är kvar på honom i registret och att de som har miljonskulder och massor av bilar på sig sorteras ut.
För ett antal år sedan sålde Försvaret ut i princip alla fordon äldre än 1987 års modell, alla även helt nya förrådsställda fordon som inte gått en enda meter, allt genom en överenskommelse mellan sossar och dåvarande miljömuppar.
När jag frågade dåvarande försvarsminister Björn von Sudow om anledningen fick jag svaret att de inte var försedda med katalysatorer och övriga anordningar för att uppfylla miljökraven.
Så gott som allt i fordonsväg såldes till en brittisk skrothandlare som skeppade rubbet till Afrika och givetvis blev han snabbt miljardär.
När jag sedan frågade von Sudow hur en helt ny förrådsställd Scania lastbil kunde skita ner mer i Sverige än när den användes i Afrika fick jag inget svar!
Diskutera: Hur ska man få fler bilar till skroten?
Återinför skrotningspremie.
Varför inte skrotbolagen betalar något för bilarna är för att det är ett fruktansvärt jobb och demontera och registrera allt pga miljöbestämmelser.
Skrotningsbolagen betalade 1000-1500:- förr men nu får man ingenting.
Man får vad man betalar för! Med orimliga lagar som ingen kan övervaka och alldeles för låga "panter" får vi de här problemen! Samma sak "i ett nötskal" är engångsförpackningar av diverse slag, som t ex ölburkar där panten fortfarande är endast 50 öre när den rimligen borde vara minst 5 kronor för att uppnå återvinningseffekten!
pengar eller ej! om du har en gammal bil som du ska skrota, så får du inget betalt. men om det kommer någon och köper upp bilen för ett par tusenlappar så är det ju klart att "Svensson" väljer det sista alternativet. han struntar nog i vart bilen tar vägen bara han blir av med den och får extra pengar i handen. sedan måste man ju se varför och hur bilarna används i Afrika! det måste ju finnas en STOR lönsamhet i att frakta så kallat"skrot" hela vägen till Afrika och ändå tjäna pengar på det, folket nere i tredje värden ser det bara som en hjälp och en väg till utväckling när dem får ner uttjänta produkter från Europa. och som man kan läsa i artikeln ovanför om att det skulle stå och läcka olika slags metaller och olja i naturen i Afrika det är nog en stor osanning, afrikanerna tar vara på minsta lilla droppe och använder det till annat! det finns inte en skruv kvar på en skrotbil som dumpats i Afrika, när något är skrot i Afrika så är det helt slut och då har man använt alla delarna till att bygga andra saker, så som hus, leksaker, staket av bakaxlar mm. och om man tänker i återvinningssyfte så är den här metoden en bra metod som bara behöver finslipas och skärpas till med regler! men export utav skrotbilar är ett måste för en utväckling i tredje världen. satsa pengar på utvecklingen och samarbetet mellan Europa och Afrika! detta är ett globalt problem som inte kan lösas med skrotningspremier.
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.