En unik demontering! Den här säkerhetskontrollen av underredet, bakom plastkåporna, görs så gott som aldrig, varken hos serviceverkstäder eller hos bilprovningen.
Vi Bilägare har i omgångar varnat för dold rost under plastkåporna på moderna bilar. Här sätts säkerheten på spel, anser Bo Ericsson, chef för Sveriges Fordonsverkstäders Förening.
Under en presskonferens på tisdagen väcktes frågan på allvar, hos Transportstyrelsen, hos Bilprovningens representanter och hos Konsumentverket.
– Vi har nog inte riktigt förstått fullt ut hur rosten påverkar krocksäkerheten i våra bilar. Det är mycket olyckligt när det inte finns några krav från generalagenterna på verkstäderna att demontera plastkåporna. Dubbelt olyckligt blir det också när regelverket förhindrar bilprovningarnas besiktningstekniker att utföra riktiga kontroller i takt med tiden. Livsviktiga kontroller blir helt enkelt aldrig utförda.
Bo Ericsson går också så långt att han hävdar att hela nollvisionen äventyras, när tillverkarnas rostskyddsfrämjande åtgärder inte lever upp till all övrig utveckling som skett med bilars krockskydd och säkerhetssystem under de senaste decennierna.
– Vid alla krockprov utgår biltillverkaren från att bilen är i ett korrekt skick. Däremot förutser ingen vad som kan hända när en bil är påverkad av rostskador.
Bo Ericsson hänvisar till en undersökning som gjorts på beställning av det tyska försäkringsbolaget Allianz.
– När en rostig bil krockar utlöses den pyrotekniska utrustningen för sent. Dessvärre kan den pyrotekniska tekniken skada passagerarna i stället för att skydda dem.
Till den pyrotekniska utrustningen räknas exempelvis samtliga krockkuddar, för framsäte och för knän och fötter, ytterplatserna och i taket, bältesförsträckarna, krockgardinerna, de aktiva nackskydden, uppfällbara störtbågar och underglidningsskydd. Exempel på försvagningar kan vara infästningar vid stolar, bilbälten och fjäderben. Korrosion av kontakter är naturligtvis också en källa till oro.
Bo Ericsson vänder sig mot biltillverkarna som försvårar kontrollerna, dels för sina egna verkstäder och dels för bilbesiktningen. Dessutom finns det inte några som helst anvisningar om hur bilägarna själva kan bära sig åt för att göra egna kontroller.
I Transportstyrelsens föreskrifter står det att stommen i första hand ska kontrolleras genom en okulärkontroll. Här ska rostskador eller andra skador avslöjas som påverkar fordonets bärighet, körbarhet och krocksäkerhet.
– Och vad har bilprovningens tekniker för hjälpmedel? Jo, en rosthammare som dessutom ska användas med försiktighet och endast i den omfattning som är nödvändig för att avgöra bedömningen, säger Bo Ericsson.
Bilprovningsstationerna står i dag närmast handlingsförlamade när den nya generationens bilmodeller rullar in med plastinklädda underreden. Morgan Isacsson, teknisk konsult hos Bilprovningen har länge försökt att påtala problemen.
– Plastskydden försvårar både lyftning av fram- och bakaxel samt alla de kontroller vi borde göra. Vi måste få klara riktlinjer för att få en godtagbar säkerhetsstandard så att vi kan säkerställa att dolda komponenter som gastankar, rambalkar och bromsrör verkligen kan kontrolleras, men hur det ska fungera tids- och kostnadsmässigt blir den svåraste frågan att lösa.
I papperstidningen av Vi Bilägare som kommer ut till våra prenumeranter i dag och i morgon avslöjar vi vad vi fann när plastskydden demonterades på bilar med gällande rostskyddsgarantier.
Diskutera: Hur ska vi få bukt med det här problemet?
– Vi har nog inte riktigt förstått fullt ut hur rosten påverkar krocksäkerheten i våra bilar. Det är mycket olyckligt när det inte finns några krav från generalagenterna på verkstäderna att demontera plastkåporna. Dubbelt olyckligt blir det också när regelverket förhindrar bilprovningarnas besiktningstekniker att utföra riktiga kontroller i takt med tiden. Livsviktiga kontroller blir helt enkelt aldrig utförda.
Bo Ericsson går också så långt att han hävdar att hela nollvisionen äventyras, när tillverkarnas rostskyddsfrämjande åtgärder inte lever upp till all övrig utveckling som skett med bilars krockskydd och säkerhetssystem under de senaste decennierna.
– Vid alla krockprov utgår biltillverkaren från att bilen är i ett korrekt skick. Däremot förutser ingen vad som kan hända när en bil är påverkad av rostskador.
Bo Ericsson hänvisar till en undersökning som gjorts på beställning av det tyska försäkringsbolaget Allianz.
– När en rostig bil krockar utlöses den pyrotekniska utrustningen för sent. Dessvärre kan den pyrotekniska tekniken skada passagerarna i stället för att skydda dem.
Till den pyrotekniska utrustningen räknas exempelvis samtliga krockkuddar, för framsäte och för knän och fötter, ytterplatserna och i taket, bältesförsträckarna, krockgardinerna, de aktiva nackskydden, uppfällbara störtbågar och underglidningsskydd. Exempel på försvagningar kan vara infästningar vid stolar, bilbälten och fjäderben. Korrosion av kontakter är naturligtvis också en källa till oro.
Bo Ericsson vänder sig mot biltillverkarna som försvårar kontrollerna, dels för sina egna verkstäder och dels för bilbesiktningen. Dessutom finns det inte några som helst anvisningar om hur bilägarna själva kan bära sig åt för att göra egna kontroller.
I Transportstyrelsens föreskrifter står det att stommen i första hand ska kontrolleras genom en okulärkontroll. Här ska rostskador eller andra skador avslöjas som påverkar fordonets bärighet, körbarhet och krocksäkerhet.
– Och vad har bilprovningens tekniker för hjälpmedel? Jo, en rosthammare som dessutom ska användas med försiktighet och endast i den omfattning som är nödvändig för att avgöra bedömningen, säger Bo Ericsson.
Bilprovningsstationerna står i dag närmast handlingsförlamade när den nya generationens bilmodeller rullar in med plastinklädda underreden. Morgan Isacsson, teknisk konsult hos Bilprovningen har länge försökt att påtala problemen.
– Plastskydden försvårar både lyftning av fram- och bakaxel samt alla de kontroller vi borde göra. Vi måste få klara riktlinjer för att få en godtagbar säkerhetsstandard så att vi kan säkerställa att dolda komponenter som gastankar, rambalkar och bromsrör verkligen kan kontrolleras, men hur det ska fungera tids- och kostnadsmässigt blir den svåraste frågan att lösa.
I papperstidningen av Vi Bilägare som kommer ut till våra prenumeranter i dag och i morgon avslöjar vi vad vi fann när plastskydden demonterades på bilar med gällande rostskyddsgarantier.
Diskutera: Hur ska vi få bukt med det här problemet?
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
Där ser man, att köpa en gammal bil i stället för en ny Dacia för samma pris, med hänvisningen till en stjärna mer i krocktestet. Det är nog ingen bra ide.
Så rostiga 2005:or, riktigt dåligt.
Att inte biltillverkarna kunnat förutse detta är otroligt dåligt. Visst, många av dessa delar är av så kraftigt material att de kommer att vara längre än elektroniken. Men de tunnare ställena borde kunna förses med ett bra lager av underredsbehandling redan vid tillverkningen, i synnerhet de som är dolda av plast/plåtskydd.
Vilken biltillverkare vill ha gamla rostfria modeller på marknaden ?
Man vill sälja nya så ofta det bara går.
Sådär illa ser inte ens min 42.000-mila Mercedes från -96 ut under.
Undrar hur de bilarna är skötta...
Sen får man skilja lite på det, rostiga skärmar och dörrar är en sak som påverkar bara marginellt, utan det är det man inte ser som är det farliga. Har en Golf V på jobbet som har rosthål bakom framskärmarna där A-stolpen möter tröskeln. Där är en kritisk punkt.
Sedan behöver kontrollen vid reparationsarbeten bli bättre, ofta när bilar rostar tokmycket har de varit krockade, och de nya delarna är inte ytbehandlade ordentligt.
Varför tar ni inte upp de största orsaken till dessa och alla andra typer av rostskador? Nämligen den helt galet sanslösa spridningen av salt på gator och vägar, som borde lagföras som synnerligen grov skadegörelse, på beställning från kommuner och Trafikverk. Det som inte rostar sönder, rostar fast.
Om ni skulle hitta ett fordon som trafikerat vägar i mellansverige under vintertid som inte är rostskadat, så har ni stor sensationsnyhet.
En ordentlig underredsbehandlig hos någon av de större rostskyddskedjorna, när bilen är några år gammal, skulle kunna rekommenderas. Men är rostskyddet dåligt redan från fabrik bör det göras omgående när bilen är ny. Jag tycker man som bilägare borde ha ett visst egenintresse av att veta hur bilen ser ut under oavsett hur många plastkåpor som sitter i vägen.
Det är nästintill omöjligt att skydda sig från saltet på vägarna, detaljerna under bilarna skulle i så fall tillverkas mera i aluminium rostfritt eller komposit, tungt med rostfritt och dyrt med komposit.
Biltillverkarna är ju som tekniktillverkarna, materielen får inte räcka till dödagar för användaren, då skulle tillverkarna konka. Så det är med beräkning, dom svetsar ihop delarna av övergivna plåtbitar dom skurit bort från dom pressade detaljerna ;)
Vägverket borde kompensera saltningen med Bilskatten, ju mera saltning desto lägre bilskatt. Det är katastrofal o åka i snöslasket i förhållande till en riktig vinterväg, och dessutom flyttas fryspunkten från nollan till 6 - 7 grader kallt med saltningen.
Det är många som är ovetande om den förändringen, och åker på en rejäl överraskning när däcken släpper greppet, så Vägverket måste skylta efter vägarna när det har saltats, för att visa för allmänheten att dom skall vara extra observanta hur vägbanan är.
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.