En fristad för blommor och grönt när ängsmarken försvinner mer och mer.
Forskare från Sveriges Lantbruksuniveristet, SLU, samt Stockholms universitet, har inventerat växter längs 36 vägkanter i Södermanland. Hälften av vägarna var av äldre typ och fanns med på häradskartan från 1901 och andra hälften var nyare vägsträckor från 1950-talet och framåt.
Studien visade att speciellt de äldre vägsträckorna hade rik variation i växtlivet, men även de nyare vägkanterna hade hyfsat bred flora.
De öppna landskapen har minskat i Sverige de senaste 200 åren, på grund av att arealen av naturbetesmark och äng har reducerats. Enligt tidigare forskning kan vägkanter vara en livsviktig miljö för växter när de förlorar mark på annat håll.
Forskarna fann i sin inventering en fjärdedel av ett helt landskaps gräsmarksspecialister på en förhållandevis kort sträcka, till exempel prästkrage, jungfrulin, brudbröd, rödklöver och gulmåra.
– Eftersom det verkar som att äldre vägkanter kan hysa flest gräsmarksarter kan vi lätt använda oss av historiska kartor för att identifiera de som har högst naturvärden. Där kan vi anpassa skötseln med till exempel senare slåtter där växtmaterialet förs bort, säger Alistair Auffret, forskare i landskapsekologi på SLU.
Studien visade att speciellt de äldre vägsträckorna hade rik variation i växtlivet, men även de nyare vägkanterna hade hyfsat bred flora.
De öppna landskapen har minskat i Sverige de senaste 200 åren, på grund av att arealen av naturbetesmark och äng har reducerats. Enligt tidigare forskning kan vägkanter vara en livsviktig miljö för växter när de förlorar mark på annat håll.
Forskarna fann i sin inventering en fjärdedel av ett helt landskaps gräsmarksspecialister på en förhållandevis kort sträcka, till exempel prästkrage, jungfrulin, brudbröd, rödklöver och gulmåra.
– Eftersom det verkar som att äldre vägkanter kan hysa flest gräsmarksarter kan vi lätt använda oss av historiska kartor för att identifiera de som har högst naturvärden. Där kan vi anpassa skötseln med till exempel senare slåtter där växtmaterialet förs bort, säger Alistair Auffret, forskare i landskapsekologi på SLU.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
Vägrenar och kraftledningsgator är de områden som efterliknar gamla slåttermarker mest.
Det är då inget nytt. Detta har Vägverket/Trafikverket jobbat med i tiotals år.
https://trafikverket.ineko.se/se/artrika-väg-och-järnvägsmiljöer
Lupiner är fina !
Det ser Trafikverket till att klippa bort fort som fan.Tyvärr.
Men så värst gamla är ändå inte dikena. De grävs ju ur med några års mellanrum och då återstår ju bara jord.
Lupiner är invasiva och hör inte hemma i svensk flora. Så man till och med gräver bort dom.
Thommys, diken grävs inte ur med några års mellanrum, snarare med några tiotals år.
Man till och med anpassar slåtter av slänter för att blommorna skall hinna blomma klart och sätta frön.
Guran. Det stämmer inte där jag bor. Det går max 10 år, sedan kommer en grävmaskin och skalar bort all växtlighet så att det enbart återstår jord. Efter det kommer en lastbil med grus och lägger en rand mellan vägen och dikesslänten. Vägen är Trafikverkets.
Ja 10 år är betydligt mer än några år. Och det är bara innerslänt och dikesbotten som vanligen rensas. Men intervallet varierar beroende på väg och markens beskaffenhet.
Men nu var det på 90-talet jag jobbade på Vägverket, men jag tror inte underhållet har ökat sedan dess då det på den tiden fanns mer pengar till drift och underhåll av vägarna.
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.