Om du vill ha en är det dags att raska på. Lagret av T2-bussar lika fina som den apelsinfärgade på bilderna är mer eller mindre redan slut, många har gått till Tyskland och Holland. Priserna är stigande och det lönar sig att dammsuga marknaden efter en T2 som är i så nära originalskick som möjligt. Både som investering och för att ditt nya, bussiga liv ska bli hyfsat friktionsfritt. Kom ihåg att det handlar om bilar med 40 år på nacken.
Skippa skunkar som annonseras för några tusenlappar, även om ägarna verkar vara riktiga entusiaster. Det finns gott om dem i den här svängen. Bestäm om du kan leva med stora blomdekaler på karosssidorna eller inte. Tål du madrassfuktiga campingombyggen, nedkörda midsommarfirare med kringrullande ölflaskor under andra stolsraden, kan du tåla artbastarder som fått en Volvo B20 mellan bakhjulen? Nej. Gå ut på marknaden med bestämd blick! Rost ska du leta efter i stort sett överallt.
Du kommer garanterat någon gång att behöva hissa upp din buss – domkraftsfästena är lätta att kolla men dyra att byta. Kolla efter rost i golv, hjulhus, överallt! Skjutdörren ska löpa som den ska, annars kan den, just det, lossna. Kolla värmekamrarna, de är dyra och svåra att byta. Oljeläckage, nja, oljebyten, absolut, oljekylare, måste fungera – väldigt viktiga punkter att bocka av. När du sedan hittar rätt är du bara att gratulera!
Diskutera: Vilken klassisk minibuss skulle du vilja ha i garaget?
Nypris: 26 200 kr.
Värde idag: 5 000–65 000 kr.
Motor: Fyrcylindrig boxermotor med stötstänger, två ventiler per cylinder. Luftkylning. Volym 1 679 cm3. Max effekt 66 hk DIN vid 4 800 v/min. Max vridmoment 109 Nm vid 3 200 v/min.
Kraftöverföring: Längsmonterad motor bak, bakhjulsdrift via dubbelledade drivaxlar. Fyrväxlad manuell låda.
Mått: L 442/B 177/H 194 cm. Vikt
1 450 kg. Tank 57 liter.
Fjädring/hjulställ: Längslänkar och torsionsfjädring fram och bak, krängningshämmare fram. Hydrauliska stötdämpare fram/bak.
Styrning: Rullstyrväxel. Vändcirkel 11,3 m
Bromsar: Skivor fram och trummor bak. Servo.
Fartresurser: Toppfart 127 km/tim. Acc. 0 – 90 km/tim 20,5 s.
Förbrukning: 1,07 l/mil.
1968 Den nya modellen var 16 cm längre och hade högre lastkapacitet. Karossen som var byggd med dubbelplåt i vissa delar för en bättre vridstyvhet. Skjutdörr var standard. Bakvagnen var nu fyrledad. Motorn var den största som fanns att få från Typ 1 – 1 600 kubik och 47 hästar.
1970 Den speciella, kromade innerbackspegeln försvinner.
1971 Högre effekt, 50 hästkrafter. Skivbromsar fram.
1972 VW-loggan försvinner från tanklocket, synd. Större kylluftsintag. Större och kantigare bakljus. Typ 4-motorn (från 411:an) introduceras som option med 66 hk.
1973 Mindre frontemblem. Emblemet på bakluckan försvinner. Nya, kantiga stötfångare och högre blinkersplacering. Automat som tillval.
1974 Typ 4 motorn blir större, volym 1,8 liter och 68 hk. Insprutning på USA-modeller, något senare på övriga marknader som option.
1976 Typ 4-motorn förstoras igen, till två liter. Får 70 hk.
1977 Insprutningsmotorerna får hydrauliska lyftare.
1979 USA-modellen får katalysator. Tillverkningen (i Tyskland) upphör i oktober.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
Jag hade ett par fokabussar i jobbet på 60-talet. Kroppen minns fortfarande exakt hur de var att köra, hur det var att använda växelspaken, hur lite det hände när man gasade. Den upprätta sittställningen var inte alls tröttande. Det berodde nog på att den gick att variera mycket mer än i bilar där man hålls mer eller mindre fastlåst i sätet.
Volkswagen T1 från 60-talet, skulle jag gärna vilja ha.
Hade en 80-talare, den med vattenkyld motor. Bra värme i den och en utomordentlig familjebil för en husägare.
De sista T2 tillverkades i Brasilien för lite mer än ett år sedan. Finns fortfarande fabriksnya att köpa i England (ombyggda i England till husbilar).
Köpläge!?
http://www.danburymotorcaravans.com/models/model.aspx?modelID=1
Körde en del såna här och även efterträdaren T3 när jag gjorde lumpen.
Hopplöst undermotoriserade, extremt vag och yvig styrning och flera meter mellan växel-lägena som det kändes...
Men visst hade de kanske en viss charm ändå...
Men "Vilken klassisk minibuss skulle du vilja ha i garaget?" Jo, efter en snabb googling så hittade jag en bil jag helt glömt bort; Stout Scarab, världens kanske första mpv:
http://assets.blog.hemmings.com/wp-content/uploads//2012/04/StoutScarab_1200.jpg
Men bara för att flukta på i garaget, funkar nog bara sådär i vardagen...
Körde just den där på bild när jag jobbade på SJ när jag var pöjk.
De hade en armada av dem och jag började fattade detta med tysk kvalitet, så mycket stryk de bilarna tog men alla fungerade de klanderfritt och luktade fane mig alltid nybil eller i vart fall specifikt vilket jag än idag kopplar med kvalitet. Visst blev de kontinuerligt översedda men med allt kånk o alla typer av förare...
Hatten av!
En sådan och ingen annan.
Äldre VW är lätta att konvertera till eldrift då elmotorn bara behöver bultas fast direkt där förbräningsmotorn satt på växellådan. http://www.ev4unow.com/BugKitParts.html
T1 är så mycket coolare. T2 har väldigt lite av den charmen som T1 har. Kört ett par T2 som kommunen hade på den "gamla goda tiden". Jag har aldrig varken nu eller tidigare kört ett fordon med sladdrigare växelspak och suddiga lägen. Man fick vispa runt och gissa varje gång. Kul för mig, mindre kul för kommunens verkstad............ :-D
T1 hade lika sladdrig spak, speciellt när länkaget blev slitet.
Jag minns den första T1 jag körde, en kompis köpte den att ha som raggarbil!
25hk och osynkad låda.
Se det var ett fartfenomen som krävde sin förare. :o)
Sladdrigheten i växelspaken var mycket riktigt makalös, men T2:ans charm fanns där ändå - men T3:an (båda fanns i luftvärnet) var betydligt roligare att köra, kanske för att det inte behövdes så mycket fart för att det skulle kännas som hyfsat med fart.
Paginering
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.