Vi Bilägares forum

Hej på er,

Till slut verkar det blivit dags att skilja från min Mazda, en 2.5 Sport från 2008, och växla över till eldriven Mini till vardags för mig.
Men det är inte utan en liten tår i ögat. Detta har varit en av de bästa bil jag någonsin ägt.

Jag köpte bilen 2013, och den hade då gått ca. 7000mil. Bilen hade haft två ägare innan mig som till synes hade tagit hand om den. Bilen hade fått en Ditec behandling vid ca. 2000mil och några enklare rekondningar efter det. Lacken var i färgen "Crysal White", vitt med lite pearleffekt på, som är toksnygg, men ack vad asfaltsprickarna syns på den på vintern...

Det som lockade med bilen var både utseendet, hur kul den var att köra, drivlinan samt att det utan problem gick att stuva in familjen med packning i den.

Motor och växellåda finns egentligen absolut inget att klaga på. 2.5ls fyran är ta mig f*n en pärla. Tillräckligt stark på lågvarv med en liten extra knuff över 3500-4000rpm. Eftersom det är en sugmotor så känns den på något sätt lite mer med på noterna än en överladdad variant som bara kräks upp vrid och sedan är det inte mer med det. Och framför allt, inget har strulat på den, inte ens en liten vakumslang som vittrat sönder eller givare som gett upp. Den har fått ny olja (kanske lite oftare än den ska) och lite annat smått och gått och varit nöjd med det.
Till detta kommer en växellåda med perfekt känsla i spak som man mer än gärna använder ( det är ju trots allt en sugmotor). Distinkta kort slag med "skära i smör"-känsla. Växellådan har faktiskt serviceintervall på oljebyten, men där får jag erkänna att jag slarvat lite. Har bara bytt olja i lådan 1 gång i min ägo ( det skulle förmodligen bytts 1-2ggr till).

Väghållningsmässigt så har Mazda fått till en ypperlig kompromiss. Främst av allt är bilen relativt lätt, 1400kg, vilket jag tycker är A och O för att en bil ska kännas levande när man "kastar" den runt en kurva. Styrning har rätt "tyngd" och är härligt alert. Detta har dock en nackdel på långfärd då den kan upplevas som lite nervös vid motorvägslunk. Men man vänjer sig som Kjell Höglund sade... Orginal sitter det bilsteindämpare på den. Vet inte vilka men de har gjort ett bra jobb. Bak fick jag byta ut både dämparna vid 20 000 mil, vilket jag tycker är godkänt. Jag bytte till Bilstein B6 (Sport) vilket jag haft förut och tycker det är en bra kompromiss mellan komfort och väghållning. Det gäller för övrigt chassisättningen i hela bilen. En bra kompromiss. Det finns komfortablare bilar, men de är inte lika roliga att köra, och så finns det bilar med bättre väghållning, men de är inte lika komfortabla.

Hela vår familj har också trivts ypperligt invändigt i bilen. När vi köpte den så var vi 4 i famlijen och tyckte att vi inte behövde någon bullrig kombi längre. Men sedan hände livet och vi blev 5. Trots det så har ingen av barnen klagat på baksätesutrymmet. Packningsmässigt så har bilen en rejält bagageutrymme, som bl.a. sväljer 4st 18" sommarhjul utan problem.

Utrustningsmässigt så har denna bil typ allt man kunde få 2008, parkeringssensorer fram och bak, helskinnklädsel, BOSE-ljud ( grymt bra ljud), däckstryckssensorer, Xenonljus, förarstol med minne m.m. Vissa material invändigt känns förvisso lite åt det billigare hållet, men på det hela så har det varit trivsamt i kupén.

Hur har det varit med Mazdas "akilleshälar" buller och rost då?
Ptja. Det är inte den tystaste bil jag har åkt, men med väljer man rätt däck så blir det avsevärt bättre. Bilen har original 18" med däck i dimension 225/45 så förutsättningarna är väl inte de bästa heller. Det ska dock tilläggas att det mesta av bullret börjar över 90km/h så det är mest vid motorvägskörning som det märks. Det ska tilläggas att bilen varvar en del. runt 2900rpm i 110km/h. Tydligen så har man gjort så eftersom det är en sugmotor så man ska slippa växla ner vid omkörning. En liten miss tycker jag. Med en sådan bra växellåda så kan man gott få växla ner lite då och då.

Rost då? Mitt exemplar har klarat såg ypperligt. Men jag gjorde en komplett rostskyddsbehandling med Noxudol när jag köpte bilen 2013 och en kompletterande under bilen 2017. Under finns det inte mer en lite ytrost på några ställen. Lackmässigt så känns lacken "tjock" och välgjord. Det tar en väldans tid för stenskott att börja rosta så även galvaniseringen verkar bra. Jag gillar att tvätta och ta hand om lacken på mina bilar så bilen har fått några poleringar och vaxningar, vilket kanske bidragit till att den hållit sig så fin länge. Jag skulle jag vilja säga att den är så "rostfri" som en bil kan vara efter 13 år och 24 000 mil. För de som varit tveksamma till lösningsmedelsfritt rostskydd så anser i alla fall jag att Noxudol funkar kanoners trots avsaknaden av det.

Har inget strulat på bilen då? Jo, men mindre än man tror. Som jag skrev ovan har jag fått byta stötdämpare bak vid 20 000 mil. Utöver det ett hjullager vid 23 000 mil, en parkeringssensor vid 18 000 mil, bromsskivor fram vid 23 000 mil och bromsok och skivor bak vid 23 400mil samt avgassystemet (halvsats) vid 22 000 mil. Just avgassystemet var tydligen ovanligt att det gick sönder då hela är i rostfritt original. Men på mitt så hade ett fäste gått sönder vilket gjort att det "hamnat" i spänn och spruckigt till slut.
Rätt smärtfritt och ungefär så som jag tycker en modern bil ska hålla. Kanske har det bidragit att jag tagit hand om bilen men det mesta känns välbyggt och rejält.

Nu ligger bilen på blocket för en skitsumma, och eventuellt kommer det en och kikar på bilen och tar den med hem idag. Den som köper bilen tror jag får ett fynd för det lär vara många problemfria mil kvar i den. Egentligen vill jag stoppa undan den och spara, kanske av nostalgiska skäl, kanske för att ta fram någon gång när alla kör på el, men jag har ingen plats att ha en bil stående. Sedan brukar stående bilar inte fungera så bra efter några år, bättre att någon annan får nytta av den.

Ska se om jag kan få upp några bilder på min pärla, verkar inte funka just nu.