Tidigare har jag skrivit att jag blivit kladdig när jag har tankat diesel och några här svarade att det inte händer. Idag skulle jag för första gången på flera år fylla en tank med diesel, en markvibrator som jag hade hyrt. Tamejsjutton så kladdig jag blev och fast jag tvättade händerna flera gånger stank eländet i flera timmar efteråt.
Äckliga sörja till bränsle!
Kommentarer
Också min erfarenhet när jag körde diesel.
Nu för tiden är det ju små problem, annat var det på 80-talet när man var tvungen att dela pump med tradare och andra transportbilar på de flesta ställen.
Då var det inte bara handtagen som var kladdiga, ofta var terrängen runt så full av olja att man var tvungen att tvätta skorna innan man kunde gå in i bilen.
Nu tycker jag det är rent.
Det fanns en "lastbilsknapp" så det kanske gör det grisigare.
Tankar bensin regelbundet och det är aldrig lika illa.
Ja, diesel på backen förekom också och gav en oangenäm doft i bilen när man satte sig i bilen med nerladdade sulor.
Jag åker diesel idag också, men i ett fordon där det passar bättre, tåg. Jag trodde att man hade lämnat den teknologin, men det brummar, ryker och luktar illa. Strax passerar jag Stora Bält.
Eftersom jag tröttnade på att åka tåg hyrde jag en bil på SIXT i Århus. De tog det minsta de hade tillgängligt och även den går på diesel, men jag har inte tankat ännu. Det är en DS7 och det är lite intressant att man fått den att skilja sig så mycket från den Grandland jag ofta kör. Mitt första problem var att hitta startknappen. Det kändes ologiskt att leta mitt på instrumentpanelen, men där fanns den. Stolarna är i ett material som känns som att det inte släpper igenom luft. Jag har inte hittat nån knapp för fläktar i stolarna, men den kanske sitter i bagageutrymmet om den finns. Stolarna saknar lårstöd vilket känns i benen efter att ha kört 30 mil utan stopp. Man får ju passa på när man kör diesel.
Allting är utformat som romber eller delar av romber. Det gör att bränslemätarens brandgula stapel ser ut som att en visarnål har lossnat och ligger kvar lite på snedd.
Jag antar att bilen är avstämd för att vara mjuk att åka i, men det gör att reaktionen när man vrider på ratten främst är att bilen lutar omkull och efter en stund börjar den byta riktning. Däremot är den pigg på att vrida sig ur riktning på motorväg. Trots att man inte vrider på ratten kan den smyga iväg pga ojämnheter i vägen och styrningen ger ingen information om att det händer.
Jag tror inte jag ska köpa en sån.
Cittra, vad hade du förväntat dig. Skräp. Efter att ha bott i Frankrike 5år så har jag inget övers för franska bilar.
Jag har ju flera Stellantisbilar. De funkar oftast bra även om den här var lite utspökad. En kollega skrattade högt när hon såg startknappen. Det enda positiva här var materialet på delar av inredningen, något som påminner om alcantara.
När jag tankade den fanns det plasthandskar bredvid pumpen så jag slapp kladd.
Mäkinen har tidigare vittnat om sin känslighet för bilsvaj och anlag för åksjuka. Citroen och DS är bilar helt dedikerade till komfort och mjuk körning, helt avsaknad av körglädje och "rolighet.". Föga förvånande att de är olämpliga bilval för honom...
Stopp och belägg!
Den var inte alls svajig som en Volvo XC40 eller XC60, men sävlig i reaktionerna. Jag blev inte illamående i DS7 trots flera timmar bakom ratten.
Mäkinen:
Va, är XC40 och XC60 svajiga??? Har du öht kört dem, tvivlar faktiskt på det.
Jag har kört båda två när vi letade bil till min fru. Volvo har för vana att låta bilarna gunga odämpat någon centimeter runt nolläget på fjädringen. När man kör på relativt slät väg gör det att det känns som att sitta i en båt. Det får mig att må fysiskt illa.
När fjädringen gör större rörelser dämpas det bättre, men så dåliga är vägarna sällan.
DS7 är mjukare för stora rörelser, men dämpad redan från början.
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.