Tänkte det kunde vara intressant att diskutera varför ni på forumet byter bil egentligen. Rätt underhållen borde en modern bil hålla minst 10-15 år, men de flesta verkar byta mycket oftare än så. Hittills har jag själv inte varit så bra på att behålla mina bilar. Tog körkort relativt sent i livet och har i år haft körkort i 10 år. Under dessa 10 år har jag hunnit byta bil två gånger. Min bilhistorik ser ut så här:
- Bmw 118d, min första bil. Köptes ny 2008 och var då miljöbil. Såldes 2011 för att jag tröttnat på den högt växlade manuella lådan och den dåligt dämpade dieselmotorn. Framkomligheten i snö var inget vidare heller. Var också trött på de dåliga utrymmena.
-Skoda Superb combi1.8 tsi. Köptes lite som en reaktion på den trånga BMW:n. Var även saligt trött på att växla manuellt i Stockholmsköerna. Utrymmesmässigt fanns det inget att klaga på, men tröttnade på vägbullret och den ljudliga fjädringen. Framförallt tröttnade jag dock på att fylla på motorolja var 100:e mil.
-Bmw X3. Denna gång försökte jag göra hemläxan ordentligt och provkörde en mängd olika bilar innan jag bestämde mig. Blev en X3:a på grund av sittkomforten, innerutrymmena och köregenskaperna. Har hittills inte hittat någon bil jag skulle vilja ha istället så tänker nog behålla denna några år till.
Kommentarer
Vill ha en bil med garanti och krånglar bilen så vill jag inte heller ha den kvar.
Instämmer med junkers. Byter ca vart 4e år och då behöver jag aldrig byta däck eller göra några större servicar o (förhoppningsvis) inga reparationer. Sen lider jag av en sjukdom som heter bilbytarfeber, så redan ett par månader efter bilbyte börjar jag fundera vad jag ska köpa nästa gång. =)
Visst håller en bil många år, men moderna bilar kan drabbas av dyra reparationer efter några år och jag har ingen lust äga en bil som kan få nåt dyrt fel eller bli stående längs vägen. Sen är det ju min hobby att byta bil... ;-) Behåller jag bilen längre har jag ju ingen hobby längre.
Första köpte jag begagnad av mina föräldrar som haft den sedan ny. Till slut började det bli mer och mer reparationer och innan något dyrt gick så bytte jag. Mazda 626 såldes.
Sedan blev det en ny bil. Efter sex år började vi fundera på en ny. Jag känner mig själv - sådant här kan ta år! Jag visste också att en del större kostnader började krypa närmre. Bytet blev dock tidigare än tänkt. Mazda 6 skrotades på E18...
Nu en ny igen. Planen är runt 8-10 år. Därefter brukar det bli dyrare reparationer, såsom kondensorn till AC. Kylaren ligger nog ofta nära till hands den med. Bromsok likaså. Försäkringar börjar gå mot sitt slut. Alltså blir det till att fundera på en ny kring framåt 2025. Om inget oväntat inträffar...
Lite som Rutger - byter runt vart 4:e år för att förhoppningsvis slippa dyrbara bekymmer. Sen är det alltid kul med nya bilar med ny teknik. Har börjat reka läget inför nästa byte men inte riktigt hittat nåt som passar ännu - å andra sidan är det säkert minst 1 år innan det är dags. Har inga krav på stora bilar och gillar mycket "bang for the buck's"...:) Men trots allt så finns det ett antal grundkrav som långt ifrån alla bilar uppfyller - i alla fall om man också räknar med den ekonomiska biten. Sen är det rätt intressant med eldrivna bilar men tyvärr tycker jag att prislappen fortfarande är alltför hög.
Mest för att det är kul med något nytt
Men mina två tidigare BMW bytte jag för
1 fick ont i höfterna av klämmande sportsäten
2 fick ont i högre delen av ryggen av en jäkla valk i sätets överkant, och att garantin gått ut med troligen dyra reparationen. Bägge såldes när dom gått ca 9000 mil. Men kostade inte på en krona i service, alla reparationer togs på garanti och service är inkluderat i priset.
Men i dag finner jag ingen BMW som jag trivs med.
Däremot är frugans nya I20 helt ok, franförallt sitter jag bra i bilen och växellådan är som en dröm och den lilla 84 hästars motorn räcker till. Och att den bara tra halvliter bensin är inte heller fel.
Så får se vad nästa egna bil blir....
Någonstans har allt sin ände och att det har hänt mycket på bilfronten på 10år som jag inte förutsåg för tio år sedan.
Gjorde misstaget att köpa en ny KIA Venga 2010 som snabbt kom efter i tekniklöpet, en ålderdomlig och törstig motor och simpla säkerhetssystem..ett i vårt tycke felköp så här i efterhand och att den gick vidare efter bara tre år dock med +-0 då KIA säljer bra.
Det blev en ny Opel Adam-13 som nu står och väger...lite väl liten tycker frugan idag och att hon nu vill ha en automatlåda och med plats för även våra två hundar.
En Fabia combi kan jag tänka igen men att det lär inte röna något gehör idag heller.
OK jag är åter på G och vi ska ta och utröna detta väldigt noga vilken andra bil som vi bör ha och sedan får det vara bra med våra bilar vilket brukar betyda 10år.
Ekonomin avgör givetvis hur mycket som man kan hålla på...roligt skulle jag inte vilja påstå att det är, bilköp är den sämsta affär som finns.
Skoda Fabia lär inte uppleva som någon musiköra.
Vad är det för årsmodell?
En ny i så fall eller som bättre begagnad.
Om vi ska prata musiköra så finns det betydligt värre bilar i denna klassen och över...
Nu ska inte Octavia klubben bli till sig i byxan men jag vidhåller att VW gör bättre bilar mot de flesta och jag var inne på en maxad Fabia kombi med automat för tre år sedan och till ett bra pris men att min bättre hälft ville inte lyssna på det örat, jag tror bestämt att hon hade blivit lyckligare med en Fabia Combi mot Opeln som hon har nu.
Fabian är en bra bil och jag har gett rådet till min dotter att beakta Fabia Combi som de första riktiga familjebilen, mja.. mågen kan jag glömma för han drömmer om feta premium åk...
Det är inte mycket som kan bli helt fel med en Fabia, hårresande är den inte men ok i toppspec, en förnuftig bil och idag snyggare än Octavia.
Nuvarande nya Fabia årsmodell 2017 - 2018 med samma utrustning tror jag om det stämmer annars 2018 blir bättre.
Visst är fräck och snyggare Fabia som idag än gamla modellen :-)
Efter 37 år med 1000 kronors bilar och ständigt skruvande så tillåter ekonomin numera en billig ekonomisk bil.
Tredje nya nu och det verkar bli som ett gift med nybil.
Ett år gammal och man börjar fundera på nästa.
Det är helt sanslöst egentligen och målet är att nästa nya skall bli en laddhybrid om ett eller två år eller kanske tre.
Villkoret är golf klassen och ett vettigt pris mellan 200-250 tusen och den skall vara lika vettig som octavian.
Risken är att jag måste göra lite avkall på något av det vettiga i den bilen om det skall bli en ladd hybrid i framtiden.
Eldrift är definitivt intressant men frågan är om en mera komplicerad laddhybrid är målet ? Ett alternativ för oss skulle kunna vara en "riktig" elbil för vårt primära bruk och att hustrun byter upp sig en klass till t ex en ny Fabia eller annat i den klassen. Då skulle vi kunna nyttja den bilen för de ytterst få resor varje år som skulle vara komplicerade med en elbil. Och inte minst för att kunna dra båtkärra och släpkärra nån gång emellanåt. Visst - lite obekvämare än dagens alternativ men inte oöverstigligt de få gånger det behövs.
Ja - man måste se helheten och vara beredd att försaka nåt för att istället få nåt annat.
Kia har kampanjpris 316 kkr just nu på Soul EV, som blir 256 kkr med bonus 60 kkr (väl?) efter halvårsskiftet. Litet samma stil som Golf SV? :-) Även om Soul är en litet äldre modell och räckvidden inte är i klass med nyare bilar så är det kanske svårt att få bättre pris/prestanda? Och om man som ni har ett alternativ för lånnga resor så är el-räckvidden kanske inte helt avgörande?
Själv skulle jag också gärna ha en elbil (skulle fungera för minst 95% av körningarna) men eftersom vi har en enda bil (och inte vill ha fler!) så är det de där 5% som spökar litet... Precis som du så är jag skeptisk till en "hel" laddhybrid med två kompletta drivlinor (och det är förstås därför jag tjatar om range extenders! :-) ). Vår Yeti får nog rulla minst ett eller två år till så får vi se vad som dyker upp på marknader under tiden!
ToRy - det är inte aktuellt att byta de närmaste månaderna utan bytet ligger snarare ett drygt år framåt så dagens kampanjer är tyvärr inte så intressanta - och inte heller Kia Soul EV vilken jag provkört när den introducerades. Inget fel på eldriften, den var riktigt snål, men resten av "paketet" skulle inte fungera som jag vill, tyvärr. Sen måste det i så fall kombineras med ett bilbyte även för hustrun eftersom jag måste ha dragkapacitet på en av bilarna i alla fall.
Beträffande plugin-hybrider så redovisade ju en motortidning (AMS ?) häromveckan att många av dessa hade väldigt höga servicekostnader och det är ju inte heller nån höjdare för den som köper bil privat.
Ok — om drygt ett år lär det ha kommit ut ett antal nya modeller mer el i drivlinan på marknaden.
Jag såg att höga servicekostnader diskuterades i någon annan tråd, och det är förstås helt logiskt eftersom drivlinan är mer komplicerad. Ytterligare ett skäl för enkel förbränningsmotordel (läs: range extender)... :-)
Fast vanlig service, typ byta olja och filter + pricka för en massa ointressanta punkter, borde ju egentligen inte kosta mera för en plugin-hybrid än för motsvarande bensindrivna. Eldrivlinan lär man väl knappast göra nån förebyggande/underhållsservice på utan det är rimligen bensinmotor-drivlinan. Fast det är ju ett bekvämt sätt för bilföretagen att öka service-intäkterna.
Min bil har ett väsentligt högre värde för mig än för marknaden tror jag. Så därför är det väldigt dumt att byta. När min egen uppskattning av bilen närmar sig marknadens så börjar jag kika efter potentiella nybilsobjekt. Mao - jag ser inget egenvärde i själva bytandet. Peder Karlsson är en i***t i mina ögon, men en rolig i***t.
Jag byter för att jag vill ha något annat. Från början köpte jag bilar för enstaka tusenlappar och det var ibland kort brinntid på dem. Räknade nyligen ut att jag haft 78 bilar sen körkortet kom till mig 1988.
Man köper nåt som verkar kul eller praktiskt och sen inser man att bilen har en egenskap man ogillar. Växellådan kanske går av på mitten eller folk envisas med att försöka stjäla den till exempel.
Det blir ytterligare ett par kontrollpunkter förstås som de tar betalt för, och så kan de kanske hävda att förbränningsmotorn går på ett mer ofördelaktigt sätt jämfört med en vanlig bil (kortare driftperioder? längre intervall mellan användning?) så då krävs litet extra service?
När jag sökte på Soul EV såg jag att den uppdateras senare i år:
https://alltomelbil.se/ny-generation-av-kia-soul-ev-ar/
Ska bli i intressant att se!
Jag har bilar rätt länge 10+ åtminstone de jag trivts med. Men till slut så går dom sönder så ofta att det stör mig i min vardag.
Numera är det sällan på grund av några nämnvärda fel utan för att man blir sugen på något nytt.
Vart 4-5 år.
Skulle det inte vara för man samåker med folk så skulle jag köra längre.
Så fort någon köper nytt så blir man sugen, nybilsdoft är nåt speciellt.
Bytte senast Volvon som var snabb, praktisk och tråkig, mot BMW som är snabb, kul och opraktisk.
Varför ?? Saknade en kul bil med bra väghållning. Har haft lika många anledningar att byta bil som jag haft bilar (drygt 150 st) så jag har inget stående skäl att byta bil.
Pratade med grannen idag, deras bil fyller 20 i år, dom kännde ingen anledning till att byta för stunden " vi ska byta om den går sönder, eller om vi känner att det är dax för automat"
Läser man kommentarerna här så verkar en anledning vara just rädsla för stora kostnader. Själv tror jag dock att den absolut största kostnaden är att byta bil. Om man sköter om sin bil och servar den enligt plan så borde den hålla i minst 20000 mil. Den största kostnaden jag kan tänka mig på en bil är väl motor- och eller växellådsbyte. En sådan reparation kan ju utan problem överstiga bilens värde. Men rätt underhållen så borde en bra konstruerad bilmotor hålla åtminstone 20000 mil. Visst slits ju även bromsar och hjulupphängningsdetaljer, och dessa är inte gratis att byta. Men i jämförelse med kostnaden för en helt ny bil så är det inte så mycket penagar i slutändan. Själv känner jag som så att ska jag byta i dagsläget så måste det bli till en bil som är en ordentlig förbättring på alla plan. Alltså en bil som jag sitter ännu bättre i, som går avsevärt mycket tystare m.m. Känns som det kan bli dyrt...
Det är väl till slut mest att, jahapp.. Nya ok och skivor och klossar: 6.000 spänn eller mer. Plus arbetet för att byta på ett par tusen.
Aj då, en ABS-sensor rök visst: 3.000 spänn. Plus 1.500 för att byta.
Och så kylaren för 8.000 spänn.
Typiskt, där åkte luftkonditioneringen: 12.000 spänn.
Så var det nya däck igen ja, suck, både sommar och vinter: 6.000 plus 6.000 = 12.000.
Åhnej, drivknutsdamasken! Tur den bara kostar 200 spänn, just det, arbete för att riva halva bilen för att komma åt var visst 3.000.
Glömde lägga på hyrbil, och så inkomstbortfall då för alla timmar tur och retur verkstaden.
Vad mer skall gå sönder nu då?
Just det, bilen är värd drygt 50.000 kronor.... Hel.
Till slut blir felen så överhängande eller så pass många och dyra så stilleståndet blir kännbart så det faktiskt kostar mer än det smakar.
Sälj för 50 hel, eller reparera för 20.000 och sedan går den sönder igen och du säljer den för 25.000 trasig.
Skodaägare - tror att du har helt rätt att en av de stora orsakerna är rädslan för att nåt skall gå sönder och i dagens komplicerade bilar är det mycket som kan fallera och det blir oftast dyrt. Gissar att väl tilltagen garantitid skulle kunna sträcka ut bytesintervallet för de som våndas av denna orsak.
Sen kan det ju också vara så att man vill få tillgång till nya funktioner som man inte har i sin nuvarande bil - t ex autobroms och adaptiv farthållare för att ta ett exempel. Eller varför inte automatlåda... Det finns nog många orsaker trots allt.
Det är klart att om man upplever att bilen går sönder hela tiden så vill man kanske byta, men det finns de som verkar trivas med sin bil så mycket att de reparerar den i alla oändlighet. Här är en mycket intressant forumtråd på tyska:
http://www.bmw-forum.de/viewtopic.php?t=18984&start=0&postdays=0&postorder=asc&highlight=winterreifen
Och här är en komplett lista av alla reparationer under 8 års bilägande (scrolla ned lite):
http://www.bmw-forum.de/viewtopic.php?t=18984&postdays=0&postorder=asc&highlight=winterreifen&start=105
En man som körde sin BMW 530d i över 100000 mil(!) med originalmotorn. Det första inlägget är mycket intressant, där han redovisar reparationskostnaderna utöver vanlig service. Han körde så mycket att det var reparationer varje år. Räknade lite själv, och under de 8 första åren av bilägandet så lade han ut strax över 2000 Euro på reparationer om året. Detta inkluderar dock byte av automatlåda vid 80000 mil(!). Efter 9 år och 118000 mil så tvingades han skrota bilen efter en krock.
Tycker hans bilägande visar att väljer man rätt bilmodell så kan man köra den riktigt länge. Visst är det trist när bilen går sönder om man måste reparera den, men tror det ska mycket till innan reparationerna blir dyrare än en ny bil.
De har kanske lite andra priser där också?
Min Mazda 626 kostade EN sensor för ABS bak 3.000 kronor. Plus arbete.
Jag bytte själv och det innebar att riva halva inredningen i bagageutrymmet enligt modellen börja i en hörna och arbeta sig fram till andra hörnan där man hade kontakten som skulle kopplas loss...
Två sensorer bytte jag - den första hittade jag på skroten, den andra var en ny till årsmodellen efter. Då kostade samma sensor bara 1.250 :-s Men fel kontakt och sladden var kortare, men en sidavbitare, krympslang och lite lödning löste ju den biten (sladden kostade drygt 3.000 kronor/meter räknade jag ut :-p ).
Så ja, alltså, det blir ju, väldigt dyrt ibland, plus verkstadskostnader som kan vara löjligt höga.
Visst kostar det att byta bil. Men det är ju något man planerat, till skillnad från reparationer som är oförutsedda utgifter. Dessutom känns det ju inte som att man får nåt för pengarna när man reparerar en bil. Den ska bara fås i funktionsdugligt skick igen, dvs som den var innan den gick sönder och då känns kostnaden ännu dyrare. Då är det ju avsevärt roligare att köpa en ny bil, med nya finesser och fördelar jämfört med den gamla man tröttnat på. Vissa kanske ser en trygghet att ha kvar samma bil, som man lärt känna, i många år. Jag skulle aldrig stå ut åka i samma bil 10år eller mer. Livet är för kort för det. Det är nog enbart om jag drabbades av dålig ekonomi som jag skulle tvingad behålla samma bil länge. När jag var yngre var ekonomin sämre, men då köpte jag istället begagnade bilar o bytte vartannat år istället. =) Så 4-5år känns länge för mig att behålla en bil numer... Jag har svårt att se nån bil som skulle göra mig så nöjd att jag inte vill byta inom ca5år... Skulle däremot självkörande bilar bli ett lagkrav, då självdör nog mitt behov av att byta bil...
Beror ju på vad man har för bil som sagt. Provkörde en Audi Q5 idag, som fått väldigt bra kritik för sin komfort och låga ljudnivå. Och visst det var väl inget större fel på den, men jag fick inget enormt habegär direkt. Tyckte den kändes ganska gungig på vägen jämfört med min X3:a. Även om den helt klart gick tystare. Ärligt talat vet jag inte vad jag skulle byta till för bil idag om jag ska hålla mig till ungefär samma prisklass.
Efter att ha tillbringat halva dagen i en Mazda CX-3 automat på Lettiska landsbygden vet jag åtminstone en modell som inte blir aktuell vid nästa byte. Köpsuget uteblev helt.
Provat MB GLC? Men gillar du X3 bäst så är väl en nyare X3 det givna valet när det känns dags.
Håller med Skodaägare att man numera sällan upplever nån avsevärd förbättring när man provkör en ny bil och i vissa fall kan det t o m vara tvärtom. Fast det hindrar ju inte att nybils-bacillen till slut ändå kan få tag i en...:)
Grovt finns det åtminstone två konsumentgrupper som ser helt olika på sitt bilbyte. Den som ser till rationella skäl och den som ser till känslomässiga. Den senare vill ha en ny och bättre upplevelse och den förra byter för att bilen inte fungerar tillfredsställande. Gränserna är inte knivskarpa. Köper man en ny bil av rationella skäl så kan man säkert även finna en njutning i en skönare bilstol eller någon annan förbättring. Och den känslomässige rationaliserar förmodligen både för sig själv och omgivningen när det gäller skälen för bilbytet även om många just i den här tråden utan omsvep erkänner att de byter för att de vill.
En bytbenägen människa byter förmodligen inte bara bilen ofta utan även laptopen, mobilen och kanske köksinredningen...
Har provat de flesta bilar som tillkommit på marknaden sedan jag köpte X3:an. T.ex. RR Velar, Jaguar F-pace, Alfa Stelvio, MB GLC, nya XC60 och även nya X3:an. Den som jag tyckte bäst om var väl ändå X3:an, men tycker den nya modellen är lite väl hård i fjädringen. Trots att modellen jag testade hade ställbara stötdämpare. Man har velat göra den nya modellen körgladare och i mitt tycke har man gått lite för långt. Inga av de ovannämnda bilarna gav mig något våldsamt habegär. Så just nu känner jag faktiskt inget jättesug att byta bil. Gillar dock att provköra bilar.
Jag är nog ganska bytbenägen när det kommer till bilar, men inte när det kommer till annat. Köpte en Macbook pro 2009 som jag använde fram till förra året, då en OS-uppgradering gjorde den alltför slö. Har dock fortfarande kvar den och står man ut med segheten så fungerar den utmärkt.
I mitt fall handlar det mkt om att kraven ökat allt eftersom och då "uppgraderar" man.
När jag levde själv så räckte en Ibiza halvkombi väldigt långt. Numera så är man inte själv och då uppskattar jag en Leon Kombi med dragkrok.
För min del så handlar det just nu om ekonomi, driftsäkerhet, funktion och lite trevlighetsfaktorer, det är skönt att ha tagit sig upp till en nivå då man har en fräsch nyare bil.
Det som Rev Benny säger, när man tagit sig upp en nivå nå är man där och kan inte backa.
Jag är ju inne på min andra nya octavia ,15/16 till nya 18fl.
I stort sett samma välutrustade (snik)bil med utrustning/säkerhetspaket som många 300000 ++ tusen kronors bilar faktiskt inte har eller ens kan väljas.
Men dom har flashig digital skärm mm ovesäntligt ur min synvinkel.
Men till saken är att dessa finesser som kommer med uppgraderingsnivån fungerade ofta halv eller heeldåligt dåligt på tidigare årsmodeller och det gäller nog alla bilar.
Som nu på 18 att kunna använda röstnstyrningen till telefonboken/spellistan eller naven med att säga kör till biltema eller Storgatan utan att behöva upprepa är sjukt bra mot tidigare.
Eller halvljus automatiken som var så dålig att den inte användes på tidigare årsmodeller men nu på 18 kör man 50 mil utan att avaktivera den någon gång.
Eller bara LED/xenon strålkastare som är så bra att jag skippat extraljusen för första gången på 30 år.
Adaptiva funktioner.
Bränslevärmare med alltid varm bil och slippa skrapa rutor och elvarm ratt/elvärmd framruta och elbaklucka.
Vissa saker kan man inte byta ner sig i när man väl haft det och framför allt när det fungerar så klockrent bra.
Och bara en sån sak med ett stort tredubbelt inrett lastgolv i en bil det går inte vara utan när man haft det.
mso 1000. Tänk att du måste göra reklam för Skoda Octavia i varje tråd. Det är inte bilen din utan du som är tröttsam med ditt ohemula skrävel om Octavia och på det ett huvudlöst kritiserande om övrigt.
Vad du skriver om Octavia kan svårligen kallas för att byta bil utan att det är snarare det att du har uppgraderat dig.
Att Octavian är välutrustad tror jag ingen förnekar. Min förra Superb var också välutrustad. Men det finns andra egenskaper jag värdesätter högre än mycket utrustning. Min X3:a är ganska snikutrustad jämfört med Superben, varken elstolar, elbaklucka eller automatisk fickparkering. Men det spelar ingen roll för mig. X3:an är så mycket mer bil på alla andra plan. Så jag har bytt ner mig utrustningsmässigt, men bytt upp mig på alla andra plan.
Tvärnit.
När jag bytte sist då körde jag säkert 7-8 olika bilar i samma storleksklass och prisklass och en faktor på octavian var att det var många saker/funktioner som nu jämförelsevis mot min tidigare var i princip helt värdelösa och klockrena nu och det primära målet var att till varje pris byta bort dieseln mot en snål bensin eller hybrid.
Och det faktum att tekniken går snabbt framåt.
Och jag hamnade där jag är.
Har haft tjänste- förmånsbil sedan början av 2000-talet och kör ca: 3500-4000 mil/år så det ganska lägligt att byta efter 3-4 år. Vissa har jag bytt efter 3 år andra har gått över 4år. I början mest bensinare, nu på slutet diesel.
// Krister
Och jag i min tur har ägt 6st nya och olika bilar under 11år och kan säga att jag tycker och tyckte om dem alla utom en och var och en på sitt eget vis och konstaterar att utvecklingen har gått fort fram under denna period, dem bilarna var ok där och då och i linje med vad som var gällande.
Min favorit idag är min egen och du vet vad för sorts bil och vill jag gå in i detalj på den som öppnar jag en särskild tråd om det och håller det där som det hör hemma.
Jag tror säker att mso 1000 är nöjd med Octavia 1.0 TSI än Auris HSD för det är kul att prova olika bilmärken och modell.
Jag kommer aldrig att ha Auris tillbaka. Det blir enbart bensin i första hand och nästa framöver enbart elbil för mig.
Jag kommer aldrigt att ha hybrid igen. Mycket osäker laddhybrid men tror inte att köpa pga för mycket delar, hög service mellan bensin och laddhybrid på en bil. Inte kul att man använder laddhybrid eldrift 5 mil därefter kopplar bensindrift 13 mil = 18 mil tur resa exempel Uppsala - Örebro.
Si där kom Auris in i bilden aldrig mer osv..., den samma simpla tjat i var tråd.
Nu handlar väl inte denna tråd om Octavia 1.0TSI vs Auris HSD?
Jag säljer dessutom inte Toyota i någon tråd, märket har även sina brister liksom alla andra märken och att det går i cykler, det är anledning till att jag byter bil, 6st nya och olika bilar på 11 år.
Men det roliga med bilburen är funderandet, provkörandet och sedan väntan på det man köpt.
Viktigast för mig är att bilen skall vara inspirerande att köra.
Självklart finns en budget någon stans
Milkostnaden är svår att sia om. Biltidningarnas redovisade siffror är oftast bara nått hittepå.
Men bäst är att försöka köpa en bil med hyfsad spec och av en attraktiv modell.
Mitt bästa köp var en helt ny 2006 års modell Saab 9-3 Vector Sportcombi diesel automat. Köpte den för 300 och sålde för 240 efter ca 1,5 år och 6000 mil. Några servisar, skatt och bränsle var väl allt som kostades på.
Funderar nu på vad nästa bil skall bli, men inget akut sug ännu. Men det kommer säkert som amen i kyrkan.
Det förvånar mig att flera av er här försöker få bilköp att framstå som rationella. Det har jag aldrig försökt ens för mig själv.
Brukar vara en mix av lite rationellt tänkande men slutar mest med känsla. Skit samma egentligen, det blir dyrt oavsett och då kan man lika gärna få ut något kul av det hela. Jag tycker fortsatt det är ganska så kul att köra bil och att bilen är hyfsat sygg att se på och att få tvätta den så den blänker.
Så tilltalande design och färg kombinerat med en körglad bil med bra ljus, ljudanlägg och säten jag kan sitta i i några timmar med bra körställning är för mig viktigt.
Dom sista två bytena har varit förorsakade av bristande sittkomfort. Är väl stigande ålder som gjort att statiskt punkttryck blivit än mer okomfortabelt.
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.