Ja, äntligen blev det dax, efter ett kortare mellanspel som BMW-ägare så har jag nu hittat precis rätt.
Som mitt nick antyder så har jag länge sökt efter en Xedos 9 i det skick jag önskade, och nu är den min,
motsvarade alla förväntningar med välstämplad servicebok, ingen rost, aldrig krockad osv.
Just nu finns 130 Ferarri på Blocket och 2 Xedos 9, så den ÄR väldigt exklusiv, och kommer vara
det för evigt då det inte görs några sådana eller liknande längre, glad som ett barn är jag över det absoluta
fyndet!
De första 18.000 milen har inte satt några större spår, allt fungar, men det är ju en japanbyggd
japan som ska hålla litet högre kvalitet, så skam vore väl annars.
Att köra den är litet som att köra en japansk amerikanare, litet av det bästa från två världar, mycket tyst och
med mjuk fjädring men ändå väldigt kvick i manövrar, och motorn - Mazdas underbara lilla V6:a som fanns
från 1,8 liter upp till 2,5 - silkeslen gång och ett dovt mummel på tomgång men med ett fint klipp när
man trycker till på pedalen.
Men en så stor bil måste väl dra mycket bensin?
Svar; Resan från Lund till Stockholm i raskt motorvägstempo gav ett snitt på 0,81 vilket
är samma nivå som den BMW 330:an och Peugeot 607:an jag hade innan, mao inget jag
ligger sömnlös över.
Kommentarer
Själva farkosten:
Trevlig bil - synd att dom är såpass ovanliga och därmed svåra att få tag i. Antar att rosten är det största problemet eftersom det är en Mazda...
Jo, Mazda och svenskt klimat har väl aldrig varit en bra kombination.
Det löser jag med en linoljebehandling.
Märkligt att dom aldrig lär sig dock... Utmärkt bilmärke f ö men korrosionen tär hårt,
Grattis! Just sån här hobby skulle jag också ägna mig åt om jag bara hade råd...
Jag är ju ingen större vän av asiatiska kärror generellt men just den här modellen har jag haft ett gott öga till alltsedan den presenterades. Ett tag i mitten/slutet på 90-talet när jag bytte nästan varje år var jag faktiskt någorlunda seriös på att köpa en sån här eller en Nissan Maxima...
Extremt ovanliga bilar gillas oftast plus att jag minns alla lovord man läste om dessa tydligen otroligt fina V6:or.
Var rädd om den!
Ja jag kan instämma i gratulationerna, det är ju alltid kul att ha något som inte varenda svenne har.
Men låt bli linoljan, det finns bättre grejer. t.ex. Dinitrol, Noxidul och Tectyl. Linolja är för miljömuppar.
Tack för allt beröm pojkar!
Saabnisse - Linoljebehandlingar har jag låtit göra på ett antal äldre bilar, som därefter fått mycket positiva kommentarer av bilprovningen varje gång.
Linoljan tränger in överallt, även på redan rostiga ytor, stoppar påbörjad rost, torkar och blir i princip omöjlig att får bort.
Metoden passar bra för bilentusiaster som mej, men fungerar inte alls för gemene man, bilen måste ovillkorligen tvättas noga inom någon timme efter behandlingen, den får inte köras i regn direkt före eller efter och det droppar linolja någon vecka efter innan den torkat, men det tar jag gärna när jag vet hur resultatet blir.
Den är naturligtvis inte lika slitstark som Tectyl eller liknande, men det här en kombinerad entusiastbil och bruksbil som används sparsamt vintertid.
Och nej - jag är ingen miljömupp, även om jag anser att vi naturligtvis ska vara försiktiga med vår planet.
Xedos, jag har lång erfarenhet av bekämpning av korrosion inom FM där resultaten använts även privat. Det är helt riktigt att linolja kan ge ett skydd, men det är långt från så effektivt som Dinitrol, Tectyl eller Noxidol. Man behöver inte lämna bilen på någon behandlingsinrättning, det är inte svårare att använda dessa medel än linoljan.
Men det går bra att kombinera, först tunnflytande rostskyddsolja som har bättre penetrerande egenskaper än linoljan och därefter linolja, det är ett sätt att minska kostnaderna.
Det fanns en tid då man blandade linoljan med trikloretylen som gav oljan extremt bra krypegenskaper. När tri försvann använde man terpentin och det fungerade hyfsat, men de rostinhibitorer som finns i rostskyddsoljorna är bättre. Det mesta beror på krypförmågan hos oljan.
Jag har aldrig påstått att man ska lägga stora pengar på en rostskyddsbehandling, men den som satsar på en entusiastbil är nog beredd att offra några timmars arbete på den och han är nog inte heller rädd för lite skit under naglarna.
Gör man det själv kostar det max ett par hundralappar!
Anser ju i motsats till "Leifer" att 8000kr är mycket pengar att lägga ut i onödan. Särskilt på en bil som knappast kommer att få så stora rostskador över en 5-10 års period att det spelar någon ekonomisk betydelse. När det sen kommer till entusiastbilar är det något helt annat. Det finns många som lägger ner betydligt större summor än så årligen bara för att hålla sina ögonstenar i skick. Man får då se kostnaden som en hobby/investering.
Man skall aldrig underskatta sin egna övertygelse heller men själv anser jag som sagt att det finns roligare saker att spendera sina pengar på.
Grattis till bilen "Xedos"
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.