Tror jag startat en liknande tråd innan, men hittar inte den!
Nu börjar hösten närma sig, i norrland har den redan kommit (meteorologiskt sett).
Detta innebär att vädret blir sämre och sämre, och rätt vad det är är det 20 minus och snöstorm, och jag ser fram emot denna skiten.
Vet inte om det bara är jag, men att sitta inne i värmen med lite go musik på, kanske någon TA-varning om hårt väder och varningar om ditt och datt, i bara ljuset från instrumenten och glida sakta fram genom mörkret och ovädret är fantastiskt mysigt och tillfredsställande tycker jag.
Det är väl egentligen enda årstiden där jag kan ut och ta en nöjestur med bilen, bara för att få den känslan. Jämför det med att sitta vid kaminen en stormig vinterkväll.
Någon mer som känner likadant eller är jag ensam i mitt slag?
Minns en fredag kväll när jag skulle hem från jobbet i Löttorp på Öland, flera år sen, fåken låg uppskruvad på max, så jag fick köra på vänster vägren över Alböke Alvar för att snödrivorna på höger sida var lika höga som bilen, blåste väl runt 20-25 m/s och tempen låg väl strax under 15 minusgrader, farten pendlade mellan 50 och 70 och gamla 740:in har värmen uppskruvad på max och de fulldubbade Kumhodäcken gjorde sitt bästa för att hålla mig på vägen. på radion tjatades det om att plogbilarna inte kunde åka ut för att det var för farligt, och alla som nödvändigtvis skulle köra bil rekommenderades att ta med varma kläder och filtar eftersom att framkomligheten var minimal för räddningspersonal.
Vid Ekerum tjänade jag 500 kr på att dra upp en fabror med en Mercedes ur diket, var då så halt att det knappt gick att gå på vägen.
Gubben körde sedan bakom mig hela vägen till Kalmar, resan som normalt tog 55 minuter, tog denna dag 4 timmar, kom hem och mådde så fantastiskt bra av känslan att faktiskt fått köra bil på riktigt på nåt sätt.
Kommentarer
Jag kan hålla med att det har en viss tjusning att sitta lite på helspänn och lotsa fram bilen vid uruselt väglag! Förresten har jag alltid gillat oväder både hemmavid och ute på vägen, speciellt när jag var yngre, men än i denna dag känns det skönt att ibland utmana vädrets makter UTAN att sätta livet på spel. Man blir nog förståndigare (och fegare/latare?) med åren... :)
Kan helt klart instämma och hålla med! Kanske inte har med oväder att göra men dock kyla, jag älskar att köra öppet, och är absolut inte en av dem som anser cab-säsongen enbart är ett par veckor.....jag älskar cabba ner en riktigt kall vinterkväll/natt, gnistrande stjärnklart, full värme och en filt över knäna i nödfall, rutorna och vindskydd uppe men taket av, sen bara köra genom skog och öppna landskap med värdens vackraste himmel över sig....
Håller med Lason om att det kan vara trevligt att glida fram på en nöjestur om det inte är för mycket trafik. Hade dock en skräckupplevelse för ett par år sedan när familjen landade på Skavsta i mitten av oktober, mitt i ett rasande snöoväder. Sommardäck på bilen och 15 mils körning mitt i natten. Det var inte en trevlig körupplevelse. Men att vakna morgonen därpå, slänga på vinterdäcken och i gnistrande solsken och på snöiga vägar slira iväg för att hämta hem vovven från pensionatet var i stället fantastiskt.
Du är inte ensam.
Jag är likadan, ju jävligare väder, ju roligare är det, det höjer liksom svårighetsgraden lite, så man blir vaken och alert.....
Jag har aldrig sagt nej till en extrasväng med lastbil för att det är klass 2-varning när flera kolleger fått magont och stannat hemma, vilket händer, varje gång.....
Sällan sugen på att jobba lediga dagar, men är det snöoväder väntar jag vid luren.....
Med rätt bil så. På den tiden när jag arbetade i grannstaden 4 mils resa så hade vi ett par vargavintrar som slog ut vägunderhållet, snön kom in snabbare än vad plogarna mäktade med.
Körde då en Volvo 240 aldrig något problem, stadig som en buffel, varm som en bastu och rediga Hacka dubb.
Att se snön yra in över vägen, bilar som stod mörka ute på grenen.....hade man tur så fick man en långtradare framför sig som beredde väg det gick i maklig fart o alla hjälptes åt och inte var det mycket fordon ute på natten och tidiga morgnar utan det var jag o någon till, långtradare o plogbilar.
Högst surrealistiskt typ världens undergång, männen mot krafterna....
Jag tyckte väldigt mycket om 240, bakhjulsdrift men så trygg att köra, tuggade sig igenom allt och då minns jag nu vår sista 240 en kombi.
Vi familjen var på väg över Falun upp till Svärdsjö när himlavalvet öppnade upp portarna på vid gavel och Falun fick sig en historisk sköljning, bilarna omkring de slocknade en efter en vägarna blev till forsar, vatten stod bitvis upp till dörrlisten o tvivel började att sprida sig i bilen. Volvon den brummade på som ingenting och vilken adrealin kick det vart när vi kom upp ur låglandet på torrare mark, fan vi hade kunnat bli ståendes nere i Falun!
240 är inte stadig i halka, inte ens med dubbdäck.
Rena mardrömmen när man ligger på gränsen för att få bakvagnssladd.
En framhjulsdriven bil är långt mycket bättre då och även mer grepp på drivhjulen pga tyngden från motorn.
Men visst, nån form av adrenalinkick och att känna sig levande kan det väl vara om man klarar sig igenom det utan olycka.
Visst är det härligt att betvinga elementen. Lite synd bara att det är så fruktansvärt oekonomiskt i Sverige att skaffa fordon som verkligen gör skillnad.
https://www.youtube.com/watch?v=rKtFJxGzJX8
Jag vet att det finns delade meningar om 240 egenskaper och jag tyckte att de gick som lok o var lätta att behärska.
Jag sluta med att leka när framhjulsdriften slog igenom. Visst är dagens bilar bättre så länge som man kör förnuftigt o ger fan i att ivrigt försöka själv när det bär av utan låter systemen hämta hem bilen, det är en otrevlig känsla tycker jag o utsätter mig helst inte även om att jag är upplärd på de nya systemen.
Vidstige, du är en typisk partycrasher!
Jo fast jag tänkte mer på jämförbara framhjulsdrivna bilar från den tiden, t.ex. Saab 99. På rak väg i hög fart (säg 90 km/h) när det är halt så är framhjulsdrivet klart tryggare.
Sen är ju ESP grymt bra och en 240 med modern ESP hade ju varit nåt helt annat.
Kan hålla med om att 240 ändå var rätt förutsägbar och att det fanns mycket sämre bakhjulsdrivna bilar för vinterkörning på den tiden, så man kanske inte ska vara för orättvis här.
Jag håller helt med Vidstige, 240 var en usel vinterbil, men lika avskyvärd som 740 var den inte.
740 och 940 vägrade jag att ta ut på vintern efter att ha varit med om ett par otäcka tillbud. Det fick bli bilar av andra märken.
Men en otäck resa var med en väl sliten VW- buss av den tidigare modellen. Last på 700kg och det var nog ingen nackdel, men det var däremot de vinterdäck som satt på skrothögen, dubbade slicks, ja egentligen hade dubbarna försvunnit tillsammans med slitbanan. Egentligen skulle jag ha nobbat, men det fanns inget annat fordon som klarade lasten och jag var tvungen att ta hem den. Det var vinterväglag och hade varit ok om det inte ramlat ner isbark på vägen bitvis. På en väg kom jag bara några hundra meter innan jag gav upp, lyckades vända för jag visste hur det skulle bli längre fram och tog en liten byväg som jag kände till och den hade bättre underhåll än den som sköttes av VV! Det var ingen kul tripp, tog halva dan och blev svettig trots kylan från den ökända VW-värmen.
Och det är bara femton år sedan! Men bussen skrotades strax efter.
(Borde gjorts långt tidigare!)
Jag avskyr att köra bil i oväder och gör allt jag kan för att undvida det, de otäcka behornade stoppklossarna och de lika otäcka grisarna blir ännu värre att upptäcka då.
Bland det bästa som finns är att köra en BMW E28 med diffbroms som första bil när det kommit en decimeter nysnö. Allt är vitt och man är helt i kontroll över situationen.
Ja har lixom förträngt SAAB då jag tillhörde Volvo lägret...hade inga bra erfarenheter av SAAB, tyckte de var mest pajj hela tiden stod om dikeskanterna om våren....visst att de gick bra i snö o å på dåliga vägar ja o Värmlänningarna var ju frälsta...men SAAB är inte bilen som jag vill ratta den "tredje dagen" då skiten har träffat fläkten o alles är kaputt.
Volvo 240, Jeep Cherokee MKII, Toyota pickis , Lada Niva är den typen av robusta o simpla fordon som jag skulle hållt kvar o efter om jag bodde ute på landet med eländig väg.
Det finns ESPo ESP på koreanska bilar så fanns det tills helt nyligen en av o på knapp till ESP:n och jag med flera kan varför o det samma förutsåg tillverkarna.
Avstängningsbar esp finns på min passat också, och den är nog inte koreansk.....
Det kan nog vara ide att stänga av den när jag ska uppför sista backen hemåt, efter korsningen på grusvägen.
Har man inte fart med sig, dödar den det sista ....
Har inte varit nåt snöoväder sen jag köpte den, men volvons antispinn satte stopp för framfarten, den fick stängas av.....
Har inte hunnit utsätta antispinnen på nuvarande Golf 7:a för några större utmaningar men den som fanns på min tidigare Golf 6:a fungerade alldeles utmärkt och man kände aldrig nåt behov av att stänga av den. Lite skillnad mot t ex den Focus -07 jag hade före som kunde tveka markant innan den startade när man t ex skulle starta och köra in i en cirkulationsplats när det var blankpolerat. Det hände aldrig med Golfen - den tuggade igång direkt utan att tappa andan.
Jag tycker det är mycket trevligare att sitta hemma och värma mig framför en brasa i spisen än att vara ute och kämpa i busväder.
Men jag är förstås en bekväm och frusen typ.
Håller med dig saabnisse..:) Efter ett långt bilförarliv med många jobbiga körsituationer så avstår jag gärna de mera chansartade. Även om man tycker att man själv är en jäkel på att köra bil så brukar det ju finnas andra som också är ute och inte jämt är lika duktiga...
Såg en dokumentär om ett gäng som bilade igenom Sibirien i vintertid besökte point zero och var redigt rustade med två Landrovers utrustade med polarkit för + 200 000kr och understöd typ i bilsporten med delar o däck.
Herre min skapare där kan man snacka om väder och elände. Snö o bitande kyla mestadels så fanns det ingen vettig väg o Landroversena de pallade inte för rycken utan frös och gick i bitar, ryssarna for runt i något som såg ut som äldre folkabussar rena hedenhös fordon men de höll ihop o höll sig på vägen och när de pausade så dängde in bilen i en driva o så fick den stå där isolerad av snön och dom startade men inte Landroverna trots allt det senaste.
Det där o lite annat typ hur en gammal bortgången släkting levererade tidningar o gods ut på landet i ur o skur med en Checker droska, har fått mig att fundera lite om inte det här med säkerhet o teknik har blivit till ett bogus som det tjänas stora pengar på för uppenbart så var vintrarna strängare förr o nöden större till att uträtta oavsett vad o det gick vägen.
en bekant är Fiat/LADA-fantast, i instruktionsboken till hans VAZ 2107 står det att bilen bör förvaras undet tak nattetid om det är kallare än minus 50, och batteriet ska ovillkorligen tas in vid lägre temperaturer än minus 60.
Jag tycker bakhjulsdrift är bra vintertid, både alla mina Volvo och mercedes har varit bra i halka och vinterföre, men både förutsägbara vägegenskaper och grymt bra värme.
Utom när man precis ska rulla iväg, då körde jag ändå dubbfria däck på den sista. Det styr alltid när bilen driver bak, även om min gamla Saab 900 var grymt bra på att ta sig fram i djup snö, nästan bättre än min fyrhjulsdrivna Kangoo jag hade. Den var dock inget kul att köra med i hårt väder, var konstant rädd att bli stående mitt i obygden.
Cherokee XJ som Tvärnit pratar om, är också en fenomenal vintervagn. Är man på bra humör och har 4wd full time ilagt så går det göra snygga rallyställ om man låter den omåttligt trevliga sexan få den bensin den förtjänar.
Hoppas vi får en hård vinter iår.
På den tiden det begav sig så körde jag både Volvo 142 och SAAB 99 och visst, 99:an tog sig framåt som en framhjulsdriven bil gör i snö, men maken till opålitlig väghållning får man leta efter, den går inte att göra något med när det är halt, den understyr å det grövsta så det går inte att få in nosen och det går inte heller att hjälpa den genom att lyfta ut baken med handbromsen, hua!
Volvon gick fint att få dit man ville med lite Rally-hantering.
Sedan blev det ett antal Golf II:or och de tog sig fram riktigt bra och gick fint att få dit man ville med lite vänsterbroms eller handbroms :-)
Nu för tiden så är jag inte så förtjust i att köra i skitväder, men gör det ändå ganska mycket. Inte så rädd över min egen förmåga utan för alla andra satar som verkligen inte har koll på vad de pysslar med när de kommer vobblande i 120 i ytterfil på E4:an i två decimeter klabbsnö, då har man inte alla rätt!
Får jag vara typ själv så är det helt OK att köra timmatals i skiten!
För drygt 15 år sedan, skulle jag åka hem från jobbet en fredagskväll i december. Det hade snöat flera decimeter under dagen, men jag tog som vanligt en snabbare genväg. En smal landsväg på 3-4 km. Det gick fint första kilometern, men när jag passerade ett backkrön efter en kraftig sväng såg jag bara ett slätt vitt fält med röda snöpinnar som stack upp. Att stanna och vända var inte att tänka på, jag var redan på väg i nerförsbacken. Utan det var bara att fortsätta. Eftersom jag i lumpen fick en utmärkt utbildning i terrängkörning, så visste jag hur man hanterar en bil i eländig terräng. Men lite otäckt var det, jag var ju ensam ute i ödemarken.
Numera undviker jag genvägar i dåligt väder med oplogade vägar. Bilen jag hade då var en Volvo 940 kombi.
Vad jag menade med behov av att stänga av antispinn o dyl var på sista hörnet hemmavid., Från en liten grusväg ska jag svänga upp på en annan , rakt in i en uppförbacke, med höga kanter på sidan, dvs korsningen blir trång pga upplogad snö, så jag kör helt enkelt med ställ, för att ha fart nog att tugga upp för backen.
Bra fart, nerväxling, motorbroms, styr, fullgas.....
Då funkar det sällan med esp.
Antispinn kan möjligen gå, min volvo tvärdog i motorn, så den avstängd och lite spinn med juckande på gasen funkade bättre.....
Cittran bara tuggade på, behövdes inte stängas....
I trafiken har jag också allt påslaget, säkerhetsfunktionerna är ju bra att ha....
Teoretiskt fungerar framhjulsdrift bra, men den absolut sämsta bil jag haft att köra med i snö var en Saab 9-5 2.0t. Minsta motlut så blev det antingen motorstopp pga för lite gas eller hjulspinn pga laddtryck. Den mest underhållande bil jag kört i snö var min BMW 2002 med 2,2-litersmotor och diffbroms. Inte en enda tendens till understyrning hur illa man än körde. Möjligen var den en smula "tail happy", men fullständigt kontrollerbar.
Måste vara en väldigt gammal eller trasig 9-5 du körde, jag har aldrig suttit fast eller haft svårt att ta mig fram med någon 9-5 eller 9-3 i snö eller halka.
Visserligen har jag sett till att ha bra vinterdäck, men någon gång borde jag råkat ut för det du beskriver.
Den sämsta vinterbil jag haft var en 940 T, den klarade inte första backen efter jobbet, jag fick backa ner, vända tillbaka och fick ut en äldre Astra som det inte var några problem att ta sig fram med.
99an och första 900 (fram till 1987) kunde vara lite luriga och krävde en viss teknik i kurvorna, från 1988 fick 900 bakvagn från 9000 och då gick det att parera med handbromsen. Men 96an var roligare.
Gramla framhjulsdrivna är ju luriga när det är halt när man tappar grepp på framhjulen i kurva. Gäller att gasa försiktigt. Det jag sa var dock att dom är överlägsna när man kör på ganska rak väg. Och köra över en snösträng mellan två filer på motorväg är inte kul med 240.
Sen är det ju det där med däcken som alltid är centralt oavsett bil. Smäller man på sprillans Nokian Hakka 8 dubbdäck på en gammal 240 så får den ju automatiskt rätt bra egenskaper i halka. Många som körde Volvo på den tiden hade nog rejäla dubbdäck och visste vikten av det.
På nåt underligt sätt så fungerade även gamla bakhjulsdrivna bilar utan elektroniska hjälpmedel och utan 4WD och dessutom med dåliga däck sett med dagens referenser - även på vintern och i Norrland...:) Även om jag i o f s föredrog framhjulsdrivet så länge handbromsen verkade på bakhjulen.
Pi, antaligen för att man känner halkan rätt tydligt på en bakhjulsdriven Volvo och då tar det extra lugnt. Samtidigt var det många som hade problem med framkomlighet pga att den är lätt bak och normalt saknar diffbroms. Många blev dock mästare i att använda kopplingen för att få lite extra driv så manuell var klart bättre än automat på det sättet.
Det var en 2002 års modell som jag köpte 2005 och körde med nya Nokian vinterdäck. Hade likadana erfarenheter av en något äldre 9-3 lättryckare som jag hyrde i Trollhättan en snöig dag vintern 99-00.
Jag har egentligen aldrig förstått mig på turbomaskiner och dieslar där man tilldelas vridmoment lite hur som helst på låga varv. Det blir inte så harmoniskt.
Mäkinen, hur är en El-bil att köra med i snö, rent körmässigt och momentet i motorn?
Mycket beror i vad man har kört innan. Min första bil det var en Ford Taunus 1.6 OHC årsmodell-75 o då snackar vi karusell men fördelen då det var att bilen tidigt talade om att nu är det illa o mitt trix att möta illa det var att föregå, drifting heter det idag o herre je den bilen kunde man drifta tills fan avlöste... tog många svängar på det viset då bilen hade slängt ut i vilket fall.
240:n var i en jämförelse seg o sävlig o därmed trygg men när baken for ut så kom den som en slägga. Jag körde den med lugna ratttag o mjuk gas.
Snösträngar gav alltid et litet svansvift mjukt o segt o det var varningen vilket jag löste med att faktisk öka på i modden då Volvon var lite som en pråm den behövde ha fart för att hålla kurs.
Den första framhjulsdrivna bilen i vår ägo kom så sent som -86 en Corolla -86 och den var lömsk med sin falska trygghet där bilen inte talade om någonting tills en punkt där allt släppte o den for rakt framåt och den punkten var högst flytande, regn o kurva i normal fart, swooop!
Men i andra hand så körde jag en hel del med VW Golf/Rabbit då när den kom och djävlar i mig vilken väghållning.
Att åka i snöoväder kan vara lite mysigt. Som nån tidigare nämnde så gör det en vanlig resa till lite av en utmaning. Tristess byts ut mot tvång på 100% fokus. Sen känner man sig duktig när man pararera nån liten släng eller moddsträng då och då :P
Regnväder och sånt har jag däremot inte mycket för. Krävs mycket mindre regn än snö för att sikten ska bli eländig, man blir bländad av allt och alla och själva körningen i sig är ju lika tråkig som annars.
Det här med Norrland som referens blir dock alltid skevt. I en normal Norrländs vinter (så länge det är plogat) så kan man fan ta sig fram med sommardäck :P Perfekt packad snö osv. Men häromåret fick Norrlänningarna smaka på en normal götalandsvinter och jävlar va de gnällde i Rapport då minns jag. Förfärade åldermän som stod där och ojjade sig över att det inte gick att göra nåt - man kom inte fram någonstans! Nej för skitvintrarna vi brukar ha här nere med mer is än snö är SVÅRARE att ta sig fram i än en riktig snöväg. :P
Minns när jag var tvungen att åka och hämta förra exet då tågen inte gick pga frusna spår. 25 kilometer till Stockholm från Haninge. Snöstorm ute och oplogade vägar. Bilen en Honda CRX - VTEC med sommardäck. Bilen var så lätt att den låg ovanför snön och det gällde att inte släppa drivningen för då var det kört.
Körde sakta i lastbils filen och bad till högre makter att inte någon annan bil skulle köra på mig. Dessutom viktigt att ratta så lite som möjligt då bilen hade en kort hjulbas vilket innebär bredställ om rattade lite för mycket.
Det snöade otroligt mycket och blåste höll väl 50-60 km/h på en 110 motorväg. Kom fram efter 1 timme och lika lång tid tog det tillbaka. Det var en hemsk upplevelse där man satt med hjärtat i halsgropen. Fast visst det gick bra då jag var extremt noggrann med planeringen i min körning. Det gällde att hålla bilen i rull och undvika att stanna för då gick det bara att köra iväg i 4:ans el 5:ans växel annars spann bara hjulen.
Det är väl knappast något jag skulle göra om idag.
Det beror på hur duktiga programmerarna har varit. Jag förlitar mig på antispinnsystemet när jag är tveksam till om jag ska ta mig fram. Ner med pedalen i golvet bara. På grus och blöt asfalt kan man köra på gränsen till att systemet bryter in.
Om man vill prova utan att få hjälp kan man slå över till ett annat effektläge där man har längre rörelse på gaspedalen för effekten.
Många fossilbilar verkar ha väldigt grovt programmerade system så de är snudd på okörbara med systemen på.
Jag föredrar bakhjulsdrivet av samma anledning, det är "pålitligt halt", låt vara att framhjulsdrivet drar bättre i djup snö.
Jag har haft alla möjliga bilar med bakhjulsdrift och aldrig blivit överraskad, t.ex. : Opel Rekord, Ford 20M, Granada..
Den värsta vinterbil jag haft var Saab 99, livsfarlig! Enda gången jag hamnat bredvid vägen, den ville ju inte svänga! Alternativt, lyfte man av i en kurva ville den svänga väldigt mycket..
Visst är det en skön känsla att köra på en fin vinterväg, tyst, mjukt, ljust... Lugn och trygg trafik.
Ända tills det förba-e vägsaltet läggs ut, då är allt det fina borta.
Sydsvensk vinter är jävlig.
Den extremt snörika vintern 2010 snackade jag med en kollega från haparanda.
Hade varit på österlen, snöhelvetet nr 1 i skåne , och sa att han hade inte varit med om nåt värre, aldrig mer skåne på vintern, det snöar ju bara på tvären.....
hultarn, jag tycker framhjulsdrivet med ESP är mycket stabilt och har bra framkomlighet i halka.
Saknar ingenting egentligen och enda gångerna jag har upplevt problem är när man ska stanna och det är riktigt halt, men det är ju samma oavsett driv där.
Så en Saab 99 med ESP hade säkert varit ok.
Den kvällen/natten då det snöade som värst köpte jag en BMW 325 E36 med 401 turboladdade i närheten av Ronneby. Jag frågade säljaren om jag skulle åka uppåt mot E4an, eller fortsätta utmed östkusten uppåt, han rekommenderade östkusten. I höjd med Kalmar började det bli förjävligt, sträckan Oskarshamn och en bit innan Norrköping var katastrof, har nog bara sett samma mängd snö falla i Gävle. Men jag hade tur med plogbilar och bättre farkoster jag kunde följa efter, BMWn hade diffbroms så det drev bra trots slitna odubbade vinterdäck, om jag inte minns fel höll jag på i 10 timmar innan jag var hemma på Ekerö utanför Stockholm.
Skulle jag göra om resan ?? Japp, som tidigare talare säger, ju jäkligare väder desto bättre.
Minns en eftermiddag då vår väg runt byn (5 km) var avstängd pga snödrev, bussen vände vid kyrkan, då lånade jag farsans Subarupickis och körde hem folk som blivit strandsatta, det var kapell på flaket, men dom knölade in sig en 6-7 st där bak och 2 i hytten, snödrevet uppe på en kulle kallad Potatisbacken var högre än bilen, men jag hade lågväxeln i och laddade genom växlarna så mycket det gick, och kom igenom, när jag var tillbaka med nytt lass nån halvtimme senare fanns inte ett spår av att jag kört där, så det var bara att ladda igen.
En riktigt mysig upplevelse.
Jag personligen ser ej riktigt tjusningen med bilkörning i -20°C, polarvinter och snöfall så snöröken som uppstår förblindar sikten för andra trafikanter en kilometer bakåt. Kombinera detta med alla baltiska långtradarekipage som snurrar runt på blankslitna s.k. åretrunt-däck och ni har en situation som skulle få en kamikaze-pilot att sätta teet i halsen.
Alla är vi olika, vi är väl äventyrliga och vill känna att vi lever på gränsen.....
Andra bestiger k2 eller hoppar över grand canyon med långtradare, men dom är tuffa på riktigt......
Eller så tycker vi det har ett värde att kunna hantera fordonet under sämsta möjliga förutsättningar, det gör oss kanske till kunniga förare, observera jag skrev inte bra förare per automatik, men kunniga.....
Att jag själv, efter många långa år av bilpendlande i de vinterförhållanden jag beskrev i mitt föregående inlägg, har blivit någorlunda kunnig i att framföra fordon i kraftigt nedsatt sikt hjälper inte direkt när vägarna är fulla med ovan nämnda lastbilschaufförer samt knallkorkar som är experter på att köra med främre dimljus och halvljus påslagna samtidigt men samtidigt glömmer vad dimbakljuset är till för. I min kommun samt grannkommunen tredubblar bärgningsbilsföretagen sina personalstyrkor över vinterhalvåret på grund av alla balter som ligger och skräpar längs vägkanterna, där är det "cash only" som gäller annars blir lastbilen vackert kvar i diket tills våren kommer.
Extremsport hör hemma i extremistmiljöer, en normal arbetstagare ska inte behöva ligga på samma adrenalinnivåer som en 20-årig dödsföraktande, dreadlocksförsedd bergsbestigare för att kunna ta sig fram och tillbaka från jobbet på svenska vägar.
Knallkorkarna och balterna håller jag med om.
Och att köra till jobbet i extremväder är väl sådär, oftast är man då hänvisad till större vägar med nämnda problem....
När jag "extremsportar" håller jag mig till det mindre vägnätet.
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.