Jag har tidigare nämnt att jag har svårt för bilar med gungig fjädring. Idag färdas jag i en Chrysler Voyager som gått drygt 11000 mil. Efter att jag hade kört ett par mil på motorväg i cirka 110 km/h blev jag tvungen att sänka farten på grund av illamående. Fjädringen känns som om de försökt efterlikna en vattensäng med slumpstyrd vågmaskin.
För ett antal år sen hade jag ett par Voyager av en tidigare generation och jag minns dem inte som lika illa, speciellt inte den med fyra i och manuell låda.
Det hemskaste jag åkt i är en Chevrolet Blazer med förhöjd fjädring och 38" mudders och en 540 kubiktumsmaskin under huven. Den var inte mjuk utan mer odämpad.
Det verkar som att känslan är värre ju högre jag sitter i bilar. Jag tror jag håller mig till plattare bilar.
Kommentarer
Mins inte vår som gungig, snarare struttig med sina bladfjädrar bak, men den lutade i kurvorna.
Den kändes degig i fjädringen. Körde jag på en asfaltsskarv gick det nån sekund innan bilen inte var påverkad längre. Vid vissa gupp gungade den förbi nolläget en gång mer än nödvändigt.
Har också svårt för gungiga bilar. Den Toyota Sienta jag hyrde i Japan förra sommaren var en sådan. Bakfjädringen var så mjuk att man utan problem kunde trycka ner den med handen och över varje broskarv man körde över så gungade bilen bilen tre gånger. Även MB Vito upplever jag som onödigt gungig, liksom Peugeot 3008. Min egen X3:a är dock inte det minsta gungig i fjädringen vilket jag gillar skarpt. Fjädringen är ganska mjuk, men dämpningen är ordentligt fast och stoppar upp alla fjädringsrörelser resolut.
Jag tycker det är jätteskönt med gungiga eller snarare bilar med mjuk fjädring. Bilen som Mäkinen beskriver som att den fortsatte att gunga under någon sekund torde rimligtvis haft defekta stötdämpare. Att färdas mjukt i en uråldrig fransk bil eller amerikanare är lugnande och behagligt - som att resa i en skön tevefåtölj. De flesta storsäljande moderna bilar har fjädring som får mig att tänka på åkgräsklippare eller trädgårdsmöbler. Jag skulle säkert tycka att detta vore förnämligt på Nürnburgring men för det mesta åker jag rakt fram på halvdana svenska vägar och då vill jag åka bekvämt.
För mig är mjukt inte samma sak som bekvämt. Gamla amerikanska bilar har ofta degig känsla även om de är i bra skick. Jag tycker det är obehagligt att inte känna vad bilen har för sig. Citroënen jag hade förut var jag tvungen att ställa i "sport" (eller vad nu fastaste läget hette) för att inte bli illamående bakom ratten.
Fast fjädring är INTE samma sak som stötig. Det finns bilar där de har jobbat med kombinationen av fjädrar och stötdämpare och inte bara monterat "Biltemas gula rallydämpare".
Håller med Mäkinen att mjuk fjädring inte är lika med bekväm dito. För mig är det absolut bekvämaste en fjädring som eftersträvar att bilen ligger så "platt" eller horsiontellt på vägen i alla lägen. Underdämpade bilar som gungar efter varje gupp är inte bekväma tycker jag. Ärligt talat har jag kört få moderna bilar som jag tyckt varit för hårda i fjädringen. Möjligtvis Ford Mustang och Alfa Romeo Stelvio. De kändes lite väl struttiga i gången. Annars är det få bilar som jag upplevt som för hårda. Har dock kört ett antal som var alldeles för mjuka.
Hur man upplever bilens fjädring, beror nog mycket på vilken typ av bilförare man är. De som likt sign. Mäkinen och Skodaägare gillar aktiv och sportig körning, gillar hårdsträngade bilar, som tål att pressas i kurvor. Vi andra (Raphael?) som kör lugnt till vardags gillar mjuk fjädring och komfortinriktade chassin.
Fast gungiga bilar, a'la beskrivningen i trådens första inlägg, måste det väl vara väldigt få som gillar i alla fall..
Ärligt talat så pressar jag inte min bil speciellt hårt. Kör även jag ganska lungt till vardags. Allmänna vägar är ingen tävlinsbana. Men jag gillar bilar som svarar på de kommandon jag ger utan att gunga, kränga eller tippa. Alltså bilar som ligger som ett det berömda ”strykjärnet” på vägen. Min X3:a med 2 liters diesel och ”ballongdäck” är inget man tar till en Trackday direkt, men jag gillar dess beteende i vardagstrafik.
Jag önskar de som inte gillar gungiga bilar fick ta en tur på en gropig väg i en 2CV och få jämföra med t.ex en Ford Anglia av samma årsmodell.
Det har hänt en del på sextio år, men jag är övertygad om att på många av de vägar som fanns då var det bra mycket bekvämare att ha lite gung.
Men det gick inte så fort.
Men idag har jag inte upplevt något nämnvärt gung i någon bil oavsett märke så länge stötdämparna är ok, däremot obekvämt hård fjädring.
Man lär sig att hantera gungiga bilar och även att uppskatta dem. Tiden mellan åtgärd och respons är förövrigt avsevärt större i en motorbåt. Det går att hantera. Motsatsen i form att god responsiv väghållning är samtidigt underbar. Allt har sin plats.
Allt beror nog på hur ens egen bil beter sig. Jag upplevde Peugeot 3008 som ganska gungig. Och när man svängde på ratten så behövde den lite betänketid innan den krängde ganska ordentligt. När man bromsade så nickade bilen kraftigt framåt. Min vi är alla olika, vissa gillar bilar som böljar fram på vägen, medan vissa vill ha bilar som ligger platt på vägen.
Måste nog ut o provköra en P 3008. ;) Inte för att det låter som något önskvärt beteende, utan mer av nyfikenhet, av såväl gunget som bilen. Vad gäller åsikterna om gung skulle jag nog säga att lagom är bäst. Håller med saabnisse om att bilar som kräver njurbälte går bort. Men det gör även bilar som gungar likt det som beskrivits i denna tråd. När Citroën Xantia var ny minns jag att jag provkörde en sån och längs en kortare bit landsväg kändes den som en båt som hävde sig i långa vågor. Jag blev sjösjuk... Just den vägen passade inte bilen, men på mindre vägar gick den exemplariskt. Då försvann alla tjälskott. Av nya bilar är nog V90 den bil jag upplevt mest bekväm i chassit. Nu har jag inte kört alla bilar, så finns säkert någon ännu skönare. Men bara för att nämna en som jag tycker har en lagom balans mellan "gung" och bra väghållning.
Ja, det stämmer att Peugeot 3008 är ganska gungig. Se film på undanmanöver: https://youtu.be/fR1yxzizNBE
Jag måste prova en modern Volvo och se om de fått bort det svampiga gungandet innan stötdämparna reagerar. Det har varit lika obehagligt som att åka båt.
Jag har provat både Volvo V90 CC och nya XC60 och ingen av dem skulle jag betrakta som gungig. Tvärtom de har rätt så fasta chassin och svarar bra på styrutslag. Dock kränger XC60 en del i kurvorna, men viktförlyttningen går ändå ganska snabbt efter man vridit på ratten. Volvos nya SPA chassi är riktigt, riktigt bra. Dock blir man ju lite avskräckt när man läser den långa tråden om svårlösta vibrationer på SPA-bilarna på jagrullar.se:
https://www.jagrullar.se/forum/viewtopic.php?f=79&t=132326
De bilar jag har kört har jag inte märkt detta i, men det tyder väl på att Volvo haft lite bråttom att få ut bilarna till marknaden.
De senaste Volvo jag kört har känts som att stötdämparna sitter i tjocka, mjuka gummibussningar så att det krävs nån cm fjädringsrörelse innan det dämpar. Jag lånade en kollegas Volvo XC70 från Stockholm till Lund och tillbaka och det var ingen behaglig upplevelse.
Var länge sedan jag körde en XC70, men vad jag har förstått så är skillnaden mellan XC70 och V90 CC mycket stor när det gäller fjädringen. V90 CC känns mycket lik min X3:a i väguppträdandet.
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.