Vi Bilägares forum

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård,
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
ingen snö på vark’ fur eller gran,
ingen snön ligger på taken.
plötsligt är tomten är klar-vaken.

Står där så grå vid ladgårdsdörr,
grå mot den fyrhjulsdrivna,
tittar, som många vintrar förr,
på spåren av dubben rivna,
tittar mot skogen, där fur och gran
skymma ljuset från stora stan,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.

För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta.
»nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag löser ej detta»
ser, när han tankar med sitt kort
bilen bör tvättas ren från lort,
går att tvätta och pyssla,
går att sköta sin syssla.

Går sedan till sin parkeringsplats,
känner på alla låsen
bilar nu säljs uti bilpalats
kunder betalar för kråsen.
Glömsk av senaste sprucken söm
Pelle har hittat sin bil från dröm.
Säljarn kontrakt skjuter över,
hans fickor snart fylls av klöver.

Går till butik för Volvo och Ford,
ser, hur de sova där inne.
Bilar säljs med rekord på rekord,
och ingen har nedgång i minne.
Volvo på listans topp mår gott,
VW har närmat sig så smått,
Det är så tomten känner,
Trots det skall vi nu vara vänner.

Tomten smyger sig sist att se
Toyotafolket det kära.
Länge och väl han märkt, att de
försvarat sitt märke med ära.
Störst och den för alla att slå,
då GM och VW bredvid äro små,
ingen må det förtycka.
Det är dess största lycka.

Så har han sett dem, som tankar med sladd,
ren uti mångas åsikt.
Fylla sin tank i kontakt med ladd
kör snart trettio mil utan dikt?
Räckviddsångesten borta snart,
då kan man åka långt, men vart?
med en bil som icke låter
och laddar man, kommer man åter!

Tomten vandrar till ladans loft:
där har han sportbil med fäste.
Högt på skullen, bak höets doft,
har han sitt racingnäste.
Nu är väl bilens säte tom,
men till våren då blad och blom
kommer nog suget tillbaka,
då sig bilen skall maka.

Då har igen gått skvaller om
fel efter fel i felminne,
intet likväl om gåtan, som
mest rör sig i trollens sinne.
Genom att lysa på ladans vägg
reflexer från väggen på gubbens skägg,
LED gör att skägget blänker,
tomten sin solbrilla sänker.

Tyst är skogen och nejden all,
men inget där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
göres el till Tesla av bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
drömma om bilar som går på ström,
undrar om autobroms fara,
undrar, vem källan må vara.

Midvinternattens köld ska va hård,
stjärnor skall gnistra och glimma.
Alla bör sova i enslig gård
belysningen tänd uti dimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser frånvarande som f-n,
snön borde vara på taken.
Det håller tomten vaken.

God Jul och Grått Nytt Hår, mina vänner!