Är det någon här som jobbar/jobbat inom bussbranchen?
Jag har blivit tvungen att åka stadsbuss, och det är sannerligen ingen kul upplevelse.
Finge jag bestämma, skulle varje buss förses med accelerometer, vissa förare verkar ha digital högerfot.
Folk får hålla i sig för livet, och gamla och sjuka har ett elände.
Finns det inga krav på bussförare? Jag menar: en läkare skulle ju knappast slita och dra i patienten, det ingår liksom i rollen att ta hänsyn.
Kommentarer
Det ska nog vara så?
https://m.youtube.com/watch?v=E_sp_sr8WGs
Jag lägger in texten för de som tyvärr inte har tid att lyssna på Gunde:
"En busschaufför ä ja, en grini å vrång,
å kan en väl annat när turen är lång.
Å resande många, att stanna var gång,
uppå varje hôllplats, de gör en allt vrång.
Uschamej, uschamej, uschamej, uschamej!
Iblann står e käring ett par meter ifrå
den hôllplass reglementsenligt alla ska stå
å vifter å vinker fast ja kör förbi.
Dä ä fôl int undlit (att) en grini kan bli!
Uschamej...
Å jämt kommer fôlk mä omänskliga krav.
M ä fraktgods å anne, å mä ätterkrav.
Å di skratter å di skämter så ja nästan går bet
te hôll mej på min kant mä mi grinihet!
Uscha mej...
En busschaufför ä ja en grini å le,
å finns dä nån tok sôm kan undra på dä?,
Dä kun fôll gå ann ôm en sluppe te ha
förbaskade resande mä varje da.
Uschamej..."
Känns som samma visa som för 30 år sedan. Var inte ens tonåring då, men minns att en granne som var pensionär hade klivit på bussen, men på grund av krämpor så tar det lite tid att ta sig fram till ett säte, men busschauffören har bråttom och börjar köra direkt och ganska våldsamt. Grannen faller och bryter lårbenet. Stämde bussbolaget, men fick bara 25 000 kr i ersättning. Det är tyvärr pinsamt hur låga skadeståndskrav vi har i Sverige.
Täcker inte ens omkostnader och sveda och värk. I USA vid samma tidpunkt hade han kanske fått en miljon dollar eller nåt sånt. Är enorm, ENORM skillnad länderna i mellan.
Den stora skillnaden mellan länderna är att i USA måste du ofta ha skyhöga privata försäkringar som täcker kostnader för sjukvård och utan sådana kan du lätt bli ruinerad och svårt skuldsatt vid skada och sjukdom, medan du i Sverige får mycket betalt genom staten. Att därför skadeståndskraven kan vara betydligt högre i USA är därför inte så konstigt. Fler skillnader än detta kan så klart finnas.
Bejje, vad var det för extra ordinära kostnader som grannen hade som du menar borde renderat i mer skadestånd än 25000kr?
Gissar att han även hade någon form av försäkring utöver det och i princip fri sjukvård?
Men som busschaufför kan det ju vara klädsamt att man uppmärksammar en person som har svårt att ta sig fram och därav antingen väntar eller kör igång försiktigt
Kanske möjligheten att till någon del kompensera med pengar den annars "gratis" arbetsinsats som närstående tvingas till vid konvalescens efter operation. Att yttersta alternativet är längre institutionsvård eller kostsam hemtjänst vill få inse.
Det låter ju bra att vi får sjukvård betalt av staten men var får staten sina pengar ifrån? Jag är inte säker på att det är dyrare att få vård i USA generellt då många försäkringar går via arbetsgivaren.
USA lägger generellt mer pengar på hälsa och sjukvård än vi i Sverige. Sverige ligger dock några tiondelar högre om man jämför med andra länder i EU, eller rättare sagt 10,9% i andel av BNP (IHE rapport 2019:5).
MVH AL
Jag är visserligen inte bussförare men för många år sedan kompletterade jag med en taxibehörighet på körkortet och då var kraven att man skulle klara mjuk körning. Vet inte om det stämde men vid uppkörning så betygsattes tydligen momenten och för att klara taxibehörighet behövde man ha över medel på den betygsättningen. Man kunde alltså inte köra som man låg i topp tre i Paris-Dakar antar jag. Kan undra hos detta betygssätts hos de som kör upp för busskort? (är det D kort man har för buss?).
Att vara busschaffis är nog inte direkt glamoröst. Många har "delade" tider, dvs de ska upp i skitottan och köra folk till jobbet, sen mitt på dagen är det mindre att göra, då ska de vara "lediga" mitt på dagen och sen ska de in och köra hem alla på eftermiddagen och in på kvällen. Att de i princip inte kan göra ett skit mitt på dagen med den tiden de har där frågar ingen efter. Sen är tidtabeller kanske snålt tilltagna och folk gnäller över bussen inte är i tid och ja, får man skit på alla plan kanske man till slut får spasmisk gasfot som är digital? Oproffsigt? Sannerligen. Konstigt? Kanske inte alls? Respekt brukar färdas åt båda håll och möter man inte nån som helst tacksamhet utan bara ställs för krav (som dessutom är orimliga) är kanske inte konstigt att det blir som det blir. Vore ju toppen om gamla och sjuka kan åka buss utan att frukta för liv och lem.
Jag åker sällan buss numera, men för många år sen passade en busslinje för mina resor mellan hem och arbetsplats så då blev det dagligen. Man blev glad när man fick se en av chaufförerna för då visste man att färden skulle bli bekväm. Han hade avstånd till trottoarkanterna och verkade se vad övriga trafikanter höll på med så det var inga ryck eller tvära inbromsningar. Tyvärr körde han bara nån gång i veckan.
@hilife, "Att vara busschaffis är nog inte direkt glamoröst."
Nej vissa skulle nog önska att det vore önskvärt som i sista versen av Gundes visa?
Men att köra så att passagerarna riskerar att utsättas för skada finns ingen ursäkt för.
Självfallet inte, det är min åsikt med.
Vilka dårar man åkt med i buss genom åren, värst var nog ändå första charterresan till Kreta för många år sen. Var övertygad om att vi skulle trilla över klippkanten flera gånger. Troligen var det planetens mest misshandlade buss. Som den sjöng i lager, växellåda och allt annat gjorde upplevelsen förhöjd. Han hade ingen känsla för om folk skulle ha en trevlig resa eller inte. Han skulle antagligen hem till nått viktigt men var tvungen att köra oss turister på nåder...
Mitt livs värsta bussresa var med en präst bakom ratten. Vi skulle på konfirmationsläger i Rättvik och startade i Hällefors. Efter cirka två mil meddelade föraren att han saknade möjlighet att koppla ur och i varje samhälle vi passerade igenom ombads vi hålla i oss ordentligt. Sen undvek han att stanna och kompenserade med att tuta konstant.
Efter några dagar skulle vi åka hem igen, men i nån backe hann han inte med att växla ner så bussen storknade. Efter några timmar hade de fått fram en ny buss så vi kunde komma hem.
Det hade kunnat bli fina rubriker "präst med 50 konfirmander krockade med lastbil".
Nä, jag är inte religiös.
Före pandemin åkte jag mer eller mindre dagligen buss, s.k matarbussar från landet där jag bor till sthlm city. Som tur är har de strypt hastigheten på dessa bussar, max 100 km/tim. Det som är lite trist är att de brukar vara fulla, finns inte tillräckligt med sittplatser så man fick ofta stå i ca 30 min till ändhållplatsen City. Busscaffisarna trycker plattan-i-mattan och det går med en himla fart, de har ingen tanke på att det står folk i bussen utan kör som biltjuvar(övervägande många av bussförarna). Förstår inte riktigt varför de som sitter skall ha bälte på sig när det står 10-20 pers i bussen som åker all världens väg vid inbromsningar. Bussbolagen har fått många klagomål på sina förare, att det kör ryckigt och alldeles för fort.
En annan sak jag har funderat över. Runt Stockholm finns många bussfiler, men ute hos hos kör inte bussar i bussfilerna, utan de kör ute i de vanliga filerna. Först när det är kö i de vanliga filerna svänger de in i bussfilen. Hade ju varit smart om de alltid körde i bussfilen, så bilisterna kommer fram lättare. Men som sagt, det är först när bussarna själv är hindrade de svänger i i bussfilen, ganska osmart.
Jag minns en busschaffis som var helt underbar, Börje. Varje dag när jag gick på gymnasiet så åkte jag buss i typ 45 minuter och nästan alltid var det Börje som körde på morgonen. Han hade koll på var varenda unge skulle kliva på, stod det ingen vid stolpen så stannade han ändå en liten stund om denne skulle varit lite försenad. Dessutom körde han mjukt så att man kunde sova gott på vägen dit!
I början på åttiotalet jobbade jag på Volvo Torslanda och bodde i Kortedala. På sena skiftet när vi skulle hem fanns det en kvinnlig chaufför som körde som faan! Dessa tvåstegs automatväxlade bussar krävde fart och framförhållning för att det skulle gå framåt öht. Varva hårt på ettan för att med ett kraftigt ryck växla till tvåan för att börja om på hela varvtalsskalan, kort sagt sänk aldrig hastigheten så att ettan går i. Vi satt och burkade likt en sidvagnstävling i bussen genom rondellerna, och vi var glada för det för hon var 5-10 min snabbare än de andra.
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.