Jag känner väl att detta är något som människor kan bestämma själva och att därför den typen av "kampanjer" eller indoktrinering ligger på gränsen till integritetskränkning om man ska ta i lite. Det är absolut bra med jämställdhet och att alla i ett partnerskap kan hantera familjebilen men samtidigt finns det snudd på ett genetiskt (?!) intresse hos många män just för bilar och bilkörning. Kanske den sista reträttplatsen.
Min fru får gärna köra bilen, men hon tycker inte om att köra bil och slipper gärna. Därför blir det mest jag som kör. Vilket jag i och för sig inte har något emot. När vi var i Japan så ville hon inte köra alls så då fick jag ta hand om all bilkörning.
Ungefär som för Rikard fast att hon "hatar" ena bilen stämmer nog inte ritkigt - däremot föredrar hon "sin" bil så hon sitter gärna i högerstolen när vi åker i "min" bil..:)
Ungefär som för Rikard fast att hon "hatar" ena bilen stämmer nog inte ritkigt - däremot föredrar hon "sin" bil så hon sitter gärna i högerstolen när vi åker i "min" bil..:)
Jag har det som Pi. Hon kör helst sin egen bil och gillar inte att köra på motorvägar eller obekanta städer.
Uppdaterat: 2017-10-20 10:07
Det är inte lätt att vara enögd, för då har man dubbelt så svårt att se sanningen!
Jadå och hur ser det i en jämförelse ut i resten av världen?
Som man kan se här är att våra kvinnor får gärna köra bilen om de vill.
Kruxet är för min del att min fru kör bra men helst bara till husbehov typ ändamålsenlig transport och vill helst slippa köra längre sträckor, nej då vill hon sitta o njuta.
Jag har suttit halvt borta i pallen av trötthet o rattat bilen och önskat mig själv som en Taliban man, där sitter människan med ett smil på läpparna och säger med illa spelad välvilja men att jag kan köra om ifall att du känner dig "väldigt" trött...(en man kämpar ända in i kaklet) hon vet att jag är så fostrad till och att och jag ber inte två ggr.
I andra hand så kan fallet vara så att jag kör bättre även som trött, kvinnan min kör bra men fort o pockande typ husbehovs orienterat A-Ö där vägen är noll och målet allt. Det är inte mer vilsamt att sitta bredvid som passagerare utan snarare att man är en durkslav. Jaehhh.. hon har dock blivit lite lugnare med åren och låter som sagt gärna mig köra.
Jag minns i vår ungdom när hon fick köra min bil för första gången och höll på att sätta den i en stolpe, jag blev arg och hon lipade lite när skrattet hennes lagt sig, jisses hon körde som en biltjuv. Det är kärlek det, och jämlikhet!
Jadå och hur ser det i en jämförelse ut i resten av världen?
Som man kan se här är att våra kvinnor får gärna köra bilen om de vill.
Kruxet är för min del att min fru kör bra men helst bara till husbehov typ ändamålsenlig transport och vill helst slippa köra längre sträckor, nej då vill hon sitta o njuta.
Jag har suttit halvt borta i pallen av trötthet o rattat bilen och önskat mig själv som en Taliban man, där sitter människan med ett smil på läpparna och säger med illa spelad välvilja men att jag kan köra om ifall att du känner dig "väldigt" trött...(en man kämpar ända in i kaklet) hon vet att jag är så fostrad till och att och jag ber inte två ggr.
I andra hand så kan fallet vara så att jag kör bättre även som trött, kvinnan min kör bra men fort o pockande typ husbehovs orienterat A-Ö där vägen är noll och målet allt. Det är inte mer vilsamt att sitta bredvid som passagerare utan snarare att man är en durkslav. Jaehhh.. hon har dock blivit lite lugnare med åren och låter som sagt gärna mig köra.
Jag minns i vår ungdom när hon fick köra min bil för första gången och höll på att sätta den i en stolpe, jag blev arg och hon lipade lite när skrattet hennes lagt sig, jisses hon körde som en biltjuv. Det är kärlek det, och jämlikhet!
+100 på det!!!
Uppdaterat: 2017-10-20 22:49
Det är inte lätt att vara enögd, för då har man dubbelt så svårt att se sanningen!
70-30 när vi kör långkörning och helst inte i mörker med mycket trafik.
Nu när man har en bil med vitt ljus värt namnet med led/xenon så är hon mer villig på mörker styrning ;)
Uppdaterat: 2017-10-22 09:57
Mina tidigare bilars förbrukningar på spritmonitor..
https://www.spritmonitor.de/en/detail/836524.html https://www.spritmonitor.de/en/detail/756137.html https://www.spritmonitor.de/en/detail/1120549.html
Jadå och hur ser det i en jämförelse ut i resten av världen?
Som man kan se här är att våra kvinnor får gärna köra bilen om de vill.
Kruxet är för min del att min fru kör bra men helst bara till husbehov typ ändamålsenlig transport och vill helst slippa köra längre sträckor, nej då vill hon sitta o njuta.
Jag har suttit halvt borta i pallen av trötthet o rattat bilen och önskat mig själv som en Taliban man, där sitter människan med ett smil på läpparna och säger med illa spelad välvilja men att jag kan köra om ifall att du känner dig "väldigt" trött...(en man kämpar ända in i kaklet) hon vet att jag är så fostrad till och att och jag ber inte två ggr.
I andra hand så kan fallet vara så att jag kör bättre även som trött, kvinnan min kör bra men fort o pockande typ husbehovs orienterat A-Ö där vägen är noll och målet allt. Det är inte mer vilsamt att sitta bredvid som passagerare utan snarare att man är en durkslav. Jaehhh.. hon har dock blivit lite lugnare med åren och låter som sagt gärna mig köra.
Jag minns i vår ungdom när hon fick köra min bil för första gången och höll på att sätta den i en stolpe, jag blev arg och hon lipade lite när skrattet hennes lagt sig, jisses hon körde som en biltjuv. Det är kärlek det, och jämlikhet!
Jag undrar om valet av kvinna eller i vilket håll det nu sker då jag starkt anar att våra kvinnor styr i väldigt mycket och låter oss män leva i tron om vår egen storhet men att valet av kvinnan i livet går nog kanske på mödernet.
Till saken, Att min mor var som ung väldigt bilintresserad och tyckte om att köra bil.
Mor uppskattade aldrig min fars bilsmak, Peugeot och Citroen. Far fick redig ståpäls direkt som han såg en Citroen men att där gick det inte alls med mor min. Nåväl, kvinnans frigörelse infann sig och att den till grunden patriarkale rödvinsborgouisen i hatt och skägg fick se sig övergiven i egen bil, mor tjänade egna pengar och köpte sig en kanariegul Audi 80GTE som far inte fick tillträde till.
Hon körde som jehu med den bilen och vad jag minns så matchade de varandra, en vacker syn om man kan säga så om sin egen mor, men att polisen tog henne för fortkörning och att hon fick dryga böter och indraget körkort.
Högst orättvist och fel gjort av polisen enligt mor, män!
Enligt kvinnors logik så var denna saken absolut inte hennes fel! Det kom till att allt var bilens fel! Audin skulle bort för den var för snabb! Så att hon bytte in den mot en ny Toyota Corolla och att hon blev efter det förändrad, väldigt mycket äldre, högst laglydig och ängslig ute på vägarna.
Kontentan, att min fru erkänner heller aldrig vad gäller bil sina egna försyndelser trots böter och indraget körkort med mera, med åren en aning böjd men aldrig knäckt.
Det är så som man vill ha dem men i jisses jag blir ibland orolig över att min fru kan ge fingret åt även polisen men att vad fan, det håller mig ung.
Vi vart förföljda en gång av en buse estimerat 120 kg fet, skallig o svårt tatuerad för hennes F-fingers skull, jag tror allvarlig att hon periodvis vill försäkra sig om att jag fortsatt är i dugligt skick.
Kommentarer
http://delaratten.se/
Min fru tycker att jag suckar för mycket när hon kör och så vill hon studera andras trädgårdar längs vägen. Hon får gärna köra annars.
Jag känner väl att detta är något som människor kan bestämma själva och att därför den typen av "kampanjer" eller indoktrinering ligger på gränsen till integritetskränkning om man ska ta i lite. Det är absolut bra med jämställdhet och att alla i ett partnerskap kan hantera familjebilen men samtidigt finns det snudd på ett genetiskt (?!) intresse hos många män just för bilar och bilkörning. Kanske den sista reträttplatsen.
Min fru får gärna köra bilen, men hon tycker inte om att köra bil och slipper gärna. Därför blir det mest jag som kör. Vilket jag i och för sig inte har något emot. När vi var i Japan så ville hon inte köra alls så då fick jag ta hand om all bilkörning.
Har varsin bil, och hon hatar min bil, så problemet, om det nu är ett problem, löser sig självt.
Ungefär som för Rikard fast att hon "hatar" ena bilen stämmer nog inte ritkigt - däremot föredrar hon "sin" bil så hon sitter gärna i högerstolen när vi åker i "min" bil..:)
Jag har det som Pi. Hon kör helst sin egen bil och gillar inte att köra på motorvägar eller obekanta städer.
Jadå och hur ser det i en jämförelse ut i resten av världen?
Som man kan se här är att våra kvinnor får gärna köra bilen om de vill.
Kruxet är för min del att min fru kör bra men helst bara till husbehov typ ändamålsenlig transport och vill helst slippa köra längre sträckor, nej då vill hon sitta o njuta.
Jag har suttit halvt borta i pallen av trötthet o rattat bilen och önskat mig själv som en Taliban man, där sitter människan med ett smil på läpparna och säger med illa spelad välvilja men att jag kan köra om ifall att du känner dig "väldigt" trött...(en man kämpar ända in i kaklet) hon vet att jag är så fostrad till och att och jag ber inte två ggr.
I andra hand så kan fallet vara så att jag kör bättre även som trött, kvinnan min kör bra men fort o pockande typ husbehovs orienterat A-Ö där vägen är noll och målet allt. Det är inte mer vilsamt att sitta bredvid som passagerare utan snarare att man är en durkslav. Jaehhh.. hon har dock blivit lite lugnare med åren och låter som sagt gärna mig köra.
Jag minns i vår ungdom när hon fick köra min bil för första gången och höll på att sätta den i en stolpe, jag blev arg och hon lipade lite när skrattet hennes lagt sig, jisses hon körde som en biltjuv. Det är kärlek det, och jämlikhet!
+100 på det!!!
70-30 när vi kör långkörning och helst inte i mörker med mycket trafik.
Nu när man har en bil med vitt ljus värt namnet med led/xenon så är hon mer villig på mörker styrning ;)
Ja! detta inlägg kunde jag skrivit själv.
Klockren beskrivning av min fru.
Jag undrar om valet av kvinna eller i vilket håll det nu sker då jag starkt anar att våra kvinnor styr i väldigt mycket och låter oss män leva i tron om vår egen storhet men att valet av kvinnan i livet går nog kanske på mödernet.
Till saken, Att min mor var som ung väldigt bilintresserad och tyckte om att köra bil.
Mor uppskattade aldrig min fars bilsmak, Peugeot och Citroen. Far fick redig ståpäls direkt som han såg en Citroen men att där gick det inte alls med mor min. Nåväl, kvinnans frigörelse infann sig och att den till grunden patriarkale rödvinsborgouisen i hatt och skägg fick se sig övergiven i egen bil, mor tjänade egna pengar och köpte sig en kanariegul Audi 80GTE som far inte fick tillträde till.
Hon körde som jehu med den bilen och vad jag minns så matchade de varandra, en vacker syn om man kan säga så om sin egen mor, men att polisen tog henne för fortkörning och att hon fick dryga böter och indraget körkort.
Högst orättvist och fel gjort av polisen enligt mor, män!
Enligt kvinnors logik så var denna saken absolut inte hennes fel! Det kom till att allt var bilens fel! Audin skulle bort för den var för snabb! Så att hon bytte in den mot en ny Toyota Corolla och att hon blev efter det förändrad, väldigt mycket äldre, högst laglydig och ängslig ute på vägarna.
Kontentan, att min fru erkänner heller aldrig vad gäller bil sina egna försyndelser trots böter och indraget körkort med mera, med åren en aning böjd men aldrig knäckt.
Det är så som man vill ha dem men i jisses jag blir ibland orolig över att min fru kan ge fingret åt även polisen men att vad fan, det håller mig ung.
Vi vart förföljda en gång av en buse estimerat 120 kg fet, skallig o svårt tatuerad för hennes F-fingers skull, jag tror allvarlig att hon periodvis vill försäkra sig om att jag fortsatt är i dugligt skick.
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.