Idag har jag haft mitt körkort för bil i 30 år. För snart 19 år sen fick jag böter för att ha kört för fort, men jag kan ärligt erkänna att det hänt vid fler tillfällen än den gången att jag överträtt begränsningen en smula. Största överträdelsen var nog 180 km/h för fort, men det är preskriberat sen länge. Numera kör jag lugnare för att det är bekvämare så.
Antalet bilar som jag ägt genom åren är runt 80 stycken och något egentligt favoritmärke har jag inte. Tidigare uppskattade jag BMW, men numera har de blivit för klumpiga och oinspirerande att köra så då skulle man lika gärna kunna köra Mercedes. Det märket har jag inte haft och inte heller Toyota. De gånger jag åker i såna brukar vara som taxi och jag blir fortfarande inte sugen på någon av dem. Toyota ser man annars ofta längst fram i bilköerna.
En bil har jag haft två gånger, en Porsche 924. Ska jag ha nån mer Porsche vill jag nog ha motorn längre bak än i en sån.
Om inte minnet spelar mig ett spratt har jag ägt två bilar som gått på diesel, en Golf och en GMC. Det är inte de enda bilar jag inte saknar. Egentligen är det bara tre bilar jag skulle kunna tänka mig att ha igen, AMC Gremlin, AMC Javelin och Opel Speedster. Det är inte speciellt troligt att jag återgår i något av de hjulspåren.
Som entusiastisk bilägare har jag råkat in i ett antal klubbar som Stockholms Street Race Organisation, Lazzat MK, Svenska AMC och Rambler Sällskapet för att nämna några där jag varit med och regerat.
Får jag välja motortyp i vardagsbilen nu utan tanke på priset blir det en elmotor. De går vibrationsfritt, tyst och fylls på när man sover. När priset kommer med i bilden och jag ska kunna använda den i jobbet så blev det laddhybrid.
Hur många mil jag har kört vet jag inte. Den bil jag oftast använder brukar gå minst 4000 mil per år, men ganska ofta har jag haft tillgång till mer än en bil. Just nu har vi fyra bilar i hushållet från fyra olika länder (Japan, Korea, Tjeckien, USA). Även mina motorcyklar har olika ursprung (England, Japan, Kina, Österrike).
För mig är bilar mer än ett transportmedel. De har varit något som gett mig sysselsättning både frivilligt och mindre självvalt.
Kommentarer
Fascinerande, som Spock brukar säga.
Verkligen en annan värld.
(Själv är 165 km/t topp på önskemål från passagerare i samband med en biljakt vid en begravning.)
Såna brukar inte ingå när vi begraver mina släktingar.
Det låter lite kontinentalt nästan...
Ahh lite nostalgisk idag Mäkinen:)
Du har hunnit med ett antal fler bilar än dom flesta av oss skulle jag gissa. Själv ligger jag på runt 20 bilar under samma tidsperiod, jag minns dock regnumret i huvudet på alla utom en, det tar du nog inte;)
Fortåkarambitionerna är för länge sedan passe för egen del också. När jag satte min bil i ett räcke i en kurva i 160 så var det som att jag blev frälst, eller nått. Bilen blev skrot, men jag kunde öppna dörren, klev ut och ringde min chef och sa att jag blir en timme sen. Efter detta så var det finito med snabba bilar och allt vad det innebär. Acceleration är jag dock fortfarande fascinerad av, men åka fort, nä det känns inte lika spännande längre.
Men vilka minnen man har från sin ungdom och bilarna man fått förmånen att åka i. Kompisens pappa hade en trimmad 944 turbo S. När vi kom upp i 290-295 på motorvägen så orkade den inte mera. Men fällde man ned lamporna så ökade den till precis ovanför 300.
Den bilen som fått min nackhår att resa sig var när jag åkte med i en annan kompis farsas Ferrari Testarossa, eller 512TR som den hette. Jag har nog aldrig hört ett sånt trevligt ylande bakom sätet någonsin. Tyvärr så tillhör nog såna upplevelser det förgågna.
Honda NSX är också en trevlig kärra man åkt i, M635CSI en annan. Numera är inte umgängeskretsen den samma så det var många år sedan man åkte sportbilar.
..
FXX, regnumret kan jag nog kanske på något tiotal av bilarna. Den första minns jag chassinumret på, 154244. Den gick dock till sig en smula och lämnades för återvinning när jag hade haft körkort i drygt tre veckor.
Acceleration rakt fram har jag ägnat alldeles för mycket tid till. Jag vill helst känna att det rör sig i flera riktningar samtidigt. En kurva över ett krön kan ge rätt känsla.
Gratulerar mäkinen, Kia laddhybrid som du har inbjuder väl inte direkt till någon fortkörning förutom 0-100 km/h :P
Det är nog riktigt. Den är bekväm och är bra för plånboken. Miatan är inte heller snabb, men riktigt kul att köra på rätt väg.
Har en historia ganska lik Mäkinens, med många bilar, 160-170 st och engagemang i flertalet motorklubbar.
Har inte kört/åkt särskilt fort, blev blåst på att åka riktigt fort av Mona Salin !!! Gillade inte henne innan, men efter detta hatade jag kossan. Jag hade vunnit en repa i en dubbeldragster, men när jag stod där påklädd o klar dök Mona upp och skulle samla lite röster till kommande val, och fick förtur före mig. Sen gick dragstern sönder, så jag fick aldrig åka alls. Vad jag röstar på är aldrig nått jag gått ut med, men det var inte sossarna det året kan jag berätta.
Jag har en bild av henne bredvid dubbeldragstern som du kan få. Det kanske kan ge lite adrenalinpåslag nån gång.
Det blev aldrig tal om nån åktur i den för mig, men däremot så fick jag en åktur med en av semifinalisterna i "Finnkampen Motor" på Solvalla. Där gick det undan.
Den bilden kan du behålla, eller elda upp ;)
Kom på en sak till, har aldrig ägt en dieseldriven personbil.
34 år med körkort har jag hunnit med och följande bilar:
Fiat 131 Mirafiori -76
Mazda 323 -78
Ford Escort 1,6i -88
Toyota Corolla -90
Toyota Corolla -93
Toyota Camry -93
Toyota Avensis -98 (återköptes av Toyota pga 22 verkstadbesök på 1,5 år)
Toyota Avensis -00
Volvo 945 ~00
VW Passat 1,8 Turbo -00
Volvo V40 -00
Mazda 6 -03
Mazda 6 -05
Honda Civic -08 (värdelös bil byttes efter 6 månader)
Mazda 6 -08
Toyota Avensis -11
Toyota Avensis -15
Toyota Auris -16
Ford Mustang V8 Cab -16
Volvo V90 D3 AWD -17 (enda dieseln)
Ford Mustang V8 Cab -18
Kia Optima SW PHEV -18
Nej det finns en del kufiska figurer i släkten, den här gången blev vi omkörda på motorvägen av några av dem på väg till begravningen i en Opel Astra, de körde som tokar och min pappa sa åt mig att köra ikapp dem, det var jag väl inte direkt förtjust i att göra, men det var bäst att inte säga emot, de hade redan försvunnit så det blev att gasa på lite, fast jag tvingades att släppa gasen vid 165 för över 4000 varv ökar accelerationen väldigt påtagligt, kom som en överraskning, (enda gången som "prestandaläget" kopplats in sen vi köpte bilen) men sedan förnekade de helt att de hade kört fort.
48 år med körkort sedan Nyårsafton 1969.
Bilar jag ägt.
Opel Rekord - 65
Opel Rekord - 67
Opel Rekord - 78
Opel Omega - 88 (andra bil 1999)
Opel Rekord - 82 köpt 1991 som andra bil
Opel Astra - 99 (andra bil 2004)
Opel Vectra - 04 (andra bil 2009)
Opel Insignia - 09 ( andrabil 2017)
Volvo XC60 - 17
Jag blir smått imponerad.
Du har verkligen varit Opel trogen.
Har alla varit nyköp eller begangnade.
Nej för fan, det är bara Astran, Vectran och Insignian som varit nybilsköp. Resten har varit begagnade bilar som passat för en sågverksarbetare med skral kassa,eget nybyggt hus och 3 barn. Förresten så var det min storebror Rolf, Volvo fantasten, som lurade mig att köpa Opel. För själv ville jag ha en Volvo PV B18 61-62 som första bil men han avrådde mig och rekommenderade mig en Opel Rekord - 65 för jag skulle få mera bil för pengarna. Och på den vägen har jag vandrat mso 1000.
Jag är mer imponerad hur lite bilar det är över den tiden, 9 Oplar hade jag avverkat efter 5 år med körkort. Min första bil (med körkort) var just en Rekord -67a, typ bäbisblå, även om färgen nog hette nått annat.
Förklaringen Rikard är skralt med pengar, lättmekad bil Opel Rekord och reservdelar på skroten eller Biltema. Och ett stort mått av envishet. Det sistnämda kommer man långt med när man mekar och har ont om pengar. Eller hur?
Precis, allt går att laga om man vill.
Personligen kunde jag plocka isär Opels järnspis med förbundna ögon, har fortfarande kvar några om bockade 15 ringnycklar för att enklare få loss grenröret och in12 hylsa till kamaxeldrevet.
Har även en skrotad fördelaraxel, som man kan sticka ner och köra upp oljetrycket manuellt med borrmaskin.
Det jag kommer ihåg efter typ snart 40 år med körkortet.
Har förmodligen glömt någon men alla bilar i skrot mode för små pengar för en bluecolour worker utom dom sista nya då men ändå en skral börs.
142a-68
Mustang-65
Mb200-66
Mustang 69 fb
Rally kadett-68
Saab96 v4.
Citroën cx-74
Renault 4L
Saab96 v4
Volvo145-74
Saab95 v4
Renault 5
Volvo 145expresd-73
Peugot 404d
Peugot 504 break
Audi 80 -75
Audi 80-77
Volvo 740
Mb250 se 66
MB280se 68
Audi 100a 1,8 avant -85 en bil som kördes på 0,55-0,65 med full last i 33000 mil med orginal avgassystem.
Bytte värmepaketet 2ggr och var inte kul.
MB280se 76
Opel corsa
Carawell. 78. Kallare än kallast.
Ford econliner-88
Carawell tdi 00 (62000 mil)
Seat torledo 01
Alhambra 01
Alhambra 03.
Octavia tdi 1,9tdi 05 cecuritas
Octavia tdi 2,0 tdi 07 ceciritas
Octavia 10 taxi (37000mil)
Fabia scout 1,6tdi ny. 11
Fabia 1,6tdi ny sista 14
Octavia 1,6tdi ny 15/16
Octavia 1,0tsi ny 17/18
Yamaha 125
Goldwing 75 USA
Honda bails 75
Goldwing 81
HD electra 96
Kawa 500 offroad
HD dyna
HD electra 01
Thriump thruxton 16
Jag har inte för vana att behålla bilar länge utan gillar att byta. Tre år i samma bil är det värsta hittills om man bortser från såna som har körts mer sparsamt. Min Javelin hade jag i sju år, men det som började som bruksbil med trött V8 blev en uppfräschad bil med några hundra hästkrafter till. Det var en skön känsla att peta i trean på automaten och höra att bakhjulen kvittrade i 170 km/h.
Oftast vill jag byta för att få något annat så att köpa en likadan igen kommer aldrig på fråga.
Med den samlingen MSO förstår jag att du aldrig riktigt fått smak för "Körglädje" och bilar.
Har också bytt värmepaket på Audi 100, och bränslepumpar till förbannelse, 3 ggr på samma bil efter ca 9000 mil st, och dom passade alltid på att gå sönder när tanken var full, och det var uppåt 80 liter på avanten.
Med mager börs och bilmek så blev det skitbilar och mellanmjölk.
Ja värmepaketet var en std felkälla men förutom nån drivknut och framhjulslager gick audi 100n snålt, bra och trött med 90hk.
80 liters tank och ofta 120 mil på bensin tanken. :)
Bilmek?
De som debiterar 2000-2400:- per timma numera...
Bilar man ägt var det
Passat 1,3 L 1975 röd och 60 ystra hästar som gjorde 160, och snabbare än Amasonerna.
Golf gls 1980, 75 ystra hästkrafter med hemsvetsat 2” system och dubbla strålkastare, röd och fin.
Peugeot 309, 110hk och röd och fin även den, men en skitbil.
Saab 9000 1988 guldmetallic 125 hk och katalysator! Och farthållare
Saab 9000CD 1990 gråmetallic, 130 hk med farthållare, toppade 195 på autobahn.
Saab 9000SE 2,3T 1996, 200hk, onyxgrön metallic, svart skinn, första bilen med ACC mm.
Saab 9-5 2,0T kombi, 2001, BSR 200hk, blåmetallic och ljus skinnklädse. En trevlig bil med utomordentligt bra säten
Saab 9-3 2,0t röd (ett par månader)
Saab 9-3 SC Vector 1,9 tdi (150hk) 2006 automat och ännu en röd bil.
Saab 9-5 sedan 2,3T biopower, min första svarta bil. Förmånsbil
Audi 2,7 Tdi sedan multitronic 2008, tråkigt grå men trevlig motor och stötigt sportchassi (förmånsbil)
BMW 520d sedan 8-växlad ZF automat, 2011, F10, M-Sport automat. Snygg bil, gråmetallic
BMW 520D XD LCI combi, 8-växlad ZF automat, 2014. Adaptiva xenon var största lyftet.
Mazda CX-5 Optimum 175 hk diesel automat, svartmetallic (mest käsnsliga lack jag haft, slät och fin men sög till sig stenskott som en magnet)
Nuvarande, Mercedes GLC 220D, platt ratt, fotsteg (som tydligen skall skita ner byxorna, men har inte drabbat mig) 20” hjul. Men den mest komfortabla och tysta bil jag ägt med en utomordentligt bra stereo.
40 år med körkort till sommaren
Bilar jag ägt:
VW 1600 TL aut -68
VW 412 LE Variant aut -73
VW 1300 -68
Citroen GS Break 70 någonting
2 Audi 100 GL -80
Renault 5 -87
VW Passat sedan -90
Rover 75 sedan -00
VW Polo -14
MC jag ägt:
Yamaha XZ550S
Moto Guzzi V65 Lario
BMW K100RS -87
Ducati 900SS -90
Fordon jag kört i yrket:
Volvo FH500
Volvo FH480
Någon Scania
Mercedes Lastbil halvaut
Mercedes E220 CDI -03 -05 -07 -09 -12
Volvo D4 (4/5 cyl) gas 245hk (motorras)
VW Caravelle 4/5 cyl
Renault Talisman 1,5d
Mitt primära mål är nu en MC till våren, det var 25 år sen sist. Skulle gärna vilja byta ut Polo,n som var ett nödköp till en Merca E klass med.
Ska väl tillägga att jag jobbat med bilar hela livet. Fem år som svetsare på Torslanda, 18 år som billackerare och nu 14 år med taxi.
Guran: Peugeot 309, 110hk och röd och fin även den, men en skitbil.
Fick in en sån lätt krockad bakifrån, bytte plasten och riktade nån buckla bakom, men annars var inget trasigt, skickade bilen på lack. Nar jag stod och tvättade av bilen för leverans till kund fick jag syn på nått högst upp på C stolpen, det var ett veck som fortsatte över taket, hela karossen hade vikt sig av smällen. Som tur var för oss hade försäkringsbolaget själva besiktat bilen innan, och vi hade bara lagat det som stod på pappret.
Bilen löstes in och skrotades.
På min sprack höger bakruta utan någon som helst anledning. Men bilen var komfortabelt fjädrad jämfört med min föregående Golf som hade utrustats med justerbara Koni dämpare fram (skruvade på max) och Biltema Ralley gasdämpare bak. 980 kg bil, -20 grader och dessa dämpare gav en struttig färd, men det hemsnickrade avgassystemet lät tufft och ljudligt :)
Jag är uppe cirka 55 bilar, Opel, Volvo, Saab, Renault, Ford, Audi, Peugeot, Citroen, Jaguar, Mini, Pontiac, Dodge, Fiat (om jag minns rätt) plus diverse japanska motorcyklar och Ducati.
Sämsta bilen var en Saab 99 -76. Den höll mig sysselsatt minst 2 kvällar i veckan, plus bilfirman ytterligare nån dag, och då var den ändå inte mer än 9 år gammal.
Byttes bort mot en Granada 2,8i. Det var nåt helt annat!
På min 309 exploderade bakrutan när jag skulle stänga den. Jag var ungefär halvvägs ner med luckan när det small till och flög glassplitter åt alla håll och jag hade en gummispoiler i handen.
.
Väldigt intressanta val, den enda av dessa jag skulle välja är Rekord 82
Alla de andra årsmodellerna skulle jag undvika av varierande skäl och orsaker.
(För att förklara tänkandet bakom detta ska jag beskriva orsaken till varför dessa modeller inte skulle ha valts.
Rekord 65 fanns det en, men växellådan hade en svaghet på 4 växeln som gjorde att den hoppade ur läge till följd av att motorn gjordes starkare på 4:an men utan att man förstärkte lådan på den punkten så vridmomentet vred växeln ur läge, i varje fall på vår bil.
Rekord C hade lite för 60-talsmässig inredning före hösten 1969 då den moderniserades, vi hade en 1970 L lyx 4-d guldmetallic, (ovanlig i Sverige) som var trevligare och den fick också en del ny bra utrustning.
Rekord 78 har jag en del erfarenhet av då en granne köpte en 1997 som gått 5000 mil på vår rekommendation, klangen i dörrarna på den var praktiskt taget identisk med Mercedes.
Fick byta tändspole och element och senare generator då den som satt i var väl gammalmodig Delco, opraktisk teknik utan möjlighet att byta laddningsregulator.
Extremt enkelt arbete att montera ner instrumentpanelen och byta element, det var ett kul jobb.
Den svarta ramen som klär in reglagen i mittkonsolen är en mjuk plast-gummipanel som förhindrar skador om man skulle dunka i kanten med handen i en krock, men den sitter med fyra pluggar som gör att man kan dra av och sätta tillbaka den som en byggkloss.
Snillrik lösning.
Dock förgasarmotorn var lite väl törstig och som på Mercedes 200 var 98 hk ett gränsfall, modell 81 fick en del uppdateringar och nya smådetaljer som gjorde den snäppet snyggare och attraktivare.
Nytt utseende på instrumenten, nya dekorationslinjer på karossen, insprutningsmotorn som kom 1980, elektromagnetisk överväxel, metanolresistent bränslesystem och en hållare att placera tanklocket i på tankluckan som förövrigt är plast från modell 78, otroligt nog har många bilar i dag fortfarande plåtlock som kan rosta, underligt.
Rekord 82 i GL/E Millionaire version var en unik modell, lyxig, med en del nyheter, den belysta spegeln i solskyddet fram med automatisk tändning och släckning var udda för sin tid.
Den hade också krocksensorerna för centrallåset.
Omega var visserligen ofattbart komfortabel i GLS version redan 87, det fanns ju detaljer som behövde förbättras något och jag föredrar nog den uppdaterade från 91 som fortfarande ser relativt modern ut och 6 cylindrar är att föredra så man slipper byta kamaxelrem.
Fast det fanns en 2.4 1990 med motorn från Rekord.
Rekord 2.2 var förövrigt en fantastisk bil.
Astra 99 för nära första årsmodellen, släktingen ovan med biljakten på begravningen hade en Astra 2000, jag skulle nog undvika tidigare.
Vectra 04 och Insignia 09 lite tidiga årsmodeller, föredrar när de uppdaterats för att få den där lilla, nästan osynliga, men känslomässiga höjningen av nivån som senare modeller får när allt blir mer förfinat.
Jag kan utan tvivel säga att min bild av Opel skulle varit totalt annorlunda om det varit uteslutande ovanstående uppräknade modeller jag skulle undvika som jag haft erfarenhet av.
Jag är kanske mer kritisk mot detaljer än andra men små skillnader har stor betydelse för mig.)
Nä du N-klas du och jag har inte samma syn på olika saker. Rekord -82:an var den enda bil som jag kunnat undvara helt. Slöare bil har jag nog aldrig kört sedan VW-bubblan. En jävla snålmotor som var downsizad med en konstig förgasare.
Och du N-iklas att byta värmeelement på en Rekord var inget kul .
4:de växeln som hoppade ur på min handväxlade Rekord-65:a känner jag inte igen. Var den inte 3 växlad?
Tja uppriktigt sagt årsmodellen med växellådan var jag lite dimmig på, det var ju när jag var 6 år men efter att ha tittat efter så, visst var det så, 4 växlad med golvspak första modellerna från 63 fanns också med rattspak den var treväxlad men det var den starkare motorn och den hade golvspaken.
Med den svagare motorn fanns inte problemet.
De flesta Opel som såldes i Sverige var faktiskt enklare och svagare modeller, många har erfarenhet av dem, jag har ingen, eftersom det alltid var toppmodellerna som gällde.
Förgasare på en 82 har jag aldrig stött på, även om det kanske fanns även i Sverige men de förknippar jag främst med 78-80, från 81 var den vanligaste 2.0E, jag vet faktiskt inget om förgasaren på 82, om den var annat än 78? aldrig brytt mig om att veta något om den eftersom den var historia, igen vettig människa köpte en S istället för E.
Av då uppenbara skäl tydligen...
Den 2.0E 81 vi hade var ju dessutom 5 växlad via överväxeln.
Sedan var det ju endast GL/E med maxutrustning som var av intresse så övriga har jag ingen direkt erfarenhet av.
Tja nog var det kul att byta på en 78, jätte enkelt att skruva ner som ett mekano, jag hade visserligen massor av fina kluriga verktyg, det blev lite krångligare med 83 för panelen fick ny utformning då som inte är lika lätt att dela på, men det var inte ofta det behövdes på dem.
Jag kan skruva ner och sätta ihop en Rekord E 78-86 hur lätt som helst.
Med undantag för motor växellåda och liknade, aldrig behövts så det kan jag inget om, men har bytt vattenpump utan att ta bort kylaren, fast man sa då att det var omöjligt, ej inte direkt.
N-klas wrote:" Förgasare på en 82 har jag aldrig stött på, även om det kanske fanns även i Sverige men de förknippar jag främst med 78-80, från 81 var den vanligaste 2.0E, jag vet faktiskt inget om förgasaren på 82, om den var annat än 78? aldrig brytt mig om att veta något om den eftersom den var historia, igen vettig människa köpte en S istället för E."
Ja jag var ju inte född med "silversked i munnen" som du verkar ha varit, så jag fick köpa vad plånboken tillät, så Opel Rekord -82 var ingen kul bil. Istället något som Opel borde skämmas för.
N-klas wrote:"Vectra 04 och Insignia 09 lite tidiga årsmodeller, föredrar när de uppdaterats för att få den där lilla, nästan osynliga, men känslomässiga höjningen av nivån som senare modeller får när allt blir mer förfinat."
Har du någonsin ägt en så modern bil som ovanstående?
Ja det är ju mycket intressant detta, jag har alltid ansett att det har stor betydelse vad man upplever som egen erfarenhet.
Rekord 82 är en av de bättre Opel som funnits, även om den inte ligger i absoluta topp, att detta kan förändras till den sämsta bara genom att man upplever något annat är otroligt intressant och mycket talande.
Det är rimligt att anta att liknade upplevelser gäller för de flesta, man lägger oerhörd vikt vid den egna upplevelsen och är inte bredd att ändra den ens när man får ny information som pekar på att den egna upplevelsen kanske inte är den enda man kan uppleva eller nödvändigtvis den helt och hållet rättvisande.
Eftersom vi aldrig köpt nya bilar och Opel som begagnade inte är så dyra har det varit möjligt att hitta lyxiga bilar till rimliga priser, men eftersom de varit få till antalet har det ändå tagit tid att hitta den rätta, men är man envis så.
Vi har inte haft speciellt mycket pengar men genom att lägga dem på kvalitet har det ändå varit väl värt det, lågt inköpspris är sällan en god affär "snålheten bedrar visheten" var ordspråket hemma, det tog vi på stor allvar och aldrig har det haft fel.
Erfarenheten att just den personliga erfarenheten kan vara en bedräglig informationskälla som inte berättar hela historien har gjort att jag istället läser in mig på ämnet eftersom den kunskap man får där är neutral och obegränsad, man kan inte få veta hur något upplevs känslomässigt eller hur trivsamt eller störande något är, men bortsett från det är inlärd kunskap mycket tillförlitligare än en slumpartad begränsad egen erfarenhet.
Av den orsaken räcker det med att studera dessa bilar i bilhallen, jag behöver inte äga dem, körupplevelsen är okänd men den ser jag inte som avgörande.
Samma sak med resande som alla gör, jag kan sitta här hemma och skaffa mig mycket bättre kunskaper om ett land långt borta än de som reser dit.
Det har hänt lite med kunskaps informationsutbudet sedan 1700-talet.
Då har vi lärt oss att teoretiskt bilägande ger precis samma kunskap och erfarenheter som verkligt bilägande. Intressant...
Life is not a spectator sport!
Man kan läsa mycket om det mesta, men innan man upplever det vet man inte vad man pratar om. Den enda Rekord jag har ägt var en - 84 som ersatte tidigare nämnda Peugeot 309 då jag saknade tryggheten med bakhjulsdrift. Vid körning på sjöis var den mycket mer underhållande.
Ha ha, spännande att skaffa sig egna personliga referenser utifrån någon annans upplevda händelser eller enbart att sitta som åskådare.
Tja som jag nämner ovan tre gånger så kan man inte få veta något om den känslomässiga upplevelsen i själva körkänslan ute på vägen, men det är också den enda begränsningen.
Om det är en total katastrof så kan det ha stor betydelse, men inte ens då kan det förändra allt det andra, tekniska faktum kvarstår oavsett hur man känslomässigt upplever något.
Att bättre kunna veta och förstå något än den som själv varit på plats och sett och upplevt allt är naturligtvis en konst man måste lära sig, det kan inte vem som helst utan vidare klara av.
Jag har i år lagt ner 32 år på att lära mig det.
Ändå är det inte felfritt, ibland missas det ändå något.
Det är praktiskt taget omöjligt för någon annan att klara det.
Det är fullständigt rimligt att man inte tror på att det är möjligt eftersom det är mycket vanligt att inte tro på att det man själv inte klarar av skall vara möjligt för någon annan.
Att man måste uppleva något själv för att det ska ha ett värde är en slags kollektiv mänsklig övertygelse som hittas praktiskt taget överallt, men att man har den övertygelsen beror ju just på att det är den enda förmåga man har, man kan inget annat.
Jag påstår INTE att någons egen erfarenhet skulle vara fel, jag tvivlar inte på att den är fullständigt äkta och ärligt menad - men att den är missvisande och begränsad, som ett tunnelseende eftersom det är som att läsa en sida i en bok på 300 sidor eller se en bildruta i en film och utifrån det sedan gå omkring och tro att man vet precis hur det är och ligger till bara för att man läst sidan eller sett bildrutan själv med sina egna ögon.
Det egna jaget har lite för stor tyngd i människors liv.
Men det var väl inte DET som det ska handla om här.
Apropå Rekord igen då.
När vi var ute och tittade på begagnade bilar förr så var det vanliga att man gick längst en rad bilar och tittade på fälgarna, eller beteckningen på skärmen eller bagageluckan eller kastade en blick på ratten, dessa detaljer avslöjade vad det var för modell och utrustning och oftast var det bara att gå förbi flera bilar utan att bevärdiga dem med en blick, de var som luft.
Tills man kom till sist i raden, där plötsligt var den!
Den enda som var värd att titta på.
Rekord 84 hoppade vi över och gick direkt på 85, den var snäppet mer attraktiv genom vissa små nyheter, om det inte var en CD, men de var extremt ovanliga.
Om nu andra människor istället inte gör så, utan naivt stannar till och kanske rentav köper de där som vi kasserade omedelbart, så kommer ju detta deras val att ha oerhörd betydelse för deras erfarenhet och upplevelse och åsikt, både nu och i tillkommande tider.
Därmed inte sagt att den skulle var fel i sin snäva begränsning - MEN den är ingen rättvisande och riktig verklighetsbeskrivning.
Sista årsmodellerna av Rekord fanns med 1,8 förgasar motorn från Kadett, såldes inte i Sverige till privatpersoner, men Televerket köpte ett gäng.
Fördelaren fick inte plats när motorn satt på längden, så den hängde bredvid och drevs av en rem från kamdrevet. Och bilen hade 4 växlad låda.
Kan ni inte skapa en diskussionsgrupp för Opel istället, denna tråd är ju helt förstörd nu.
Ja, dom är jobbigt och tycker vända en annan tråd bättre via till: http://www.vibilagare.se/forum/vi-bilagares-forum/modellspecifikt/allt-om-opel
"Av den orsaken räcker det med att studera dessa bilar i bilhallen, jag behöver inte äga dem, körupplevelsen är okänd men den ser jag inte som avgörande."
Ok, så om bilen i fråga är en pina att köra ute i verkligheten är inte viktigt?
Jag föredrar att provköra bilen innan köp, för inte vill jag behöva dras med en bil som jag inte tycker om att köra.
Och är det inte en " snäv begränsning " att inte undersöka hur bilen är att köra?
Det är alltid en möjlighet, man köper ju knappast bil per postorder så den dimper ner i lådan hemma (även om vissa lanserar just det nu), så det är ju inte direkt något problem, om man trivs eller inte är ju den sista detaljen, men har man gjort rätt innan så är den risken inte stor.
D.V.S. har man gjort rätt bedömning och granskning är det inte möjligt att avvikelsen kan bli större än att den är inom acceptabla ramar.
Försämringen kan inte bli större än att det är fullt acceptabelt även om det inte skulle blir idealt toppbetyg på just den punkten.
Men det förutsätter att man inte är extrem på just den punkten, vissa prioriterar ju körupplevelsen så långt att det är betydelselöst hur usel bilen är på alla andra områden.
En sådan person skulle aldrig kunna acceptera något minus överhuvudtaget på den punkten.
Men då är det också en helt annat syfte man har med bilen.
Köper man aldrig bilar så kan ju en teoretisk utvärdering av bilen räcka. Men för oss som faktiskt köper bilar regelbundet och kör hyfsat långt varje år så håller jag till fullo med hultarn. Fallerar bilen i provkörningen, t ex p g a en körställning som inte fungerar, så stryks bilen direkt - även om det råkar vara en Opel. Så ordningen är snarare "teoretisk" grovsållning, provkörningar av de mest intressanta och sen slutlig sållning och ytterligare provkörning av kanske ett par olika bilar innan "vinnaren" kan koras.
Jag har ofta fallit för någon enstaka egenskap hos en bil och köpt den för att sen irritera mig på något annat och fått en anledning att byta igen.
Det är inget jag ser som ett problem. Har man inga känslomässiga band till bilen så är det bara plånboken som naggas i kanten för ett byte.
Det minsta jag har betalat för en bil var 8 kronor. Då fick jag en Volvo 343 med B14 och manuell låda. Det är den mest körglada bil jag kört av det fabrikatet. Brorsans 360 GLT var inte i närheten med klumpen till motor över framaxeln. Enda problemet med min 343 var att växellådan gick av på mitten, men det var ganska enkelt att byta.
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.