Som jag skrivit i tråden "Första bilen!" så har sonen blivit med en 20 år gammal Mazda Xedos, den har rostlagats tidigare under enligt kvitton som medföljde, har några bubblor under lacken vid ena hjulhuset, men är nybesiktigad ua och ser i övrigt ganska rostfri ut även om vi inte lyft upp den än.
Hur ska man egentligen skydda en gammal bil från rostråttan?
Carosolbehandling i Brunskog var ett förslag i förra tråden, finns något liknande närmare Stockholm?
Har egentligen två krav:
1. Det ska fungera någorlunda
2. Det måste vara relativt billigt, bilen är inte värd mer än 10.000:- (även om den är fin)
Kommentarer
Om du inte är rädd för att skita ner dig och har tillgång till en kompressor finns allt du behöver på bl.a. Biltema.
Bara att borra ett antal hål på lämpliga ställen i balkarna och spruta, pluggar finns också på Biltema.
Kanske inte lika bra som Shoguns förslag, men det fungerar skapligt.
Ännu enklare är ju att köpa ett antal sprayburkar, men det beror helt på vad man vill lägga ner i arbete och pengar.
Men även detta är bättre än att inte göra något.
Det gäller att hålla isär det här.
1, Hålrumsbehandling, som skyddar mot rost som kommer inifrån, vilket är det vanligaste eftersom invändig behandling av balkar och skymda delar ofta, speciellt på äldre japanska och italienska bilar, är väldigt bristfälligt.
2. Skyddsbehandling av yttre delar på bottenplattan.
Först måste man alltid göra en bedömning av hur mycket bilen är värd att kosta på i pengar och arbete.
Dussinbilar som kanske bara behöver gå ett tag som bruksbilar och sedan skrotas och som det inte finns samlarvärde i behöver man kanske inte kosta på så mycket.
Samlarbilar eller entusiastbilar som är, eller blir, intressanta objekt kräver en helt annan behandling.
Här gäller det att avgöra, antingen kosta på en dyrbar proffsbehandling, vilket förutsätter att bilen är i ett perfekt oskadat skick ur rostsynpunkt, eller göra en enklare som stoppar rosten en tid t.ex. ett år och sedan göra om den med jämna mellanrum tills man säljer bilen eller får tid och pengar att åtgärda skavanker så att en full behandling kan göras.
På gamla bilar är ofta punkt 1 det viktigaste och då är det en penetrerande oljebehandling som gäller.
Här är vax oftast värdelöst eftersom det endast lägger sig på de ytor som det först kommer i kontakt med, medan oljan kryper in i springor och eventuella begynnande rostangrepp.
Behöver man sedan göra svetslagningar av event. rostskador är det också trevligare att slippa vaxet.
När det gäller slitskydd av synliga chassiedelar enl. punkt 2 är det mycket enklare.
Även om det är ett kladdgöra så är det ganska enkelt att göra själv.
Efter rengöring, helst ångtvätt och torkning, går det att spraya antingen med kompressor eller sprayburkar (går åt många) flera lager eller handpensla.
Men bästa resultatet får man om man även här börjar med en penetrerande olja och lägger underedsmassan på oljan när den torkat något dygn.
Men på en samlarbil ska man inte lägga på tjocka lager, det försvårar alltid en framtida restaurering, då är det bättre att upprepa behandlingen då och då.
Det är ju upp till var och en vad man vill kosta på när det gäller rostskyddsbehandling, men som jag skrev bör man nog inte betala 5000:- för en behandling på en bil som är värd 10000:- även om man räknar med att ha kvar den ett tag.
Och visst, du har rätt i att om man slår ut det på några år blir det inte mycket, men bilen hade säkert klarat sig lika länge med behandlingen som Shogun föreslår, eller en ännu enklare som jag föreslog.
När jag menar i perfekt skick menar jag att det inte får vara begynnande rostskador eller andra skador, de måste åtgärdas innan behandlingen och det kan bli dyrt på en bruksbil och brukar sällan löna sig.
Jag har flera bekanta som lagt ner enormt med arbete på gamla Volvo140-740 och kostat på dem betydligt mer än försäljningen gav alltså en rejäl baklängesaffär.
Jag gjorde själv en ordentlig renovering av en Saab 99 och som efter en dikeskörning något senare blev stående p.g.a. tidsbrist.
Den stod så länge att den gick till skroten, med nyrenoverad motor!
Det hade varit skillnad om det varit bilar värda att bevara.
En son bytte nästan två kvadratmeter plåt på en Alfetta, renoverade motorn och bakaxeln till nyskick, rostskyddade och bytte sedan till en Giulietta för att han tröttnade.
Han fick ingen vinst på den affären, men han lärde sig byta plåt och svetsa.
Det var annars en bil värd att bevara.
Och ännu mer den Giulietta med 2-litersmotorn, som var en av totalt 84!
Så sammanfattningsvis när det gäller Mazdan i tråden, så skulle jag ta en minisemester och åka till Brunskog, men tidigare när jag hade mer tid och inte var så lat skulle jag gjort jobbet själv.
Håller med dig där saabnisse, för snacka om att kasta pengarna i sjön om man gör en behandlig för 5-6 tusen för en bil som är värd typ 10.000:-
Skulle köra bilen till den faller sönder och sen byta bil.
För Leifer du har verkligen snöat dig in på din gamla 940, kanske dags att byta snart från skolådan.
Tack för alla synpunkter, verkar inte finnas någon firma i Stockholm som gör lågpris-behandling.
Lutar för närvarande åt en tur till Brunskog, även om det är en Mazda så är den ju väldigt ovanlig på våra breddgarder, vore kul om den höll några år till i alla fall.
Angående valet av budget på 10.000:- för bilen så beror det helt enkelt på att sonen inte fått ihop mer pengar på sommarjobbet, pengarna han tjänat ska även räcka till försäkring, skatt, bensin, mindre rep mm under det närmaste året.
Han har tur om pengarna räcker till mindre rep. men det tror jag inte.
Plötsligt blir det av någon anledning viktigt med något glänsande tillbehör, doftgran, eller något liknande, som anses fullständigt oumbärligt.
Men fördelen är att han får lära sig att skita ner sig och reparera själv!
Se bara till att han använder sig av regel 1, "Aldrig krypa under utan att använda pallbockar!"
Att försöka reparera själv är lärorikt, pallbockar ett absolut måste.
Förhoppningsvis så rullar den ett år till, nybesiktigad som den är, kamremmen byttes vid 20.000 mil, men motorn klarar ett kamremsbrott, så det är väl tveksamt att byta innan det händer med tanke på bilens ringa värde, även om jag gillar den skarpt med sin varvvilliga och dovt mullrande V6:a, känns litet paradoxalt att man lyckats få in den motorn i denna lilla bil med sin låga motorhuv.
Sonen pratar redan om "japsdämpare" och andra nödvändiga förändringar...
Japp, det var det jag menade, jag var med om samma sak med båda sönerna, men där gällde det några Alfa.
Det dröjde inte länge förrän de blev "Alfisto"!
Det är nog riktigt när det gäller kamremmen, men försök få sonen att ta en assistansförsäkring, det kan bli dyrt med bärgning om man blir stående.
Assistansförsäkring låter som en bra idé
Fuskade själv med kamremsbytet på mitt livs sista Audi, med den klassiska 2,3-liters femman, den skulle också klara ett kamremsbrott, men den gick aldrig av trots att jag medvetet överskred bytesintervallet med närmare 100%, däremot gick det mesta sönder på denna tyska "kvalitetsbil", aldrig mer Audi för min del.
Lite OT, jag vet inte så mycket om Audi, men jag hade en Audi 100 1988 som tjänstebil många gånger, sista gången var i slutet av 1999, då gick den till försäljning.
Men den imponerade på mig, den hade gått 30000 mil och den kändes som ny även om den inte såg ut så.
Den fanns kvar i registret till i år!
Assistansförsäkring på en 20 år gammal bil verkar svårt att teckna.
HIttade rostskydd med linoljebehandling här: www.kraftoljan.se verkar ha bra vitsord och ett pris som passar bilens ålder och dess ägares budget
Tid för behandling bokad hos Kraftoljan, återkommer med rapport.
Själva långtidsrapporten kan ju dröja nåt år, förhoppningvis förlänger vi livet på den lilla sällsynta Mazdan något år till i alla fall, har en känsla av att det blir någon annan orsak som tar den till slut.
Jag är lite fundersam över arbetsgången, man sprutar underredet innan lådorna och andra slutna utrymmen?
Normalt gör man tvärtom.
Men det är väl bara en fråga om hur man gillar att jobba med kladdet, det påverkar knappast resultatet.
Man har gjort prov med rå linolja inom FM, men det rekommenderas inte före de penetrerande mineralbaserade oljorna, man anser inte att det har samma skyddande egenskaper.
Men det är helt riktigt att det har använts som rostskydd i flera hundra år, men det har man gjort med brännvin också mot allehanda sjukdomar där man idag har mer verksamma preparat.
Historisk användning är alltså ingen merit.
Men visst är det bättre än ingenting.
Moderna däck... Men bilen då? ;)
Verkar som om det är en bättre garanti än den rostdkyddsgaranti de flesta nya bilar förses med nu för tiden.
Alla bilar bör underhållas med ett bra rostskydd.
Bra för ekonomin, säkerheten o s v...
Men på en gammal halvtaskig Golf 3a kanske man inte ger ett rostskydd för mer än bilfan är värd men det finns ju linolja t ex. Riktigt effektivt och kostar runt 500ingen på mindre verkstad...
Det var ju en massa gnäll om Japanska bilar och rost! Tyska bilar i premium klassen rostar ju mest! Pratar då om E-klassen och Bmw3-ser. Har ägt 4 japanska bilarpå raken och inte haft en gnutta rost i kaross.Lite rostfärgning har dock påbörjats på hjulupphängning men det är lätt att skydda alternativt strunta i då det förmodligen dröjer 20 år innan det blir ett besiktningsproblem... Då har jag bytt bil minst 5 ggr innan...
Man måste ju inte lägga ut 5-6000 på en behandling, utan göra en bra insats själv.
Hyra en lyft så man ser vad man gör undertill, köpa en påse pluggar och borra hål i dörrhålen, och sedan på/i med kallpressad linolja!
Har man en gammal bil värd 10.000 men fullt fungerande, kan det ju vara en smart insats för fortsätta nyttja bilen.
Så länge AL och hans gelikar trilskas med att sabotera trafiksäkerheten med vägsalt är man tvungen att försöka rädda sin bil!
Nu är den lilla Mazdan behandlad med linolja hos Kraftoljan på Ekerö, 1750:- är en struntsumma om det ger bilen ytterligare ett år i trafik enligt min mening.
Nu när bilen lyftes för första gången så kunde vi konstatera ett den ser riktigt bra ut undertill, bakre hjulupphängningen korrekt svetsad och alla fyra fjäderben bytta, med prislapparna kvar och allt, enligt Staffan Kraft så kommer den inte få nedslag på rost så länge vi fortsätter med årlig/vartannat års linoljebehandling, nu håller vi tummarna för att Mazda-mekanikens hållbarhet motsvarar dess goda rykte.
Bo Kraft som driver det hela är mycket trevlig och verkar mycket kunnig på sitt område, rekommenderas varmt, vilket även Bilprovningen tydligen gör.
På hemvägen sjöng den lilla tvåliters V6:an sin allra finaste sång, solen sken och takluckan kunde öppnas, kände mej som 18 på nytt!
Innehavaren av Kraftoljan heter Staffan Kraft och inget annat!
(finns ingen edit-funktion här?)
Ja, 1750 kr är en mycket modest kostnad, inga tvivel om det.
Det är inte många kronor att spara med att göra det själv för den kostnaden (men mycket besvär)
Hade jag chansen skulle jag gärna anlita honom (men nu bor jag för långt ifrån).
Edit: Man kan bara editera en viss tid efter man lagt in kommentaren, tyvärr.
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.